Bibelbok nr 8 — Rut

Skribent: Samuel

Platsen där den skrevs: Israel

Boken fullbordad: omkr. 1090 f.v.t.

Omfattar tiden: 11 år under domarnas styre

1. a) Varför kan man säga att Ruts bok är mer än bara en kärleksberättelse? b) Vilket särskilt omnämnande får Rut i Bibeln?

RUTS bok innehåller ett fängslande drama som blommar ut i den vackra kärleksberättelsen om Boas och Rut. Boken är emellertid mycket mer än bara en romantisk berättelse om kärlek. Syftet med den är inte att underhålla. Boken framhäver Jehovas uppsåt att frambringa en arvinge till det himmelska kungariket, och den upphöjer hans kärleksfulla omtanke eller lojala kärlek. (Rut 1:8; 2:20; 3:10) Hur stor Jehovas kärlek är framgår av att han väljer en moabitiska, som tidigare har tillbett den hedniske guden Kemos men som har omvänt sig till den sanna religionen, till att bli en av Jesu Kristi stammödrar. Rut är en av de fyra kvinnor som nämns vid namn i släktregistret från Abraham till Jesus. (Matt. 1:3, 5, 16) Rut är en av de två kvinnor efter vilka bibelböcker är uppkallade. Den andra är Ester.

2. När ägde händelserna i Ruts bok rum? När skrevs boken, och av vem?

² ”Nu hände det sig i de dagar då domarna skipade rättvisa [eller: dömde] ...” Med dessa ord börjar den spännande skildringen i Ruts bok. Av detta framgår det att boken inte skrevs under domartiden, utan senare, under Israels kungars tid. Men händelserna i boken omspänner en tidsperiod på omkring 11 år under domartiden. Det nämns inte vem som har skrivit boken, men mycket talar för att det var Samuel, som av allt att döma också har skrivit Domarboken och som var den mest framträdande av Guds trogna tjänare vid början av kungatiden. Eftersom de avslutande verserna antyder att David redan hade börjat bli en förgrundsgestalt, kan boken ha skrivits omkring år 1090 f.v.t. Samuel, som var väl förtrogen med Jehovas löfte om ”ett lejon” av Judas stam och som hade blivit använd av Jehova till att smörja David, som var av den stammen, till att vara kung i Israel, måste ha varit mycket intresserad av att skriva en berättelse om släktlinjen fram till David. — 1 Mos. 49:9, 10; 1 Sam. 16:1, 13; Rut 1:1; 2:4; 4:13, 18—22.

3. Vilka fakta bekräftar att Ruts bok är kanonisk?

³ Att Ruts bok är kanonisk har aldrig blivit ifrågasatt. Det blev tillräckligt bekräftat då Jehova genom inspiration lät Ruts namn bli upptaget i Jesu släktregister i Matteus 1:5. Judarna har alltid betraktat Ruts bok som en del av den hebreiska kanon. Det är därför inte förvånande att man har funnit fragment av boken tillsammans med andra kanoniska böcker i Dödahavsrullarna, varav de första upptäcktes år 1947. Dessutom stämmer Ruts bok fullständigt överens både med Jehovas uppsåt beträffande sitt kungarike och med kraven i Moses lag. Israeliterna var förbjudna att ingå äktenskap med avgudadyrkande kanaanéer och moabiter, men detta förbud omfattade inte utlänningar som hade antagit tillbedjan av Jehova, som fallet var med Rut. I Ruts bok berättas det om hur man i alla detaljer följer lagen om återköp och svågeräktenskap. — 5 Mos. 7:1—4; 23:3, 4; 25:5—10.

BOKENS INNEHÅLL

4. Vilket val står Rut inför, och vad visar hennes beslut beträffande hennes form av gudsdyrkan?

⁴ Ruts beslut att stanna hos Noomi (1:1—22). Berättelsen börjar under en tid av hungersnöd i Israel. En man från Betlehem, Elimelek, går över Jordan tillsammans med sin hustru, Noomi, och sina båda söner, Mahlon och Kiljon, för att bosätta sig en tid i Moabs land. Där gifter sig sönerna med moabitiska kvinnor, Orpa och Rut. Tragiska händelser inträffar i familjen — först dör fadern och senare också hans båda söner. Tre barnlösa änkor är kvar, utan någon säd eller avkomma åt Elimelek. Noomi hör att Jehova återigen har vänt sin uppmärksamhet till Israel och gett sitt folk bröd, och hon beslutar sig för att återvända till sitt hemland, Juda. Svärdöttrarna följer med henne. Noomi uppmanar dem enträget att vända tillbaka till Moab, och hon ber om att Jehova i sin kärleksfulla omtanke skall ge dem äkta män ur deras eget folk. Till sist vänder Orpa tillbaka ”till sitt folk och sina gudar”, men Rut, som är uppriktig och orubblig i sitt beslut att tillbe Jehova, överger inte Noomi. Hon ger uttryck åt sitt beslut i dessa vackra ord: ”Dit du går kommer jag att gå, och där du tillbringar natten kommer jag att tillbringa natten. Ditt folk kommer att vara mitt folk och din Gud min Gud. Där du dör kommer jag att dö, och där kommer jag att bli begravd. Må Jehova göra så mot mig och lägga mer därtill, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” (1:15—17) Men den barnlösa änkan Noomi, vars namn betyder ”min ljuvlighet”, föreslår att hon själv skall kallas Mara, ett namn som betyder ”bitter”.

5. Vilka utmärkta egenskaper lägger Rut i dagen, och hur uppmuntrar Boas henne?

 ⁵ Rut plockar ax på Boas’ fält (2:1—23). Efter ankomsten till Betlehem får Rut Noomis tillåtelse att plocka ax under kornskörden. Boas, som äger fältet där Rut plockar, är en äldre jude och nära släkting till Ruts svärfar, Elimelek, och han lägger märke till henne. Fastän Guds lag ger Rut rätt att plocka ax, ber hon ödmjukt om tillåtelse att arbeta på fältet. (3 Mos. 19:9, 10) Detta beviljas henne villigt, och Boas uppmanar henne att plocka ax enbart på hans fält tillsammans med hans unga kvinnor. Han talar om för henne att han har hört talas om hennes lojalitet mot Noomi, och han uppmuntrar henne med orden: ”Må Jehova belöna ditt handlingssätt, och må du få full lön från Jehova, Israels Gud, under vars vingar du har kommit för att söka tillflykt.” (Rut 2:12) Den kvällen delar Rut frikostigt med sig av frukterna av sitt arbete åt Noomi och förklarar att det är tack vare Boas’ välvilja som det har gått så bra för henne med axplockningen. Noomi ser i detta Jehovas hand och säger: ”Välsignad vare han av Jehova, som inte har övergett sin kärleksfulla omtanke mot de levande och de döda. ... Mannen är släkt med oss. Han är en av våra återköpare.” (2:20) Ja, Boas är en nära släkting, som enligt Lagen kan uppväcka avkomma åt Noomi i den döde Elimeleks namn. Rut fortsätter att plocka ax på Boas’ fält tills kornskörden och veteskörden är förbi.

6. Hur ber Rut om äktenskap genom en återköpare, och hur reagerar Boas?

⁶ Boas gifter sig i egenskap av återköpare med Rut (3:1—4:22). Noomi, som själv är för gammal för att föda barn, uppmanar nu Rut att i hennes ställe ingå äktenskap med en återköpare. Vid en sådan viktig tid på året var det brukligt att jordägaren personligen övervakade rensningen av säden på tröskplatsen. Eftersom rensningen gick till så att säden kastades upp i luften, gjorde man detta på kvällen, när man kunde utnyttja den friska bris som blåste efter en het dag. Boas sover alltså på tröskplatsen, och det är där Rut finner honom. Hon går stilla fram till honom, lyfter upp manteln vid hans fötter och lägger sig ner. När han vaknar vid midnatt, talar hon om vem hon är. Som seden är när kvinnor åberopar rätten till svågeräktenskap, ber hon honom breda ut sin mantelflik över henne. * Boas säger: ”Välsignad må du vara av Jehova, min dotter”, varefter han berömmer henne för att hon inte av passion eller girighet springer efter de unga männen. Rut är inte det slags kvinna som skulle komma med ett skamligt förslag; hon har i stället ord om sig att vara ”en förträfflig kvinna”. (3:10, 11) Som Boas nu förklarar för henne, finns det emellertid en annan återköpare som är närmare släkt än han; han skall rådgöra med denne på morgonen. Rut ligger kvar vid hans fötter ända till tidigt på morgonen. Då ger han henne korn, och hon återvänder till Noomi, som ivrigt frågar henne om hur det har gått.

7. Hur får Boas äktenskapet till stånd, och vilken välsignelse blir följden?

⁷ Boas går tidigt till stadsporten för att söka upp återköparen. Han tar tio av stadens äldste till vittnen och ger denne närmaste släkting första tillfället att köpa allt som hade tillhört Elimelek. Vill han göra det? Hans omedelbara svar blir ja, eftersom det ser ut som om han därigenom kunde öka sin rikedom. Men när han får veta att han måste ingå svågeräktenskap med Rut, fruktar han att det skulle kunna bli till skada för hans egen arvedel. Genom att dra av sig sandalen tillkännager han juridiskt att han avstår från återköpet. I den bibliska skildringen förblir han namnlös och får bara ett vanärande omnämnande som ”Så-och-så”. Inför samma vittnen köper Boas sedan Rut till hustru åt sig. Gör han det av själviska motiv? Nej, han gör det för att ”den dödes namn inte må avskäras” från hans brödrakrets och från hans stad. (4:1, 10) Alla de närvarande ber Jehova välsigna denna kärleksfulla anordning, och den visar sig verkligen vara en underbar välsignelse. Rut föder en son åt Boas på hans ålderdom, och Noomi blir barnets sköterska. Man kallar honom ”en son ... åt Noomi”, och han får namnet Obed. — 4:17.

8. Vad är det som ytterligare visar att frambringandet av löftets Säd sker genom Jehovas ledning?

⁸ De avslutande verserna i Ruts bok innehåller släktregistret från Peres genom Boas till David. En del kritiker har hävdat att inte alla släktleden anges, eftersom de menar att tidrymden är för stor för så få personer. Har de rätt? Eller blev var och en välsignad med ett långt liv och med en son på sin ålderdom? Den senare slutsatsen kan vara den rätta, eftersom den betonar att frambringandet av den utlovade Säden sker genom Jehovas ledning och oförtjänta omtanke och inte genom människans naturliga kraft. Vid andra tillfällen använde Jehova sin kraft på liknande sätt, till exempel när Isak, Samuel och Johannes döparen föddes. — 1 Mos. 21:1—5; 1 Sam. 1:1—20; Luk. 1:5—24, 57—66.

VARFÖR DEN ÄR NYTTIG

9. I vilka avseenden är huvudpersonerna i dramat i Ruts bok utmärkta föredömen för oss i våra dagar?

⁹ Denna fängslande berättelse är sannerligen nyttig och hjälper rättfärdighetsälskande människor att bygga upp en stark tro. Alla huvudpersonerna i detta spännande drama visade en enastående tro på Jehova, och de ”fick gott vittnesbörd genom sin tro”. (Hebr. 11:39) De är utmärkta föredömen för oss i våra dagar. Noomi hyste stark tillit till Jehovas lojala kärlek. (Rut 1:8; 2:20) Rut lämnade villigt sitt hemland för att fortsätta att tillbe Jehova; hon visade sig vara lojal, undergiven och villig att arbeta. Det var Boas’ klara förståelse av Jehovas lag, hans ödmjukhet och villighet att handla i samklang med Jehovas vilja och hans kärlek till den trogna Noomi och den flitiga Rut som fick honom  att begagna sig av sitt privilegium att ingå äktenskap som återköpare.

10. Varför bör berättelsen i Ruts bok styrka vår tillit till löftena om Guds kungarike?

¹⁰ Jehovas anordning med äktenskap, och i detta fall med äktenskap genom en återköpare, beredde honom ära. Det var Jehova som ordnade med äktenskapet mellan Boas och Rut, och han välsignade det i enlighet med sin lojala kärlek och använde det som ett medel till att bevara Judas kungliga släktlinje obruten fram till David och slutligen till den större David, Jesus Kristus. När vi ser hur noggrant Jehova övervakade frambringandet av det himmelska kungarikets arvinge enligt sin rättsliga föranstaltning, bör det styrka vår tro på alla löftena om Guds kungarike och förmå oss att med tillförsikt se framåt mot uppfyllelsen av dem. Det bör sporra oss att vara flitiga och fullt upptagna i det nutida skördearbetet i förvissningen om att vi kommer att få full lön från Jehova, det andliga Israels Gud, ”under vars vingar ... [vi] har kommit för att söka tillflykt” och vars uppsåt i förbindelse med det himmelska kungariket på ett storslaget sätt fortsätter att ta gestalt och närmar sig sitt förverkligande. (2:12) Ruts bok utgör ännu ett viktigt led i redogörelsen som leder fram till detta kungarike!

[Fotnoter]

[Frågor]