Betyder ”föremål för fientlighet”.

En man som bodde i landet Us i Arabien. (Job 1:1) Gud sade om Job: ”Det finns ingen på jorden som han, en klanderfri och rättrådig man som fruktar Gud och vänder sig bort från det onda.” (Job 1:8) Detta kan tyda på att Job bodde i Us vid den tid då hans avlägsna släktingar, Israels 12 stammar, var slavar i Egypten. Josef, Jakobs (Israels) son, som hade fått utstå många orättvisor och mycket lidande men förblivit klanderfri inför Jehova Gud, var nu död (1657 f.v.t.). Mose hade ännu inte framträtt som Jehovas profet för att befria israeliterna från slaveriet i Egypten. Mellan den tidpunkt då Josef dog och den tidpunkt då Mose genom sitt handlingssätt visade sig vara oklanderlig och rättrådig fanns det inte någon människa som höll fast vid sin ostrafflighet så som Job gjorde. Det var förmodligen  under den här tiden som Jehova och Satan hade sitt samtal angående Job. (Job 1:6–12; 2:1–7)

Det anses i allmänhet att det var Mose som skrev skildringen om Job. Han kan ha fått höra om Job under de 40 år han var i Midjan. Och när israeliterna var i närheten av Us mot slutet av den tid då de vandrade i vildmarken kan han ha hört om hur det till slut gick med Job och om hans död. Om Mose fullbordade boken om Job strax innan israeliterna gick in i det utlovade landet 1473 f.v.t. (troligtvis inte långt efter Jobs död), måste Job ha drabbats av sina prövningar omkring 1613 f.v.t., eftersom Job levde i 140 år efter det att prövningarna var över. (Job 42:16, 17)

Job var en släkting till Abraham, för båda var avkomlingar av Sem. Även om Job inte var israelit tillbad han Jehova. Han var mycket rik och kallas ”den störste av alla orientaler”. Han var gift och hade sju söner och tre döttrar. (Job 1:1–3) Han tjänade samvetsgrant som präst för sin familj och frambar offer till Gud för dem. (Job 1:4, 5)

Job var en betydelsefull man i stadsporten. Till och med äldre män och furstar visade honom respekt. (Job 29:5–11) Han satt där som opartisk domare och skipade rättvisa och försvarade änkans sak. Han var också som en far för de faderlösa, för de nödställda och för dem som inte hade någon hjälpare. (Job 29:12–17) Han höll sig borta från omoral, materialism och avgudadyrkan, och han var frikostig mot de fattiga och behövande. (Job 31:9–28)

Jobs ostrafflighet. Jobs ostrafflighet mot Jehova ifrågasattes av Satan. Jehova tillät då Satan att pröva Jobs ostrafflighet till det yttersta, men han fick inte döda honom. Jehova litade på att Job skulle bevara sin ostrafflighet och var medveten om sin egen förmåga att bota Job och belöna honom. Med olika medel såg Satan till att Job först förlorade sin boskap och sina tjänare och därefter sina barn (Job 1:13–19), men Job anklagade aldrig Gud för att ha handlat otillbörligt eller orätt. Han vände sig aldrig bort från Gud, inte ens när hans egen hustru och andra utövade påtryckningar på honom. (Job 1:20–22; 2:9, 10) Han talade sanningen om Gud. (Job 42:8) Han tog emot tillrättavisning för att han hade varit för ivrig att förklara sig själv rättfärdig och försummat att försvara Guds rättfärdighet (Job 32:2), och han erkände sina synder för Gud. (Job 42:1–6)

Jehova älskade Job. Efter det att Job hade bestått provet satte Gud honom till att tjäna som präst för de tre vännerna som hade tvistat med honom, och Gud lät honom också få tillbaka sin tidigare ställning i samhället. Återigen välsignades Job med söner och döttrar (tydligtvis med samma hustru), och han fick dubbelt så stor rikedom som han tidigare haft. Alla hans släktingar och tidigare vänner kom tillbaka och visade honom respekt och skänkte honom gåvor. (Job 42:7–15) Han levde så länge att han fick se sina söner och sina sonsöner i fyra generationer. (Job 42:16)

Genom profeten Hesekiel pekade Gud på Job som ett föredöme på grund av hans rättfärdighet. (Hes 14:14, 20) Det tålamod och den uthållighet som han visade när han utsattes för lidande framhålls som ett mönster för de kristna, och att det slutade lyckligt bidrar till att framhålla vilken ömsint och barmhärtig Gud Jehova är. (Jak 5:11) Skildringen om Jobs svåra prövningar kan i hög grad trösta och styrka de kristna, och många bibliska principer framhålls i den bok som bär hans namn.