Kapitel 9

Jehovas ord förblir likt en löpeld (1976—1992)

”Slutligen, bröder, fortsätt att be för oss, att Jehovas ord må förbli likt en löpeld [eller: må fortsätta att löpa, ”Kingdom Interlinear”] och må förhärligas, alldeles som det också sker hos er.” — 2 Thess. 3:1.

MED dessa ord uppmanade aposteln Paulus sina medtroende i Thessalonike att frambära bön om att han och hans kamrater skulle få framgång i att förkunna Jehovas ord utan hinder. Jehova besvarade den bönen. Men detta betyder inte att aposteln inte behövde ta itu med problem. Han fick möta starkt motstånd från världen och var tvungen att gå till rätta med falska bröder som handlade svekfullt. (2 Kor. 11:23—27; Gal. 2:4, 5) Men trots allt detta kunde Paulus omkring tio år senare skriva att de goda nyheterna till följd av Guds välsignelse ”bär frukt och växer till i hela världen”. — Kol. 1:6.

På liknande sätt bär de goda nyheterna frukt i våra dagar — och det i en omfattning som saknar motstycke. Det är fler människor än någonsin tidigare som får höra de goda nyheterna och omfattar dem. Förverkligandet av det som Guds ord har förutsagt är likt en löpeld, likt en löpare i ett tävlingslopp. — Jes. 60:22.

Organisatoriska förändringar

År 1976 hade broder Knorr i mer än 30 år arbetat energiskt som Sällskapet Vakttornets president. Han hade rest jorden runt flera gånger om för att besöka och uppmuntra missionärer och undervisa och instruera personal vid avdelningskontoren. Han fick privilegiet att se antalet aktiva vittnen öka från 117.209 år 1942 till 2.248.390 år 1976.

Men på sommaren 1976 hade N. H. Knorr, som då var 71 år, lagt märke till att han hade en tendens att törna emot föremål. Olika prover som togs visade att han hade en hjärntumör som inte gick att operera. Under några månader kämpade han vidare för att klara av sin arbetsbörda, men utsikterna att han skulle tillfriskna var små. Skulle hans vacklande hälsa hämma verkets framåtskridande?

Redan år 1971 hade man börjat utöka den styrande kretsen. År 1975 bestod den av 17 medlemmar. Under en stor del av det året hade den styrande  kretsens medlemmar allvarligt och under bön begrundat hur de på bästa sätt skulle kunna sköta allt som är inbegripet i det världsvida prediko- och undervisningsarbetet, som enligt Guds ord skulle utföras i vår tid. (Matt. 28:19, 20) Den 4 december 1975 hade den styrande kretsen enhälligt godkänt en av de mest betydelsefulla organisatoriska förändringarna i Jehovas vittnens nutida historia.

Med början den 1 januari 1976 hade all verksamhet som bedrevs av Sällskapet Vakttornet och av Jehovas vittnens församlingar världen över lagts under överinseende av sex administrativa kommittéer inom den styrande kretsen. Den 1 februari 1976 hade man i samklang med denna anordning genomfört förändringar vid alla Sällskapets avdelningskontor runt om på jorden. Det var inte längre bara en tillsyningsman för avdelningskontoret, utan tre eller flera mogna män tjänade som en kommitté, och en av dem tjänade som permanent samordnare. * Sedan kommittéerna hade varit i funktion några månader uttryckte sig den styrande kretsen så här: ”Det har visat sig vara till nytta att ha ett antal bröder som rådgör med varandra för att begrunda sådant som rör Rikets verk. — Ords. 11:14; 15:22; 24:6.”

Trots att broder Knorrs hälsotillstånd fortsatte att vara dåligt, hade han under hösten 1976 del i att undervisa vid de möten som hölls vid högkvarteret med medlemmar av avdelningskontorens kommittéer och annan personal från avdelningskontoren runt om i världen. Förutom att broder Knorr deltog i mötena på dagarna inbjöd han dessa bröder i små grupper till sitt rum på kvällarna. På det sättet kunde han och hans hustru, Audrey, glädja sig åt gemenskapen med män som kände och älskade honom och med vilka han hade haft ett nära samarbete under årens lopp. Efter dessa möten fortsatte broder Knorrs hälsa att försämras, och han dog den 8 juni 1977.

Den 22 juni 1977, två veckor efter broder Knorrs död, valdes den då 83-årige Frederick W. Franz till president för Sällskapet Vakttornet. Om broder Franz sades det i Vakttornet för 15 oktober 1977: ”Hans enastående anseende som en framstående bibelkännare och hans outtröttliga arbete för Rikets intressen har förskaffat honom förtroende och lojalt stöd från Jehovas vittnens sida överallt.”

När denna förändring  kom till stånd fungerade redan de nya organisatoriska anordningarna, vilket gjorde att verket obehindrat kunde skrida framåt.

Andliga behov tillgodoses genom biblisk litteratur

Jehovas vittnen hade fått rikligt med andlig föda under tiden fram till år 1976. Men när man granskar det som har hänt sedan dess under ledning av den styrande kretsen och dess författarkommitté, finner man att sanningens vatten har flödat ut i allt större omfattning och i mer varierade former.

Många av de publikationer som framställts har fyllt särskilda behov hos Jehovas vittnen själva. Man visade särskild omsorg om ungdomar. För att hjälpa dem att tillämpa Bibelns principer i olika situationer de möter i livet utgavs år 1976 (på engelska) boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den och år 1989 (samtidigt på engelska och svenska) boken Ungdomar frågar — svar som fungerar. Den rikt illustrerade publikationen Min bok med bibliska berättelser, som hade utarbetats med tanke på barn, gavs ut år 1978 (på engelska). Samma år utgavs (på engelska) boken Gör ditt familjeliv lyckligt!, som innehöll allmän vägledning och praktiska råd för att stärka familjerna.

När det tid efter annan har uppstått särskilda behov, har Jehovas folk genom Vakttornet fått vägledning och tidsenliga råd. Ett exempel: Rapporten för Jehovas vittnens världsvida verksamhet för år 1977/1978 visade att antalet förkunnare som tog del i predikoarbetet hade minskat. Berodde minskningen åtminstone delvis på svikna förväntningar kring året 1975? Kanske. Men det fanns också andra faktorer som hade påverkat situationen. Vad kunde man göra?

Den styrande kretsen vidtog mått och steg för att stärka Jehovas  vittnens övertygelse om att det var nödvändigt att fortsätta att nitiskt förkunna om Guds kungarike från hus till hus. Vakttornet för 15 november 1979 innehöll artiklarna ”Nitälskan för Jehovas hus”, ”Predikande i en laglös värld”, ”De förkunnade från hus till hus” och ”Vad andra har sagt om vittnandet från hus till hus”. Dessa och andra artiklar slog än en gång fast att förkunnandet från hus till hus har en stabil biblisk grundval och uppmanade vittnena att nitiskt och helhjärtat ta del i detta viktiga arbete. * — Apg. 20:20; Kol. 3:23.

Det var också en annan situation som behövde uppmärksammas. Under en tid fram till år 1980 hade ett antal personer som tagit del i Jehovas vittnens verksamhet i flera år, däribland några som hade haft framträdande uppgifter inom organisationen, på olika sätt försökt vålla splittring och motstå det arbete som Jehovas vittnen utförde. För att stärka Jehovas folk mot sådant avfälligt inflytande innehöll Vakttornet sådana artiklar som ”Förbli ’fasta i tron’” (1 december 1980), ”I hemlighet införa fördärvliga sekter” (15 januari 1984) och ”Ta avstånd från avfällighet, håll fast vid sanningen!” (1 augusti 1983). Boken ”Må ditt rike komma” (utgiven på engelska år 1981) framhöll det faktum att Guds kungarike är nära, eftersom det hade upprättats i himlarna år 1914. Den styrande kretsen lät inte motståndarnas ansträngningar leda bort uppmärksamheten från det som är Jehovas vittnens viktigaste uppgift — att förkunna om Guds kungarike!

Hur var det då med Jehovas vittnens behov av att fördjupa sina kunskaper i Bibelns sanning? År 1984 utgavs en reviderad studieutgåva av Nya Världens översättning på engelska. Den är avsedd för ingående bibelstudium och innehåller ett stort antal skriftställeshänvisningar och fotnoter och extra upplysningar i ett tillägg. Fyra år senare, år 1988, mottog Jehovas folk med stor entusiasm boken Uppenbarelsens storslagna höjdpunkt är nära!, som  innehåller en aktuell kommentar till varje vers i Uppenbarelseboken, och likaså det bibliska uppslagsverket Insight on the Scriptures i två band. År 1991 utgavs den vackert illustrerade boken Den största människa som någonsin levat, som ingående behandlar Jesu Kristi liv och undervisning.

Men hur tillgodosåg man deras behov som inte var Jehovas vittnen? Som ett redskap för att undervisa nyintresserade utgavs år 1982 boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden. Den hade utarbetats för att hjälpa dem som studerar Bibeln att uppfylla de krav Jehova ställer på dem som skall få liv i ett jordiskt paradis. För att hjälpa människor som undrar över hur livet uppstod på jorden och vad syftet är med det utgavs boken Liv — ett resultat av evolution eller skapelse? år 1985. Som en uppföljning utgavs år 1989 den trosstärkande boken Bibeln — Guds ord eller människors?

Man ägnade också uppmärksamhet åt sådana ödmjuka människor som kan behöva särskild hjälp på grund av sin kulturella eller religiösa bakgrund. För att kunna hjälpa analfabeter och sådana som läser dåligt att lära känna sanningen om Jehovas kungarike utgavs år 1982 den 32-sidiga broschyren Du kan få leva på jorden för evigt! Fram till år 1992 hade den tryckts i mer än 76.000.000 exemplar på 200 språk. Den är därmed den av Sällskapet Vakttornets publikationer som har blivit översatt till flest språk.

År 1983 utgavs (på engelska) tre broschyrer som var särskilt avsedda att hjälpa muslimer, buddhister och hinduer. För att kunna nå dessa människor eller människor med annan religiös bakgrund kan det vara till hjälp att veta något om deras religion — dess läror och historia. För att fylla detta behov utgavs år 1990 boken Människans sökande efter Gud.

Den styrande kretsen har varit intensivt intresserad av att nå så många människor som möjligt med budskapet om Guds kungarike — människor ”ur alla nationer och stammar och ... tungomål”. (Upp. 7:9) I det syftet vidtog man åtgärder för att översätta litteraturen till många fler språk. Så till exempel ökade det antal språk som tidskriften Vakttornet kommer ut på med omkring 42 procent från år 1976 till år 1992. I oktober 1992 utkom den på 111 språk. För att göra det möjligt att snabbt översätta litteraturen deltog samma år mer än 800 översättare världen över i detta arbete.

Utbildningsprogram utvecklas och varieras

Under ledning av den styrande kretsen och dess undervisningskommitté har programmen för  undervisning av Betelfamiljens medlemmar vid högkvarteret och vid avdelningskontoren runt om i världen utvecklats och gjorts mer varierande. Förutom att deras morgontillbedjan omfattar ett dryftande av dagens text och högläsning ur Bibeln eller ur Årsboken analyseras nu också ingående det bibelavsnitt som lästs under den gångna veckan och tillämpas på dem som tjänar vid Betel. Ett annat nytt inslag är regelbundna rapporter från olika avdelningar på Betel, och Betelfamiljen får nu också lyssna till fler rapporter från zontillsyningsmän.

Ytterligare fortbildningsprogram utarbetades och sattes i gång för att tillgodose deras behov som har utökade ansvarsuppgifter inom organisationen. Under år 1977 gjordes anordningar för att alla äldste skulle vara med vid en 15-timmarskurs i Skolan i Rikets tjänst. (Apg. 20:28) Sedan dess har liknande kurser av varierande längd anordnats med några års mellanrum, och med början år 1984 har också biträdande tjänare fått övning genom Skolan i Rikets tjänst. I december 1977 började en särskild femveckorskurs i Brooklyn för medlemmar av avdelningskontorens kommittéer.

Särskild omtanke visades dem som var verksamma i heltidstjänsten som pionjärer. I december 1977 invigdes Skolan i pionjärtjänst i Förenta staterna. Det var en tvåveckorskurs för att öva pionjärförkunnare, och med tiden kom den här skolan att hållas i hela världen. Under de nästföljande 14 åren mer än femdubblades antalet pionjärer — från 115.389 till 605.610!

På hösten 1987 invigdes ytterligare en ny skola — Skolan för förordnade tjänare. Denna skola inrättades för att öva kvalificerade ogifta bröder som hade viss erfarenhet som äldste eller biträdande tjänare och som var villiga att tjäna varhelst det fanns behov på det världsvida fältet. År 1992 hade kurser hållits i Australien, El Salvador, Frankrike, Italien, Mexico, Nigeria, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, USA och Österrike. Den här skolan innebär inte att det bildas en grupp av sådana som skall betraktas som överlägsna andra i församlingen, utan resultatet har blivit att det nu finns fler väl kvalificerade män som kan betjäna sina bröder.

För att främja det världsvida bibliska undervisningsarbetet anordnades internationella sammankomster i strategiskt belägna städer — i vissa fall i länder där Jehovas vittnens verksamhet tidigare hade varit förbjuden. Dessa sammankomster tjänade till att styrka bröderna i dessa områden och ge extra  stimulans åt predikandet av de goda nyheterna i dessa länder. *

Resurser för att ta hand om tillväxten

Allteftersom Jehovas ord fortsatte likt en löpeld, skedde det en spännande och nödvändig utveckling av bygg- och tryckeriverksamheten — verksamhetsområden som står under överinseende av den styrande kretsen och dess utgivarkommitté.

Jehovas vittnen med erfarenhet från byggbranschen ställde sig till förfogande, och deras ansträngningar samordnades för att hjälpa till med att bygga nya och större avdelningskontor runt om i världen. Under åren 1976—1992 satte man i gång med att bygga helt nya fastigheter för avdelningskontor i omkring 60 länder. Dessutom påbörjade man arbetet med att bygga ut befintliga anläggningar i 30 länder. Det sätt på vilket arbetet utfördes (med frivilliga som kom från många församlingar och ibland från andra länder) tjänade till att stärka banden av kärlek och enhet bland Jehovas folk. *

För att tillgodose Sällskapets ökande behov av att trycka på många olika språk utvecklade Jehovas vittnen med erfarenhet från databranschen ett datoriserat fotosättningssystem som kallas MEPS (Multilanguage Electronic Phototypesetting System [Flerspråkigt elektroniskt fotosättningssystem]). Projektet fullbordades år 1986. Detta resulterade i att år 1992 utkom Vakttornet samtidigt på 66 språk. Det stora flertalet Jehovas vittnen kunde alltså få samma andliga föda samtidigt. *

Allteftersom utvidgningen av Sällskapet Vakttornets anläggningar fortsatte, behövdes det fler frivilliga arbetare både vid högkvarteret i Brooklyn och vid avdelningskontoren runt om i världen. Från år 1976 till år 1992 tredubblades den internationella Betelfamiljen, en ökning från omkring 4.000 till mer än 12.900 medlemmar. Den styrande kretsen och dess kommitté för personalärenden har sörjt för de personliga och andliga behoven hos denna stora här av heltidstjänare.

Församlingarna och evangeliseringsarbetet uppmärksammas

Medan Jehovas ord förblev likt en löpeld inriktade den styrande kretsen och dess kommitté för tjänsten på fältet sina ansträngningar på att bygga  upp församlingarna världen över och att utvidga det världsvida evangeliseringsarbetet.

Skulle man kunna göra mer för att hjälpa de många nya som blev döpta varje år? I början av år 1977 vidtog man åtgärder för att styrka nya vittnen andligen. I Tjänsten för Guds rike förklarades det: ”Vi anser att åtminstone två böcker bör studeras med alla människor som kommer med i sanningen. ... Studiet bör därför fortsätta efter dopet till dess att man studerat igenom den andra boken.” På detta sätt fick nyligen döpta vittnen större möjlighet att skaffa sig kunskap och insikt och att bättre förstå och uppskatta vad det innebär att vara döpt. Denna nya anordning uppmuntrade också till att den nära kontakten mellan de nya och de vittnen som hjälpt dem med deras bibelstudium bibehålls.

För att ta hand om dem som strömmade in i Jehovas organisation bildades 29.000 nya församlingar världen över under åren 1976—1992. (Mik. 4:1) Fler krets- och områdestillsyningsmän förordnades av den styrande kretsen och sändes ut för att hjälpa till. Antalet resande tillsyningsmän ökade från omkring 2.600 år 1976 till omkring 3.900 år 1992.

Allteftersom församlingarna blev fler och fler, ökade också behovet av fler möteslokaler. Fanns det ett snabbare sätt att bygga Rikets salar? På 1970-talet organiserade Jehovas vittnen i USA ett byggprogram i vilket skickliga byggnadsarbetare från närliggande delar av landet inbjöds att hjälpa vittnena på en viss plats att bygga en Rikets sal. Med hjälp av hundratals andra som assisterade kunde de färdigställa en sal snabbt — ofta på bara två eller tre dagar. På 1980-talet började snabbyggda Rikets salar uppföras också i andra delar av världen.

De politiska förändringarna i Östeuropa påverkade också Jehovas vittnen. Vilken fantastiskt stor glädje för våra bröder i sådana länder som Polen, Rumänien, före detta Sovjetunionen, Ungern och Östtyskland (som det hette då) att få veta att de hade blivit lagligen erkända, i vissa fall efter 40 års förbud! Den ökade friheten i dessa länder gjorde det nu lättare för dem att nå cirka 380 miljoner människor med de goda nyheterna! Jehovas vittnen lät ingen tid gå förlorad när det gällde att utnyttja sin nyvunna frihet till att ta del i det offentliga predikoarbetet.

Vad har resultatet blivit? Jehovas ord har förblivit likt en löpeld! I april 1992 fanns det till exempel  106.915 förkunnare av Riket i Polen. Och utsikterna till framtida tillväxt var enastående: Samma månad var 214.218 närvarande vid åminnelsen av Kristi död. Och i de länder som tidigare utgjorde Sovjetunionen var sammanlagt 173.473 närvarande vid Åminnelsen år 1992, en ökning med 60 procent jämfört med året innan.

Men i vissa länder har fortsatt förföljelse eller naturkatastrofer lagt hinder i vägen för verksamheten. År 1992 var Jehovas vittnens verksamhet fortfarande belagd med restriktioner från myndigheternas sida i 24 länder. Ordförandens kommitté i den styrande kretsen gör vad som är möjligt för att ge hjälp och informera det internationella brödraskapet om olika sätt på vilka de kan bistå sina medvittnen som tjänar under svårigheter. (Jämför 1 Korinthierna 12:12—26.) Varken förföljelsekampanjer eller naturkatastrofer har kunnat stoppa predikandet av Jehovas ord!

”Ett folk som är helt hans eget”

Jehovas ord har verkligen varit likt en löpeld under åren 1976—1992. Organisationen blev nästan dubbelt så stor och uppgick till mer än 4.470.000 förkunnare av Riket!

Jehovas folk har fortsatt att nitiskt förkunna om Guds kungarike, nu på fler språk än någonsin tidigare. Genom att göra bruk av de publikationer de har fått har de fördjupat sin insikt i Bibeln och hjälpt intresserade att lära känna Bibelns sanningar. De har dragit nytta av de utbildningsprogram som har införts för dem som har särskilda ansvarsuppgifter inom organisationen. Det råder inget tvivel om att Jehova har välsignat deras arbete med att förkunna om Guds kungarike.

Från 1870-talet och fram till vår tid har vissa män i särskild grad bidragit till att främja Rikets verk, män som Charles T. Russell, Joseph F. Rutherford, Nathan H. Knorr och Frederick W. Franz, förutom andra som har tjänat som medlemmar av den styrande kretsen. Men Jehovas vittnen har på intet sätt blivit en sekt som är uppbyggd kring någon människas person. Nej, de har bara en ledare, ”Kristus”. (Matt. 23:10) Han är huvudet över dessa organiserade vittnen för Jehova och den åt vilken ”all myndighet ... har blivit ... given” för att leda detta verk ”alla dagar intill avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 28:18—20) De är beslutna att underordna sig Kristus som huvud, hålla sig nära Guds ord och arbeta i samklang med den ledning den heliga anden ger, så att de kan fortsätta att gå framåt i tillbedjan av den ende sanne Guden och i att visa sig vara ”ett folk som är helt hans eget, nitiskt i fråga om förträffliga gärningar”. — Tit. 2:14.

Men vilka grundläggande läror och levnadsnormer är det som skiljer Jehovas vittnen från alla andra religioner? Hur kom de att bli kända som Jehovas vittnen? Hur finansieras deras verksamhet? Varför håller de sig strikt avskilda från andra kyrkor och från världen i allmänhet? Varför har de blivit föremål för intensiv förföljelse i så många delar av världen? Dessa och många andra frågor kommer att besvaras i de följande kapitlen.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 117]

Inte en sekt uppbyggd kring någon människas person

[Ruta/Tabell på sidan 110]

Från år 1976 till år 1992 ökade antalet språk som ”Vakttornet” utkommer på med 42 procent

[Diagram]

(för formaterad text, se publikationen)

111

 

78

 

1976 1992

[Ruta på sidan 111]

F. W. Franz’ bakgrund

Frederick William Franz föddes i Covington i Kentucky i USA den 12 september 1893. År 1899 flyttade familjen till Cincinnati, där Frederick gick ut high school år 1911. Han började sedan vid den humanistiska fakulteten vid universitetet i Cincinnati. Han hade bestämt sig för att bli presbyteriansk predikant, så han ägnade sig ivrigt åt att studera biblisk grekiska. Vid universitetet utsågs Frederick till att få ett Rhodes-stipendium, som berättigade honom till att komma in vid universitetet i Oxford i England. Men innan detta tillkännagavs förlorade Frederick allt intresse för stipendiet och bad att hans namn skulle strykas från listan över kandidater.

Hans bror Albert hade tidigare sänt honom en broschyr som han hade fått från de internationella bibelforskarna. Längre fram gav Albert honom de tre första banden av ”Studier i Skriften”. Frederick blev mycket förtjust över det han fick lära sig och beslöt att klippa av sina förbindelser med presbyterianska kyrkan och förena sig med församlingen av bibelforskare. Den 30 november 1913 blev han döpt. I maj 1914 lämnade han universitetet och började genast ordna sina förhållanden så att han kunde bli kolportör (pionjär).

I juni 1920 blev han medlem av Betelfamiljen i Brooklyn. Efter N. H. Knorrs död i juni 1977 valdes broder Franz till Sällskapets president. Han tjänade troget som medlem av den styrande kretsen fram till sin död, den 22 december 1992, vid 99 års ålder.

[Tabell på sidan 112]

(För formaterad text, se publikationen)

Allt fler sluter sig till pionjärernas led

1992

600.000

400.000

1986

200.000

1981

1976

[Tabell på sidan 113]

(för formaterad text, se publikationen)

Den internationella betelfamiljens tillväxt

1992

12.000

9.000

1986

6.000

1981

1976

3.000

[Tabell på sidan 114]

(för formaterad text, se publikationen)

Allt fler församlingar

80.000

1992

60.000

1986

6.000

1981

1976

40.000

20.000

[Tabell på sidan 115]

(för formaterad text, se publikationen)

Ökningen av antalet förkunnare av Riket

1992

4.000.000

1986

3.000.000

1981

1976

2.000.000

1.000.000

[Bild på sidan 109]

Tillsynen över vart och ett av Sällskapets avdelningskontor sköts av en kommitté av bröder; kommittén nedan har tillsynen över arbetet i Nigeria

 [Bilder på sidan 116]

Jehovas vittnens styrande krets Januari 1992

Carey W. Barber

John E. Barr

W. Lloyd Barry

John C. Booth

Frederick W. Franz

George D. Gangas

Milton G. Henschel

Theodore Jaracz

Karl F. Klein

Albert D. Schroeder

Lyman A. Swingle

Daniel Sydlik