[Ạbel]

1. Betyder möjligen ”vindfläkt”, ”tomhet”. Adams och Evas andre son; yngre bror till Kain, deras förstfödde. (1Mo 4:2)

 Det är troligt att Abel hade systrar under sin livstid; berättelsen visar att hans föräldrar också fick döttrar, men deras namn nämns inte. (1Mo 5:1–4) Som vuxen blev han fåraherde; hans bror Kain blev jordbrukare. (1Mo 4:2)

Vid en inte angiven tidpunkt frambar Abel en offergåva åt Jehova Gud. Kain gjorde också det. Var och en frambar något av det han hade: Abel några av de förstfödda bland sin småboskap och Kain några av sin marks frukter. (1Mo 4:3, 4) De trodde båda på Gud. Deras föräldrar hade utan tvivel berättat för dem om Gud, och de måste ha känt till varför de alla befann sig utanför Edens trädgård och vägrades tillträde dit. Deras offergåvor vittnade om att de insåg att de var fjärmade från Gud och att de önskade få hans ynnest. Även om det är troligt att de använde altaren när de offrade, är det inget som framgår av skildringen.

Gud såg med välvilja på Abels offer men inte på Kains. Hur detta gavs till känna framgår inte av berättelsen, men det var utan tvivel tydligt för både Kain och Abel. En del påpekar att det uttryckligen står att Abel tog några av ”de förstfödda bland sin småboskap” och offrade dem tillsammans med ”deras fettstycken”, medan det inte står något om att Kain offrade det bästa av markens skörd. Trodde Abel kanske att blodet från en levande skapelse skulle vara ett mer värdefullt offer med tanke på det löfte som Gud gav i 1 Moseboken 3:15 om en avkomma, vars blod skulle utgjutas? Många århundraden efter Abels tid användes bilden av ett felfritt lamm för att illustrera Guds egen fullkomlige sons offer. (Joh 1:29) Hur som helst var det säkert mycket av detta som Abel inte förstod. Skälet till att Gud godkände endast Abels offer framgår av det som skrevs längre fram. I Hebréerna 11:4 nämner aposteln Paulus Abel som den som var först i raden av människor med tro och visar att Abels tro var orsaken till att hans offer var ”värdefullare” än Kains offer. Enligt 1 Johannes 3:11, 12 hade Kain däremot en ond hjärteinställning, vilket tydligt kom till uttryck när han senare nonchalerade Guds råd och varning och med berått mod mördade sin bror Abel.

Jesus talar om Abel som den förste martyren och att han utsattes för religiös förföljelse av sin intolerante bror Kain. I detta sammanhang talade Jesus om Abel som en man som levde vid ”världens grundläggning”. (Lu 11:48–51) Det grekiska ordet för ”värld” är kọsmos, och det har här avseende på människovärlden. Uttrycket ”grundläggning” är en återgivning av det grekiska ordet katabolẹ̄, som ordagrant betyder ”nedkastande (nedläggande) [av säd]”. (Heb 11:11, Int) Med uttrycket ”världens grundläggning” avsåg Jesus tydligen den tidpunkt då Adam och Eva fick barn, varigenom en människovärld kom till. Paulus innefattar Abel i det ”moln av vittnen” som fanns i förkristen tid. (Heb 11:4; 12:1)

I vilken bemärkelse kan det sägas att Jesu blod ”talar bättre än Abels blod”?

Eftersom berättelsen fortsätter att vittna om Abels tro och Guds godkännande av honom, kan det sägas att han ”talar ... ännu, fastän han är död”. (Heb 11:4) I Hebréerna 12:24 talar aposteln om ”Jesus, ett nytt förbunds medlare, och ett bestänkningens blod som talar bättre än Abels blod”. Abel dog som martyr, men hans blod återlöste eller friköpte inte någon, lika lite som blodet av de djur han offrade. Det var som om hans blod ropade till Gud om hämnd på mördaren Kain. Jesu blod, som här sägs vara det som gav gällande kraft åt det nya förbundet, talar bättre än Abels blod i den bemärkelsen att det ropar till Gud om barmhärtighet för alla människor med en tro sådan som Abels och är det medel som gör deras återlösning möjlig.

Eftersom Set uppenbarligen föddes kort efter Abels död och Adam då var 130 år, kan Abel ha varit omkring 100 år vid sin död som martyr. (1Mo 4:25; 5:3)

2. Betyder ”vattendrag”. En stad som också kallas Abel-Bet-Maaka eller Abel vid Bet-Maaka. Abel används som första led också i flera andra namn på orter och platser. (2Sa 20:18; se ABEL-BET-MAAKA, ABEL VID BET-MAAKA.)

3. I Första Samuelsboken 6:18 talas det i äldre bibelöversättningar om ”den stora stenen Abel” (KJ, Åk) eller ”den stora Sorgestenen” (1917). I nyare översättningar sägs det emellertid helt enkelt ”den stora stenen”. (Jfr AT, Hey, JB, NV, 2000 och andra.) Även om den masoretiska texten har ordet ’Avẹl i den här versen, översätts det i den grekiska Septuaginta och de arameiska targumerna som om det stod ’ẹven, ”sten”. Detta är i överensstämmelse med vers 14 i samma kapitel. Det kan inte vara fråga om ”Abel vid Bet-Maaka”,  eftersom den händelse som omtalas i 1 Samuelsboken 6:18 ägde rum i närheten av Bet-Semes i Juda.