Namnet på ett folk som hade anknytning till filistéerna. (Hes 25:16; Sef 2:5) En del keretéer tjänade i Jehovas utvalda folks militärstyrkor. (2Sa 8:18; 20:23; 1Kr 18:17)

Somliga hebreiska lexikografer menar att ordet kerethịm kommer från verbroten karạth (som betyder ”skära av”, ”utrota”) och bör återges med ”skarprättare”. De flesta bibelkommentatorer anser dock att det hebreiska ordet för ”keretéer” (kerethịm) syftar på en nation. Men de medger också att ordet kerethịm kan vara avlett av roten karạth och att Jehova i Hesekiel 25:16 kan ha använt en allittererande ordlek när han sade: ”Jag skall utrota [hikhrattị] keretéerna [kerethịm]”, dvs. ”jag skall dräpa dråparna”.

Att keretéerna och filistéerna nämns tillsammans i Hesekiel 25:15–17 och Sefanja 2:5–7 tyder på att de hade viss anknytning till varandra. Den grekiska Septuaginta har uttrycket ”kreter” i stället för ”keretéer” i de här verserna, kanske för att förbinda dem med filistéerna, som kom ”från Kreta [Kaftor]”. (Am 9:7) På grund av detta och eftersom keretéerna uppenbarligen förknippas med ”filistéernas land” i 1 Samuelsboken 30:14, 16 anser de flesta forskare att keretéerna och filistéerna var antingen ett och samma folk eller två folk som var nära förbundna med varandra. Andra menar att keretéerna kan ha varit en framstående filisteisk stam.

En teori som har framförts är att det ursprungligen kan ha rört sig om två folk men att filistéerna var antingen det mäktigaste folket eller det som först bosatte sig i Kanaan. Filistéerna blev därför det dominerande folket som landet uppkallades efter, även om benämningen keretéer aldrig helt försvann. Enligt den här uppfattningen betyder Hesekiels och Sefanjas ovannämnda profetior att Jehova skulle låta hämnd och ve komma över alla invånare i Filisteens städer, både filistéer och keretéer. Det var uppenbarligen genom babylonierna som de här profetiorna fick sin uppfyllelse.

Några av keretéerna tillhörde Davids väpnade styrkor, och tillsammans med peletéerna (som ofta nämns i förbindelse med dem) kan de ha tjänat som kunglig livvakt under Benaja. (2Sa 8:18; 20:23; 1Kr 18:17; jfr 2Sa 23:22, 23; 1Kr 11:25.) En del forskare förknippar dem därför med ”den kariska livvakten” på prästen Jehojadas tid, över 100 år senare. (2Ku 11:4, 19; se KARISKA LIVVAKTEN.) Keretéerna på Davids tid var inte bara legosoldater som tjänade för egen vinnings skull (vilket ofta har påståtts), utan de var uppriktigt hängivna David som Jehovas smorde, trots att de tydligtvis var av utländsk härkomst. De bevisade sin lojalitet genom att troget hålla fast vid David, när han blev tvungen att lämna Jerusalem därför att ”Israels män ... i sina hjärtan” hade slutit upp bakom upprorsmannen Absalom. (2Sa 15:13, 18) Längre fram visade keretéerna sin lojalitet genom att hjälpa till att slå ner benjaminiten Shebas uppror och genom att stödja Salomo, som David hade valt till sin efterträdare på Israels tron. (2Sa 20:7; 1Ku 1:38, 39, 44)