Det hebreiska substantivet shẹrets kommer från ett rotord som betyder ”vimla” (1Mo 8:17; 2Mo 8:3), och det tycks beteckna små djur som finns i stort antal. (2Mo 8:3; Ps 105:30; jfr 2Mo 1:7.) Det förekommer första gången i 1 Moseboken 1:20, där det talas om de första levande skapelsernas tillkomst på den femte skapelsedagen, då vattnet började vimla av levande själar. I den stora översvämningen dog ”hela det vimmel av djur som det vimlade av på jorden” och som inte var med i arken. (1Mo 7:21)

Av lagen om rena och orena djur framgår det att uttrycket kan användas om vattendjur (3Mo 11:10), bevingade djur, däribland fladdermöss och insekter (3Mo 11:19–23; 5Mo 14:19), landdjur, däribland gnagare, ödlor och kameleonter (3Mo 11:29–31), samt djur som ”går på buken” eller som har många ben (3Mo 11:41–44). Många av dessa, men inte alla, räknades som orena under den mosaiska lagen och fick inte ätas.