Det hebreiska ordet pardẹs förekommer bara tre gånger i den hebreiska bibeltexten och anses av somliga kunna härledas från det persiska ordet pairidaeza. (Se dock PARADIS.) Enligt M’Clintock och Strongs Cyclopædia (1894, bd VII, sid. 652) använde Xenofon denna persiska term i betydelsen ”vidsträckt landområde kringgärdat av ett stängsel eller en mur, ett område med många träd, buskar, örter och odlingar och där olika utvalda djur antingen hölls i fångenskap eller strövade fritt beroende på om de var vildsinta eller fredliga”. I Septuaginta används den grekiska formen av ordet (parạdeisos) på alla ställen där det talas om Edens trädgård.

Bland de stora verk som Salomo utförde nämns att han ”anlade trädgårdar och parker [hebr.: pardesịm]” där han planterade alla slags fruktträd. (Pre 2:5) Han använder samma ord i ”den yppersta sången”, där han låter herden tala om sin älskade flicka från Shulem och beskriva hennes hud som ”ett paradis med granatäpplen, med de mest utsökta frukter”. (HV 1:1; 4:12, 13) Av Nehemja 2:7, 8 framgår det att den persiske kungen efter landsflykten hade satt Asaf till att vakta den park som tillhörde kungen och att man var tvungen att begära tillstånd för att få fälla träd i den parken för återuppbyggnadsarbetet i Jerusalem. (Se SKOG; TRÄDGÅRD.)