På Bibelns grundspråk är det flera ord som betecknar vin av ett eller annat slag (hebr.: tirọ̄sh [1Mo 27:28, 37; Hos 2:8, 9, 22]; hebr.: chẹmer [5Mo 32:14; Jes 27:2] och det motsvarande aram. ordet chamạr [Dan 5:1, 2, 4, 23]; grek.: gleukos [Apg 2:13]). Det mest använda ordet för ”vin” i Bibeln är dock det hebreiska ordet jạjin. Det förekommer första gången i 1 Moseboken 9:20–24, där det berättas att Noa planterade en vingård efter den stora översvämningen och blev berusad av vinet. Det grekiska ordet oinos (som i stort sett motsvarar det hebreiska jạjin) förekommer första gången i samband med att Jesus förklarar att det inte är tillrådligt att använda gamla vinsäckar för nytt, inte färdigjäst vin, eftersom trycket som bildas vid jäsningen kan få de gamla vinsäckarna att sprängas. (Mt 9:17; Mk 2:22; Lu 5:37, 38)

Vanligtvis användes det hebreiska ordet shekhạr om olika starka, alkoholhaltiga drycker, tydligtvis framställda av granatäpplen, dadlar, fikon eller liknande. (4Mo 28:7; 5Mo 14:26; Ps 69:12) Det hebreiska ordet ‛asịs avser i Höga Visan 8:2 ”den färska saften” av granatäpplen, men i andra bibelställen visar sammanhanget att ordet avser vin. (Jes 49:26; Joel 1:5)  Det hebreiska ordet sọve’ avser möjligtvis öl. (Jes 1:22; Nah 1:10)

Vintillverkning. I Palestina skördades druvorna i augusti och september, beroende på sorten och klimatet i området. Vinskörden var praktiskt taget över när ”lövhyddohögtiden” firades tidigt på hösten. (5Mo 16:13) När druvorna hade plockats lades de i tråg eller kar av kalksten, och det var i regel män som trampade druvorna, och de sjöng under arbetet. (Jes 16:10; Jer 25:30; 48:33) Denna pressningsmetod var förhållandevis skonsam – stjälkar och kärnor krossades inte, och bara något av garvsyran i skalen pressades ut. Resultatet blev därför ett vin av hög kvalitet, ett vin som var mjukt och runt i smaken. (HV 7:9) Ibland krossades druvorna med tunga stenar i stället för att trampas. (Se PRESS.)

Den första ”musten”, den färska saften från de krossade druvorna, ger det fylligaste och bästa vinet, om den inte blandas med den större mängden saft som utvinns under tryck. Inom sex timmar efter det att druvorna har krossats, medan saften fortfarande är i karen, börjar jäsningen, och den fortsätter långsamt i flera månader. Alkoholhalten i naturliga viner varierar mellan 8 och 16 volymprocent, men procenten kan ökas genom senare tillsats av alkohol. Om druvorna har låg sockerhalt och jäsningen fortsätter för länge eller om vinet inte skyddas tillräckligt mot oxidation, blir vinet till ättika. (Rut 2:14)

Under lagringsperioden förvarades vinet i krukor eller skinnläglar. (Jer 13:12) Dessa behållare var förmodligen försedda med en liten öppning, så att koldioxiden (som bildas när socker omvandlas till alkohol vid jäsning) kunde släppas ut utan att syre från luften trängde in och påverkade vinet. (Job 32:19) Om vinerna fick stå orörda blev de gradvis klarare, dräggen lade sig på botten, och doften och smaken blev bättre. (Lu 5:39) Därefter hälldes vinerna oftast över i andra kärl. (Jes 25:6; Jer 48:11; se DRÄGG.)

Användningsområden. Sedan urminnes tider har man druckit vin till maten. (1Mo 27:25; Pre 9:7) Vin nämns ofta tillsammans med bröd och andra livsmedel. (1Sa 16:20; HV 5:1; Jes 22:13; 55:1) Melkisedek satte fram ”bröd och vin” åt Abraham. (1Mo 14:18–20) Jesus drack vin till maten när det serverades vin. (Mt 11:19; Lu 7:34) Vin var viktigt vid festmåltider (Est 1:7; 5:6; 7:2, 7, 8), vid bröllopsfester (Joh 2:2, 3, 9, 10; 4:46) och vid andra festliga tillfällen (1Kr 12:39, 40; Job 1:13, 18). De kungliga förråden var fyllda av viner (1Kr 27:27; 2Kr 11:11), och vin var den dryck kungar och ståthållare drack (Neh 2:1; 5:15, 18; Dan 1:5, 8, 16). De som var på resa hade ofta med sig vin. (Jos 9:4, 13; Dom 19:19)

Eftersom bruket av vin var så utbrett blev vin också en handelsvara. (Neh 13:15) ”Vin från Helbon” (som Persiens kungar föredrog) och ”Libanons vin” var särskilt omtalade. (Hes 27:18; Hos 14:7) Vin ingick i lönen åt de arbetare som skaffade fram virke till tempelbygget. (2Kr 2:8–10, 15) Vin betraktades som en utmärkt gåva till överordnade (1Sa 25:18; 2Sa 16:1, 2) och ingick också i det tionde som gavs som bidrag till prästerna och leviterna (5Mo 18:3, 4; 2Kr 31:4, 5; Neh 10:37, 39; 13:5, 12). Dessutom var vin en av de utsökta offergåvor som frambars åt Jehova i samband med tillbedjan av honom. (2Mo 29:38, 40; 3Mo 23:13; 4Mo 15:5, 7, 10; 28:14; 1Sa 1:24; 10:3; Hos 9:4)

Till att börja med använde man inte vin under påskmåltiden, men senare blev det vanligt, kanske efter hemkomsten från landsflykten i Babylon. Det stod därför vin på bordet när Jesus för sista gången firade påsken tillsammans med sina apostlar, och han använde detta vin när han instiftade åminnelsen av sin död. Det röda vinet, ”druvors blod”, var en passande symbol för Jesu eget offerblod. Vid det tillfället kallade Jesus sådant vin en ”produkt av vinstocken”, och eftersom detta var omkring sju månader efter druvskörden kan det inte råda något tvivel om att det var jäst druvsaft han avsåg. (1Mo 49:11; Mt 26:18, 27–29)

Som läkaren Lukas berättar antydde Jesus att vin kunde ha ett visst medicinskt värde som antiseptiskt eller milt desinficerande medel. (Lu 10:34) Bibeln rekommenderar också vin som ett medel mot vissa magproblem. Paulus gav Timoteus rådet: ”Drick inte längre vatten, utan använd lite vin för din mage och dina ständiga krämpor.” (1Ti 5:23) Detta var ett sunt råd. Doktor Salvatore P. Lucia, professor i medicin vid University of California School of Medicine, skriver: ”Vin är den äldsta dietdrycken och det viktigaste läkemedel som har varit i kontinuerligt bruk under mänsklighetens hela historia. ... Det är faktiskt få andra tillgängliga medel som i så stor utsträckning har rekommenderats för sin läkande verkan.” (Wine as Food and Medicine, 1954, sid. 5; se SJUKDOMAR OCH SJUKDOMSBEHANDLING.)

Vissa har den felaktiga uppfattningen att alkoholhaltiga drycker stimulerar sinnet, men faktum är att de har en lugnande verkan på centrala nervsystemet. I Ordspråksboken sägs det: ”Ge starka drycker åt den som håller på att förgås och vin åt dem som är bittra i själen” – inte för att stimulera dem och få dem att bli  bättre medvetna om sin bedrövliga situation, utan snarare för att de skall glömma ”sin vedermöda”. (Ord 31:6, 7) I forntiden hade romarna för sed att ge dödsdömda förbrytare vin med tillsats av bedövningsmedel för att smärtan vid avrättningen skulle mildras. Detta kan ha varit bakgrunden till att romerska soldater erbjöd Jesus vin med tillsats av bedövningsmedel när de hängde honom på pålen. (Mk 15:23)

De är tydligt att vin är en av de gåvor som Jehova har välsignat människan med. Vinet ”gläder den dödliga människans hjärta”; det gör hjärtat ”upprymt”. (Ps 104:15; Est 1:10; 2Sa 13:28; Pre 2:3; 10:19; Sak 10:7) När Daniel hade sorg drack han inget vin. (Dan 10:2, 3) Att ha rikligt med vin, vilket ordet ”vinstock” är en bild av i det ofta förekommande uttrycket att var och en skall sitta under ”sin vinstock och under sitt fikonträd”, betyder välstånd och trygghet under Jehovas rättfärdiga styre. (1Ku 4:25; 2Ku 18:31; Jes 36:16; Mik 4:4; Sak 3:10) Vin nämns också i samband med de välsignelser Jehova har lovat att ge sitt återställda folk. (Joel 3:18; Am 9:13, 14; Sak 9:17)

Måttlighet. Det är en biblisk princip att man skall vara måttlig i allt. Detta gäller till och med honung – äts den med måtta är den god, men äter man för mycket är det skadligt. (Ord 25:27) Så förhåller det sig också med vin och starka drycker. Dessa gåvor från Jehova måste användas på det sätt som han bestämmer. Omåttlighet och brist på respekt för Bibelns principer i förbindelse med dessa gåvor medför Jehovas misshag och leder till fördärv och död. Detta framhålls mycket tydligt i Bibeln, både i de föreskrifter den ger och i de exempel den innehåller. (Ord 23:29–31; se DRYCKENSKAP.)

Vid vissa tillfällen kan det vara oförnuftigt eller hälsovådligt att dricka alkohol även i små mängder. Det kan också vara så att man av kärlek och hänsyn till andra avhåller sig från alkohol för att inte få dem att snava. (Rom 14:21)

Jehova förbjöd prästerna och leviterna att dricka alkohol i någon form när de tjänstgjorde i tältboningen eller templet. Det var belagt med dödsstraff att bryta mot detta förbud. (3Mo 10:8, 9; Hes 44:21) När de inte var i tjänst fick de dricka, men med måtta. (1Kr 9:29) Gud hade också föreskrivit att det var förbjudet för en nasir att dricka alkoholhaltiga drycker så länge hans nasirlöfte gällde. (4Mo 6:2–4, 13–20; Am 2:12) Eftersom Simson skulle vara en nasir alltifrån födelsen måste hans mor avhålla sig från vin och starka drycker medan hon var havande. (Dom 13:4, 5, 7, 14) När kungar och andra ämbetsmän fullgjorde sina plikter skulle de tänka på följande: ”Det anstår inte kungar att dricka vin eller höga ämbetsmän att säga: ’Var finns de starka dryckerna?’ så att de dricker och glömmer vad som är påbjudet och vränger rätten för de nödställda.” (Ord 31:4, 5) En tillsyningsman i den kristna församlingen får inte vara en ”drucken grälmakare”, och biträdande tjänare ”skall likaså vara allvarliga, ... inte begivna på vin”. (1Ti 3:3, 8)

Bildspråk. När det forntida Babylon handlade som verkställare av Jehovas dom gjorde Babylon alla nationer druckna av vin – en bild av Jehovas vrede mot nationerna. (Jer 51:7) Andra bibelställen skildrar hur Jehovas fiender är tvungna att dricka av hans rättfärdiga vrede, som bildligt kallas ”vin [som] skummar”, ”raseriets vin” och ”Guds förbittrings vin”. (Ps 75:8; Jer 25:15; Upp 14:10; 16:19) Det stora Babylon får alla nationer att dricka av sin ”[andliga] otukts vin”, en bitter dryck som inte har något samband med Guds vrede. (Upp 14:8; 17:2; 18:3, 13)