1. [kerụb] En andevarelse av hög rang som har speciella uppgifter och tillhör en annan  klass av änglar än seraferna. Keruberna omnämns 92 gånger i Bibeln, första gången i 1 Moseboken 3:24. Efter att ha drivit ut Adam och Eva ur Edens trädgård placerade Gud keruber (hebr.: keruvịm) med en flammande svärdsklinga vid den östra ingången ”till att vakta vägen till livets träd”. Det framgår inte om det var fler än två keruber.

I inredningen i den tältboning som sattes upp i vildmarken fanns det avbildningar av keruber. På förbundsarkens lock fanns två keruber av uthamrat guld, en vid vardera änden. De var vända mot varandra och böjde sig ner mot locket i en ställning som visar tillbedjan. Båda hade två vingar som var utbredda uppåt och skylde locket som med en skärm. (2Mo 25:10–21; 37:7–9) Dessutom fanns det på de inre tältdukarna och det förhänge som skilde det heliga från det allra heligaste broderade bilder av keruber. (2Mo 26:1, 31; 36:8, 35)

Dessa keruber var inte, som somliga menar, groteska figurer som liknade de monstruösa bevingade avgudar som tillbads av de kringliggande hedniska nationerna. Enligt den judiska traditionens samstämmiga vittnesbörd (Bibeln säger inget om detta) hade dessa keruber mänsklig gestalt. De var utsökta konstverk som föreställde änglar med fulländad skönhet och var i minsta detalj gjorda enligt den ”mönsterbild” som Mose hade fått av Jehova själv. (2Mo 25:9) Aposteln Paulus beskriver dem som ”härliga keruber som överskuggade försoningslocket”. (Heb 9:5) Dessa keruber förknippades med Jehovas närvaro: ”Och jag skall ge mig till känna för dig där och tala med dig från platsen över locket, från platsen mellan de två keruberna som är på Vittnesbördets ark.” (2Mo 25:22; 4Mo 7:89) Jehova omnämndes därför som ”han som tronar på [el.: mellan] keruberna”. (1Sa 4:4; 2Sa 6:2; 2Ku 19:15; 1Kr 13:6; Ps 80:1; 99:1; Jes 37:16) Keruberna tjänade i symbolisk bemärkelse som en ”avbildning av vagnen”, den vagn Jehova färdades med (1Kr 28:18), och deras vingar betecknade både beskydd och förmåga att färdas med hög hastighet. När David i en poetisk sång beskrev hur snabbt Jehova hade kommit till hans hjälp, sade han därför att han ”kom farande på en kerub och kom flygande”, ja, ”på en andes vingar”. (2Sa 22:11; Ps 18:10)

I överensstämmelse med de detaljerade ritningarna till Salomos praktfulla tempel skulle det stå två stora keruber i det allra heligaste. De var gjorda av trä från oljeträd och överdragna med guld och var tio alnar (4,5 m) höga. De stod båda vända mot öster på en tänkt linje som antagligen löpte i mitten av rummet i nord-sydlig riktning. De stod tio alnar från varandra, men den ena kerubens vingspets vidrörde den andras mitt i rummet, och på så sätt överskuggade de förbundsarken och dess bärstänger. Med den andra vingspetsen vidrörde de den norra respektive den södra väggen. Kerubernas vingar sträckte sig således tvärs över det 20 alnar breda rummet. (Se TEMPEL.) På templets väggar och dörrar fanns reliefer med keruber, överdragna med guld. Sidorna på karvagnarna av koppar var också prydda med keruber. (1Ku 6:23–35; 7:29–36; 8:6, 7; 1Kr 28:18; 2Kr 3:7, 10–14; 5:7, 8) I det tempel som Hesekiel fick se i en syn var väggar och dörrar på liknande sätt prydda med utskurna keruber. (Hes 41:17–20, 23–25)

Hesekiel berättar också om en rad syner i vilka han fick se några symboliska keruber med ovanligt utseende. Han omnämner dem först som ”levande skapelser” (Hes 1:5–28) men identifierar dem längre fram som ”keruber”. (Hes 9:3; 10:1–22; 11:22) I dessa syner är keruberna nära förbundna med Jehovas upphöjda personlighet och står honom ständigt till tjänst.

I sin profetiska bok får Hesekiel också befallning att stämma upp ”en klagosång över Tyros kung”, i vilken han omtalar kungen som en härlig, övertäckande kerub som en gång var i ”Eden, Guds trädgård”, men som berövats sin skönhet och blivit som aska på jorden. ”Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ... ’Du är den smorde, övertäckande keruben, och jag insatte dig. På Guds heliga berg befann du dig. Mitt ibland eldstenar gick du omkring. Du var oklanderlig på dina vägar från den dag då du skapades till dess orättfärdighet blev funnen hos dig. ... Jag skall driva bort dig som ohelig från Guds berg, och jag skall tillintetgöra dig, du övertäckande kerub [”du beskyddande kerub”, Vg].’” (Hes 28:11–19)

2. [Kẹrub]. En stad i Babylonien, varifrån en del landsflyktiga judar återvände till Jerusalem 537 f.v.t. De kunde emellertid inte fastställa sin härkomst och kunde därför inte bevisa att de var israeliter. (Esr 2:59; Neh 7:61)