Ett hebreiskt ord som kan återges med ”oklanderlig” eller ”klanderfri” är tam. Det används om Jobs föredömliga moral och om den shulemitiska flickans fulländade skönhet. (Job 1:1, 8; HV 5:2; 6:9) Det sägs om Jakob att han var ”en klanderfri man som bodde i tält”. Han kallades ”klanderfri” därför att han levde ett fredligt och lugnt liv i motsats till sin bror, som levde ett vilt och äventyrligt liv som jägare. (1Mo 25:27) Ett annat hebreiskt ord som kan återges med ”oklanderlig” eller ”klanderfri” är tamịm, som också återges med ”felfri”, ”fullkomlig”. (Ord 2:21; 11:5, 20) De hebreiska  orden tam och tamịm kommer från verbroten tamạm, som har innebörden ”vara (bli) färdig (fullbordad)”, ”vara fullständig (fulländad)”, ”ta slut”, ”nå ett slut”. (1Ku 6:22; 7:22; Jes 18:5; jfr 1Sa 16:11, där den fras som har översatts med: ”Är detta alla pojkarna?” mera ordagrant lyder: ”Är pojkarna fullständiga?”) I den grekiska Septuaginta har det hebreiska ordet tam ibland återgetts med ạmemptos. (Job 1:1, 8; 2:3; 9:20) Former av detta ord förekommer också i de kristna grekiska skrifterna och kan återges med ”klanderfri”, ”utan brist”. (Lu 1:6; Flp 3:6; Heb 8:7; se FULLKOMLIGHET.)

När uttrycket ”klanderfri” används om människor måste det alltid uppfattas i relativ och inte i absolut bemärkelse. Under sina prövningar drog Job felaktiga slutsatser om Jehova och om hur Jehova betraktade klanderfria människor. (Job 9:20–22) Sakarja, far till Johannes döparen, tvivlade på det budskap som Jehova kungjorde genom ängeln Gabriel. (Lu 1:18–20) Men ändå sades det om både Job och Sakarja att de var klanderfria, för de levde upp till det som Jehova förväntade av människor som trots sin ofullkomlighet var trogna. (Job 1:1; Lu 1:6)

I judarnas ögon var Paulus klanderfri innan han blev en Jesu Kristi lärjunge. Han gjorde det han skulle enligt den mosaiska lagen, fullgjorde sina förpliktelser och avhöll sig från det som var förbjudet. (Flp 3:6) Men i Jehovas ögon var han inte klanderfri. Han begick en allvarlig synd genom att förfölja Kristi bröder, och han var en hädare och en fräck människa. (1Ti 1:13, 15)

Jehova, den Högste, finner behag i dem som genom sitt uppförande visar att de är andligt sunda, rena och klanderfria. (Ord 11:20) Det är därför livsviktigt att de kristna lever på ett klanderfritt sätt som inte ger anledning till berättigad kritik. (Flp 2:15; 1Th 5:23)