Kapitel tolv

Styrkt av en budbärare från Gud

1. Hur blev Daniel välsignad för att han var så intresserad av hur Jehovas uppsåt skulle fullbordas?

DANIEL blev rikligen belönad för att han var så intresserad av hur Jehovas uppsåt skulle fullbordas. Han fick den spännande profetian om de 70 veckorna som visade när Messias skulle framträda. Han blev också välsignad med att få se en trogen kvarleva av sitt folk återvända till sitt hemland. Detta inträffade år 537 f.v.t., mot slutet av ”perserkungen Cyrus första år”. — Esra 1:1–4.

2, 3. Vad kan ha varit orsaken till att Daniel inte återvände till Judas land tillsammans med den judiska kvarlevan?

² Daniel var inte med bland dem som återvände till Judas land. Det hade kanske varit svårt att företa en sådan färd vid hans höga ålder. I vilket fall som helst tänkte Gud ge honom ännu ett tjänsteuppdrag i Babylon. Två år gick. Sedan hände följande: ”I perserkungen Cyrus tredje år var det något som uppenbarades för Daniel, som hade fått namnet Beltesassar; och det var sant, och det gällde stor militär aktivitet. Och han förstod det, och han hade förstånd i fråga om det han såg.” — Daniel 10:1.

³ Cyrus ”tredje år” skulle motsvara 536/535 f.v.t. Det hade gått mer än 80 år sedan Daniel fördes till Babylon tillsammans med några av ”den kungliga avkomman” och Judas ungdomar av ädel börd. (Daniel 1:3) Om han var i de tidiga tonåren när han kom till Babylon, måste han nu vara närmare 100 år. Han kunde verkligen se tillbaka på ett långt liv i trogen tjänst!

4. Vilken viktig uppgift i Jehovas tjänst skulle Daniel fortfarande ha, trots sin höga ålder?

 ⁴ Trots att Daniel hade nått en så hög ålder var hans tjänst för Jehova inte slut. Gud skulle tillkännage ännu ett profetiskt budskap genom honom, ett budskap vars betydelse skulle sträcka sig långt fram i tiden, ända till vår egen tid och framåt. För att förbereda Daniel för denna uppgift ansåg Jehova det lämpligt att ge honom hjälp, att styrka honom för den tjänst som låg framför honom.

ANLEDNING TILL ORO

5. Vilka rapporter kan ha oroat Daniel?

⁵ Även om Daniel inte återvände till Judas land tillsammans med den judiska kvarlevan, var han mycket intresserad av vad som hände i hans älskade hemland. Av rapporter som nådde honom fick han veta att situationen inte var så bra. Altaret hade återställts, och grunden till templet i Jerusalem hade lagts. (Esra, kapitel 3) Men de kringliggande nationerna motstod återuppbyggnadsarbetet, och de försökte ställa till obehag för de judar som hade återvänt. (Esra 4:1–5) Ja, det var mycket som kunde ha gett Daniel anledning till oro.

6. Varför var Daniel bekymrad över förhållandena i Jerusalem?

⁶ Daniel kände till Jeremias profetia. (Daniel 9:2) Han visste att återuppbyggandet av templet i Jerusalem och återställandet av den sanna tillbedjan där var intimt förknippade med Jehovas uppsåt beträffande sitt folk, och han visste att allt detta skulle föregå den utlovade Messias framträdande. Daniel hade ju fått det stora privilegiet att från Jehova ta emot profetian om de ”sjuttio veckorna”. Av den profetian förstod han att Messias skulle komma 69 ”veckor” efter det att ordet hade utgått om att Jerusalem skulle återupprättas och återuppbyggas. (Daniel 9:24–27) Med tanke på Jerusalems förödda tillstånd och  dröjsmålet med tempelbygget är det emellertid lätt att inse att Daniel kunde ha blivit nedstämd och modlös.

7. Vad gjorde Daniel i tre veckor?

⁷ ”I de dagarna tillbringade jag, Daniel, tre hela veckor i sorg”, sägs det i skildringen. ”Jag åt inga läckerheter, och inget kött eller vin kom i min mun, och jag smorde inte alls in mig med olja förrän de tre hela veckorna var fullbordade.” (Daniel 10:2, 3) ”Tre hela veckor”, dvs. 21 dagar, av sorg och fasta var en ovanligt lång period. Den slutade tydligen den ”tjugofjärde dagen i första månaden”. (Daniel 10:4) Den tid Daniel fastade inbegrep därför påsken, som firades den 14:e dagen i första månaden, nisan, och det osyrade brödets högtid som följde efter påsken och som varade i sju dagar.

8. Vid vilket tidigare tillfälle hade Daniel enträget sökt Jehovas vägledning, och vad hade följden blivit?

⁸ Daniel hade upplevt något liknande vid ett tidigare tillfälle. Den gången var han förbryllad över hur den profetia skulle uppfyllas som Jehova hade uttalat angående den 70 år långa period under vilken Jerusalem skulle ligga öde. Vad gjorde Daniel den gången? ”Jag riktade sedan mitt ansikte mot Jehova, den sanne Guden”, sade Daniel, ”för att söka honom med bön och med enträgna vädjanden, med fasta och säckväv och aska.” Jehova besvarade Daniels bön genom att sända ängeln Gabriel till honom med ett budskap som uppmuntrade honom mycket. (Daniel 9:3, 21, 22) Skulle Jehova göra något liknande nu och ge Daniel den uppmuntran han så väl behövde?

EN VÖRDNADSBJUDANDE SYN

9, 10. a) Var befann sig Daniel, när han fick en syn? b) Beskriv vad Daniel såg i synen.

⁹ Daniel blir inte besviken. Han berättar vad som  vidare händer: ”Medan jag var på stranden av den stora floden, det vill säga Hiddekel, då lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, där var en man klädd i linne, med guld från Ufas spänt som ett bälte runt höfterna.” (Daniel 10:4, 5) Hiddekel var en av de fyra floder som gick ut från Edens trädgård. (1 Moseboken 2:10–14) På fornpersiska kallades Hiddekel Tigra, och därifrån kommer det grekiska namnet Tigris. Området mellan Hiddekel och Eufrat kom att kallas Mesopotamien, som betyder ”[landet] mellan floderna”. Detta bekräftar att Daniel, när han fick denna syn, fortfarande befann sig i Babylonien, även om han kanske inte var i staden Babylon.

¹⁰ Vilken syn Daniel fick se! Det är uppenbart att han inte såg någon vanlig man, när han lyfte upp sina ögon. Daniel gav denna målande beskrivning av mannen: ”Hans kropp var som krysolit, och hans ansikte var likt utseendet av en blixt, och hans ögon var som eldfacklor, och hans armar och platsen kring hans fötter var som åsynen av blankpolerad koppar, och ljudet av hans ord var som ljudet av en folkhop.” — Daniel 10:6.

11. Vilken verkan hade synen på Daniel och på de män som var med honom?

¹¹ Trots att synen var så praktfull, sade Daniel att männen som var med honom ”inte [såg] synen”. Av någon oförklarad anledning ”[föll] en stor bävan ... över dem, så att de flydde i väg och gömde sig”. Daniel lämnades således ensam kvar vid flodstranden. ”Denna stora syn” var så överväldigande att han bekände: ”Det var ingen kraft kvar i mig, och min värdighet förvandlades hos mig till ett eländigt tillstånd, och jag hade ingen kraft i behåll.” — Daniel 10:7, 8.

12, 13. a) Vad vittnar budbärarens kläder om? b) Vad framgår av hans utseende?

 ¹² Vi skall se närmare på den imponerande budbäraren som gjorde Daniel så förskräckt. Han var ”klädd i linne, med guld från Ufas spänt som ett bälte runt höfterna”. I det forntida Israel var översteprästens gördel, efod och bröststycke liksom de andra prästernas långa skjortlika klädnader gjorda av fint tvinnat lingarn och var prydda med guld. (2 Moseboken 28:4–8; 39:27–29) Budbärarens kläder vittnar således om helighet och en upphöjd ställning.

¹³ Budbärarens utseende var också vördnadsbjudande — det lysande skenet från hans ädelstenslika kropp, det bländande ljuset från hans skinande ansikte, den genomträngande kraften i hans eldsflammande ögon och glansen hos hans kraftiga armar och fötter. Hans befallande röst ingav också fruktan. Allt detta visar tydligt att han var övermänsklig. Denne ”man klädd i linne” var ingen annan än en ängel av hög rang, en ängel som tjänade i Jehovas heliga närvaro, varifrån han kom med ett budskap. *

EN ”HÖGT VÄRDERAD MAN” BLIR STYRKT

14. Vilken hjälp behövde Daniel för att kunna ta emot ängelns budskap?

¹⁴ Det budskap som Jehovas ängel kom med till Daniel var viktigt och omfattande. Innan Daniel kunde ta emot det behövde han få hjälp att återhämta sig från  sin fysiska och psykiska utmattning. Ängeln var tydligen medveten om det och gav honom kärleksfullt personlig hjälp och uppmuntran. Vi skall läsa Daniels egen berättelse om vad som hände.

15. Vad gjorde ängeln för att hjälpa Daniel?

¹⁵ ”Medan jag hörde ljudet av hans ord, föll jag i djup sömn på mitt ansikte, med mitt ansikte mot jorden.” Förmodligen hade fruktan och ängslan gjort Daniel omtöcknad.  Vad gjorde ängeln för att hjälpa honom? Daniel sade: ”Se, en hand rörde vid mig, och den ruskade mig, så att jag kom upp på mina knän och mina händer.” Dessutom uppmuntrade ängeln profeten med orden: ”Daniel, du högt värderade man, ha förstånd i fråga om de ord som jag talar till dig, och ställ dig upp där du stod, för nu har jag sänts till dig.” Den hjälpande handen och de trösterika orden livade upp Daniel. Trots att han skälvde, ställde han sig upp. — Daniel 10:9–11.

16. a) Vad är det som visar att Jehova är snar att besvara sina tjänares böner? b) Varför dröjde ängeln med att komma till Daniels hjälp? (Ta med upplysningarna i rutan på sidorna 204 och 205.) c) Vilket budskap hade ängeln till Daniel?

 ¹⁶ Ängeln påpekade att han hade kommit i det särskilda syftet att styrka Daniel. ”Var inte rädd, Daniel”, sade ängeln, ”ty från första dagen, då du gav ditt hjärta till att förstå och ödmjuka dig inför din Gud, har dina ord blivit hörda, och jag har själv kommit på grund av dina ord.” Ängeln förklarade sedan varför han hade dröjt. Han sade: ”Men fursten över Persiens kungarike gjorde motstånd mot mig under tjugoen dagar, och se, Mikael, en av de främsta furstarna, kom för att hjälpa mig; och jag blev kvar där hos Persiens kungar.” Med Mikaels hjälp kunde ängeln utföra sitt uppdrag och komma till Daniel med detta så angelägna budskap: ”Jag har kommit för att låta dig urskilja vad som skall hända ditt folk i dagarnas slutskede, ty det är ännu en syn som gäller de dagar som skall komma.” — Daniel 10:12–14.

17, 18. Hur fick Daniel hjälp för andra gången, och vad kunde han då göra?

¹⁷ Daniel blev inte upplivad av utsikten att få ta emot ett så spännande budskap. Det verkar som om det han hörde snarare hade motsatt verkan på honom. Berättelsen säger: ”När han nu talade dessa ord till mig, hade jag riktat mitt ansikte mot jorden och blivit stum.” Men budbäraren var beredd att ge kärleksfull hjälp — för andra gången. Daniel sade: ”Se, en som liknade människosönerna rörde vid mina läppar, och jag öppnade min mun och talade.” * — Daniel 10:15, 16a.

 ¹⁸ Daniel blev styrkt när ängeln rörde vid hans läppar. (Jämför Jesaja 6:7.) När Daniel nu hade återfått talförmågan, kunde han förklara sitt lidande för honom: ”Min herre, på grund av synen fick jag plötsligt kramper i mitt inre, och jag hade ingen kraft i behåll. Så hur var denne min herres tjänare i stånd att tala med denne min herre? Och vad mig beträffar, har tills nu ingen kraft blivit bestående i mig, och ingen andedräkt alls har blivit kvar i mig.” — Daniel 10:16b, 17.

19. Hur fick Daniel hjälp för tredje gången, och vad blev följden?

¹⁹ Daniel beklagade sig inte och kom inte med någon ursäkt. Han beskrev bara sin situation, och ängeln godtog det han sade. Så för tredje gången fick Daniel hjälp av budbäraren från himlen. ”Den som såg ut som en jordemänniska rörde på nytt vid mig och styrkte mig”, sade profeten. Efter den beröringen, som ingöt kraft i Daniel, sade ängeln tröstande: ”Var inte rädd, du högt värderade man. Må du ha frid. Var stark, ja, var stark.” Den kärleksfulla beröringen och de uppbyggande orden tycks ha varit precis vad Daniel behövde. Vad blev följden? Daniel förklarade: ”Så snart han talade med mig, uppbjöd jag mina krafter och sade till slut: ’Må min herre tala, för du har styrkt mig.’” Daniel var nu redo för en ny utmaning, en ny uppgift. — Daniel 10:18, 19.

20. Varför hade ängeln fått anstränga sig för att kunna utföra sitt uppdrag?

²⁰ När ängeln hade styrkt Daniel och hjälpt honom att återfå sina psykiska och fysiska krafter, upprepade han syftet med sitt uppdrag. Han sade: ”Vet du varför jag har kommit till dig? Jag vänder nu tillbaka för att strida mot Persiens furste. När jag drar ut, se, då kommer Greklands furste. Men jag skall berätta för dig vad  som är upptecknat i sanningens skrift, och det finns ingen som med kraft stöder mig i detta, utom Mikael, er furste.” — Daniel 10:20, 21.

21, 22. a) Vad kan det som Daniel fick uppleva lära oss om Jehovas sätt att handla med sina tjänare? b) Vad var Daniel nu styrkt att göra?

²¹ Så kärleksfullt och omtänksamt av Jehova! När han handlar med sina tjänare, tar han alltid hänsyn till deras förmågor och begränsningar. Å ena sidan ger han dem uppdrag enligt vad han vet att de kan prestera, även om de själva kanske inte alltid tror att de skall klara av uppgiften. Å andra sidan är han villig att lyssna till dem och sedan ge dem den hjälp de behöver för att kunna utföra sitt uppdrag. Må vi alltid efterlikna vår himmelske Fader, Jehova, genom att kärleksfullt uppmuntra och styrka våra medtillbedjare. — Hebréerna 10:24.

²² Ängelns tröstande budskap var till stor uppmuntran för Daniel. Trots sin höga ålder var han nu styrkt och beredd att ta emot och skriva ner ännu en anmärkningsvärd profetia till nytta för oss.

[Fotnoter]

VAD LÄRDE DU DIG?

• Varför blev Jehovas ängel fördröjd, när han var på väg för att ge Daniel hjälp år 536/535 f.v.t.?

• Vad vittnade budbärarens kläder och utseende om?

• Vilken hjälp behövde Daniel, och hur gav ängeln honom den hjälpen tre gånger?

• Vilket budskap hade ängeln till Daniel?

[Frågor]

[Ruta på sidorna 204, 205]

Skyddsänglar eller demonfurstar?

VI KAN lära oss mycket av det Daniels bok säger om änglarna. Den visar vilken uppgift de har när det gäller att fullgöra Jehovas ord och den ansträngning de gör för att utföra sina uppdrag.

Guds ängel sade att han hindrades av ”fursten över Persiens kungarike”, när han var på väg för att tala med Daniel. Sedan ängeln hade stridit mot denne furste i 21 dagar, kunde han fortsätta på sin väg endast tack vare att ”Mikael, en av de främsta furstarna”, kom till hans hjälp. Ängeln sade också att han skulle bli tvungen att strida mot denne fiende ännu en gång och kanske också mot ”Greklands furste”. (Daniel 10:13, 20) Det var ingen lätt uppgift, inte ens för en ängel! Men vilka var då dessa Persiens och Greklands furstar?

Vi lägger först märke till att Mikael kallades ”en av de främsta furstarna” och ”er [dvs. Daniels folks] furste”. Senare omtalades Mikael som ”den store fursten som står som försvarare för ditt [Daniels] folks söner”. (Daniel 10:21; 12:1) Detta tyder på att Mikael var den ängel som av Jehova fick i uppdrag att leda israeliterna genom vildmarken. — 2 Moseboken 23:20–23; 32:34; 33:2.

Något som stöder denna slutsats är lärjungen Judas uppgift om att ”ärkeängeln Mikael tvistade med Djävulen och disputerade med honom om Moses kropp”. (Judas, vers 9) Mikaels ställning, makt och myndighet gjorde honom verkligen till ”ärkeängeln”, som betyder ”den främste (förnämste) ängeln”. Det kan inte vara någon annan än Jesus Kristus, Guds Son, som innehar en så upphöjd ställning, en ställning som han hade före sitt liv på jorden och även fick därefter. — 1 Thessalonikerna 4:16; Uppenbarelseboken 12:7–9.

Betyder detta att Jehova också har satt änglar över sådana nationer som Persien och Grekland till att vägleda dem i deras angelägenheter? Jesus Kristus, Guds Son, sade rent ut: ”Världens härskare ... har ingen hållhake på mig.” Han sade också: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen. ... Mitt kungarike [är] inte härifrån.” (Johannes 14:30; 18:36) Aposteln Johannes förklarade att ”hela världen befinner sig i den ondes våld”. (1 Johannes 5:19) Det är tydligt att världens nationer inte står och aldrig har stått under Guds eller Kristi ledarskap och styre. Jehova tillåter visserligen ”de överordnade myndigheterna” att existera och sköta sina angelägenheter, men han sätter inte sina änglar över dem. (Romarna 13:1–7) De ”furstar” eller ”härskare” som leder dem kan ha satts över dem endast av ”världens härskare”, Satan, Djävulen. De är demonfurstar, inte skyddsänglar. Bakom de synliga härskarna finns således osynliga demoniska krafter, ”furstar”, och nationernas konflikter inbegriper inte bara människor.

 [Helsidesbild på sidan 199]

 [Helsidesbild på sidan 207]