Varför vi måste känna till Guds namn

”VAR och en som anropar Jehovas namn skall bli frälst.” (Romarna 10:13) Med dessa ord betonade aposteln Paulus hur viktigt det är för oss att känna till Guds namn. Hans uttalande för oss tillbaka till den fråga vi ställde i början: Varför placerade Jesus ”helgandet” av Guds namn i början av sin mönsterbön, före så många andra viktiga saker? För att förstå det måste vi få klart för oss innebörden i två nyckelord.

För det första, vad betyder egentligen ordet ”helga”? Ordagrant betyder det ”göra helig”. Men är inte Guds namn redan heligt? Naturligtvis. När vi helgar Guds namn gör vi det inte heligare än det är. Vi erkänner i stället att det är heligt, avskilt, hållet i allra högsta aktning. När vi ber om att Guds namn skall helgas, ser vi fram emot den tid då hela skapelsen kommer att respektera det som heligt.

För det andra, vad är den exakta innebörden i ordet ”namn”? Vi har sett att Gud har ett namn — Jehova — och att hans namn förekommer tusentals gånger i Bibeln. Vi har också behandlat vikten av att återge det den plats i Bibelns text som det med rätta har. Om namnet inte finns där, hur skall då psalmistens ord kunna uppfyllas: ”På dig förtrösta de som känna ditt namn; ty du övergiver icke dem som söka dig, Jehová”? — Psalm 9:11, Åkeson.

Men innebär detta att man känner Guds namn endast att man har kunskap om att Guds namn på hebreiska är JHVH eller på svenska Jehova? Nej, det betyder mer än det. När Mose var på Sinai berg, hände det att ”Jehova grep sig an med att komma ner i molnet och att ställa sig hos honom [Mose] där och att förkunna Jehovas namn”. Vad innebar detta förkunnande av Jehovas namn? En beskrivning av hans egenskaper: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning.” (2 Moseboken 34:5, 6, NW) Kort före sin död sade Mose återigen till israeliterna: ”Jehovás namn vill jag förkunna.” Vad följde? Mose nämnde några av hans storslagna egenskaper och gjorde sedan en återblick på vad Gud hade gjort för Israel för sitt namns skull. (5 Moseboken 32:3—43, Åkeson) Att känna Guds namn innebär således att veta vad det representerar och att tillbe den Gud som äger det.

I och med att Jehova har förknippat sitt namn med sina egenskaper, sitt uppsåt och sina handlingar, kan vi förstå varför Bibeln säger att Guds namn är heligt. (3 Moseboken 22:32) Det är majestätiskt och stort, det inger fruktan och är ouppnåeligt högt. (Psalm 8:2; 99:3; 148:13; NW) Ja, Guds namn är mer än bara en beteckning. Det representerar honom som person. Det var inte endast ett tillfälligt namn som skulle användas en tid och sedan undanträngas av en titel som ”Herren”.  Jehova sade själv till Mose: ”’Jehova ....’ Detta är mitt namn till obestämd tid, och detta är åminnelsen av mig från generation till generation.” — 2 Moseboken 3:15, NW.

Hur mycket människan än försöker, kommer hon aldrig att helt kunna ta bort Guds namn från jorden. ”Från solens uppgång och ända till dess nedgång skall mitt namn vara stort bland folkslagen, och på varje rum skall rökelse frambäras för mitt namn, ja, rena gåvor, ty mitt namn skall vara stort bland folkslagen, säger härskarors Jehová.” — Malaki 1:11, Åkeson; 2 Moseboken 9:16; Hesekiel 36:23, NW.

Helgandet av Guds namn är således mycket viktigare än något annat. Hela Guds uppsåt är förknippat med hans namn. Mänsklighetens problem började då Satan första gången vanhelgade Jehovas namn genom att i själva verket kalla honom en lögnare, olämplig att härska över människorna. (1 Moseboken 3:1—6; Johannes 8:44) Först när Guds namn är tillbörligt rentvått kommer mänskligheten att få åtnjuta fullständig befrielse från de katastrofala följderna av Satans lögn. Det är därför de kristna så ivrigt ber om att Guds namn skall bli helgat. Men det finns också saker som de kan göra för att helga det.

Hur kan vi helga Guds namn?

Ett sätt är att tala med andra om Jehova och att framhålla hans rike genom Kristus Jesus som mänsklighetens enda hopp. (Uppenbarelseboken 12:10) Många gör detta i en nutida uppfyllelse av följande ord ur Jesajas profetia: ”På den dagen kommer ni sannerligen att säga: ’Tacka Jehova! Anropa hans namn. Gör hans gärningar kända bland folken. Omnämn att hans namn är upphöjt. Lovprisa Jehova med melodier, ty han har handlat på ett sätt som överträffar allt. Detta har gjorts känt på hela jorden.’” — Jesaja 12:4, 5, NW.

Ett annat sätt är att lyda Guds lagar och befallningar. Jehova sade till Israels nation: ”I skolen taga vara på mina bud och göra dem. Jag är Jehová. Och I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill helgas ibland Israels barn. Jag är Jehová, som helgar eder.” — 3 Moseboken 22:31, 32, Åkeson.

Hur helgades Jehovas namn av att israeliterna höll hans lag? Lagen hade getts israeliterna på grundval av hans namn. (2 Moseboken 20:2—17, Åkeson; NW) När de höll lagen visade de därför tillbörlig ära och aktning för det namnet. Dessutom vilade Jehovas namn över israeliterna som nation. (5 Moseboken 28:10; 2 Krönikeboken 7:14) När de handlade på rätt sätt ledde detta till lovprisning av honom, på samma sätt som ett barn som uppför sig ordentligt ger ära åt sin far.

Å andra sidan vanhelgade israeliterna Guds namn när de underlät att hålla hans lag. Sådana synder som att offra till avgudar, svärja falskt, förtrycka den  fattige och begå otukt beskrivs således i Bibeln som något som ”ohelgar ... Guds namn”. — 3 Moseboken 18:21; 19:12; Jeremia 34:16; Hesekiel 43:7, NW.

De kristna har på liknande sätt fått befallningar i Guds namn. (Johannes 8:28) Och de är också förbundna med ”ett folk för [Jehovas] ... namn”. (Apostlagärningarna 15:14) En kristen som uppriktigt ber: ”Låt ditt namn bli helgat” kommer således att helga det namnet i sitt liv genom att lyda alla Guds befallningar. (1 Johannes 5:3) Detta inbegriper att också lyda de befallningar som Guds Son, Jesus, som alltid förhärligade sin Fader, gav. — Johannes 13:31, 34; Matteus 24:14; 28:19, 20.

Natten före sin avrättning betonade Jesus Guds namns betydelse för de kristna. Sedan han hade sagt till sin Fader: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt”, fortsatte han med att förklara: ”För att den kärlek, med vilken du har älskat mig, må vara i dem och jag i gemenskap med dem.” (Johannes 17:26) Att lärjungarna fick lära känna Guds namn innebar att de personligen kom att lära känna Guds kärlek. Jesus hade gjort det möjligt för dem att bli bekanta med Gud som deras kärleksfulle Fader. — Johannes 17:3.

Hur det berör dig

Vid ett möte för de kristna apostlarna och äldste i Jerusalem i det första århundradet sade lärjungen Jakob: ”Simeon har ingående berättat om hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn.” Kan du identifieras med dem som Gud tar ut som ”ett folk för sitt namn”, om du inte använder eller bär det namnet? — Apostlagärningarna 15:14.

Trots att många drar sig för att använda namnet Jehova och att många bibelöversättare utelämnar det i sina översättningar, har miljontals människor världen runt villigt accepterat privilegiet att få bära Guds namn, att använda det, inte bara i gudsdyrkan, utan också i sitt dagliga tal, och att förkunna det för andra. Om någon skulle tala med dig om Bibelns Gud och använda namnet Jehova, med vilken religiös grupp skulle du då förknippa honom? Det finns bara en grupp i världen som regelbundet använder Guds namn i sin gudsdyrkan på samma sätt som de som tillbad honom i gamla tider gjorde. Det är Jehovas vittnen.

Det på Bibeln grundade namnet Jehovas vittnen identifierar dessa kristna som ett ”folk för [Guds] ... namn”. De är stolta över att få bära det namnet, för det är ett namn som Jehova Gud själv har gett sina sanna tillbedjare. I Jesaja 43:10 läser vi: ”I ären mina vittnen, säger Jehová, och min tjänare, vilken jag har utvalt.” (Åkeson) Vem talade Gud om här? Se på några av de föregående verserna.

I Jesaja kapitel 43 verserna 5 till och med 7 i samma kapitel säger Jesaja: ”Frukta icke, ty jag är med dig; från öster skall jag låta din säd komma, och från väster skall jag församla dig. Jag skall säga till norden: ’Giv hit!’ och till södern: ’Håll icke tillbaka! låt mina söner komma från fjärran, och mina döttrar från jordens ändar, alla dem som nämnas efter mitt namn och vilka jag skapat, ja, danat dem och gjort dem till min ära.’” (Åkeson) I vår tid åsyftar dessa verser Guds eget folk som han har församlat från alla nationer för att de skall lovprisa honom och vara hans vittnen. Guds namn identifierar således inte bara honom, utan hjälper  också till att identifiera hans sanna tjänare på jorden i dag.

Välsignelserna av att känna till Guds namn

Jehova beskyddar dem som älskar hans namn. Psalmisten uttryckte det: ”Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom. Jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn.” (Psalm 91:14) Han kommer också ihåg dem: ”Vid den tiden talade de som fruktar Jehova med varandra, var och en med sin kamrat, och Jehova fortsatte att ge akt och lyssna. Och en minnesbok började skrivas inför honom för dem som fruktar Jehova och för dem som tänker på hans namn.” — Malaki 3:16, NW.

Nyttan av att känna till och älska Guds namn är således inte endast begränsad till det här livet. Jehova har lovat lydiga människor evigt liv i lycka på en paradisisk jord. David inspirerades att skriva: ”De onda skall bli utrotade, men de som väntar efter Herren [de, som hoppas på Jehovah, Myrberg], de skall besitta landet [jorden, NW]. Men de ödmjuka skall besitta landet [jorden] och tröstas av stor frid.” — Psalm 37:9, 11.

Hur skall detta bli möjligt? Jesus besvarade den frågan. I den mönsterbön i vilken han lärde oss att be: ”Må ditt namn bli helgat” tillade han: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matteus 6:9, 10) Ja, Guds rike i händerna på Jesus Kristus kommer att helga Guds namn och också åstadkomma goda förhållanden för den här jorden. Det kommer att undanröja ondskan och ta bort krig, brottslighet, hungersnöd, sjukdomar och död. — Psalm 46:9, 10; Jesaja 11:9; 25:6; 33:24, jämför Åkeson; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Du kan få åtnjuta evigt liv under det riket. Hur då? Genom att lära känna Gud. ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Jehovas vittnen hjälper dig gärna att inhämta denna livgivande kunskap. — Apostlagärningarna 8:29—31.

Vi hoppas att upplysningarna i den här broschyren har övertygat dig om att Skaparen har ett egennamn som är mycket dyrbart för honom. Det bör vara dyrbart också för dig. Må du inse vikten av att känna till och använda det namnet, i synnerhet i din gudsdyrkan.

Och må du vara besluten att säga det som profeten Mika modigt sade för många hundra år sedan: ”Alla folken vandra vart och ett i sin Guds namn, men vi, vi skola vandra i Jehovahs vår Guds namn till evig tid.” — Mika 4:5, Myrberg.

[Infälld text på sidan 28]

Att känna Guds namn innebär mer än att endast ha kunskap om det faktum att hans namn är Jehova

[Infälld text på sidan 30]

Jehovas namn är majestätiskt och stort, det inger fruktan och är ouppnåeligt högt. Hela Guds uppsåt är förknippat med hans namn

[Ruta på sidan 29]

I en artikel i Anglican Theological Review (oktober 1959) betonade dr Walter Lowrie behovet av att känna till Guds namn. Han skrev: ”När det gäller mänskliga förhållanden är det mycket viktigt att känna till dens egennamn som vi älskar, som vi talar till eller som vi talar om. Exakt så är det när det gäller människans förhållande till Gud. En människa som inte känner Gud vid namn känner honom i själva verket inte som en person; hon är inte närmare bekant med honom (något som är viktigt för bönen), och hon kan inte älska honom, om hon endast känner honom som en opersonlig kraft.”