Ett snöre eller rep som användes vid mätning. (1Ku 7:15, 23; Am 7:17; Sak 2:1, 2) En del mätsnören var tydligen indelade i alnar. (2Kr 4:2) Man mätte storleken på ett landområde genom att sträcka eller kasta ut ett mätsnöre över det. (Jfr Job 38:4, 5; Ps 78:55; Mik 2:4, 5.) Mätsnöre användes av byggnadsarbetare när de anlade städer (Jer 31:38, 39; Sak 1:16) och av träsnidare när de bestämde måtten på föremål som skulle tillverkas. (Jes 44:13) En gång tycks kung David ha mätt de besegrade moabiterna med ett rep för att avgöra vilka av dem  som skulle dödas och vilka som skulle få leva. (2Sa 8:2)

Bildspråk. I överförd bemärkelse avser ett ”mätsnöre” en norm eller regel för hur man skall handla. (Jes 28:10, 13) Jehova gjorde ”rättvisan till mätsnöre” när han ingrep mot sitt trolösa folk. (Jes 28:17) Att han skulle sträcka ut samma mätsnöre över Jerusalem som han hade använt på Samaria betydde att Jerusalem också skulle ödeläggas. (2Ku 21:13; Klag 2:8) Att han sträckte ut ”tomhetens mätsnöre” över Edom var likaså ett förebud om ödeläggelse, och med det mätsnöret skulle landet tilldelas djuren som slog sig ner i Edoms öde områden. (Jes 34:5–17)

David betraktade sitt förhållande till Jehova som sin tillmätta andel i livet. Hans uppskattning av denna dyrbara arvedel fick honom att säga: ”Mätsnörena har för mig fallit på ljuvliga platser.” (Ps 16:5, 6; jfr 4Mo 18:20.)

Himlakropparna vittnar om Guds skaparkraft, och eftersom deras tysta vittnesbörd kan uppfattas överallt på jorden kunde psalmisten säga om dem: ”Över hela jorden har deras mätsnöre nått ut.” (Ps 19:1–4; Rom 1:20)

Se också VASS, VASSRÖR.