Judas hade fått 30 silvermynt (570 kr, om det var siklar) för att förråda Jesus, och på grund av samvetskval slängde han in dem i templet. För pengarna köpte de främsta prästerna ”krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar”. (Mt 27:3–10) Åkern kom att kallas Akeldama, eller ”Blodsåkern”. (Apg 1:18, 19; se AKELDAMA.) Sedan 300-talet v.t. har man förbundit denna åker med en plats på den södra sluttningen i Hinnoms dal, strax innan den dalen övergår i Kidrondalen.

Det framgår inte av uttrycket ”krukmakaråkern” om åkern hette så på grund av att en krukmakare ägde den eller på grund av att krukmakare vid någon tid hade utövat sitt hantverk där. Men det senare verkar troligt om den traditionella platsangivelsen stämmer. I närheten av denna plats låg nämligen Lerskärvsporten (eller ”Krukmakarporten”, enligt J. Simons i en fotnot i Jerusalem in the Old Testament, Leiden 1952, sid. 230; ”Askhögsporten” i Nehemja), som nämns i Jeremia 19:1, 2. (Jfr Jer 18:2.) Det nödvändiga råmaterialet, lera, fanns tillgängligt i närheten av denna plats. För att framställa lergods krävdes också god tillgång på vatten, och platsen låg nära En-Rogelkällan och Siloamdammen. Dessutom kanske det fanns vatten i Hinnoms dal på vintern.