Bibelbok nr 55 — 2 Timoteus
Bibelbok nr 55 — 2 Timoteus
Skribent: Paulus
Platsen där den skrevs: Rom
Boken fullbordad: omkr. 65 v.t
1. Vilken förföljelse flammade upp i Rom omkring år 64 v.t., och till synes av vilken orsak?
ÄNNU en gång var Paulus fånge i Rom. Förhållandena under den här andra fängelsevistelsen var emellertid mycket svårare än under den första. Det var omkring år 65 v.t. En stor brand hade härjat Rom i juli år 64 v.t. och vållat omfattande skador i 10 av de 14 distrikt som staden var indelad i. Enligt den romerske historieskrivaren Tacitus, som inte var någon vän till de kristna, försökte kejsar Nero avvända misstankar som var riktade mot honom, ”men oviljan vek icke undan ... , ty man trodde att elden varit anlagd. För att alltså göra slut på ryktet sökte Nero några att ge skulden och de för sina skändligheter [enligt romarnas sätt att se saken] hatade människor som hopen kallar kristna lät han undergå de mest raffinerade straff. ... Alltså greps först de som erkände, därefter överbevisades på deras angivelse en väldig skara, ej så mycket om skuld till branden som hat till människosläktet. Och när de dödades gjordes de till åtlöje: de sveptes i hudar av vilda djur och hundar bet dem till döds; eller också korsfästes de och antändes för att när det kvällades användas som belysning. Nero hade upplåtit sin park för denna underhållning. ... Härav uppstod medlidande med hans offer, som visserligen var skyldiga och förtjänade de strängaste straff; men de förintades icke till allmänt väl utan för en enda mans vilda grymhet.” *
2. Under vilka omständigheter skrev Paulus sitt andra brev till Timoteus, och varför talar han med uppskattning om Onesiforos?
2 Det var troligen ungefär vid tiden för denna våg av våldsam förföljelse som Paulus återigen befann sig som fånge i Rom. Den här gången var han i bojor. Han räknade inte med att bli frigiven, utan väntade bara på slutlig dom och avrättning. Det var få som besökte honom. Den som öppet bekände sig till kristendomen löpte faktiskt risken att bli arresterad och avrättad genom tortyr. Därför kunde Paulus med uppskattning skriva om en broder från Efesos som besökte honom: ”Må Herren förunna barmhärtighet åt Onesiforos’ hushåll, eftersom han ofta har varit mig till vederkvickelse, och han skämdes inte över mina kedjor. Tvärtom, när han råkade vara i Rom, sökte han flitigt efter mig och fann mig.” (2 Tim. 1:16, 17) Trots att Paulus befinner sig i dödens skugga, omtalar han sig själv som ”en Kristi Jesu apostel genom Guds vilja enligt löftet om det liv som är i gemenskap med Kristus Jesus”. (1:1) Paulus visste att det som väntade honom var liv i gemenskap med Kristus. Han hade predikat i många av den då kända världens största och mest betydelsefulla städer, från Jerusalem till Rom, och han hade kanske till och med varit i Spanien. (Rom. 15:24, 28) Han hade troget fullföljt loppet. — 2 Tim. 4:6—8.
3. När skrevs Andra Timoteusbrevet, och hur har det varit till nytta för de kristna tiderna igenom?
3 Brevet skrevs förmodligen omkring år 65 v.t., omedelbart före Paulus’ martyrdöd. Timoteus var antagligen ännu i Efesos, för Paulus hade uppmanat honom att stanna där. (1 Tim. 1:3) Två gånger ber Paulus nu enträget Timoteus att snart komma till honom, och han ber honom ta Markus med sig och även den mantel och de skriftrullar som Paulus hade lämnat kvar i Troas. (2 Tim. 4:9, 11, 13, 21) Även om Paulus skrev det här brevet i en svår och kritisk tid, var det till stor uppmuntran för Timoteus, ja, dess nyttiga vägledning har varit till uppmuntran för sanna kristna tiderna igenom.
4. Vilka bevis finns det för att Andra Timoteusbrevet är äkta och kanoniskt?
4 Andra Timoteusbrevet är äkta och kanoniskt av de skäl som redan anförts då Första Timoteusbrevet behandlades. Det erkändes och användes av författare och kommentatorer under den första kristna tiden, bland dem Polykarpos på 100-talet v.t.
BREVETS INNEHÅLL
5. Vad för slags tro bor i Timoteus, och vad skall han likväl fortsätta att göra?
5 ”Bevara mönstret av sunda ord” (1:1—3:17). Paulus talar om för Timoteus att han aldrig glömmer honom i sina böner och att han längtar efter att få se honom. Han erinrar sig ”den oskrymtade tro” som bor i Timoteus och som först bodde i hans mormor Lois och hans mor Eunike. Timoteus skall låta den gåva som finns i honom flamma upp igen med klar låga, ”ty Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet”. Han bör därför inte skämmas över att frambära vittnesbördet och lida ont för de goda nyheterna, för Guds oförtjänta omtanke har gjorts uppenbar genom Räddarens, Kristi Jesu, tydliga framträdande. Timoteus skall fortsätta ”att bevara mönstret av sunda ord” som han har hört av Paulus och bevaka det goda som han har fått sig anförtrott. — 1:5, 7, 13.
6. Vilket råd ger Paulus om undervisning, och hur kan Timoteus vara en godkänd arbetare och ett kärl för ett ärofullt ändamål?
6 Timoteus skall anförtro det som han har lärt sig av Paulus åt ”trogna människor, som i sin tur skall vara tillräckligt kvalificerade att undervisa andra”. Timoteus skall bevisa sig vara en rätt Kristi Jesu soldat. En soldat invecklar sig inte i affärsverksamhet. Den som blir krönt vid idrottsspelen tävlar för övrigt enligt reglerna. Timoteus bör alltid tänka på Paulus’ ord för att vinna insikt. Det som är viktigt att komma ihåg och att påminna andra om är att ”Jesus Kristus blev uppväckt från de döda och var av Davids säd” och att belöningen för de utvalda som uthärdar kommer att vara räddning och evig härlighet i gemenskap med Kristus, dvs. att få härska som kungar tillsammans med honom. Timoteus skall göra sitt yttersta för att träda fram inför Gud som en godkänd arbetare och sky tomt prat som kränker det som är heligt och som sprider sig som kallbrand. I ett stort hus håller man ett kärl som är avsett för ett ärofullt ändamål avskilt från ett kärl som är avsett för ett ändamål utan ära, säger Paulus, och han förmanar sedan Timoteus: ”Så fly då från de begär som hör ungdomen till, men jaga efter rättfärdighet, tro, kärlek, frid, tillsammans med dem som anropar Herren av ett rent hjärta.” En Herrens slav bör vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa, och han bör vägleda andra med mildhet. — 2:2, 8, 22.
7. Varför kommer de inspirerade Skrifterna att vara särskilt nyttiga ”i de sista dagarna”?
7 ”I de sista dagarna” skall det vara kritiska tider som är svåra att komma till rätta med. Det skall finnas människor som skyltar med en gudaktig hängivenhet som inte visar sig vara äkta, människor som ”alltid [är] i färd med att lära och ändå aldrig [är] i stånd att komma till exakt kunskap om sanningen”. Men Timoteus har noggrant följt Paulus’ undervisning, hans livsföring och hans förföljelser, ur vilka Herren har befriat honom. ”Ja”, tillägger Paulus, ”alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” Timoteus bör emellertid förbli i de ting som han har lärt från sin späda barndom och som kan göra honom vis till räddning, för ”hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig”. — 3:1, 7, 12, 16.
8. Vad är det som Paulus uppfordrar Timoteus att göra, och vad gläder sig Paulus mycket över i det här sammanhanget?
8 ”Fullgör helt din tjänst” (4:1—22). Paulus uppfordrar Timoteus att enträget ”predika ordet”. (4:2) Den tid skall komma då man inte skall fördra den sunda läran, utan skall vända sig till falska lärare, men Timoteus bör bevara sin besinning. ”Utför en evangelieförkunnares verk, fullgör helt din tjänst”, säger Paulus. När Paulus nu inser att hans död är nära förestående, gläder han sig mycket över att han har kämpat den goda kampen, att han har fullföljt loppet och hållit sig till tron. Med tillförsikt ser han nu fram emot belöningen, ”rättfärdighetens krona”. — 4:5, 8.
9. Vilken tillit till Herrens kraft ger Paulus uttryck åt?
9 Paulus manar Timoteus att snart komma till honom och ger honom anvisningar för resan. Vid Paulus’ första försvar inför rätta övergav alla honom, men Herren ingav honom kraft för att predikandet helt skulle kunna fullgöras bland nationerna. Ja, han är säker på att Herren skall befria honom från varje ont verk och rädda honom till sitt himmelska kungarike.
VARFÖR BREVET ÄR NYTTIGT
10. a) Vilken särskild nytta, som man kan få av ”hela Skriften”, betonas i Andra Timoteusbrevet, och vad bör därför de kristna sträva efter att bli? b) Vilket inflytande bör man undvika, och hur kan det ske? c) Vad är därför alltjämt mycket angeläget?
10 ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig.” Nyttig till vad? Paulus ger svaret i sitt andra brev till Timoteus: ”Till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet, så att gudsmänniskan kan vara fullt duglig, fullständigt rustad för allt gott verk.” (3:16, 17) I det här brevet betonas alltså hur nyttigt det är med ”undervisning”. Alla som i våra dagar älskar rättfärdighet kommer att vilja ge akt på de visa råd som brevet innehåller, vinnlägga sig om att undervisa i Guds ord och göra sitt yttersta för att kunna träda fram godkända inför Gud som arbetare som ”rätt handskas med sanningens ord”. Som det var i Efesos på Timoteus’ tid, så finns det i vår tid de som sysslar med ”dåraktiga och oförnuftiga spörsmål”, som ”alltid [är] i färd med att lära och ändå aldrig [är] i stånd att komma till exakt kunskap om sanningen” och som förkastar ”den sunda läran” till förmån för lärare som med sitt tal kittlar deras öron i enlighet med deras själviska önskningar. (2:15, 23; 3:7; 4:3, 4) För att undvika detta besmittande världsliga inflytande är det nödvändigt att fortsätta att ”bevara mönstret av sunda ord” i tro och kärlek. Dessutom är det mycket angeläget att fler och fler blir ”tillräckligt kvalificerade att undervisa andra” både i och utanför församlingen, i likhet med ”gudsmänniskan” Timoteus. Lyckliga är alla som axlar detta ansvar och blir kvalificerade att undervisa med mildhet och som predikar ordet ”med all långmodighet och undervisningskonst”! — 1:13; 2:2, 24, 25; 4:2.
11. Vilket råd ges med avseende på de unga?
11 Som Paulus sade hade Timoteus känt de heliga skrifterna från sin ”späda barndom” tack vare den kärleksfulla undervisning han hade fått av Lois och Eunike. Att Paulus säger ”från din späda barndom” anger också den tidpunkt då det är lämpligt att börja ge barnen biblisk undervisning i vår tid. Men vad skall man göra, om den första glödande ivern mattas av längre fram? Paulus ger rådet att man skall låta den flamma upp igen med klar låga i en ande ”av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet” och att man skall bevara en oskrymtad tro. ”I de sista dagarna”, säger han, skall det vara kritiska tider med sådana problem som laglöshet, ungdomsbrottslighet och falska läror. Därför är det så nödvändigt i synnerhet för unga människor, men också för alla andra, att ”bevara ... [sin] besinning i allting” och att helt fullgöra sin tjänst. — 3:15; 1:5—7; 3:1—5; 4:5.
12. a) Hur riktade Paulus uppmärksamheten på Guds kungarikes Säd, och vilket hopp gav han uttryck åt? b) Hur kan Guds tjänare i våra dagar ha samma inställning som Paulus?
12 Priset är värt att kämpa för. (2:3—7) I detta sammanhang riktar Paulus uppmärksamheten på Guds kungarikes Säd och säger: ”Påminn dig att Jesus Kristus blev uppväckt från de döda och var av Davids säd, enligt de goda nyheter jag predikar.” Paulus’ hopp var att få förbli i gemenskap med denna Säd. Längre fram talar han om sin stundande avrättning och säger segervisst: ”Från denna stund är rättfärdighetens krona lagd i förvar åt mig, vilken Herren, den rättfärdige domaren, skall ge mig som belöning på den dagen, men inte bara åt mig, utan också åt alla som har älskat hans tydliga framträdande.” (2:8; 4:8) Verkligt lyckliga är alla som kan se tillbaka på många år av trogen tjänst och säga detsamma! Men det kräver att vi nu tjänar i ostrafflighet, att vi älskar Jesu Kristi tydliga framträdande och att vi lägger i dagen samma tillförsikt som Paulus gjorde, när han skrev: ”Herren skall befria mig från varje ont verk och skall rädda mig till sitt himmelska kungarike. Honom må härligheten tillkomma i evigheters evighet. Amen.” — 4:18.
[Fotnoter]
^ § 1 Annales (Annaler), XV, xliv; i svensk översättning av B. Cavallin, 1968, sidorna 150, 151.
[Frågor]