[denạr]

Ett romerskt silvermynt som vägde ca 3,85 g och alltså i dag skulle ha ett värde av 6:40 kr. Denaren hade en bild av kejsarens huvud och var det ”huvudskattemynt” som romarna krävde av judarna i skatt. (Mt 22:19–21) På Jesu tid fick jordbrukare vanligtvis en denar för en arbetsdag på 12 timmar. (Mt 20:2) I Uppenbarelseboken 6:6 beskrivs därför en extrem situation, när det sägs att en liter vete eller tre liter korn skulle kosta en denar (en hel dagslön).

Om den kostsamma nardus som Maria, Lasarus syster, använde när hon smorde in Jesu fötter hade sålts för 300 denarer (nästan en  årslön), hade det antagligen betytt att en ansenlig summa pengar hade lagts i det kassaskrin som Judas Iskariot hade hand om. Det är därför inte att undra på att den oärlige Judas Iskariot kom med så kraftiga invändningar, eftersom han nu inte skulle få möjlighet att lägga beslag på ens en liten del av denna stora summa. (Joh 12:3–6; 13:29; Mk 14:3–11)

Den medmänsklige samariern i Jesu liknelse använde två denarer (två dagslöner) till att hjälpa en främling och erbjöd sig också att stå för eventuella ytterligare kostnader för honom. (Lu 10:33–35) I en annan liknelse, som framhåller behovet av att vara förlåtande, talade Jesus om en slav som själv fått en skuld på 60 000 000 denarer avskriven men som var ovillig att efterskänka en medslav en skuld på 100 denarer. (Mt 18:24–33)