Kapitel 117

Ångestfyllda timmar i trädgården

NÄR Jesus har avslutat sin bön, sjunger han och hans elva trogna apostlar lovsånger till Jehova och lämnar sedan den övre salen. De går ut i det svala nattmörkret och börjar vandra över Kidrondalen i riktning mot Betania. Utmed vägen stannar de vid ett av sina favoritställen — Getsemane trädgård. Den är belägen på eller i närheten av Olivberget. Jesus har ofta sammanträffat med sina apostlar här bland olivträden.

Jesus lämnar nu åtta av sina apostlar — kanske i närheten av ingången till trädgården — och säger till dem: ”Sätt er här medan jag går dit bort och ber.” Han tar sedan med sig de tre övriga — Petrus, Jakob och Johannes — och fortsätter längre in i trädgården. Jesus känner sig bedrövad och mycket orolig. ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds”, säger han till dem. ”Stanna här och håll er vakna tillsammans med mig.”

Sedan Jesus har gått ett litet stycke framåt, faller han ner på sitt ansikte och börjar be innerligt: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt denna bägare gå mig förbi. Men ändå inte såsom jag vill, utan såsom du vill.” Vad menar han? Varför är han ”djupt bedrövad, ända till döds”? Börjar han vackla i sitt beslut att dö och ge sitt liv till en lösen för mänskligheten?

Inte alls! Jesus ber inte om att bli förskonad från döden. Bara tanken på att slippa dö en offerdöd, som Petrus en gång föreslog, är motbjudande för honom. Hans svåra ångest beror i stället på att han fruktar att det sätt varpå han snart kommer att dö — som en föraktlig brottsling — kommer att dra smälek över hans Faders namn. Han vet att han om några timmar kommer att bli hängd på en påle som en person av värsta slag — en som hädar Gud! Det är det som gör honom så orolig.

Efter att ha varit försänkt i bön återvänder Jesus och finner de tre apostlarna sovande. Han vänder sig till Petrus och säger: ”Dög ni inte till så mycket som att vaka en enda timme tillsammans med mig? Håll er vakna och be oavbrutet, för att ni inte må komma in i frestelse.” Jesus inser emellertid att de har haft en ansträngande dag och att natten är långt liden, och han säger därför: ”Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.”

Jesus går sedan bort en andra gång och ber att Gud skall ta ifrån honom ”denna bägare”, dvs. Jehovas anvisade uppdrag eller vilja för honom. När han kommer tillbaka, finner han återigen de tre apostlarna sovande vid en tidpunkt då de borde ha bett om att inte råka i frestelse. När Jesus talar till dem, vet de inte vad de skall säga till svar.

Slutligen avlägsnar sig Jesus för tredje gången ungefär ett stenkast, faller på knä och ber med starka rop och tårar: ”Fader, om du vill, ta då den här bägaren ifrån mig.” Jesus känner sig djupt bedrövad över den smälek som hans vanhedrande död kommer att hopa över hans Faders namn. Att bli anklagad för att vara en hädare — en som förbannar Gud — är nästan för mycket att bära!

Trots detta fortsätter Jesus att be: ”Men låt ändå inte min vilja ske, utan din.” Jesus underkastar sig lydigt Guds vilja. Då visar sig en ängel från himlen och styrker honom med några uppmuntrande ord. Förmodligen talar ängeln om för Jesus att han har sin Faders godkännande.

Men vilken tung börda vilar inte på Jesu skuldror! Hans eget och hela mänsklighetens eviga liv ligger i vågskålen. Den känslomässiga stressen är enorm. Jesus fortsätter därför att be ännu innerligare, och hans svett blir som blodsdroppar som faller ner på marken. ”Även om detta är ett mycket sällsynt fenomen”, sägs det i den amerikanska läkartidskriften The Journal of the American Medical Association, kan ”blodblandad svett ... förekomma vid stora känslomässiga påfrestningar”.

Jesus återvänder sedan för tredje gången till sina apostlar och finner dem åter sovande. De är utmattade av oro och bedrövelse. ”Vid en sådan tidpunkt som denna sover ni och vilar er!” utropar han. ”Det är nog! Stunden har kommit! Se! Människosonen blir förrådd i syndares händer. Stig upp, låt oss gå. Se! Min förrädare har närmat sig.”

Medan han ännu talar, närmar sig Judas Iskariot, och med honom följer en stor folkskara utrustad med facklor och lampor och vapen. Matteus 26:30, 36—47; 16:21—23; Markus 14:26, 32—43; Lukas 22:39—47; Johannes 18:1—3; Hebréerna 5:7.

▪ Vart för Jesus apostlarna när de har lämnat den övre salen, och vad gör han där?

▪ Vad gör apostlarna medan Jesus ber?

▪ Varför känner Jesus svår ångest, och vilken bön framställer han till Gud?

▪ Vad antyds av att Jesu svett blir som blodsdroppar?