Överordnade myndigheter
Ett uttryck som förekommer i Romarna 13:1 och betecknar jordiska regeringar och myndigheter. Detta bibelställe har återgetts på olika sätt: ”Varje själ skall underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” (NV) ”Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom.” (2000) ”Det är var mans plikt att underordna sig de lagliga myndigheterna. Det finns nämligen ingen myndighet som inte är av Gud.” (Gi)
Jehova Gud har visserligen inte skapat dessa regeringar och myndigheter (jfr Mt 4:8, 9; 1Jo 5:19; Upp 13:1, 2), men han har tillåtit att de har kommit till och fortfarande existerar. När han vill kan han emellertid avlägsna, leda eller styra sådana myndigheter så att de gör hans vilja. Profeten Daniel sade om Jehova: ”Han förändrar tider och tidsperioder, avsätter kungar och tillsätter kungar.” (Dan 2:21) Och i Ordspråksboken 21:1 sägs det: ”En kungs hjärta är som vattenströmmar i Jehovas hand. Han leder det vart han vill.” (Jfr Neh 2:3–6; Est 6:1–11.)
Orsaker till att de kristna underordnar sig. Eftersom Jehova har tillåtit att de överordnade myndigheterna existerar, har de kristna ingen anledning att sätta sig upp mot dem. De har tvärtom goda skäl att underordna sig dem. Myndighetspersoner kan vara korrupta, men i normala fall straffar de inte någon som gör det som är gott, dvs. lyder landets lagar. Den som gör sig skyldig till stöld, mord eller andra lagbrott kan dock förvänta sig en ogynnsam dom från myndigheterna. Den som har begått ett mord riskerar i vissa länder att dömas till döden för sitt brott. Eftersom Jehova Gud efter den stora översvämningen på Noas tid gav människorna rätt att avrätta mördare (1Mo 9:6), uppträder jordiska myndigheter, när de låter avrätta en mördare, som ”Guds tjänare, en hämnare som låter vrede drabba den som bedriver det som är ont”. (Rom 13:2–4; Tit 3:1; 1Pe 2:11–17)
Orsaken till att de kristna underordnar sig de överordnade myndigheterna är emellertid inte bara att dessa kan straffa förbrytare. För de kristna kommer samvetet in i bilden. De underordnar Rom 13:5; 1Pe 2:13–15) Deras lydnad mot de överordnade myndigheterna – de jordiska, politiska myndigheterna – kan därför aldrig vara absolut. Det skulle vara omöjligt för en kristen att bevara ett gott samvete och göra Guds vilja om han samtidigt bröt mot Guds lag för att de politiska myndigheterna krävde detta. Lydnaden mot de överordnade myndigheterna måste således alltid ses i ljuset av apostlarnas uttalande inför judarnas högsta domstol, Sanhedrin: ”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor.” (Apg 5:29)
sig de jordiska myndigheterna därför att de inser att det är i enlighet med Guds vilja. (Eftersom de jordiska myndigheterna är till stor nytta för undersåtarna genom att sörja för deras säkerhet, trygghet och välfärd, har de rätt att kräva skatter och avgifter som betalning för dessa tjänster. Myndigheterna kan kallas ”Guds offentliga tjänare” i den bemärkelsen att de tillhandahåller nyttiga tjänster. (Rom 13:6, 7) Ibland har detta varit till direkt hjälp för Guds tjänare, som när kung Cyrus gjorde det möjligt för judarna att återvända till Juda och Jerusalem och återuppbygga templet. (2Kr 36:22, 23; Esr 1:1–4) I de flesta fall är de tjänster som myndigheterna erbjuder – när dessa fungerar som de skall – till allas bästa. Ett exempel på det är rättsväsendet, som slår vakt om medborgarnas juridiska rättigheter och utgör ett skydd mot brottslingar, pöbelhopar och liknande. (Flp 1:7; Apg 21:30–32; 23:12–32)
En härskare som missbrukar sin myndighet måste naturligtvis stå till svars inför Gud. Som aposteln Paulus skrev: ”Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det står ju skrivet: ’Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” (Rom 12:19; Pre 5:8)