Andeskapelser som är posterade runt omkring Jehovas tron i himlen. (Jes 6:2, 6) Det hebreiska ordet serafịm är ett substantiv i plural som är avlett av verbet sarạf, som betyder ”bränna (upp)”. (3Mo 4:12) Det hebreiska ordet serafịm betyder således ordagrant ”(de) brännande (brinnande)”. På andra ställen där substantivet förekommer, antingen i singular (hebr.: sarạf) eller i plural, syftar det på jordiska skapelser. I den användningen kan det betyda ”gift-”, ”eld-”, ”brännande (inflammationsorsakande)” eller ”eldorm(ar)”. (4Mo 21:6, 8, noter)

Profeten Jesaja beskriver en syn han fick: ”I det år då kung Ussia dog fick jag se Jehova sitta på en hög och upphöjd tron, och de nedersta delarna av hans klädnad uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom. Var och en av dem  hade sex vingar. Med två höll de sitt ansikte täckt, och med två höll de sina fötter täckta, och med två flög de omkring. Och de ropade till varandra och sade: ’Helig, helig, helig är härarnas Jehova. Hela jorden är full av hans härlighet.’ ... Och jag sade sedan: ’Ve mig! Ty jag har så gott som bringats till tystnad; jag är ju en man med orena läppar, och jag bor bland ett folk med orena läppar; ty mina ögon har sett Kungen, härarnas Jehova!’ Då flög en av seraferna fram till mig, och i hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. Och han rörde vid min mun och sade: ’Se! Detta har rört vid dina läppar, och din missgärning har vikit bort, och din synd är försonad.’” (Jes 6:1–7)

Det ges ingen beskrivning av Guds person. Men det sägs att de nedersta delarna av hans majestätiska klädnad uppfyllde templet så att det inte fanns någon plats för någon att stå på. Hans tron vilade inte på jorden, utan var ”hög och upphöjd”. Att seraferna ”stod” kan betyda att de höll sig svävande med hjälp av ett av vingparen, precis som molnet ”blev stående” eller svävade vid ingången till Jehovas tält i vildmarken. (5Mo 31:15) Professor Franz Delitzsch säger angående serafernas placering: ”Seraferna höjde sig naturligtvis inte över huvudet på honom som satt på tronen, utan de svävade över hans klädnad som fyllde hallen.” (Commentary on the Old Testament, 1973, bd VII, del 1, sid. 191) I den latinska Vulgata står det att seraferna stod ”ovanför den”, dvs. tronen, i stället för ”ovanför honom”. (Jes 6:1, 2)

Av hög rang. Dessa mäktiga himmelska skapelser är änglar, och att de utför tjänst vid Guds tron tyder på att de har en mycket hög ställning i Guds organisation. Keruberna i Hesekiels syn beskrivs som löpare som följde med Guds himmelska vagn. (Hes 10:9–13) Att det finns en rangordning i himlen stämmer med Kolosserna 1:16, där det talas om sådant som finns ”i himlarna och på jorden, det synliga och det osynliga, vare sig det är fråga om troner eller herradömen eller regeringar eller myndigheter”.

Uppgifter och plikter. Det nämns inte hur många seraferna var, men de ropade till varandra, vilket tyder på att det var några på vardera sidan om tronen och att de i växelsång kungjorde Jehovas helighet och härlighet. Det kan ha varit en seraf (eller en grupp serafer) som ropade: ”Helig, helig, helig är härarnas Jehova. Hela jorden är full av hans härlighet”, och en annan (eller en annan grupp) som svarade genom att upprepa hela tillkännagivandet eller delar av det. (Jfr uppläsningen av lagen och folkets svar i 5Mo 27:11–26.) Som ett uttryck för ödmjukhet och blygsamhet i den Allrahögstes närvaro täckte de ansiktet med ett av sina tre vingpar, och eftersom de befann sig på en helig plats täckte de fötterna med ett annat vingpar, och på så sätt visade de tillbörlig respekt för den himmelske kungen. (Jes 6:2, 3)

Att seraferna ropade att Gud är helig visar att det är deras uppgift att se till att hans helighet blir kungjord och att hans härlighet blir erkänd i hela universum, också på jorden. En av seraferna rörde vid Jesajas läppar för att ta bort hans synd och missgärning med hjälp av ett glödande kol från altaret. Detta kan tyda på att de också har till uppgift att rena Guds folk från synd, något som sker på grundval av det offer Jesus Kristus frambar på Guds altare. (Jes 6:3, 6, 7)

Deras utseende i synen. Att seraferna framställs med fötter, vingar osv. måste uppfattas symboliskt. Deras yttre likhet med jordiska skapelser visar helt enkelt vilka förmågor eller uppgifter de har, precis som Gud i symboliska ordalag beskriver sig själv med ögon, öron och andra mänskliga drag. För att tydligt visa att ingen människa vet hur Gud ser ut säger aposteln Johannes: ”Ni älskade, nu är vi Guds barn, men ännu har det inte gjorts uppenbart vad vi kommer att bli. Vad vi vet, det är att när han görs uppenbar kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom alldeles som han är.” (1Jo 3:2)