En upphöjning bestående av jord eller sten, eller en mur, byggd som en befästning kring en plats.

En ”belägringsvall” (hebr.: solelạh) var en upphöjning bestående av jord (och ibland sten) som en här kastade upp för att göra en ramp där de kunde flytta fram murbräckor och andra belägringsredskap mot en befäst stad. (2Sa 20:15) Den assyriske kungen Sanherib kastade upp en belägringsvall mot Lakis. Utgrävningar vid Lakis visar att den här vallen huvudsakligen bestod av stenar som hade sammanfogats med stora mängder murbruk. Sanherib lyckades dock inte kasta upp en belägringsvall mot Jerusalem. (2Ku 19:32)

Babylons kung, Nebukadnessar, skulle kasta upp belägringsvallar mot Jerusalem och mot Tyros. (Jer 6:6; Hes 21:22; 26:7, 8) Belägringen av Jerusalem skildrades profetiskt när Hesekiel uppmanades att rista in en bild av Jerusalem på en tegelsten och bygga en belägringsvall mot den. (Hes 4:1, 2)

Den ”skyddsvall” (hebr.: matsọ̄r) som nämns i Sakarja 9:3, 4 anspelar tydligtvis på Tyros starka befästningsverk, som bestod av höga murar av stora stenblock. Staden Babylon var osedvanligt starkt befäst och hade ett inre och ett yttre befästningsverk, som båda bestod av tegelmurar. (Se BABYLON nr 1.)

I vissa fall bestod skyddsvallen (hebr.: chēl) som städer hade som en del av sitt befästningsverk av den jord man hade grävt upp då man anlade en vallgrav kring staden. Den skyddsvall som byggdes av materialet från vallgraven vid Hasor var ca 15 m hög. Det gjorde att skyddsvallen, mätt från bottnen av vallgraven, var nästan 30 m hög. Också Jerusalem hade befästningsverk, däribland en skyddsvall. (Ps 122:7; 48:13; se BEFÄSTNINGAR.)

Guds hjälp eller ”räddning” kan i likhet med murar och vallar ge säkert skydd. Det sägs därför i Jesaja 26:1, troligen med avseende på Jerusalem, vad Jehova Gud skulle göra för staden: ”Räddning sätter han till murar och skyddsvall.”