Att stöta ut saliv ur munnen. Att spotta på någon, kanske i ansiktet, var ett uttryck för djupt förakt, fientlighet eller vrede och förödmjukade den som blev utsatt för det. (4Mo 12:14) Medan Job var drabbad av motgångar blev han spottad i ansiktet som ett uttryck för avsky. (Job 17:6; 30:10) Om en israelitisk man vägrade att ingå svågeräktenskap, som den mosaiska lagen föreskrev, skulle han förödmjukas offentligt genom att den avvisade änkan drog sandalen av hans fot och spottade honom i ansiktet i närvaro av de äldste i hans stad. (5Mo 25:7–10)

Jesus Kristus blev spottad i ansiktet när han stod inför Sanhedrin (Mt 26:59–68; Mk 14:65), och romerska soldater spottade på honom när han blivit förhörd av Pilatus. (Mt 27:27–30; Mk 15:19) Jesus hade förutsagt att man skulle behandla honom med förakt på detta sätt (Mk 10:32–34; Lu 18:31, 32), och det var en uppfyllelse av följande profetia: ”Jag dolde inte mitt ansikte för förödmjukelser och spott.” (Jes 50:6)

Bibeln berättar å andra sidan om tre tillfällen när Jesus använde sitt spott i samband med att han botade människor. (Mk 7:31–37; 8:22–26; Joh 9:1–7) Eftersom det botande som Jesus utförde var underverk och skedde genom Guds andes kraft, var det inte hans spott som i sig självt verkade som ett effektivt naturläkemedel.