Bibelbok nr 64 — 3 Johannes

Skribent: Aposteln Johannes

Platsen där den skrevs: Efesos eller dess närhet

Boken fullbordad: omkr. 98 v.t.

1. Till vem var Johannes’ tredje brev riktat, och vad är känt om honom?

DETTA brev skrevs till Gajus, en trogen kristen som Johannes älskade högt. Namnet Gajus var vanligt på de första kristnas tid. Det förekommer fyra gånger i andra delar av de kristna grekiska skrifterna och syftar på åtminstone tre, men förmodligen fyra, olika män. (Apg. 19:29; 20:4; Rom. 16:23; 1 Kor. 1:14) Det finns inga tillgängliga upplysningar som definitivt skulle kunna identifiera den Gajus som Johannes skrev till med någon av dessa. Allt vi vet om Gajus är att han var medlem av en kristen församling, att han var en av Johannes’ särskilda vänner och att brevet var riktat till honom personligen, varför tilltalspronomenet ”du” genomgående används.

2. Vem har skrivit Tredje Johannesbrevet, och när och var skrevs det?

² Eftersom uttryckssättet i de inledande och de avslutande hälsningarna är av samma slag som i Andra Johannesbrevet och skribenten återigen omtalar sig själv som ”den äldre mannen”, kan det inte råda något tvivel om att aposteln Johannes har skrivit också detta brev. (2 Joh. v. 1) Likheten med de två andra breven i innehåll och uttryckssätt tyder också på att det liksom dessa brev skrevs i Efesos eller dess omnejd omkring år 98 v.t. På grund av att det är så kort citerades det sällan av författare under den första kristna tiden, men tillsammans med Andra Johannesbrevet finns det med i tidiga kanonförteckningar över de inspirerade Skrifterna. *

3. Vad ger Johannes uttryck åt i detta brev, och vilken glimt får vi av de första kristnas broderskap?

³ I sitt brev uttrycker Johannes sin uppskattning av den gästfrihet som Gajus har visat resande bröder, och han nämner några problem i förbindelse med en viss Diotrefes, som hade en ärelysten inställning. Den Demetrios som omnämns tycks vara den som förmedlade detta brev till Gajus, och det är möjligt att han var utsänd av Johannes och var i behov av Gajus’ gästfrihet på sin resa. Brevet skulle utverka att Gajus tog emot honom gästfritt. Liksom i fallet med Gajus vet vi ingenting om Diotrefes och Demetrios utöver vad vi läser här. Brevet ger emellertid en intressant glimt av det nära internationella broderskap som rådde bland de första kristna. Det kom bland annat till uttryck i att de gästfritt tog emot dem som reste ”för hans [Guds] namns skull”, även om värdfolket kanske inte kände dessa personligen. — 3 Joh. V. 7.

BREVETS INNEHÅLL

4. Vad berömmer Johannes Gajus för, vilket oregerligt uppförande fördömer han, och vilket gott råd ger han?

⁴ Aposteln råder till gästfrihet och goda gärningar (v. 1—14). Johannes gläder sig över att höra att Gajus fortsätter att ”vandra i sanningen”. Han berömmer honom för att han utför ett troget arbete, som består i att visa kärleksfull omvårdnad om besökande bröder. ”Vi är ... pliktiga”, säger Johannes, ”att ta emot sådana personer gästfritt, för att vi må bli medarbetare i sanningen.” Johannes har tidigare skrivit till församlingen, men Diotrefes, som upphöjer sig själv, tar inte respektfullt emot någonting från Johannes eller andra ansvariga bröder. Om Johannes kommer, skall han ställa honom till räkenskap för att han ”sladdrar ... med onda ord”. Den älskade Gajus får rådet: ”Efterlikna inte det onda, utan det goda.” Demetrios omnämns som ett lovvärt exempel. I stället för att skriva om många saker ger Johannes uttryck åt sin förhoppning att  han snart skall få träffa Gajus ansikte mot ansikte. — V. 4, 8, 10, 11.

VARFÖR BREVET ÄR NYTTIGT

5. a) Hur visar sig Johannes vara en föredömlig tillsyningsman, och vilken ande var det viktigt att bevara? b) Varför uttalade sig Johannes så rättframt mot Diotrefes? c) Vad bör vi i våra dagar nitiskt sträva efter, och vilken princip som Johannes framhåller är det i överensstämmelse med?

⁵ Aposteln Johannes visar sig vara en föredömlig tillsyningsman genom sin nitiska strävan att skydda församlingen för sådant som kunde besmitta den. Den kärlekens och gästfrihetens ande som präglade församlingen var värd allt beröm, och det var dess förpliktelse att bevara denna goda anda, så att bröderna på orten och ”obekanta” (personer som deras kristna värdar tidigare inte var bekanta med) kunde tjäna tillsammans som ”medarbetare i sanningen”. (V. 5, 8) Men Diotrefes hade stolta ögon, något som Jehova hatar. Han visade ingen respekt för teokratisk myndighet, och han till och med förtalade aposteln Johannes. (Ords. 6:16, 17) Han lade hinder i vägen för den kristna församlingens gästfrihet. Det är därför inte att undra på att Johannes uttalade sig så rättframt mot detta onda och uppmanade församlingens medlemmar att visa varandra kärlek. Vi bör i våra dagar sträva lika nitiskt efter att bevara ödmjukheten, vandra i sanningen och i gudsfruktan visa kärlek och givmildhet, i överensstämmelse med den princip som framhålls av Johannes: ”Den som gör gott härstammar från Gud. Den som gör ont har inte sett Gud.” — 3 Joh. v. 11.

[Fotnoter]

[Frågor]