(hebr.: qanẹh; grek.: kạlamos)

Både det hebreiska och det grekiska ordet betecknar av allt att döma ett stort antal gräs och halvgräs som växer i våtmarker. (Job 40:21; Ps 68:30; Jes 19:6; 35:7; se KALMUS.) Vissa forskare menar att det i många fall handlar om Arundo donax. Denna växt är vanlig i Egypten, Palestina och Syrien. Strået, som bär stora toppställda klasar av vita blommor, har en diameter på 5–8 cm vid basen och kan bli 2,5–5,5 m högt. Bladen kan bli 30–90 cm långa. Den vanliga bladvassen (Phragmites australis) hittar man också i sumpmarker och utefter flodbankar i Israel. Det är en bladrik gräsart som blir 1,5–5 m hög och vars glatta, styva strå slutar i en fjäderliknande vippa.

För att håna Jesus satte de romerska soldaterna en rörstav (ett vassrör), som skulle föreställa en kunglig spira, i hans högra hand, och sedan slog de honom i huvudet med den. Man använde också en rörstav till att räcka Jesus en svamp med surt vin när han hängde på pålen. (Mt 27:29, 30, 48; Joh 19:29; se ISOP.)

Vassrör användes också vid mätning. Av Hesekiels bok (40:5) framgår det att en sådan mätstav (ordagr.: mätrör) var 6 alnar lång. En stav på 6 alnar skulle alltså vara 2,67 m lång och en på 6 långa alnar 3,11 m lång. (Upp 11:1; 21:15, 16; se MÅTT OCH VIKT.)

Bildspråk. ”Vass” och ”vassrör” används i Bibeln som symboler för instabilitet och förgänglighet. (1Ku 14:15; Hes 29:6, 7) Egypten liknades vid ett knäckt vassrör som är skarpt och spetsigt och som därför skulle genomborra handflatan på den som lutade sig mot det. (2Ku 18:21; Jes 36:6) Om Johannes döparen sade Jesus: ”Vad gick ni ut i vildmarken för att se? Ett vassrör satt i häftig gungning av vinden?” (Mt 11:7) Med dessa ord ville han kanske visa att Johannes döparen inte var osäker eller vacklande utan säker, stabil och rakryggad. I Matteus 12:20 (Jes 42:3) verkar det knäckta vassröret beteckna förtryckta människor, till exempel mannen med den förtvinade handen som Jesus botade på en sabbat. (Mt 12:10–14; se Mt 23:4; Mk 6:34.)