Något som kommer från Gud, som undanhålls tills hans tid är inne och som uppenbaras uteslutande för dem som han väljer att uppenbara det för.

Det grekiska ordet mystẹ̄rion, som översätts ”helig hemlighet”, syftar främst på något som är känt av de invigda. I de antika mysteriekulterna som florerade under den första kristna församlingens tid måste de som ville delta i kultens firanden genomgå en invigningsrit. Den som inte var invigd fick inte delta i de så kallade heliga handlingarna och fick heller inte veta något om dem. De invigda var bundna av ett tysthetslöfte och var strängt förbjudna att avslöja hemligheterna. Men ordet användes också i en vardaglig, icke-religiös betydelse om personliga hemligheter och hemligheter vänner eller familjemedlemmar emellan. Aposteln Paulus använder den passiva formen av verbet myẹō i den sistnämnda betydelsen när han säger: ”Jag [har] lärt mig hemligheten [ordagr.: ”Jag har blivit invigd i hemligheter”], både att vara mätt och att vara hungrig, både att ha överflöd och att lida brist.” (Flp 4:12)

Skiljer sig från mysteriekulterna. Angående det grekiska ordet mystẹ̄rion sägs det i ett bibliskt uppslagsverk: ”I NT [Nya testamentet] betecknar det inte det mystiska ..., utan det som inte omedelbart kan uppfattas med sinnena och som därför bara kan förstås genom en uppenbarelse från Gud, det som görs känt på det sätt och vid den tid som Gud bestämmer och bara för dem som är upplysta av hans ande. Med hemlighet menar man i allmänhet kunskap som undanhålls, men i Bibelns språkbruk betyder det uppenbarad sanning. Därför används i synnerhet sådana ord som ’kungjord’, ’bekantgjord’, ’uppenbarad’, ’förkunnad’ och ’förstå’ i förbindelse med detta begrepp.” (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words, 1981, bd 3, sid. 97)

Guds heliga hemligheter och andra ”hemligheter” som nämns i Bibeln, t.ex. den om det stora Babylon, skulle således inte hållas hemliga för alltid, utan de skulle uppenbaras av Jehova Gud vid hans rätta tid och för dem som vänder sig till honom och som han väljer att uppenbara dem för. Aposteln Paulus behandlar denna sida av saken i 1 Korinthierna 2:6–16. Där talar han om Guds ”heliga hemlighet” som ”fördold vishet” som Gud uppenbarar genom sin ande för sina kristna tjänare. Det är något som världens ande eller mänsklig vishet inte kan fatta men som de som ”förbinder andliga ämnen med andliga ord” talar om och förstår. Jesus Kristus hade tidigare sagt till sina lärjungar: ”Åt er har Guds kungarikes heliga hemlighet [mystẹ̄rion] blivit given, men för dem som är utanför framställs alltsammans i liknelser, för att de, fastän de ser, skall se och ändå inte se och, fastän de hör, skall höra och ändå inte fatta innebörden, och inte heller någonsin skall vända om, så att de får förlåtelse.” (Mk 4:11, 12; Mt 13:11–13; Lu 8:10)

Den största skillnaden mellan Guds heliga hemlighet och mysteriekulternas hemligheter ligger i innehållet: Guds hemlighet är goda nyheter; det rör sig inte om lögner eller människors bedrägerier. (Joh 8:31, 32, 44; Kol 1:5; 1Jo 2:27) En annan stor skillnad är att de som blir utvalda till att förstå Guds heliga hemlighet inte är förpliktade att hålla den hemlig, utan tvärtom att förkunna och bekantgöra den så mycket som möjligt. Detta framgår, som nämnts här ovan, av att Bibeln använder uttryck som ”förkunna”, ”predika”, ”göra känd” och ”göra uppenbar” i förbindelse med ”de goda nyheternas heliga hemlighet”. De sanna kristna ansträngde sig hårt för att predika dessa goda nyheter som inbegrep förståelsen av den heliga hemligheten ”i hela skapelsen under himlen”. (1Kor 2:1; Ef 6:19; Kol 1:23; 4:3, 4) Det är Gud som avgör vilka som är ovärdiga att få den förståelsen, och han undanhåller den för dem. Det betyder inte att Gud är partisk, för det är på grund av ”deras hjärtans känslolöshet” som han inte låter dem förstå hans heliga hemlighet. (Ef 4:17, 18)

Kretsar kring Kristus. Eftersom ”anden i profetian” är att ”vittna om Jesus” måste ”Guds heliga hemlighet” kretsa kring Kristus Jesus. (Upp 19:10; Kol 2:2) Alla Guds ”heliga hemligheter” har med hans messianska kungarike att göra. (Mt 13:11) Aposteln Paulus skriver till sina medkristna: ”I honom är alla vishetens och kunskapens skatter  omsorgsfullt fördolda”, och: ”I honom bor gudlikhetens hela fullhet kroppsligen.” (Kol 2:2, 3, 9)

Paulus sade om sig själv att han var en förvaltare av ”Guds heliga hemligheter”. (1Kor 4:1) Han skriver om den insikt han har ”i den heliga hemligheten om Kristus”. (Ef 3:1–4) Han säger att denna heliga hemlighet är en fördold vishet som Gud förutbestämde före tingens ordningar. (1Kor 2:7) Förkunnandet av ”Guds heliga hemlighet” började i och med Jehovas egen profetia i 1 Moseboken 3:15. I århundraden såg trons män fram emot att den utlovade ”avkomman” skulle befria mänskligheten från synd och död, men de hade ingen klar förståelse av vem ”avkomman” skulle vara, hur den skulle framträda och hur befrielsen skulle ske. Det var först när Kristus kom och spred ”ljus över liv och oförgänglighet genom de goda nyheterna” som detta blev tydligt. (2Ti 1:10) Då började man förstå hemligheten om kvinnans ”avkomma”.

Det messianska kungariket. Paulus ger i sina brev en fullständig bild av uppenbarandet av den heliga hemligheten om Kristus. I Efesierna 1:9–11 skriver han om att Gud har gjort sin viljas ”heliga hemlighet” känd, och han säger: ”Den är i överensstämmelse med det som han har beslutat, det som han själv har föresatt sig med avseende på en förvaltning vid de fastställda tidernas fullbordan, nämligen att sammanfatta allt igen i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden, ja, i honom; och i gemenskap med honom angavs vi också som arvingar, i det att vi var förutbestämda enligt den avsikt han har som utför allt enligt vad hans vilja tillråder.” Denna ”heliga hemlighet” gäller en regering, Guds messianska kungarike. ”Det som är i himlarna”, som Paulus nämner, är de som skall ärva detta himmelska rike tillsammans med Kristus. ”Det som är på jorden” är de som blir det rikets jordiska undersåtar. Jesus visade sina lärjungar att den heliga hemligheten hade med Guds kungarike att göra när han sade till dem: ”Åt er har Guds kungarikes heliga hemlighet blivit given.” (Mk 4:11)

Inbegriper församlingen. Kunskapen om den heliga hemligheten har många drag. Aposteln gick närmare in på ett av dem när han förklarade att den heliga hemligheten inbegriper församlingen, som Kristus är huvudet för. (Ef 5:32; Kol 1:18; Upp 1:20) Församlingens medlemmar är hans medarvingar, de som skall härska tillsammans med honom i Riket. (Lu 22:29, 30) De väljs ut bland både judar och icke-judar. (Rom 11:25; Ef 3:3–6; Kol 1:26, 27) Detta drag i ”den heliga hemligheten” kunde inte förstås fullt ut förrän Petrus år 36 blev vägledd till att besöka icke-juden Cornelius och fick se hur han och hans icke-judiska hushåll fick den heliga andens gåvor. (Apg 10:34, 44–48) I ett brev till icke-judiska kristna skriver Paulus: ”Ni ... var utan Kristus, ... främmande för löftets förbund, och ni hade inget hopp och var utan Gud i världen. Men nu, i gemenskap med Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit att befinna er nära genom Kristi blod.” (Ef 2:11–13) Genom Guds sätt att handla med församlingen skulle ”regeringarna och myndigheterna i de himmelska regionerna” lära känna ”Guds mångskiftande vishet”. (Ef 3:10)

I en syn som beskrivs i Uppenbarelseboken framgår det att församlingen skall bestå av 144 000 personer som är ”köpta från människorna som en förstling åt Gud och åt Lammet”. De står tillsammans med Lammet, Jesus Kristus, på Sions berg, den plats där den ”stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem”, ligger. I det forntida, jordiska Jerusalem fanns ”Jehovas tron”, och på den satt kungar i Davids släktlinje. Även Jehovas tempel fanns i Jerusalem. I det himmelska Jerusalem är det Jesus Kristus som sitter på tronen, och hans lojala med anden smorda lärjungar är hans medregenter. (Upp 14:1, 4; Heb 12:22; 1Kr 29:23; 1Pe 2:4–6) Deras uppståndelse till odödlighet och oförgänglighet under Kristi närvaro är en av aspekterna av Guds handlande med församlingen, och detta är i sig självt ”en helig hemlighet”. (1Kor 15:51–54)

Gudhängivenhetens heliga hemlighet. Paulus skrev till Timoteus: ”Jag skriver detta till dig ... för att du ... skall veta hur du bör uppföra dig i Guds hushåll, som är den levande Gudens församling, en pelare och ett stöd för sanningen. Ja, denna gudhängivenhetens heliga hemlighet är erkänt stor: ’Han [Jesus Kristus] gjordes uppenbar i kött, blev förklarad rättfärdig i ande, blev sedd av änglar, blev predikad bland nationer, blev trodd i världen, blev upptagen i härlighet.’” (1Ti 3:14–16)

”Den levande Gudens församling” hade sanningen och hade exakt kunskap om ”gudhängivenhetens heliga hemlighet”, och den hade inte bara en yttre form av gudhängivenhet utan också dess kraft. (Jfr 2Ti 3:5.) Den kunde därför vara ”en pelare och ett stöd för sanningen” mitt i en värld fylld av villfarelse och falsk religion, de ”hemligheter” eller ”mysterier”  som är heliga för Satan och för dem som han har förblindat. (2Kor 4:4) Det var Jesu Kristi gudhängivenhet som var förutsagd och beskriven i de inspirerade hebreiska skrifterna. I århundraden, ända från det att Guds suveränitet ifrågasattes och tvivel väcktes kring människans ostrafflighet, var det en ”helig hemlighet” huruvida någon människa som Djävulen utsatte för press skulle kunna bevara en fullständig, orubblig och obefläckad gudhängivenhet. Skulle någon kunna hålla stånd under en sådan prövning och komma igenom den helt ren, syndfri och obefläckad, med odelad hängivenhet för Jehova? Vem skulle det i så fall vara? En besläktad fråga var den om vem som skulle vara kvinnans ”avkomma” som skulle krossa ormens huvud. Det skulle stå helt klart när Kristus ”gjordes uppenbar i kött, blev förklarad rättfärdig i ande, blev sedd av änglar, blev predikad bland nationer, blev trodd i världen, blev upptagen i härlighet”. (1Ti 3:16; 6:16) Detta var verkligen något stort. Frågan om gudhängivenhet kretsade kring denna enda person, Jesus Kristus. Vilken storhet Kristus visade genom sitt gudhängivna liv! Vilken välsignelse för mänskligheten och vilket storslaget förhärligande av Jehovas namn! (Se GUDHÄNGIVENHET.)

Blir fullbordad. Aposteln Johannes fick höra följande ord i en syn: ”I dagarna för den sjunde ängelns röst, när han skall till att blåsa i sin trumpet, är Guds heliga hemlighet, enligt de goda nyheter som han förkunnade för sina slavar profeterna, verkligen fullbordad.” (Upp 10:7) Fullbordandet av den heliga hemligheten är nära knutet till att den sjunde ängeln blåser i sin trumpet, vilket följs av en kungörelse i himlen: ”Kungaväldet över världen har nu kommit att tillhöra vår Herre och hans Smorde, och han skall härska som kung i evigheters evighet.” (Upp 11:15) Den heliga hemligheten fullbordas således när Jehova börjar härska i sitt rike genom sin Messias, eller Kristus. Jesus Kristus talade mycket med sina lärjungar, Guds ”slavar”, om Guds kungarike och sade att ”dessa goda nyheter om kungariket” skulle predikas ända till slutet (grek.: tẹlos) på ”tingens ordning”. När Guds heliga hemlighet hade fullbordats skulle de ”goda nyheterna” följaktligen inbegripa det som rösterna i himlen kungjorde: ”Kungaväldet över världen har nu kommit att tillhöra vår Herre och hans Smorde.” (Mt 24:3, 14)

Vad som avses med ”denna laglöshets hemlighet” (2Th 2:7) behandlas i artikeln LAGLÖSHETENS MÄNNISKA. Uttrycket ”en hemlighet: ’Det stora Babylon’” (Upp 17:5) behandlas i artikeln BABYLON, DET STORA.