[Beulạ] Betyder ”ägd som en hustru”.

Ett hebreiskt ord (Be‛ulạh) som förekommer i Jesaja 62:4, där det i några översättningar (AS, KJ, Ro) transkriberas som ett egennamn, medan det i andra översättningar återges med ”en qvinna som hafver man” (My), ”den äkta hustrun” (SFB, 1917), ”den äkta makan” (2000) och ”Ägt som en hustru” (NV).

Efter det att babylonierna hade förstört Jerusalem och lagt Juda fullständigt öde skulle Sion i andlig bemärkelse vara som en övergiven kvinna. Men genom Jesaja hade Jehova förutsagt en återställelse. Denna profetia var av stor betydelse både för de landsflyktiga judarna i det forntida Babylon och för medlemmarna av det andliga Israel, eftersom den försäkrade dem om att det skulle bli en återställelse, om att tillståndet skulle förändras och att landet på nytt skulle befolkas. Det ödelagda Sion skulle inte längre vara ”en kvinna som är övergiven”, och landet skulle inte mer ligga öde, ty löftet löd: ”Du skall kallas ’Hon som jag finner behag i [hebr.: Cheftsi-vạh]’, och ditt land ’Ägt som en hustru [hebr.: Be‛ulạh]’. Ty Jehova har funnit behag i dig, och ditt land kommer att ägas som en hustru.” Sions ”söner”, som blev frigivna från Babylon och vände tillbaka från landsflykten, skulle återigen bosätta sig i Sion och bli ägare till staden som till en hustru. Denna återställelse betydde att Sion eller Jerusalem upplevde ett nytt tillstånd, ett som stod i skarp kontrast till det tidigare öde tillståndet. Därför förklarade Jehova, som finner behag i Sion, att staden skulle kallas ”Hon som jag finner behag i” och landet ”Ägt som en hustru”. (Jes 62; jfr Jes 54:1, 5, 6; 66:8; Jer 23:5–8; 30:17; Gal 4:26–31.)