Det hebreiska uttrycket för ”blodshämnare” är go’ẹl haddạm. Ordet go’ẹl (som används om blodshämnaren) är en participform av ga’ạl, som betyder ”återvinna”, ”kräva tillbaka”, ”köpa tillbaka”, ”återköpa”, ”friköpa”. (2Mo 15:13; Ps 69:18; 3Mo 25:25; Jes 43:1; Ps 72:14) I hebreisk lag användes uttrycket om den närmaste manlige släktingen, som var förpliktad att hämnas blodet av den som hade blivit dödad. (4Mo 35:19) Ordet go’ẹl betecknade också en släkting med rätt att återköpa (inlösa, köpa fri). (3Mo 25:48, 49; Rut 2:20, not; se ÅTERKÖPA, ÅTERKÖPARE.)

Kravet på blodshämnd byggde på det bud om blodets och livets helgd som Jehova gav till Noa: ”Blodet av era själar skall jag kräva tillbaka. ... Av människans hand, av handen på var och en som är hennes broder, skall jag kräva tillbaka människans själ. Den som utgjuter människoblod, av människor skall hans eget blod utgjutas, ty Gud gjorde människan till sin avbild.” (1Mo 9:5, 6) En mördare skulle dödas av ”blodshämnaren”, och man fick inte ta emot någon lösen för en mördare. (4Mo 35:19–21, 31)

När tiden är inne skall Jehova se till att alla hans trogna tjänares oskyldiga blod blir hämnat. (5Mo 32:43; Upp 6:9–11)

Jehovas rättfärdiga lagar skilde tydligt mellan uppsåtligt och ouppsåtligt dödande. Den som råkade döda någon genom en olyckshändelse kunde söka skydd mot blodshämnaren i en av tillflyktsstäderna. (4Mo 35:6–29; 5Mo 19:2–13; Jos 20:2–9) Det fanns också domstolar där fall som berörde frågan om blodskuld kunde prövas. (5Mo 17:8, 9; 2Kr 19:10)