[Pisịdien]

Ett område i södra Mindre Asiens inland. Det var bergigt och omfattade den västra delen av Taurusbergen. Det låg norr om Pamfylien och söder om det galatiska Frygien, och det hade Karien och Lykien i väster och Lykaonien i öster. Man tror att området var omkring 190 km från öster till väster och omkring 80 km brett. De många höga bergen var genomskurna av dalar och floder, och det fanns skogar och betesmarker.

Invånarna i Pisidien var vilda och krigiska, och stammarna bildade rövarband. Det var svårt att styra över dessa bergsbor, och det tog lång tid innan de påverkades av hellenistisk och romersk kultur. Romarna gav den galatiske kungen Amyntas i uppdrag att underkuva dem, men han dog innan han hann fullfölja det. Pisidien blev en del av provinsen Galatien år 25 f.v.t., och år 6 f.v.t. fick kolonier i området garnisoner för att hålla befolkningen i schack. Dessa kolonier styrdes från Antiokia, en stad som låg nära gränsen mellan Pisidien och Frygien. (Se ANTIOKIA nr 2.) År 74 v.t. slogs den södra delen av Pisidien ihop med Pamfylien och Lykien till en romersk provins. Den norra delen fortsatte att vara en del av provinsen Galatien, tills den efter apostlarnas tid inlemmades i en ny provins som hette Pisidien.

Aposteln Paulus passerade genom Pisidien under sin första missionsresa, när han färdades från kustområdet Pamfylien och över bergen till Antiokia i Pisidien. (Apg 13:13, 14) Han färdades också genom Pisidien på tillbakavägen. (Apg 14:21, 24) Det kan mycket väl ha varit rövarna och de forsande floderna i detta bergiga område som fick Paulus att skriva att han hade varit ”i faror från floder, i faror från stråtrövare”. (2Kor 11:26)