Ett betalnings- eller bytesmedel. Den äldsta formen av handel är byteshandel, då vara byts mot vara. I äldre tider användes ofta boskap som bytesmedel. Något som tyder på detta är att det latinska ordet för pengar (pecunia) är avlett av pecus, som betyder ”boskap”. Men eftersom det inte alltid var så praktiskt att använda boskap (1Mo 47:17) och livsmedel (1Ku 5:10, 11) som bytesmedel, började man efter hand använda metaller, t.ex. guld och silver. Redan på Abrahams tid användes värdefulla metaller som betalningsmedel. Men detta var inte präglade mynt, utan silver- och guldstycken, som troligen av praktiska skäl hade formats till tackor, ringar, armband eller liknande och hade en bestämd vikt. (Jfr 1Mo 24:22; Jos 7:21.) Det hebreiska ord som vanligtvis återges med ”pengar” betyder ordagrant ”silver”. (1Mo 17:12, not) Ofta vägdes metallen i samband med betalningen. (1Mo 23:15, 16; Jer 32:10)

Eftersom betalningsmedlet vägdes är det naturligt att viktenheterna också användes som myntenheter. (Se MÅTT OCH VIKT.) Israeliterna räknade med fem huvudenheter: gera, halv sikel (beka), sikel, mina och talent. (2Mo 25:39; 30:13; 38:25, 26; 1Ku 10:17; Hes 45:12; se GERA [2]; MINA; SIKEL; TALENT.) Deras inbördes förhållande och ungefärliga nutida värde framgår av tabellen överst i nästa spalt. (Priset på guld och silver har varierat under senare år. I det här uppslagsverket beräknas guldpriset till 95 kr per g och silverpriset till 1:60 kr per g. Vid omräkning till svenska kronor har vi använt dollarkursen 8:50 [en genomsnittlig kurs under de senaste 10 åren]. Man menar dock att värdeförhållandet mellan guld och silver i forntiden var 13 till 1.)

—

—

Guld

Silver

1 gera

= 1⁄20 sikel

kr 55:00

kr 0:95

1 beka

= 10 gera

550:00

9:50

1 sikel

= 2 beka

1 100:00

19:00

1 mina

= 50 siklar

55 000:00

950:00

1 talent

= 60 minor

3 300 000:00

55 000:00

Värdet på de ”penningstycken” (hebr.: qesitạh) som nämns i 1 Moseboken 33:19; Josua 24:32 och Job 42:11 kan man inte med säkerhet fastställa. Det råder också osäkerhet om hur mycket en pim var värd. Den kan ha motsvarat omkring två tredjedelar av en sikel. (1Sa 13:21; se PIM.)

Mynt i de hebreiska skrifterna. Det antas vanligen att de första mynten präglades omkring 700 f.v.t. Israeliterna började kanske använda mynt i sitt hemland först efter det att de återvänt från landsflykten i Babylon. I bibelböcker som skrivits efter landsflykten omnämns persiska dariker (1Kr 29:7; Esr 8:27) och drakmer (hebr.: darkemōnịm). Drakman beräknas i allmänhet ha samma värde som dariken. (Esr 2:69; Neh 7:70–72) Den persiska gulddariken vägde 8,4 g och beräknas därför ha ett värde som i dag skulle motsvara ca 800 kr. (Se DARIK; DRAKMA.)

I de kristna grekiska skrifterna. I de kristna grekiska skrifterna nämns följande mynt: lepton (judisk), quadrans (romersk), as (ass) eller assarion (i Rom och provinserna), denar (romersk), drakma (grekisk), dubbeldrakma (grekisk) och statär (grekisk; anses av många vara detsamma som tetradrakman från Antiokia eller Tyros). (Mt 5:26; 10:29; 17:24, 27; 20:10; Mk 12:42; Lu 12:6, 59; 15:8; 21:2, Int; se DENAR; STATÄR.) De stora valörerna mina och talent var viktenheter, inte präglade mynt. (Mt 18:24; Lu 19:13–25) Det inbördes förhållandet mellan de olika enheterna samt deras ungefärliga nutida värde framgår av tabellen här nedan.

—

—

Nutida värde

1 lepton (koppar el. brons)

= 1⁄2 quadrans

kr 0:05

1 quadrans (koppar el. brons)

= 2 lepta

0:10

1 as (assarion) (koppar el. brons)

= 4 quadrantes

0:40

1 denar (silver)

= 16 as

6:30

1 drakma (silver)

=

5:50

1 dubbeldrakma (silver)

= 2 drakmer

11:00

1 tetradrakma*

= 4 drakmer

22:00

1 mina (silver)

= 100 drakmer

550:00

1 talent (silver)

= 60 minor

33 000:00

1 talent (guld)

=

1 950 000:00

* Anses vara en statär (silver)

 Köpkraft. Omräkningar till nutida penningvärden ger inte en sann bild av myntens värde i forntiden. Men Bibeln ger oss en del upplysningar om deras köpkraft som kan hjälpa oss att förstå deras verkliga värde. På Jesu tid fick jordbrukare vanligtvis en denar för en arbetsdag på 12 timmar. (Mt 20:2) Man antar att lönen var ungefär densamma på de hebreiska skrifternas tid. I så fall motsvarade en sikel silver tre dagars lön.

Priset för en slav var 30 siklar silver (kanske 90 dagars lön). (2Mo 21:32; jfr 3Mo 27:2–7.) Profeten Hosea köpte en kvinna för 15 silverstycken och en och en halv homer (15 efa) korn. Den betalningen motsvarade troligen det fulla priset för en slav. I så fall var en efa (22 l) korn värd en sikel. (Hos 3:2)

I tider av nöd steg priserna kraftigt. För 80 silverstycken (ca 240 dagars lön), som under normala förhållanden var tillräcklig betalning för åtta homer (1 760 l) korn, kunde man under en belägring bara få det magra huvudet på en åsna, ett djur som enligt den mosaiska lagen var otjänligt som föda. (2Ku 6:25; jfr Hos 3:2.)

Under det första århundradet v.t. kostade två sparvar ett as (45 minuters lön), och för det dubbla fick man fem sparvar. (Mt 10:29; Lu 12:6) Den fattiga änkans bidrag till templet var ännu mindre, bara två lepta (en quadrans), dvs. 1/64 av en dagslön. Ändå sade Jesus berömmande att hon hade gett mer än de som gett stora bidrag, för hon hade inte gett av sitt överflöd, utan ”allt hon ägde, allt hon hade att leva på”. (Mk 12:42–44; Lu 21:2–4) Den årliga tempelskatt som judarna betalade var två drakmer eller en dubbeldrakma (ca två dagars lön). (Mt 17:24) Eftersom en drakma motsvarade ungefär en dagslön, förstår man att en kvinna som tappat bort ett drakmamynt skulle sopa hela huset och omsorgsfullt söka efter det. (Lu 15:8, 9)

Judas Iskariot förrådde Jesus för 30 silvermynt, uppenbarligen priset för en slav. (Mt 26:14–16, 47–50) Det sägs bara att mynten var av silver, men det handlade utan tvivel om siklar eller andra mynt av liknande värde.

Pengar kan vara både till nytta och till skada. Pengar är ett skydd mot fattigdom och de problem detta för med sig. För pengar kan man skaffa sig det nödvändiga men också lyxvaror. (Jfr Pre 7:12; 10:19.) Av den orsaken finns det risk för att man börjar förlita sig på pengar och glömmer Skaparen. (Jfr 5Mo 8:10–14.) ”Kärleken till pengar [ordagr.: silver] är ... en rot till allt slags ont, och genom att sträva efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.” (1Ti 6:10) Människor har gjort nästan vad som helst för pengar: förvrängt rättvisan, utövat prostitution, begått mord, förrått andra och förvanskat sanningen. (5Mo 16:19; 23:18; 27:25; Hes 22:12; Mt 26:14, 15; 28:11–15)

Gud godkänner emellertid det rätta bruket av pengar (Lu 16:1–9), till exempel att ge bidrag för att främja den rena tillbedjan och ge materiell hjälp till nödlidande. (Jfr 2Kr 24:4–14; Rom 12:13; 1Jo 3:17, 18; se BARMHÄRTIGHETSGÅVOR; BIDRAG.) Det kan alltså uträttas mycket gott med pengar, men det som är värt allra mest, den andliga maten och det eviga livet, får man utan pengar. (Jes 55:1, 2; Upp 22:17)