Är det en biblisk lära?

OM TREENIGHETSLÄRAN var sann, borde den klart och konsekvent redovisas i bibeln. Varför det? Jo, som apostlarna intygade är bibeln Guds egen uppenbarelse till människorna. Och eftersom vi behöver känna Gud för att kunna tillbe honom på ett godtagbart sätt, borde bibeln ge oss tydliga upplysningar om vem han egentligen är.

Troende under det första århundradet godtog bibeln som Guds sanna uppenbarelse. Den utgjorde grundvalen för deras tro, den yttersta auktoriteten. När aposteln Paulus predikade för människor i staden Berea, ”tog [de] emot ordet med allra största villighet och rannsakade dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting”. — Apostlagärningarna 17:10, 11.

Vad använde mer framstående gudsmän som sin auktoritet på den tiden? I Apostlagärningarna 17:2, 3 läser vi om aposteln Paulus: ”Enligt sin vana ... resonerade han med dem och utgick då från Skrifterna, och han förklarade och bevisade genom hänvisningar [från Skrifterna].”

Jesus själv var ett gott föredöme i att använda bibeln som grundval för sin undervisning. Han sade upprepade gånger: ”Det är skrivet.” ”[Han] uttydde ... för dem ting angående sig själv i alla Skrifterna.” — Matteus 4:4, 7; Lukas 24:27.

Jesus, Paulus och de troende under första århundradet använde alltså bibeln som underlag för sin undervisning. De visste att ”hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” — 2 Timoteus 3:16, 17; se också 1 Korintierna 4:6; 1 Tessalonikerna 2:13; 2 Petrus 1:20, 21.

Eftersom bibeln kan korrigera, eller tillrättalägga, saker och ting, borde den ge tydliga upplysningar om en så grundläggande fråga som treenigheten påstås vara. Men säger teologerna och historikerna själva att det är en biblisk lära?

”Treenigheten” i bibeln?

I ETT protestantiskt uppslagsverk sägs det: ”Ordet treenighet finns inte i bibeln. ... Treenigheten kom inte formellt att införlivas med kyrkans teologi förrän på 300-talet.” (The Illustrated Bible Dictionary) Och enligt ett katolskt verk är treenigheten ”inte ... direkt och uttryckligen Guds ord”. — New Catholic Encyclopedia.

Uppslagsverket The Catholic Encyclopedia förklarar också: ”I Skriften finns inte ett enda uttryck som gemensam beteckning på de tre personerna i gudomen. Ordet τρίας [trí·as] (som det latinska trinitas är översatt från) påträffas första gången hos Teofilos från Antiokia omkring år 180 e. Kr. ... Kort därefter förekommer det i sin latinska form, trinitas, hos Tertullianus.”

Detta är dock inget bevis för att Tertullianus lärde ut treenigheten. Det katolska verket Trinitas—A Theological Encyclopedia of the Holy Trinity påpekar till exempel att några av Tertullianus’ ord längre fram användes av andra för att beskriva treenigheten. Sedan ges ett varningens ord: ”Några förhastade slutsatser kan dock inte  dras av detta bruk, för han tillämpar inte orden på trinitarisk teologi.”

De hebreiska skrifternas vittnesbörd

STÖDER inte bibeln i alla fall tanken på en treenighet, även om nu inte ordet ”treenig” finns i den? Vad uppenbarar exempelvis de hebreiska skrifterna (”Gamla testamentet”) om detta?

I uppslagsverket The Encyclopedia of Religion medger man: ”Dagens teologer är ense om att treenighetsläran inte förekommer i den hebreiska bibeln.” I verket New Catholic Encyclopedia sägs det också: ”Läran om den heliga treenigheten förekommer inte i GT [Gamla testamentet].”

I sin bok The Triune God (Den treenige Guden) medger jesuiten Edmund Fortman likaså: ”Gamla testamentet ... säger inget direkt eller indirekt om en treenig Gud som är Fader, Son och Helig Ande. ... Det finns inget som vittnar om att någon helig skribent ens anade förekomsten av en [treenighet] i gudomen. ... Att i [”Gamla testamentet”] söka efter indikationer, antydningar och fördolda tecken på en treenighet är att gå utöver vad de heliga skribenterna har skrivit och menat.” — Kursiverat av oss.

En granskning av de hebreiska skrifterna bestyrker detta. I bibelns 39 första böcker, de inspirerade hebreiska skrifternas sanna kanon, finns alltså inget stöd för treenighetsläran.

De grekiska skrifternas vittnesbörd

MEN nämner då de kristna grekiska skrifterna (”Nya testamentet”) något om en treenighet?

Vi läser i uppslagsverket The Encyclopedia of Religion: ”Teologerna är ense om att treenigheten inte heller i Nya testamentet förekommer som uttrycklig lärosats.”

Jesuiten Fortman skriver: ”Nya testamentets skribenter ... skriver inget i direkta ordalag om treenigheten, de lär inte uttryckligen att det i en Gud finns tre jämlika gudomliga personer. ... Vi påträffar inte någonstans någon trinitarisk lärosats om tre sinsemellan åtskilda bärare av gudomligt liv och gudomlig verksamhet i samma gudom.”

I uppslagsverket The New Encyclopædia Britannica förklaras det: ”Varken ordet treenighet eller den uttryckliga läran förekommer i Nya testamentet.”

Bernhard Lohse skriver i boken A Short History of Christian Doctrine (Kortfattad historia om den kristna läran): ”Vad Nya testamentet beträffar, så finner man där inget stöd för själva läran om treenigheten.”

I uppslagsverket The New International Dictionary of New Testament Theology sägs det likaså: ”I NT [Nya testamentet] förekommer inte den utvecklade treenighetsläran. ’Bibeln saknar en uttrycklig förklaring om att Fadern, Sonen och den Helige Ande är lika till sin natur’ [sade den protestantiske teologen Karl Barth].”

En professor vid Yaleuniversitetet, E. Washburn Hopkins, försäkrar: ”För Jesus och Paulus var läran om treenigheten tydligtvis okänd; de säger ... ingenting om den.” — Origin and Evolution of Religion (Religionens uppkomst och utveckling).

Historikern Arthur Weigall konstaterar: ”Jesus Kristus omnämnde aldrig ett sådant fenomen, och ordet ’treenighet’ förekommer inte på något ställe i Nya testamentet. Uppfattningen antogs av kyrkan först tre hundra år efter vår Herres död.” — The Paganism in Our Christianity (Hedendomen i vår kristendom).

Så varken de hebreiska skrifternas 39 böcker eller de kristna grekiska skrifternas kanon av 27 inspirerade böcker ger något stöd åt treenighetsläran.

Omfattade de första kristna denna lära?

LÄRDE de första kristna att Gud är treenig? Lägg märke till följande kommentarer av historiker och teologer:

”I urkristendomen fanns ingen uttrycklig lära om treenigheten, så som den senare kom att utformas i trosbekännelserna.” — The New International Dictionary of New Testament Theology.

”De första kristna tänkte till en början inte på att tillämpa denna uppfattning [om treenigheten] på sin egen tro. De ägnade sin dyrkan åt Gud, Fadern, och åt Jesus Kristus, Guds Son, och de erkände den ... heliga Anden; men de hade ingen tanke på att dessa tre utgjorde en treenighet, jämlika och förenade till ett.” — The Paganism in Our Christianity (Hedendomen i vår kristendom).

”Till en början var den kristna tron inte trinitarisk. ... Varken under den apostoliska eller den efterapostoliska tiden var den det, vilket avspeglar sig i NT [Nya testamentet] och andra tidiga kristna skrifter.” — Encyclopædia of Religion and Ethics.

 ”Formuleringen ’en Gud i tre personer’ blev inte enhälligt erkänd och förvisso inte helt upptagen i kristet liv och kristen trosbekännelse förrän mot slutet av 300-talet. ... Bland de apostoliska fäderna förekom inte ens den minsta antydan till en sådan tankegång eller uppfattning.” — New Catholic Encyclopedia.

Vad de förnicenska fäderna lärde

DE FÖRNICENSKA fäderna har kommit att erkännas som de ledande religiösa lärarna under de första århundradena efter Kristi födelse. Det de lärde är av intresse.

Justinus Martyren, som dog omkring år 165 v.t., kallade Jesus i hans föremänskliga tillvaro en skapad ängel som är ”någon annan än den Gud som danade allt”. Han sade att Jesus var underordnad Gud och ”aldrig gjorde något annat än det Skaparen ... bjöd honom att göra och säga”.

Irenaeus, som dog omkring år 200 v.t., sade att Jesus i sin föremänskliga tillvaro existerade åtskild från Gud och var underordnad honom. Han visade att Jesus inte är jämlik den ”ende och sanne Guden”, som är ”den högste över alla och förutom vilken det inte finns någon annan”.

Clemens Alexandrinus, som dog omkring år 215 v.t., kallade Jesus i hans föremänskliga tillvaro ”en skapelse” men kallade Gud ”den oskapade och oförgänglige och ende sanne Guden”. Han sade att Sonen ”är närmast efter den ende allsmäktige Fadern” men inte jämlik honom.

Tertullianus, som dog omkring år 230 v.t., lärde om Guds överhöghet. Han sade: ”Fadern är inte densamme som Sonen (en annan), eftersom han är större; eftersom han som avlar inte är densamme som han som föds; han som sänder inte densamme som han som är sänd.” Han sade också: ”En gång i tiden fanns inte Sonen. ... Före allting var Gud ensam.”

Hippolytos, som dog omkring år 235 v.t., sade att Gud är ”en Gud, den förste och den ende, alltings Danare och Herre”. Det finns ”inget som är jämnåldrigt med honom. ... Men han var den ende, ensam med sig själv; som, enligt sin vilja, framskapade det som tidigare inte hade skapnad”, till exempel den skapade föremänsklige Jesus.

Origenes, som dog omkring år 250 v.t., sade att ”Fadern och Sonen är två väsen, ... två ting vad beträffar deras natur”, och att Sonen ”jämfört med Fadern är ett mycket litet ljus”.

När Alvan Lamson i sin bok The Church of the First Three Centuries (Kyrkan i de tre första århundradena) summerar det historiska vittnesbördet, skriver han: ”Den nutida populära treenighetsdogmen ... får inget stöd i Justinus [Martyrens] framställning: och denna iakttagelse kan utsträckas till alla förnicenska fäder, det vill säga till alla kristna skribenter under tre hundra år efter Kristi födelse. Visserligen talar de om Fadern, Sonen och ... den helige Ande, men inte som jämlika, inte som ett enda väsen, inte som tre i ett, inte i något avseende så som treenighetsanhängarna nu förfäktar. Förhållandet är det rakt motsatta.”

Bibelns och historiens vittnesbörd klargör alltså att treenigheten var okänd på bibelns tid och flera århundraden därefter.

[Infälld text på sidan 7]

”Det finns inget som vittnar om att någon helig skribent ens anade förekomsten av en [treenighet] i gudomen.” — The Triune God