”VI LEVER nu i en tid av prövningar”, stod det i The Watch Tower för 1 mars 1915. ”Har vi varit verksamma endast därför att vi hoppats på vår härliga förvandling under år 1914 e.Kr., eller har vi varit verksamma därför att vi älskar HERREN och är lojala mot honom och hans budskap och mot bröderna!” Under 1915 kämpade en del bibelforskare med känslor av besvikelse och missräkning. Men en stor del av världen utkämpade ett annat slags krig.

Det ”stora kriget”, som senare blivit känt som första världskriget, svepte fram över Europa. Mekaniserad krigföring förändrade krigets karaktär och påverkade civila i en omfattning som aldrig tidigare. År 1915 började till exempel tyska ubåtar patrullera vattnen kring Storbritannien. Den 7 maj 1915 sänkte en tysk ubåt det brittiska passagerarfartyget Lusitania. Mer än 1 100 människor dog.

Bibelforskarna ville inte ta del i kriget. Men de förstod inte då att de kristna måste vara strikt neutrala. Även om de inte frivilligt gick in i armén, gick några av dem ändå med på militärtjänstgöring när de blev inkallade men försökte slippa strida vid fronten. Om de ändå tvingades till skyttegravarna kände de att de helt enkelt kunde ”skjuta över huvudet på fienden”.

I Vakt-Tornet för 15 september 1915 fanns en berättelse om en ungersk soldat som blev döpt medan han tillfrisknade från sina krigsskador och som därefter återvände till fronten. Berättelsen återgav vad som sedan hände: ”Denna gång kommo de [de ungerska soldaterna] inom 800 fots afstånd från den ryska linien och fingo befallningen: ’Bajonettanfall!’ Den ungerska brodern  befann sig vid änden af den vänstra flygeln. Han sökte endast skydda sig själf mot fienden och sökte därför endast slå bajonetten ur handen på den ryss, mot hvilken han ställdes. Just då märkte han, att den ryske soldaten sökte göra detsamma ... Den ryske soldaten [lät] sin bajonett falla till marken; han grät. Vår broder betraktade då ’sin fiende’ närmare – och fick se nålen med ’kors och krona’ fästad på hans rock! Den ryske soldaten var också en broder i Herren!” *

En artikel i The Watch Tower för 1 september 1915 (Christian Duty and the War) tog upp frågan om kristen neutralitet. Artikeln framhöll: ”Att bli en del av armén och att ta på militäruniformen innebär att man inser och accepterar en soldats plikter och skyldigheter. ... Skulle inte det med tanke på förhållandena vara otillbörligt för en kristen?” Med tiden blev det helt klart att kristna inte kunde ha någon som helst del i krig.

År 1915 blev sjuttio medlemmar av betelfamiljen i New York informerade om att på grund av brist på ekonomiska resurser måste de lämna Betel och fortsätta sin tjänst ute på fältet. ”Vi kan inte skuldsätta oss och inte heller riskera verket i sin helhet; därav beslutet att minska utgifterna på alla områden”, löd förklaringen.

Clayton J. Woodworth och två andra bröder undertecknade ett gemensamt brev från ”de sjuttio som lämnar betelfamiljen”. Brevet publicerades i The Watch Tower för 1 maj 1915. De som lämnade Betel skrev att de gjorde det ”med en känsla av glädje och tacksamhet över de många välsignelser  och privilegier” de hade fått ”som medlemmar av Betelfamiljen”.

Den förändringen, även om den kändes svår, gav de här bröderna tillfälle att visa mot vem de var lojala. Skulle de förbli trogna mot Gud eller bli bittra? Broder Woodworth fortsatte att predika och senare återvände han till Betel, och 1919 blev han den förste redaktören för The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern, numera Vakna!). Han var redaktör fram till 1946.

Under det här svåra året uppmanade The Watch Tower våra bröder att fortsätta att predika. De personer som tidigare hade visat intresse fick särskild uppmärksamhet. ”Vi har listor från hela landet på personer som har sänt in rekvisitioner på litteratur”, sades det i numret för 15 december 1915. ”Vi föreslår att ni kontaktar dessa ... för att undersöka om de har blivit förbisedda.” Målet var att tända deras intresse och få det ”att flamma upp – brinna för Gud och för sanningen”.

Då, som nu, var det viktigt för de kristna att fortsätta att vara koncentrerade på Guds rikes intressen. ”Vi som nu äro vakna borde vara mycket verksamma och energiska i Guds tjänst”, framhöll Vakt-Tornet för 15 april 1915. Guds tjänare behövde fortsätta att vara vakna. Det stod vidare: ”Vi böra vaka. Hvad böra vi vaka öfver? I allra främsta rummet borde vi vaka öfver oss själfva för att taga oss till vara för den närvarande tidens snaror.”

Årstexten för 1916 uppmanade var och en att förbli ”stark i tron” i enlighet med Romarna 4:20. Det bibelstället skulle uppmuntra de trogna under det kommande året, ett år som skulle föra med sig andra prövningar.