Det här uttrycket förekommer bara en gång i Bibeln, i Galaterna 6:16,  och avser det andliga Israel och inte dem som var naturliga avkomlingar av Jakob, som hade fått namnet Israel. (1Mo 32:22–28) Bibeln talar både om ”Israel efter köttet” (1Kor 10:18) och om det andliga Israel, vilket består av människor som inte nödvändigtvis härstammar från Abraham. (Mt 3:9) Samtidigt som aposteln Paulus använder uttrycket ”Guds Israel” visar han att det inte har någon betydelse om man är en omskuren avkomling av Abraham eller inte. (Gal 6:15, 16)

Profeten Hosea förutsade att Gud skulle förkasta det köttsliga Israel till förmån för denna andliga nation, i vilken det också finns icke-judar, och att han skulle säga till dem som inte var hans folk: ”Du är mitt folk.” (Hos 2:23; Rom 9:22–25) När tiden var inne togs Guds kungarike ifrån det judiska folket och gavs till en andlig nation som frambringade dess frukter. (Mt 21:43) Naturligtvis blev även köttsliga judar en del av det andliga Israel. Apostlarna och andra som fick den heliga anden på pingstdagen år 33 (ca 120 personer), de som fogades till den dagen (ca 3 000) och de som senare fogades till så att antalet män blev omkring 5 000 var allesammans judar eller proselyter. (Apg 1:13–15; 2:41; 4:4) Men det var trots allt, som Jesaja hade förutsagt, ”bara en kvarleva” av den förkastade nationen som blev räddad. (Jes 10:21, 22; Rom 9:27)

Andra bibelställen förklarar den här saken utförligare. När några av de ”naturliga grenarna” på det symboliska olivträdet bröts bort, inympades i stället ”vilda” icke-judiska grenar. Det är alltså ingen skillnad på grund av ras eller klass bland dem som ”verkligen [är] Abrahams avkomma, arvingar enligt ett löfte”. (Rom 11:17–24; Gal 3:28, 29) ”Inte alla som härstammar från Israel är verkligen ’Israel’.” ”Ty jude är inte den som är det utvärtes, och omskärelse är inte det som sker utvärtes på köttet; utan jude är den som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande.” (Rom 9:6; 2:28, 29) Eftersom det köttsliga Israel inte frambringade det nödvändiga antalet, ”vände [Gud] sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”. (Apg 15:14) Om detta folk sades det: ”En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk.” (1Pe 2:10) Aposteln Petrus citerade ett uttalande som var riktat till det köttsliga Israel och tillämpade det på Guds andliga Israel och sade att det i själva verket var detta andliga Israel som var ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”. (2Mo 19:5, 6; 1Pe 2:9)

De 12 stammarna som omnämns i Uppenbarelseboken, kapitel 7, måste av flera orsaker syfta på det andliga Israel. Förteckningen stämmer inte med förteckningen över det köttsliga Israels 12 stammar, den som finns i 4 Moseboken, kapitel 1. Dessutom förstördes templet i Jerusalem och alla de judiska släktregistren med förteckningar över vilka som tillhörde de olika stammarna, ja, för alltid, långt innan Johannes fick sin syn år 96, och inte heller fanns det längre något prästerskap. Men tyngst väger det faktum att Johannes fick sin syn efter de ovannämnda händelserna från och med pingstdagen år 33 och därför måste ses mot den bakgrunden. I ljuset av dessa händelser måste man förstå att Johannes syn av dem som stod på det himmelska Sions berg tillsammans med Lammet (som det köttsliga Israel hade förkastat) uppenbarar antalet medlemmar av Guds andliga Israel, nämligen 144 000, som har blivit ”köpta från människorna”. (Upp 7:4; 14:1, 4)