Locket på förbundsarken. På försoningsdagen stänkte översteprästen något av syndoffrens blod framför locket.

Det hebreiska ordet kappọreth återges i olika bibelöversättningar med ”nådastol” (SFB, Åk, 1917), ”försoningsställe” (SFB, not till 2Mo 25:17), ”lock” (NV, 2000) eller ”försoningslock” (NV). Det hebreiska ordet kommer från en verbrot som betyder ”täcka”, ”täcka över (synd)”.

I enlighet med de anvisningar som Jehova hade gett Mose gjorde hantverkaren Besalel ett lock av rent guld till den heliga förbundsarken. Locket var 2,5 alnar (111 cm) långt och 1,5 alnar (67 cm) brett. Ovanpå locket fanns det två keruber av guld, en på vardera änden, och de hade sina vingar utbredda uppåt så att  de skylde locket. Kerubernas ansikten var vända mot locket. Arken placerades i det allra heligaste i tältboningen. (2Mo 25:17–21; 37:1, 6–9)

På försoningsdagen (jōm hakkippurịm, som ordagrant betyder ”övertäckningarnas (försoningarnas) dag” [3Mo 23:27, 28]) gick översteprästen in i det allra heligaste och stänkte något av tjurens blod framför locket (på östra sidan), och sedan gjorde han detsamma med bockens blod. (3Mo 16:14, 15) Arkens lock av guld hade alltså en viktig funktion i den förebildliga försoningen (övertäckandet) av synder.

När Jehova ville tala med Mose eller med översteprästen gjorde han det från platsen mellan de två keruberna på försoningslocket. (2Mo 25:22; 4Mo 7:89; jfr 3Mo 10:8–10; 4Mo 27:18–21.) Jehova sade att han skulle visa sig i ett moln över arkens lock. Det var tydligen så att molnet strålade och lyste upp det allra heligaste. (3Mo 16:2; jfr Ps 80:1.)

I Första Krönikeboken 28:11 kallas det allra heligaste, templets innersta rum, ”försoningslockets hus [bēth hakkappọreth]”. I detta sammanhang används det hebreiska ordet tydligen inte bara som en benämning på ett lock till en kista, utan om den speciella funktion locket hade när det gällde försoning av synder. Uttrycket översätts därför med ”rummet för nådastolen” (SFB), ”huset för nådastolen” (Åk), ”nådastolens boning” (1917) och ”försoningslockets hus” (NV).

Bildspråk. I Hebréerna 9:5 används det grekiska ordet hilastẹ̄rion, ”försoningsmedel”, ”(något) som bringar försoning”, om locket på förbundsarken. I förebilden blev Jehovas närvaro uppenbar mellan de två keruberna över försoningslocket. (3Mo 16:2; 2Mo 25:22) Den som under inspiration skrev Hebréerbrevet framhöll att det som hände på försoningsdagen hade en symbolisk innebörd. Precis som översteprästen på försoningsdagen gick in i det allra heligaste med offerblodet av ett djur, frambar Kristus värdet av sitt offer, men inte framför ett bokstavligt försoningslock, utan inför Jehova Gud i himlen. (3Mo 16:15; Heb 9:11–14, 24–28)