ÅR 1991 intog rebeller Koindu i Sierra Leone. Min fru, Satta, och jag flydde för livet, och de följande åtta åren bodde vi i många olika flyktingläger. Det var brist på mat, vi var ofta sjuka och många omkring oss levde omoraliskt.

När vi kom till ett nytt flyktingläger brukade vi be myndigheterna om en bit mark där vi kunde bygga en Rikets sal. Ibland var de samarbetsvilliga, men inte varje gång. Ändå ordnade det sig alltid så att vi hade någonstans att hålla möten. Vi var beslutna att fortsätta tjäna Jehova. Under tiden som kriget pågick byggde vi fyra Rikets salar i olika läger.

När kriget väl var över kunde vi inte återvända hem. Flera år av blodiga strider hade lagt Koindu i ruiner, och därför skickades vi till ännu ett flyktingläger i närheten av Bo. Där kunde vi bygga en femte Rikets sal tack vare ekonomiskt stöd från avdelningskontoret.