[Bẹhemot]

Benämningen ”Behemot”, som förekommer i Job 40:15, har tolkats på flera sätt: 1) Som ett egyptiskt lånord för ”vattenbuffel”, 2) som ett ord som möjligen har assyriskt ursprung och betyder ”odjur” och 3) som en intensiv plural av det hebreiska ordet behemạh (djur; husdjur) och som således skulle betyda ”stort (väldigt) djur”. I den grekiska Septuaginta är det hebreiska ordet behemọ̄th återgivet med thērịa (vilda djur). Det är dock uppenbart att det inte handlar om flera olika djur, eftersom det i den efterföljande beskrivningen av Behemot bara talas om ett enda djur, och det anses allmänt vara flodhästen (Hippopotamus amphibius). Några svenska översättningar (NV, SFB, Åk, 2000), och flera engelska översättningar (AT, JB, La, Ro, RS), återger detta hebreiska ord med ”flodhästen”, antingen i huvudtexten eller i en not.

Flodhästen är ett stort däggdjur med tjock, nästan naken hud. Den håller till i floder, sjöar och träskmarker. Den har ett karakteristiskt utseende med korta ben, väldiga käkar  och ett stort huvud, som sägs kunna väga uppemot ett ton. Käkmusklerna och tänderna är så kraftiga att flodhästen med ett enda bett kan bita igenom pansaret på en krokodil. En fullvuxen flodhäst kan vara 4–5 m lång och väga uppemot 3 600 kg. Trots sin enorma storlek rör sig flodhästen snabbt både i vatten och på land. Över 90 kg vattenväxter, gräs, vass och buskar finner varje dag sin väg ner i flodhästens mage, som rymmer mellan 150 och 190 l.

Huden är mycket kraftig, särskilt under buken, så den tål stötar och skrapningar när den kortbenta flodhästen släpar kroppen över stockar och stenar på flodbottnen. Näsborrarna är strategiskt placerade längst ut på nosen, och ögonen sitter högt upp på ovansidan av huvudet, så att flodhästen både kan se och andas samtidigt som nästan hela kroppen befinner sig under vattenytan. Öronen och de klafflika näsborrarna stängs till när flodhästen dyker. Till och med när flodhästen sover stiger den automatiskt upp till vattenytan för att hämta andan, när koldioxidhalten i blodet når en viss nivå, och glider sedan ner under vattnet igen.

Tidigare fanns flodhästen i nästan alla större sjöar och floder i Afrika, men på grund av att den jagats hårt av människan har den utrotats från många områden, och det sägs att den nu inte förekommer norr om katarakten vid Khartoum i Sudan. Förr i tiden fanns flodhästen kanske till och med i Jordanområdet. Man har hittat tänder och benknotor från detta djur på flera ställen i Palestina.

Beskrivningen i kapitel 40 i Jobs bok målar upp en levande bild av detta enorma däggdjur, Behemot. Den beskrivs som växtätare. (V. 15) Det sägs att den väldiga kraften och styrkan sitter i höfterna och bukmusklerna. (V. 16) Svansen liknas vid en ceder. Detta kan vara en anspelning på att djuret kan sätta sin tämligen korta svans (som är ungefär 45–50 cm lång) rätt upp i vädret eller svänga med den fram och tillbaka så att den påminner om ett träd. ”Senorna i dess lår är sammanflätade”, ja senorna och muskelfibrerna i låren är sammanflätade eller tvinnade som trådarna i en kraftig kabel. (V. 17) Skelettet i benen är starkt som ”rör av koppar”, starkt nog att bära upp djurets enorma vikt. Benstommen är som stänger av smidesjärn. (V. 18) Vi finner också en anspelning på djurets kolossala aptit (v. 20), och det nämns att det brukar vila sig under de törniga lotusträden eller gömma sig i sankmarker, i popplarnas skugga. (V. 21, 22) Det får inte panik även om en flod svämmar över sina bräddar, för det kan ändå hålla huvudet ovanför vattenytan och simma mot den starka strömmen. (V. 23) Eftersom Behemot är danad så mäktigt och respektingivande, frågade Jehova Job om någon människa skulle kunna drista sig till att möta det här djuret öga mot öga och försöka genomborra dess nos med en krok. (V. 24)