De avfälliga judarna på Jesajas tid dyrkade ”guden Lyckan” (hebr.: gadh) och ”guden Ödet” (hebr.: menị). De dukade bord med mat och dryck åt dessa gudar. Jehova sade till sådana tillbedjare att de skulle bli dräpta med svärd. (Jes 65:11, 12)

Assyrierna och babylonierna gjorde ofta i ordning mat och dryck åt sina gudar. Folk i Haran avgav högtidliga löften och hoppades att dessa skulle bli godkända av ”Lyckans Herre”. I en kommentar till Jesaja 65:11 skrev Hieronymus att ”i alla städer, och särskilt i Egypten och Alexandria, var det en gammal avgudisk sed att man på sista dagen i årets sista månad dukade ett bord med olika maträtter och en bägare med sött vin för att försäkra sig om lycka på fruktbarhetens område med tanke på det gångna eller kommande året”. (Corpus Christianorum, Series Latina, LXXIII A, S. Hieronymi presbyteri opera, Pars 1, 2A, Turnhout, Belgien 1963, sid. 754)