Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Släktregister, Jesu Kristi

Släktregister, Jesu Kristi

Jesu Kristi släktregister är det enda släktregister som finns i de kristna grekiska skrifterna. I Matteusevangeliets första kapitel finns en förteckning över hans härstamning från Abraham. I Lukasevangeliets tredje kapitel finns ett register som anger hans härstamning tillbaka till ”Adam, son till Gud”. En del av hans släktregister finns med i 1 Krönikeboken, kapitlen 1–3, där släktlinjen kan följas från Adam genom Salomo och Serubbabel. Förteckningarna i Första Moseboken och Ruts bok bildar tillsammans ett komplett släktregister från Adam till David.

De tre sistnämnda förteckningarna (Första Moseboken/Ruts bok, Första Krönikeboken och Lukasevangeliet) stämmer överens från Adam till Arpaksad bortsett från smärre skillnader i stavningen av namnen, till exempel att Kenan har blivit ”Kainan” i Lukas 3:37. Förteckningarna i Första Krönikeboken och Första Moseboken/Ruts bok stämmer överens fram till David, medan registret i Lukasevangeliet nämner en annan Kainan mellan Arpaksad och Shela. (Lu 3:35, 36)

Från Salomo till Serubbabel stämmer registren i Första Krönikeboken och Matteusevangeliet i det stora hela överens, bortsett från att Matteus utelämnar en del namn. Dessa avvikelser samt avvikelserna i Lukas förteckning över Jesu härstamning tillbaka till David behandlas senare i den här artikeln.

I artikeln SLÄKTREGISTER visas det att judarna inte bara hade en mängd privata släktregister utan också offentliga sådana och att bibelskribenterna, till exempel Esra, hade tillgång till dessa när de sammanställde sina register. Dessa offentliga register fanns fortfarande kvar i det första århundradet v.t., uppenbarligen till år 70. För judarna var det mycket viktigt att kunna följa Messias släktlinje från Abraham och genom David. Vi kan därför vara säkra på att både Matteus och Lukas konsulterade dessa register.

Släktregistren i evangelierna är pålitliga. Man kan fråga sig varför Matteus utelämnar en del namn som finns i andra skribenters register. Det var emellertid inte nödvändigt att nämna alla led i en släktlinje för att bevisa en härstamning. Esra utelämnade till exempel flera namn från släktregistret i 1 Krönikeboken 6:1–15 när han redogjorde för sin prästerliga härstamning i Esra 7:1–5. Det var uppenbarligen inte nödvändigt att nämna alla dessa förfäder för att bevisa för judarna att han var av prästsläkt. Detsamma gällde Matteus. Han använde sig utan tvivel av det offentliga registret men skrev inte av alla namn, utan tog med dem som var nödvändiga för att bevisa att Jesus härstammade från Abraham och David. Han hade naturligtvis också tillgång till Bibelns hebreiska skrifter, som han kunde konsultera vid sidan av de offentliga registren. (Jfr Rut 4:12, 18–22 och Mt 1:3–6.)

Namnen i de släktregister som Matteus och Lukas sammanställde var allmänt erkända som autentiska av judarna på den tiden. De skriftlärda, fariséerna och sadducéerna var bittra fiender till kristendomen, och de skulle ha utnyttjat varje möjlighet att misskreditera Jesus, men det är värt att lägga märke till att de aldrig ifrågasatte dessa släktregister. Om Matteus eller Lukas återgivning av Jesu härstamning skulle ha varit felaktig, skulle dessa motståndare ha haft alla möjligheter att bevisa det där och då – fram till år 70 v.t. kunde de utan tvivel lätt konsultera de offentliga släktregistren, och de hade dessutom tillgång till Bibelns hebreiska skrifter.

Detsamma gäller kristendomens hedniska fiender i det första århundradet. Många av dem var i likhet med de judiska motståndarna lärda män som utan att tveka skulle ha framhållit eventuella felaktigheter och motsägelser i släktregistren i Matteus och Lukas skildringar. Men det finns inga vittnesbörd om att de hedniska fienderna på den tiden någonsin angrep de kristna på denna punkt.

Både Matteus och Lukas uppnådde sitt mål, och detta var fullt tillräckligt. För att bevisa att Jesus härstammade från Abraham och David behövde de inte skapa ett nytt släktregister. Det enda de behövde göra var att skriva av de offentliga register som dåtidens judar i allmänhet godtog som pålitliga när det gällde Davids släktlinje, prästernas släktlinjer och alla andra frågor som rörde härstamning. (Se Lu 1:5; 2:3–5; Rom 11:1.) Även om några namn är utelämnade i dessa register, uppnådde evangelieskribenterna sitt syfte, nämligen att lägga fram juridiska och allmänt erkända bevis för att Jesus, Messias, var av Davids släkt.

Frågor angående Jesu släktregister enligt Matteus. Matteus delar in släktlinjen från Abraham till Jesus i tre delar på vardera 14 generationer. (Mt 1:17) Denna indelning kan ha gjorts som stöd för minnet. När man räknar namnen finner man emellertid bara 41, inte 42. En möjlig förklaring till hur Matteus räknar är: Från Abraham till David räknar han till 14 namn. Därefter räknar han David som den förste av de följande 14 och slutar med Josia. De sista 14 räknar han från Jekonja (Jehojakin) till Jesus. Lägg märke till att Matteus nämner David som det sista av de första 14 namnen och som det första av de nästföljande 14. Därefter upprepar han uttrycket ”bortförandet till Babylon”, vilket han förknippar med Josia och hans söner. (Mt 1:17)

Som tidigare nämnts kan Matteus ha skrivit av det offentliga register han använde sig av, men han kan också avsiktligt ha utelämnat några led för att förteckningen skulle bli lättare att komma ihåg. En förklaring till varför han utelämnar tre kungar i Davids släktlinje mellan Jehoram och Ussia (Asarja) kan vara att Jehoram gifte sig med Isebels dotter, den onda Atalja av Ahabs hus, och därigenom förde in denna släkt, som Gud hade fördömt, i Judas kungars släktlinje. (1Ku 21:20–26; 2Ku 8:25–27) Matteus nöjer sig med att nämna Jehoram, som ingick denna onda förbindelse, och utelämnar namnen på de tre nästföljande kungarna intill fjärde generationen, nämligen Ahasja, Jehoas och Amazja, som var frukten av denna förbindelse. (Jfr Mt 1:8 med 1Kr 3:10–12.)

Enligt Matteus var Serubbabel son till Sealtiel (Mt 1:12), vilket stämmer överens med andra källor. (Esr 3:2; Neh 12:1; Hag 1:14; Lu 3:27) I Första Krönikeboken 3:19 omtalas Serubbabel emellertid som son till Pedaja. Det verkar som om Serubbabel egentligen var son till Pedaja men att han i juridisk bemärkelse räknades som son till Sealtiel, antingen genom svågeräktenskap eller genom att han efter sin fars död blev uppfostrad av Sealtiel som dennes son.

Frågor angående Jesu släktregister enligt Lukas. I de tillgängliga handskrifterna till Lukas nämns en andre Kainan mellan Arpaksad och Shela. (Lu 3:35, 36; jfr 1Mo 10:24; 11:12; 1Kr 1:18, 24.) De flesta forskare menar att detta är ett avskrivningsfel. Namnet ”Kainan” finns inte på denna plats i släktregistren i de hebreiska skrifterna enligt hebreiska och samaritanska handskrifter och inte heller i targumerna eller i gamla översättningar, förutom den grekiska Septuaginta. Det verkar inte heller som om detta namn förekom i de tidiga handskrifterna till Septuaginta, eftersom Josephus, som vanligtvis följer Septuaginta, nämner att ”Sala [Shela] var Arfaksads [Arpaksads] son”. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], I, 146 [vi, 4]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 39) Forntida författare som Irenaeus, Sextus Julius Africanus, Eusebios och Hieronymus betraktade den andre Kainan som ett felaktigt tillägg till den ursprungliga texten. (Se KAINAN nr 2.)

Varför är Matteus och Lukas återgivningar av Jesu Kristi släktlinje olika?

Många av namnen i Lukas återgivning av Jesu släktregister skiljer sig från namnen i Matteus återgivning, men det kan enkelt förklaras med att Lukas följde släktlinjen genom Davids son Natan, medan Matteus följde den genom Salomo. (Lu 3:31; Mt 1:6, 7) Lukas följer uppenbarligen Marias släktlinje och visar således att Jesus i biologisk bemärkelse härstammade från David, medan Matteus visar att Jesus hade juridisk arvsrätt till Davids tron på grund av sin härstamning från Salomo genom Josef, som i juridisk bemärkelse var Jesu far. Både Matteus och Lukas ger uttryck för att Josef inte var Jesu verklige far utan bara hans adoptivfar, från vilken han fick sina juridiska rättigheter. När Matteus i sitt släktregister kommer till Jesus avviker han från det uttryckssätt han tidigare använt och säger: ”Jakob blev far till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus, som kallas Kristus.” (Mt 1:16) Lägg märke till att han inte säger att Josef blev far till Jesus utan att han var ”Marias man”, och ”av henne föddes Jesus”. Lukas uttrycker sig ännu tydligare när han först visar att Jesus faktiskt var Guds Son, född av Maria (Lu 1:32–35), och senare säger: ”Jesus ... var, enligt vad man menade, son till Josef, son till Heli.” (Lu 3:23)

Eftersom Jesus inte var Josefs biologiske son utan Son till Gud, vill Lukas bevisa att Jesus när han föddes som människa var en avkomling av David genom sin biologiska mor, Maria. Efter att ha undersökt Jesu släktregister i Matteusevangeliet och Lukasevangeliet skriver Frederic Godet: ”Denna detaljerade undersökning af texten har alltså ledt oss till följande antagande: 1) att slägtregistret hos Lukas är Elis, en av Jesu förfäders; 2) att denna Jesu ättledning genom Eli uttryckligen motsättes hans ättledning genom Josef, hvarför den urkund, som Lukas bevarat åt oss, icke kan vara någon annan än Jesu slägtregister genom Maria. Men hvarför nämner Lukas icke Maria, utan öfvergår omedelbart från Jesus till hans morfader? Enligt forntidens åskådning passade det icke att angifva modern såsom ett led i slägtregistret. Hos grekerne var man sin faders son, icke sin moders. Och hos judarne lydde ordspråket: genus matrix non vocatur genus [moderns avkomma kallas inte (hennes) avkomma] (Baba bathra, 110, a).” (Kommentar till Lukas-evangeliet, Uppsala 1882, sid. 234, 235)

Båda släktregistren (hos Matteus och Lukas) visar klart och tydligt att Jesus härstammade från David genom Salomo respektive Natan. (Mt 1:6; Lu 3:31) När man undersöker de två släktregistren finner man att släktlinjen går isär vid Salomo och Natan men att de två grenarna möts igen i två personer, nämligen Sealtiel och Serubbabel. Detta kan förklaras på följande sätt: Sealtiel var son till Jekonja men gifte sig kanske med en dotter till Neri, så att han blev dennes svärson och därigenom kunde kallas ”son till Neri”. Det är också möjligt att Neri inte hade några söner och att Sealtiel också av den orsaken räknades som hans ”son”. Serubbabel, som förmodligen var son till Pedaja, betraktades, som tidigare nämnts, som son till Sealtiel i juridisk bemärkelse. (Jfr Mt 1:12; Lu 3:27; 1Kr 3:17–19.)

Därefter framgår det av redogörelserna att Serubbabel hade två söner, Resa och Abihud, och från detta släktled går släktlinjen isär igen. (Det är möjligt att dessa två var ättlingar snarare än söner eller att åtminstone en av dem var en svärson; jfr 1Kr 3:19.) (Lu 3:27; Mt 1:13) Både Matteus och Lukas register avviker här från det som finns i 1 Krönikeboken, kapitel 3. Detta kan bero på att Matteus och kanske också Lukas avsiktligt har utelämnat några namn. Man bör dock tänka på att dessa avvikelser i släktregistren hos Matteus och Lukas förmodligen redan fanns i de offentliga släktregister som var i bruk på den tiden och som judarna godtog och att det alltså inte var Matteus och Lukas som gjorde dessa ändringar.

Man kan därför dra slutsatsen att de två registren hos Matteus och Lukas tillsammans slår fast två sanningar, nämligen 1) att Jesus verkligen var Guds Son och att han i biologisk bemärkelse var arvinge till Riket genom jungfru Maria av Davids släktlinje och 2) att Jesus också i juridisk bemärkelse var arvinge till Davids tron genom sin adoptivfar Josef, som härstammade från David och Salomo. (Lu 1:32, 35; Rom 1:1–4) Om fientligt sinnade judar skulle ha hävdat att Jesus var ett ”oäkta” barn, skulle detta förtal ha blivit vederlagt av att Josef – som kände till alla omständigheter – gifte sig med Maria och gav henne det skydd som hans goda namn och kungliga härstamning innebar.

[Tabell på sidan 932, 933]

JESU SLÄKTREGISTER ENLIGT BIBELN

1 Moseboken och Ruts bok

1 Krönikeboken kap. 1, 2, 3

Matteus kap. 1

Lukas kap. 3

Adam

Adam

Adam

Set

Set

Set

Enos

Enos

Enos

Kenan

Kenan

Kainan

Mahalalel

Mahalalel

Mahalaleel

Jared

Jared

Jared

Enok

Enok

Enok

Metusela

Metusela

Metusela

Lemek

Lemek

Lemek

Noa

Noa

Noa

Sem

Sem

Sem

Arpaksad

Arpaksad

Arpaksad

Kainan

Shela

Shela

Shela

Eber

Eber

Eber

Peleg

Peleg

Peleg

Reu

Reu

Reu

Serug

Serug

Serug

Nahor

Nahor

Nahor

Tera

Tera

Tera

Abram (Abraham)

Abraham

Abraham

Abraham

Isak

Isak

Isak

Isak

Jakob (Israel)

Jakob

Jakob

Jakob

Juda (och Tamar)

Juda

Juda (och Tamar)

Juda

Peres

Peres

Peres

Peres

Hesron

Hesron

Hesron

Hesron

Ram

Ram

Ram

Arni (Ram?)

Amminadab

Amminadab

Amminadab

Amminadab

Nahson

Nahson

Nahson

Nahson

Salmon

Salmon (Salma, 1Kr 2:11)

Salmon (och Rahab)

Salmon

Boas (och Rut)

Boas

Boas (och Rut)

Boas

Obed

Obed

Obed

Obed

Isai

Isai

Isai

Isai

David

David

David (och Batseba)

David

Salomo

Salomo

Natan 1

Rehabeam

Rehabeam

Mattata

Abia

Abia

Menna

Asa

Asa

Melea

Jehosafat

Jehosafat

Eljakim

Jehoram

Jehoram

Jonam

Ahasja

Josef

Jehoas

Judas

Simeon

Amazja

Levi

Asarja (Ussia)

Ussia (Asarja)

Mattat

Jotam

Jotam

Jorim

Ahas

Ahas

Elieser

Hiskia

Hiskia

Jesus

Manasse

Manasse

Er

Amon

Amon

Elmadam

Josia

Josia

Kosam

Jehojakim

Addi

Melki

Jekonja (Jehojakin)

Jekonja

Neri

Sealtiel (Pedaja) 2

Sealtiel

Sealtiel 3

Serubbabel 4

Serubbabel

Serubbabel

Resa

Abihud

Johanan

Joda

Eljakim

Josek

Semein

Asor

Mattatias

Maat

Sadok

Naggai

Esli

Akim

Nahum

Amos

Elihud

Mattatias

Josef

Eleasar

Jannai

Melki

Mattan

Levi

Mattat

Jakob

Heli (Marias far)

Josef

Josef (Helis svärson)

Jesus (fosterson)

Jesus (Marias son)

1 Från Natan börjar Lukas ange Jesu härstamning på mödernet, medan Matteus fortsätter att ange härstamningen på fädernet.

2 Serubbabel var av allt att döma son till Pedaja men genom svågeräktenskap son till Sealtiel i juridisk bemärkelse. En annan möjlighet är att han blev uppfostrad av Sealtiel sedan hans far Pedaja hade dött och att han därför i juridisk bemärkelse betraktades som Sealtiels son. (1Kr 3:17–19; Esr 3:2; Lu 3:27)

3 Sealtiel, Jekonjas son, kan ha varit svärson till Neri. (1Kr 3:17; Lu 3:27)

4 Släktlinjerna möts i Sealtiel och Serubbabel för att sedan gå isär igen. Förklaringen kan vara att de fortsatte genom två olika avkomlingar av Serubbabel eller att antingen Resa eller Abihud var en svärson.