Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Sierra Leone och Guinea

Sierra Leone och Guinea

FÖR omkring 500 år sedan, vid Sierra Leoneflodens mynning, började ett litet bomullsträd slå rot och växa. Under de följande 300 åren växte det sig allt större medan tragiska händelser utspelade sig framför det. Hänsynslösa slavhandlare skeppade i väg närmare 150 000 män, kvinnor och barn till slavmarknader i främmande länder.

Det berömda bomullsträdet i Freetown.

Den 11 mars 1792 samlades hundratals frigivna amerikanska slavar vid bomullsträdet för att fira att de hade fått återvända till Afrika. Den dagen grundades Freetown, en bosättning som var ett uttryck för deras framtida förhoppningar. Frigivna slavar fortsatte att anlända dit, och snart fanns det mer än 100 olika språk- och folkgrupper där. De här nya invånarna hade bomullsträdet som symbol för frihet och hopp.

I nästan 100 år har Jehovas vittnen i Sierra Leone tröstat sina medmänniskor med ett verkligt hopp om frihet, nämligen ”Guds barns härliga frihet”. (Rom. 8:21) Den friheten kommer att innebära en befrielse från slaveriet under synd och död när Guds rike inför fred och paradisiska förhållanden på jorden. (Jes. 9:6, 7; 11:6–9)

Under de senaste 50 åren har Jehovas vittnens avdelningskontor i Sierra Leone också haft tillsynen över predikoarbetet i Guinea. Det här grannlandet har upplevt politiska, sociala och ekonomiska omvälvningar, vilket har fått många av invånarna att ta emot Bibelns uppmuntrande budskap.

Jehovas vittnen i Sierra Leone och Guinea har predikat de goda nyheterna trots många svårigheter, till exempel utbredd fattigdom, analfabetism, inrotade traditioner, etnisk splittring och inbördeskrig. Våra kära vänners berättelser ur verkliga livet vittnar om deras starka tro och hängivenhet. Det de har varit med om kommer att röra vårt hjärta och stärka vår tro på ”den Gud som inger hopp”. (Rom. 15:13)

I DEN HÄR SEKTIONEN

Presentation av Sierra Leone och Guinea

Ta reda på mer om länderna, människorna, religionen och språken.

1915–1947 Den första tiden (Del 1)

År 1915 kom den första döpta förkunnaren till Freetown. Många var intresserade av Bibeln.

1915–1947 Den första tiden (Del 2)

Prästerna hade gaddat ihop sig för att tysta Jehovas folk, men Jehova lät det onda ”vända tillbaka över dem”.

1915–1947 Den första tiden (Del 3)

Församlingen i Freetown blev ”intensivt upptagen med ordet”.

”Du kommer att vara död inom ett år”

Två gånger i veckan gick Zachaeus Martyn åtta kilometer uppför och nerför ett berg för att komma till Jehovas vittnens möten.

Han kallades ”Bibel-Brown”

William R. Brown förkunnade i hela Karibien och i Västafrika. Varför kallades han Bibel-Brown?

1945–1990 Många blir förda ”till rättfärdighet” (Dan. 12:3) (Del 1)

Predikoarbetet var bara i sin linda. Missionärer skickades ut för att tillväxten skulle få en skjuts framåt.

De ville se den

1956 visades filmen ”Den nya världens samhälle i verksamhet” i Freetown i Sierra Leone. Skulle någon komma och se den?

1945–1990 Många blir förda ”till rättfärdighet” (Dan. 12:3) (Del 2)

Jehovas vittnen i Sierra Leone och Guinea är kända för att respektera Guds syn på äktenskapet.

1945–1990 Många blir förda ”till rättfärdighet” (Dan. 12:3) (Del 3)

Läs hur politiker som var medlemmar av ett hemligt sällskap försökte förbjuda Jehovas vittnen.

Hemliga sällskap

Hur stort inflytande har hemliga sällskap i Västafrika över män och kvinnors liv?

1945–1990 Många blir förda ”till rättfärdighet” (Dan. 12:3) (Del 4)

För att hjälpa människor att utveckla sin andlighet ordnade församlingar läs- och skrivkurser. Ju fler som lärde sig läsa, desto mer satsade man på översättningsarbete.

I stället för ett pass

Hur kunde delegater utan giltiga resehandlingar passera gränsen till Guinea och vara med vid sammankomsten?

Jehova gav mig värdigheten tillbaka

Jay Campbell, som led av sviterna av polio, ville vara med vid församlingens bibelstudium. Trots sina fysiska begränsningar tog hon sig dit. Hur då?

1991–2001 ”Betryckets smältugn” (Jes. 48:10) (Del 1)

Trots brinnande krig kunde vittnen och andra få materiell hjälp och andligt stöd. Hur kunde de vara starka och modiga?

1991–2001 ”Betryckets smältugn” (Jes. 48:10) (Del 2)

Jehovas vittnen fortsatte ”undervisa och förkunna de goda nyheterna” trots att kriget rasade.

En barnsoldat blir pionjär

En ung rebell kom ihåg hur väl mottagen han blev när han kom till ett möte på Rikets sal. Vad fick honom att förändra sitt liv?

Vi lyckades fly från rebellerna

När kriget bröt ut 1991 blev det kaos i Pendembu och många dödades. Varför skonades flertalet Jehovas vittnen?

Vakttornsmannen

En broder tjänade som kurir under inbördeskriget. Hur lyckades han smuggla utrustning och viktiga dokument från Freetown till Conakry i Guinea?

Mycket bättre än diamanter

Tamba Josiah arbetade i diamantgruvor innan han blev ett Jehovas vittne. Hur hittade han något som var mycket bättre än diamanter?

2002–2013 De senaste åren (Del 1)

Efter inbördeskriget bildades nya församlingar och nya Rikets salar byggdes. Specialpionjärer skickades till områden där det behövdes fler förkunnare.

2002–2013 De senaste åren (Del 2)

Förkunnarna i båda de här länderna är övertygade om att det finns många fler som kommer att reagera positivt på de goda nyheterna.

Beslutna att tjäna Jehova

Philip Tengbeh och hans fru flydde när deras hemstad, Koindu, intogs av rebeller. De var fast beslutna att tjäna Jehova och var med och byggde fem Rikets salar när de bodde i olika flyktingläger.

Jag blev helt förälskad i Sierra Leone

Cindy McIntire har varit missionär i Afrika sedan 1992. Hon berättar varför hon tycker så mycket om att tjäna i Sierra Leone.