Det pris eller belopp som en låntagare betalar för att disponera det han har lånat.

Redan under det andra årtusendet f.v.t. hade Babylon ett fullt utvecklat lånesystem. Hammurabis lag angav räntan till 20 procent för lån i form av pengar och spannmål, och den föreskrev att en affärsman som tog högre ränta skulle förlora det belopp han lånat ut. Guds lag däremot förbjöd israeliterna att låna ut mot ränta till behövande landsmän. Ingen skulle dra fördel av andras ekonomiska motgångar. (2Mo 22:25; 3Mo 25:36, 37; 5Mo 23:19) Och i Ordspråksboken 28:8 visas det att rikedom som man skaffat sig genom att ta oskäliga räntor till slut skulle tillfalla ”den som visar de ringa välvilja”.

Israeliterna fick dock kräva ränta av utlänningar. (5Mo 23:20) Judiska bibelkommentatorer menar att detta gällde affärslån, inte lån till någon nödställd. (The Pentateuch and Haftorahs, utgiven av J. H. Hertz, London 1972, sid. 849) Utlänningar uppehöll sig i regel endast tillfälligtvis i Israel, oftast i affärssyften, och det var därför rimligt att de förväntades betala ränta, särskilt som de själva lånade ut till andra mot ränta.

Även om rättskaffens israeliter lydde Guds lag om att ge räntefria lån (Ps 15:5; Hes 18:5, 8, 17), blev det tydligtvis vanligt att man lånade ut mot ränta, och det medförde stora svårigheter för nödlidande låntagare. (Neh 5:1–11; Jes 24:2; Hes 18:13; 22:12) Jesus Kristus upprätthöll Guds lag angående detta och gav den rentav en ännu vidare tillämpning när han sade: ”Låna ut räntefritt utan att hoppas få något igen.” (Lu 6:34, 35) Det skulle därför vara orätt att neka den person hjälp som på grund av ständiga motgångar och utan att själv vara orsak till det inte kunde betala tillbaka en skuld. Men om lånet inte var nödvändigt för att avhjälpa fattigdom, fanns det inget att invända mot att långivaren krävde ränta. Jesus visade att det är i sin ordning att ta emot ränta på investerat kapital, när han i en av sina liknelser berättade om en ond slav som klandrades för att han inte hade lämnat sin herres pengar i förvar hos bankirerna, så att de kunde ge ränta. (Mt 25:26, 27; Lu 19:22, 23)