Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Abort

Abort

Avstötning eller avlägsnande av ett foster innan det kan leva utanför moderns kropp. Man skiljer mellan framkallad abort, ett avsiktligt avbrytande av en graviditet, och spontan abort (missfall), då graviditeten oavsiktligt och oundvikligt blir avbruten. I Bibeln används inte olika begrepp för framkallad abort och spontan abort. De bibliska uttrycken används synonymt och i vidare bemärkelse. Ordet ”abort” förekommer inte i Nya världens översättning. I stället används bland annat sådana begrepp som ”missfall” och ”dödfödd”. Det hebreiska ordet shakhạl, som används i betydelsen ”få missfall” (2Mo 23:26; Hos 9:14), betyder egentligen ”bli (göra) barnlös”. Det återges också med ”beröva [någon] barnen” (3Mo 26:22; 5Mo 32:25) och ”bli utan frukt” (Mal 3:11). För att beskriva en för tidig födsel används också verbet jatsạ’, som betyder ”gå (komma) ut”. Det återges med ”kommer ut” (dvs. föds för tidigt) i 2 Moseboken 21:22 och med ”kalva för tidigt” i Psalm 144:14. Uttrycket ”dödfött barn” (Ps 58:8; Pre 6:3) är en återgivning av det hebreiska ordet nẹfel, som kommer från verbroten nafạl, som betyder ”falla”. (Jfr Jes 26:18, där verbet nafạl har återgetts med ”komma till världen”.)

Spontan abort (missfall) kan orsakas av en olycka, en infektion, stress, fysisk ansträngning eller allmän fysisk svaghet hos modern. Vattnet i närheten av Jeriko var dödsbringande och orsakade missfall, tills Jehovas profet Elisa gjorde det friskt. (2Ku 2:19–22)

Att framkalla abort på konstgjord väg, till exempel genom läkemedel eller ett kirurgiskt ingrepp, i syfte att förhindra att ett oönskat barn föds är ett allvarligt brott i Guds ögon. Livet är en dyrbar gåva från Gud och är därför heligt. Guds lag till Mose skyddade inte bara det ofödda barnet mot illegal abort. Om till exempel en gravid kvinna kom till skada i samband med ett bråk mellan några män och hon eller hennes barn dog, skulle man enligt lagen ge ”själ för själ”. (2Mo 21:22–25) Innan straffet verkställdes undersökte domarna naturligtvis omständigheterna och bedömde graden av uppsåt. (Jfr 4Mo 35:22–24, 31.) Följande kommentar av dr J. Glenn understryker hur allvarligt det är att avsiktligt tillfoga ett ofött barn skada: ”Det livsdugliga embryot i livmodern ÄR en mänsklig individ, och fördenskull är det ett brott mot sjätte budet att döda det.” (The Bible and Modern Medicine, 1963, sid. 176)

Moderlivets frukt är en välsignelse från Jehova. (3Mo 26:9; Ps 127:3) När Gud lovade att ge israeliterna framgång försäkrade han därför att missfall och barnlöshet inte skulle förekomma: ”Varken en kvinna som får missfall eller en ofruktsam kvinna skall finnas i ditt land.” (2Mo 23:26) Som framgår av den rättfärdiges bön skulle Guds misshag däremot komma till uttryck gentemot hans fiender genom att de blev som dödfödda barn som aldrig fick se solen och genom att deras kvinnor fick missfall. (Ps 58:8; Hos 9:14)

Job tyckte i sitt elände att det skulle ha varit bättre om han hade varit ”en dödfödd i det fördolda”. ”Varför dog jag då inte i modersskötet?” utropade han i sina plågor. (Job 3:11–16) Också Salomo kom fram till att ett dödfött barn har det bättre än en människa som lever länge men som aldrig kan glädja sig åt livet. (Pre 6:3)

Sådana djur som nötkreatur, hästar, får och getter kan drabbas av smittsam kastning, en sjukdom som medför att de föder för tidigt. För tidiga födslar hos husdjur på grund av vanvård eller sjukdom var en känd företeelse redan på patriarkerna Jakobs och Jobs tid. (1Mo 31:38; Job 21:10)