Höjdpunkter under det gångna året

De årliga sammankomsterna är framträdande händelser för Jehovas vittnen. Områdessammankomsterna som började sommaren 1999 hade temat ”Guds profetiska ord”. Programmet betonade värdet av att dagligen läsa Bibeln, och vikten av detta underströks genom ett drama i vilket berättelsen om Jakob och Esau ingick. Bland de tal som hölls var en sammanfattning av profetiorna i Daniels bok och en utförlig genomgång av Habackuks bok. Programmet betonade hur nära slutet för den gamla ordningen är. Förutom att det vittnande som nu utförs blev betonat, riktades vår uppmärksamhet på de fantastiska  framtidsutsikter som innefattas i Jehovas hjärtevärmande löfte att ”göra allting nytt”. — Upp. 21:5.

Sammankomstdeltagarna blev hänförda över att få den nya boken Ge akt på Daniels profetia! på 47 språk. I Korea mottogs Nya Världens översättning av den Heliga skrift på koreanska med stor entusiasm.

Fantastiskt nog kunde Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna komma ut på serbiska, trots att det hade varit krig i månader i Jugoslavien. Som ett resultat av ett nära internationellt teokratiskt samarbete kunde man i angränsande länder också ge ut de kristna grekiska skrifterna på kroatiska och makedoniska. Dessa översättningar mottogs med glädjetårar.

I Jugoslavien hade man särskild orsak till glädje. Under mars månad hade landet förberett sig för krig. Bombningar av Belgrad skulle innebära otillförlitliga telefonförbindelser, vilket skulle göra det svårt att få fram material från översättarna i Belgrad till tryckeriet i Tyskland. Då det tisdagen den 23 mars stod klart att luftangreppen skulle börja, beslöt de bröder som arbetade med denna översättning, som skulle ges ut vid sammankomsten i Belgrad, att arbeta hela natten. Följande morgon skickades de elektroniska dokumenten med översättningen. Några timmar senare började bomberna falla. De som arbetat med översättningen var glada, trots att de tvingades ner i skyddsrum!

Deras glädje var fullständig, när Bibeln fyra månader senare presenterades vid sammankomsten i Belgrad och mottogs med stor entusiasm. När alla hade fått var sitt exemplar, tömdes sammankomstplatsen snabbt. Bröderna for till sina login för att läsa Bibeln! Omgivna som de är av en värld där etniska och religiösa motsättningar har lett till mord och pyrande hat, var de övertygade om att de inte kunde ha fått en bättre gåva.

 Följande veckoslut hölls den första av åtta sammankomster i Indonesien, ett av de större länderna i Asien. Också detta land har plågats av våld från religiösa och politiska fraktioner. Vid sammankomsten i Djakarta var 15.666 närvarande från olika delar av landet. För första gången kunde dopet hållas på sammankomstplatsen, och entusiasmen var stor, när de närvarande på stora TV-skärmar kunde bevittna hur 430 blev döpta. Men entusiasmen nådde sin höjdpunkt, när det meddelades att hela Nya Världens översättning på indonesiska hade tryckts och förhoppningsvis skulle kunna distribueras snart.

Att följa det levnadssätt som Gud anbefaller

Tjänsteåret 1999 började i september 1998. Under de första månaderna av det tjänsteåret pågick de internationella sammankomsterna ”Guds väg — ett levnadssätt”. Många av dessa sammankomster hade redan hållits i USA och Europa. Men från september till januari hölls ytterligare 13 av dessa internationella sammankomster i Afrika, Asien, Australien och Latinamerika.

Den första av dessa internationella sammankomster under tjänsteåret 1999 hölls i São Paulo i Brasilien mellan den 18 och 20 september 1998. Förutom den hölls också sammankomster på 16 andra ställen, däribland en på det stora Maracanãstadion i Rio de Janeiro. Det kom tusentals delegater från 15 länder. Bland dessa var 54 missionärer, och 23 av dessa var missionärer från Brasilien som nu tjänade i Moçambique. På söndagen antog alla de 516.333 som var närvarande på 17 platser med ett rungande Sim! (Ja!) den resolution som framfördes och som förklarade att det levnadssätt som Gud anbefaller är det bästa.

Samma veckoslut fyllde ytterligare 63.886 sammankomstdeltagare Olympiastadion i Söul i Korea. Dagarna före sammankomsten välkomnades 3.046 utländska delegater vid flygplatsen av hundratals koreanska bröder och systrar. Många  av systrarna bar en färgrik traditionell klädsel. Då de utländska delegaterna efter det avslutande talet var på väg till sina bussar, bildade tusentals koreanska vittnen vad somliga beskrev som en korridor av kärlek och ropade till sina besökare som passerade igenom: ”Vi ses i paradiset!” och ”Vi älskar er!” Många hade glädjetårar i ögonen.

Tårarna hos sammankomstdeltagarna i Söul hade knappt hunnit torka förrän orkanen Georges svepte in över Puerto Rico, där nästa internationella sammankomst skulle börja följande fredag. Skulle det gå? Man fruktade att hela ön som en följd av stormen skulle bli utan elektricitet i veckor. Vattnet stängdes av, San Juans flygplats stängdes, och de inhemska bröderna som skulle hysa hundratals delegater från andra länder fick sina hem skadade. På grund av katastrofen gick det endast att använda en av de fyra planerade sammankomstplatserna, nämligen Hiram Bithorn-stadion. Man tog emellertid itu med problemen ett efter ett, och förvånansvärt nog var så många som 15.065 med vid den sammankomsten.

Över en månad senare, mellan den 30 oktober och 1 november, hölls tre internationella sammankomster i Australien (i Brisbane, Melbourne och Sydney). Vid dessa sammankomster var John Barr, Milton Henschel, Lloyd Barry och Theodore Jaracz i den styrande kretsen med. De båda sistnämnda hade en gång tjänat i Australien. Många nitiska missionärer som hade skickats ut från Australien var också närvarande.

Mot slutet av 1998 hölls ytterligare internationella sammankomster i Afrika. I december var 24.502 församlade i idrottsarenan Moi International Sports Centre i Nairobi i Kenya, och bröder och systrar från 16 olika länder hade glädjen att vara bland dessa.

Följande vecka hölls fyra internationella sammankomster i Sydafrika (i Kapstaden, Durban, Johannesburg och Pretoria), med sammanlagt 83.858 närvarande och 1.626 som  blev döpta. Efter de internationella sammankomsterna hölls 18 områdessammankomster. Vid dessa var 53.901 närvarande, och 1.065 blev döpta. Nu utkom hela Nya Världens översättning på tsonga. Den kärlek och enhet som var uppenbar vid dessa sammankomster var ett påtagligt bevis på att Jesu beskrivning passar in på vittnena: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Joh. 13:35.

Samma veckoslut i slutet av december hölls en sammankomst i Abidjan i Côte d’Ivoire i Västafrika. Programmet framfördes på franska, engelska och twi. Så många som 16.009 var närvarande och önskade få lära sig mer om det levnadssätt som Gud anbefaller, och det trots att det inte finns mer än omkring 6.000 förkunnare i landet och att inte mer än kanske 500 av de närvarande hade kommit från andra länder!

Den sista av dessa 32 internationella sammankomster hölls under de tre första dagarna 1999 i Costa Rica, och de över 19.000 förkunnarna där var hänförda över att så många som 34.431 var församlade. Vid flygplatsen var omkring 4.000 vittnen med om att välkomna de utländska delegaterna som kom med 42 plan. De inhemska vittnena bildade en korridor och applåderade och hälsade sina gäster med ”Bienvenidos, hermanos!” (Välkomna bröder!) Vännernas tillgivenhet för varandra fick en gatuförsäljare vid flygplatsen att be om ett bibelstudium!

Dessa internationella sammankomster har också haft en positiv inverkan på många icke-vittnen, som har iakttagit den kärlek som sammankomstdeltagarna har visat varandra. Sammankomsterna har också stärkt de internationella banden bland Jehovas vittnen. Allt detta är ett synligt bevis på att Jehova verkligen församlar ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”, människor som ser upp till Jehova och till hans Son, Jesus Kristus, för räddning och för att bli bevarade in i hans nya rättfärdiga värld. — Upp. 7:9, 10.

 Kärlek i ”gärning och sanning”

Den kärlek Jehovas vittnen visar varandra sträcker sig längre än till att de bara ler och skakar hand i Rikets sal. Den omfattar mer än att visa gästfrihet mot sammankomstdelegater från andra länder. Genom sitt studium av Bibeln har Jehovas vittnen blivit väl medvetna om det som står skrivet i 1 Johannes 3:17, 18: ”Vem det vara må som har den här världens medel att uppehålla livet och får se sin broder vara i nöd och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom, på vilket sätt förblir Guds kärlek i honom? Små barn, låt oss älska ... i gärning och sanning.” Våldsamma stormar, torka och inbördeskrig under det gångna året har försatt många bland Jehovas folk i nöd. Hur har det internationella brödraskapet reagerat på detta?

I september 1998 drabbades delstaten Chiapas i Mexico av en översvämning. Några veckor senare drog orkanen Georges igenom Saint Kitts, Nevis, Puerto Rico, Dominikanska republiken och Haiti och nådde sedan södra delen av USA. Omkring en månad senare slog orkanen Mitch, med en vindhastighet på 80 meter i sekunden, till mot Honduras. Delar av Nicaragua lades under vatten, och därefter drog orkanen in över El Salvador och Guatemala och lämnade efter sig ett stråk av förödelse innan den dog ut i Mexico. Förutom 50 Rikets salar och 2 sammankomsthallar blev mer än 1.800 av Jehovas vittnens hem helt eller delvis förstörda. Skördar ödelades, och personliga ägodelar förstördes. På vissa håll måste man evakuera hela församlingar.

Det rådde ett stort behov av mat, vatten, kläder och mediciner. Jehovas vittnen i områden som inte drabbades av stormarna skred genast till handling. I en del länder begav sig förkunnare, så fort de fick höra talas om ödeläggelsen, till avdelningskontoret med mat, kläder och pengar för att hjälpa sina kristna bröder. Där bröderna inte kunde komma fram  till katastrofområdena med bil eller lastbil för att lämna hjälpsändningarna använde de kanot, cykel och ryggsäck. Äldstebröder på plats gjorde vad de kunde för att lägga tillbaka taken på vännernas hem. Läkare som är Jehovas vittnen ställde sina tjänster till förfogande.

Jehovas vittnens styrande krets samordnade verksamheten med att skicka ekonomisk hjälp och att från angränsande länder skicka mat, kläder och byggmaterial som det rådde ett trängande behov av. Transport skedde med chartrade plan och med båt och lastbil. Bröder och systrar i katastrofområdena uttryckte gång på gång sin djupa uppskattning av den kärlek som visats av det världsvida brödraskapet.

Regionala byggnadskommittéer, vars uppgift är att hjälpa till med byggandet av Rikets salar, sammankallades för att organisera uppröjning och reparation. Sju grupper från USA med cirka 30 frivilliga i varje reste på egen bekostnad för att under en vecka reparera sina medbröders hus på Saint Kitts och Nevis. Ytterligare 600 frivilliga flög ner till Puerto Rico  för att hjälpa till med reparationer och återuppbyggnad. I enlighet med Bibelns princip i Galaterna 6:10 lade de särskild tonvikt på att hjälpa sina andliga bröder och systrar. Men de reparerade även taket på en skola, och de lagade husen åt några grannar som var till åren komna och som inte hade några barn som kunde hjälpa dem. I Dominikanska republiken hjälpte inhemska vittnen till med att röja upp i ett område kring ett sjukhus.

I Puerto Rico reste en grupp bröder till bergsstaden Yabucoa för att hjälpa till med att återuppbygga ett hus, där en syster bor tillsammans med sin icke troende man. Grannarna hade gjort narr av henne, när hon sade att hon visste att hennes kristna bröder skulle komma och hjälpa till. När bröderna anlände, blev hon överlycklig. På bara några timmar hade cirka 200 åskådare samlats på andra sidan gatan. Hela dagen stod de där och tittade på medan bröderna arbetade. När de hade hängt på ytterdörren, överräckte de en bukett blommor till vår syster och gav henne nycklarna till hennes återuppbyggda hus. När lamporna tändes applåderade grannarna. Det de fick se den dagen gjorde att många på den gatan som tidigare hade undvikit Jehovas vittnen nu var villiga att lyssna till budskapet om Riket.

I Europa inträffade det samtidigt svåra översvämningar i västra Ukraina i november, och i Sydamerika inträffade en jordbävning i Colombia i januari, vilket orsakade ytterligare ödeläggelse. Också där gav Jehovas folk kärleksfull hjälp.

När inbördeskriget i Angola trappades upp på nytt 1999, ledde detta till att mer än 1.700.000 drevs på flykten. Bröderna har arbetat flitigt med att hjälpa sina medvittnen som tvingades på flykten, förutom många andra, att fylla sina  grundläggande behov. De 34 ton mat och kläder som skickades från avdelningskontoren i Italien, Portugal och Sydafrika fördelades till dem som var tvungna att överge både sina hem och sin hemstad. Det var till och med möjligt att få in lite av detta i krigszoner där bombningar hade pågått i flera månader.

I början av tjänsteåret meddelade avdelningskontoret i Kongo (Kinshasa) den styrande kretsen att inbördeskriget hade gjort att man nu var i behov av hjälpsändningar för att bistå mer än 200.000 människor. Omedelbart gjordes det anordningar så att avdelningskontoren i Storbritannien, Belgien, Frankrike, Schweiz och Sydafrika kunde skicka mat och penningmedel, så att mer kunde införskaffas i andra afrikanska länder. Mer än 75 ton varor och material som kunde ges som humanitär hjälp samlades in och skickades med flyg av Jehovas vittnen i Europa.

Men striderna i Kongo var inte över. Nya krislägen uppstod. Den 7 februari 1999 fick Betelfamiljen i världshögkvarteret i New York höra följande angående situationen i Demokratiska republiken Kongo: ”Till följd av inbördeskriget är 30.000 förkunnare i östra delen av landet beroende av hjälp. På grund av kriget har avdelningskontoret i Kinshasa ingen möjlighet att få kontakt med dessa vänner. Men den styrande kretsen har gett sitt godkännande till att låta Belgien föra in hjälpsändningar med flyg. Den första flygningen sker den här veckan, och den andra resan startar den 20 februari. Vid det andra tillfället kommer en sjukvårdsgrupp att följa med.” Vännerna från Europa arbetade tillsammans med 11 hjälpkommittéer som upprättats av Jehovas vittnen i östra Kongo.

En del av flyktingarna hade flytt till närliggande länder. Tusentals hade begett sig till det angränsande Zambia. Där gav hjälporganisationer stor hjälp; Jehovas vittnen kompletterade detta med filtar, kläder och köks- och jordbruksredskap.  När en äldre broder fick en filt, svimmade han. Han hade aldrig tidigare fått en ny filt. När en kretstillsyningsman begav sig till Zambia, fann han en handikappad broder under ett träd. Kretstillsyningsmannen tog upp honom på sin cykel och sköt den framför sig. Om en backe var för brant, fick den handikappade brodern stiga av, och med däckbitar bundna kring knän och händer uppbjöd han alla sina krafter för att ta sig fram på alla fyra, tills de nådde toppen. Så småningom kom de fram tryggt och säkert till staden Kaputa i Zambia. Där ordnade avdelningskontoret med att alla fick litteratur på swahili som de skulle ha vid församlingsmötena. I april anordnade man ett möte med mer än 2.000 av dessa flyktingar, och bröder från avdelningskontoret var med och gav kärleksfull andlig uppmuntran. Och flyktingarna — både vuxna och barn — de flesta utan någon sångbok, sjöng av hela sitt hjärta med i sådana sånger som ”Jehova ger räddning”, ”Jehova är vår tillflykt”, ”Vi tackar dig, Jehova”, och ”Guds löfte om paradiset”.

Predikar nitiskt de goda nyheterna

Men något som är ännu mer anmärkningsvärt är den kärlek Jehovas vittnen visar, när de förkunnar de goda nyheterna om Guds kungarike. Som reaktion på den befallning som Jesus Kristus gav försöker de nå så många som möjligt med de goda nyheterna. (Mark. 13:10) När de gör detta, ger de villigt av sig själva och sina tillgångar. Under det gångna året har ett högsta antal av 5.912.492 tagit del i denna verksamhet, och de använde 1.144.566.849 timmar till denna tjänst. Många förkunnare ordnade det så att de kunde tjäna som reguljära pionjärer eller som hjälppionjärer.

Dessa pionjärer har många olika slags bakgrund. Tusentals av dem är ungdomar som har slutat sin skolutbildning eller har planerat sin utbildning så att de kan vara pionjärer medan de ännu går i skolan. Andra är hemmafruar; några är män  som dessutom förvärvsarbetar så att de kan försörja sina familjer. En kristen på Saint Lucia som är äldste och familjeöverhuvud kan vara pionjär därför att han är noga med att hålla sitt öga ”ogrumlat”. (Matt. 6:19–22) När han nyligen erbjöds möjligheter till en världslig karriär med hög lön, tackade han nej, därför att han då hade varit tvungen att använda fler timmar till sitt förvärvsarbete och skulle missa möten. Han skulle dessutom vara borta från familjen i sex månader, och han hade varit tvungen att överge pionjärtjänsten. Han valde att sätta Guds kungarike först, med förvissning om att Jehova skulle fortsätta att välsigna hans ansträngningar att försörja sin familj.

En 95-årig förkunnare på Antigua har varit hjälppionjär en eller två gånger om året så länge hon kan minnas. Hon förklarar varför hon fortsätter att göra denna ansträngning: ”Jehova har gett mig extra kraft och ork, och jag ser det som en möjlighet att visa min kärlek till honom.”

En syster i Danmark som är omkring 65 år bestämde sig för att bli hjälppionjär. Varför det? Hon berättar: ”Jag tror att det var min bibelläsning som fick mig att göra det. ... Jag är övertygad om att precis som man kan påverkas negativt av till exempel TV, så kan man också påverkas positivt av att läsa Jehovas ord varje dag. Det har gett mig stark motivation.”

På grund av den ökade press som människor upplever överallt när det gäller att kunna sörja tillräckligt för de fysiska behoven, gjorde den styrande kretsen i januari 1999 en justering i fråga om timkravet för reguljära pionjärer (genom att minska det från 90 timmar i månaden till 70) och för hjälppionjärer (från 60 till 50). Vilken välsignelse det har visat sig bli! Det har gjort det möjligt för många som redan var pionjärer att fortsätta, och ytterligare flera tusen har kunnat börja. För många var detta ännu ett bevis på att ”Herren är omtänksam”. — 1 Petr. 2:3.

 Under månaderna efter den här justeringen kunde avdelningskontoret i Australien rapportera en 400-procentig ökning av antalet nya reguljära pionjärer. Colombia hade en ökning på närmare 300 procent. I Ukraina steg antalet pionjärer för varje månad, och rapporten visar att det är 42 procent fler än förra året. I Mikronesien steg antalet pionjärer med i genomsnitt mer än en per församling. I Liberia är tillvaron mycket osäker för de flesta av vännerna, och de hankar sig fram genom att bedriva handel i liten skala, men efter justeringen av timkravet kunde man rapportera ett nytt högsta antal reguljära pionjärer åtta gånger i följd.

Antalet hjälppionjärer ökade också. I Österrike var det 56 procent fler under de första tre månaderna 1999 än under föregående år. Under samma period rapporterade Malaysia 103 procent fler hjälppionjärer. I Danmark hade man en 91-procentig ökning under årets första sex månader. I Korea, där januari är en bra månad för utökad verksamhet, var 57 procent i någon form av pionjärtjänst den månaden.

Under tiden fortsätter programmet ”Pionjärer bistår andra” att ge goda resultat. En syster i den filippinska församlingen i Anchorage i Alaska säger: ”Jag har varit med i sanningen i 11 år. Tjänsten blev bara en rutin för mig, eftersom jag inte satte upp några mål.” Men sedan hon under en tid hade samarbetat med en pionjär, blev tjänsten på fältet mer meningsfull för henne. Hon kom att inse hur brådskande arbetet är. Hon blev mer intresserad av människor och kunde sätta i gång bibelstudier. I Sydafrika hjälpte en pionjärsyster en annan förkunnare att göra tjänsten mer tillfredsställande genom att samtala med förbipasserande och inte bara vänta på att folk skulle svara i porttelefonen. De brukade också sätta sig och resonera om olika mål man kan ha i tjänsten. Vid slutet av detta sexmånadersprogram blev förkunnaren reguljär pionjär. Tillsammans med den syster som bistod henne finner hon nu mer glädje i tjänsten än hon någonsin har gjort.

 Bibelns sanningar i tryckt form

Alltsedan Moses dagar har Jehova gett andlig undervisning i skriven form. Den har alltid kompletterats med muntlig undervisning. Men det tryckta ordet har varit en viktig faktor när det gäller att sprida de goda nyheterna. Såväl biblar som bibelförklarande litteratur har framställts i stora mängder. Bara under det senaste året trycktes 1.026.706.628 exemplar av Vakttornet och Vakna!, och dessutom har Jehovas vittnen framställt 41.579.805 böcker och 71.221.759 broschyrer förutom ett stort antal traktater. Detta har man gjort på 332 språk.

 Människor i många delar av världen har haft nytta av den här verksamheten. De korallatoller som utgör Tuvalu har en befolkning på bara 9.403. Vakttornet trycks på deras språk, och det finns nu 45 personer där som tillber Jehova. Även om Centralafrikanska republiken ligger långt bort från den industrialiserade världen, har Vakttornet och Vakna! stor spridning där — på arabiska, engelska, franska, lingala, sango och zande. Det finns 2.305 Jehovas vittnen i detta land, och mer än fem gånger så många var med vid Åminnelsen förra året. Angola plågas av inbördeskrig, och många människor lider nöd, men förra året började Vakttornet ges ut en gång i månaden på umbundu till nytta för två kretsar av Jehovas vittnen i Angola och alla de  människor som de hjälper andligen. I Ukraina lämnades under det gångna året mer än 26 miljoner tidskriftsexemplar. En man som hade sökt den sanne Guden i 20 år blev efter att ha läst ett enda exemplar av Vakna! övertygad om att han hade funnit sanningen. De 107.045 förkunnarna i Ukraina kunde glädjas åt att ytterligare 12.320 blev döpta det gångna året.

En olycklig kvinna i Colombia fick traktaten Vilket hopp finns det för våra nära och kära som befinner sig i döden? i sin hand. Hon hade aldrig varit intresserad av religion, men hennes son hade dött i en jordbävning, så det här ämnet intresserade henne. Det ledde till att ett bibelstudium sattes i gång med henne. I Litauen lämnade en förkunnare broschyren Bryr Gud sig verkligen om oss? till en kvinna. Den här kvinnan var i desperat behov av den hjälp som bara Gud kan ge. Hon tackade ja till ett bibelstudium och gjorde snabba framsteg hänemot överlämnande och dop. Ja, det är många som uppskattar våra publikationer som är värdefulla redskap när det gäller att bekantgöra de goda nyheterna.

Lärda av Jehova

På många olika sätt fortsätter Jehova att undervisa sina tjänare och att rusta dem för det arbete som de för närvarande ägnar sig åt och att förbereda dem för framtida verksamhet. (Jes. 54:13) Förutom detta blir människor i mer än 230 länder personligen erbjudna att dra nytta av Jehovas fantastiska utbildningsprogram. Miljontals människor som är ”inordnade rätt för evigt liv” har reagerat positivt, och under det senaste året leddes i genomsnitt 4.433.884 kostnadsfria bibelstudier varje månad med sådana personer. (Apg. 13:48) Vilka välsignelser de fick, när de fick studera Bibeln på ett sådant sätt att de verkligen kunde förstå den!

Den undervisning som Jehova ger genom sin organisation inbegriper också särskilda skolor av olika slag. Också i år var det flera tusen som fick gå igenom Skolan i pionjärtjänst, när  de hade fullbordat sitt första år som reguljära pionjärer. Under det senaste tjänsteåret stod dessutom 40 avdelningskontor som värd för Skolan för förordnade tjänare. Kvalificerade bröder från Nord- och Sydamerika, Asien, Europa, Afrika och öarna i havet — från 89 länder sammanlagt — gick igenom denna skola. Det var 2.174 som fick denna särskilda utbildning. Bröder som är medlemmar av avdelningskontorets kommitté i 43 länder gästade Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i New York för att gå igenom ett två månader långt undervisningsprogram. Bröder och systrar som gick igenom Gileadskolan, där de studerade Bibeln grundligt i fem månader, blev sedan förordnade att förkunna och undervisa i Guds ord i 31 länder.

Dessutom startade en ny skola för resande tillsyningsmän vid Vakttornets undervisningscentrum. Den första klassen, som hade 48 elever, inledde sin åtta veckor långa utbildning i maj. Med fanns krets- och områdestillsyningsmän från USA och Canada. Den utbildning som de fick bestod dels av klassrumsundervisning, dels av arbete i avdelningen Tjänst på fältet. Varje sida av deras arbete uppmärksammades, och detta kommer att vara till stor nytta för tusentals bröder och systrar i de församlingar och kretsar som de betjänar. De resande tillsyningsmännens hustrur, som också var inbjudna, ägnade sin tid vid Patterson dels åt arbete på Betel, dels åt tjänst på fältet tillsammans med någon av församlingarna i närheten. Varje vecka fick de också vara med vid en föreläsning som var till nytta både för dem och för bröderna.

”Det skall ... leda till ett vittnesbörd”

Jesus förutsade att hans efterföljare skulle bli ”dragna inför kungar och ståthållare”. Omfattningen av detta runt om på jorden under 1900-talet är ännu ett bevis för att vi lever i de sista dagarna. Vad är orsaken? Det är inte att Jehovas vittnen är laglösa. Nej, det är ”för [Jesu Kristi] ... namns skull”  — att de erkänner Kristus som himmelsk kung och att de, liksom Jesus, ”inte är någon del av världen”. Jesus förutsade också att det skulle ”leda till ett vittnesbörd”. (Luk. 21:12, 13; Matt. 24:9; Joh. 17:16) Detta har verkligen visat sig vara sant under det gångna tjänsteåret. Ett vittnesbörd har avgetts till myndighetspersoner i många länder när man gjort ihärdiga ansträngningar att försvara Jehovas vittnens rätt att utan hinder utöva sin religion.

År 1998 behandlade Europadomstolen ett fall som gällde Jehovas vittnen i Bulgarien. Vad hade lett fram till detta? Den bulgariska regeringen hade vägrat att ge såväl Jehovas vittnen som cirka 20 andra religiösa grupper fortsatt lagligt erkännande. Ett överklagande till Bulgariens högsta domstol hade inte tagits upp, därför att Jehovas vittnen, bland annat, inte tror på treenigheten och andra oskriftenliga läror i kristenheten. Det här ledde till arresteringar och till att möten upplöstes och att religiös litteratur konfiskerades. Europadomstolen krävde att Bulgarien skulle göra upp saken i godo med Jehovas vittnen. Resultatet blev att Bulgarien, i oktober 1998, på nytt gav Jehovas vittnen lagligt erkännande. Det här gjorde det möjligt att skicka fyra missionärer från den 106:e Gileadklassen till Bulgarien för att hjälpa de inhemska förkunnarna att föra ut de goda nyheterna om Guds kungarike till människorna där.

Juridiska problem för Jehovas vittnen i Frankrike har också lett till ett omfattande vittnesbörd. Jehovas vittnen har blivit smädade offentligt. Antisektgrupper ligger bakom negativa artiklar om dem i pressen. År 1996 stämplades Jehovas vittnen som ”en farlig sekt” i en parlamentsrapport, och i januari 1999 lade regeringen en 60-procentig skatt på alla bidrag som de hade fått, fastän ingenting liknande hade gjorts mot någon annan religiös grupp. Jehovas vittnen svarade med en tre dagar lång kampanj med början den 29 januari 1999, i vilken de spred 12 miljoner exemplar av en traktat betitlad ”Frankrikes folk, man vilseleder er!”

 Första dagen av kampanjen höll man en presskonferens för att förklara vad som skulle göras. Vid middagstid hade TV- och radiostationer börjat sända ut informationen. Mer än 60 nationella och lokala dagstidningar och tidskrifter rapporterade om denna verksamhet, med rubriker som ”Jehova kallar Frankrike till vittne” och ”Jehovas vittnen genomför Operation ’Sanning’”.

Första dagen spred tiotusentals förkunnare traktaten vid järnvägsstationer, fabriker, kontor, affärer, torg och på andra ställen. Det var få som tackade nej.

En broder predikade i närheten av ett fängelse, när en fångvaktare kom fram till honom. Brodern erbjöd honom en traktat, och han sade då: ”Jag behöver fler än den där; det är mycket folk här inne.” Ett annat exempel gällde en grupp äldre personer som var på väg hem till sitt pensionärshem med buss, och dessa uttryckte sin besvikelse över att inte ha fått traktaten. Chauffören bad dem som ville ha ett exemplar att räcka upp handen; sedan körde han till en plats där han hade sett ett Jehovas vittne och bad om det antal traktater som de önskade.

På ett torg i staden Grenoble hände något helt annat: en kvinna som hade fått traktaten skällde ut den förkunnare som hade gett den till henne. Vår broder höll sig lugn. Men försäljare och kunder som hade lockats dit av kvinnans skrikande ropade plötsligt: ”Länge leve Jehova!” Det fick kvinnan att ge sig av.

Vad ledde då denna kampanj till? Den bidrog till att sporra församlingar i hela Frankrike. Hundratals vittnen som hade blivit overksamma drevs till att ta del i den här särskilda kampanjen. Förkunnare i alla delar av landet gav uttryck åt djup tillfredsställelse över möjligheten att på det här sättet få försvara sin tro. Avdelningskontoret fick tusentals telefonsamtal och brev från allmänheten. En del hade en intolerant inställning. Många uttryckte sitt stöd. Under veckoslutet som  kampanjen pågick var det många som bad att få besök, och många bibelstudier sattes i gång.

Hur var det då med den skatt som hade pålagts av myndigheterna? Som ett svar på detta har högt uppsatta myndighetspersoner fått ta emot mycket omfattande juridisk dokumentation om Jehovas vittnen — i sanning ett vittnesbörd! Beslutet att lägga på ytterligare skatt kommer att överklagas hela vägen till Europadomstolen om så är nödvändigt.

I flera år har samhället Oradell i New Jersey i USA sökt hindra predikandet av de goda nyheterna. Man menade att Jehovas vittnen inte kunde utföra sin offentliga förkunnartjänst om de inte först skaffade ett tillstånd och bar ett särskilt märke. Upprepade försök att övertyga borgmästaren och stadsfullmäktige om att dessa krav stred mot konstitutionen hade ingen framgång. För att få bort den här lokala förordningen satte man till slut i gång en process i den federala domstolen i New Jersey. Det här var första gången på 50 år som man har vidtagit sådana åtgärder för att försvara vår rätt att ta del i den offentliga förkunnartjänsten i USA. I vår framställning till domstolen var det på sin plats att förklara karaktären på vår verksamhet och dess skriftenliga grund; därigenom blev ett fint vittnesbörd avgivet.

Den 8 mars 1999 sammanträffade den federale distriktsdomaren med representanter för vår juridiska avdelning och representanter för staden Oradell, och han uppmanade Oradell att skriva om sina förordningar. Den 16 mars höll Oradells stadsfullmäktige möte, och tillsammans med borgmästaren antog man en resolution som befriar religiösa organisationer från tillstånds- och märkeskravet. De goda nyheterna kan återigen predikas utan några grundlagsstridiga begränsningar i Oradell!

Varje gång Jehovas namn eller det folk som bär hans namn nämns i domstolar eller i samband med parlamentsmöten eller kongressförhör, ges ett vittnesbörd till personer ”i hög  ställning”, som kanske inte får höra budskapet om Guds kungarike så ofta. (1 Tim. 2:2) Men ibland ges det mycket mer direkta och omfattande möjligheter att vittna. Så har varit fallet i Ryssland.

I en trång rättssal i Moskva i Ryssland gjordes under perioden september 1998–mars 1999 ett beslutsamt försök att förbjuda Jehovas vittnens religiösa verksamhet i Moskva. Men man lyckades inte tysta Jehovas vittnen, utan i stället blev denna rättssal en unik plats där ett mäktigt vittnesbörd kunde avges.

Åklagarmyndigheten i Moskva, och längre fram också justitiedepartementet i Moskva, framförde i samarbete med en antisektorganisation med anknytning till rysk-ortodoxa kyrkan ogrundade anklagelser i ett försök att undanröja Jehovas vittnens församlingar i Moskva. Normalt skulle en domstol som behandlar ett civilmål anse det vara olämpligt med en kritisk genomgång av religiösa läror och trosuppfattningar i en rättssal. Men anklagelserna gällde även Jehovas vittnens trosuppfattningar och sedvänjor, och dessa kom därför att hamna i fokus under rättegången.

I rätten kom åklagaren med argumentet att vår litteratur uppammar religiös fiendskap. På vilket sätt? Därigenom att vi lär att vi har den sanna religionen. En försvarsadvokat, som själv är ett Jehovas vittne, delade då ut biblar till domaren och åklagaren och läste sedan Efesierna 4:5: ”[Det finns] en enda Herre, en enda tro, ett enda dop.” Vår ryske broder fortsatte sitt försvar med Bibelns hjälp och vederlade andra anklagelser som fanns med i åklagarens framställning genom att åberopa sådana skriftställen som Jakob 1:27, Johannes 17:16 och Uppenbarelseboken 18:1–4, vilka visar att kristna måste vara avskilda från världen. Åklagaren besvarade detta med argumentet att det sista skriftstället, som handlar om det stora Babylon, förolämpar andra människors religion, när det tillämpas på dem. Längre fram kommenterade dock en professor i  filosofi och universitetslektor detta: ”När experterna anklagar Jehovas vittnen för deras läror, inser de inte att det i själva verket är Bibeln de riktar anklagelser mot.”

Under rättegången gavs möjlighet att för rätten läsa ur de publikationer av Jehovas vittnen som åklagarsidan hade nämnt i sin framställning. Men den här gången lästes citaten i sitt sammanhang, så att våra trosuppfattningar blev framställda på ett korrekt sätt, och därmed undanröjdes varje grund för några befogade anklagelser. Två ryska experter presenterade inte mindre än fem vetenskapliga undersökningar som vederlade åklagarens påståenden. Man lade också tonvikt på internationella domstolsbeslut och avtal som krävde respekt för religionsfriheten.

Hur skulle Jesus ha blivit behandlad med tanke på den ryska lag från 1997 som åklagaren hade som grund för att vidta rättsliga åtgärder? Under rättegången var det en kanadensisk advokat på svarandesidan, också ett Jehovas vittne, som tog upp den saken. Han sade till rätten: ”Det är sant att Jesus kritiserade de religiösa ledarna på sin tid och att han tillämpade orden i Johannes 8:44, 45 på dem: ’Ni är från er fader Djävulen.’ Som vi kan se i Matteus 15:2–9 fördömde Jesus traditioner som var i strid med Guds ord. Försökte Jesus, med tanke på det han sade i Matteus 10:34–37, splittra familjer? Nej, han konstaterade helt enkelt vad människors reaktioner ofrånkomligen leder till. Dessutom framhålls det i Lukas 18:15, 16 att Jesus inbjöd små barn att komma till honom. Lockade han på så vis tonåringar och mindre barn till kristendomen? Och varför ville religiösa motståndare hindra Jesus från att predika? Johannes 11:47, 48 visar att det berodde på att många följde Jesus och att det judiska prästerskapet insåg att de höll på att förlora anhängare. Vi kanske ser några likheter till detta i dag.” Det var uppenbart att om Jesus Kristus hade predikat i Moskva, skulle de anklagelser som framförs mot Jehovas vittnen i det här fallet också ha kunnat riktas mot honom. Men vem är det som  har fel? Det är tydligt att det är de som kommer med anklagelserna, för Jesus ”begick ingen synd”. — 1 Petr. 2:22.

Som svar på frågor som hade väckts av åklagarsidan angående Jehovas vittnens läror läste en rysk advokat, som är vår broder, Daniel 2:44, 45 och 2 Timoteus 3:1–5 i Bibeln. Senare den eftermiddagen kom ett vittnesmål från ett tredje generationens Jehovas vittne, vars levnadshistoria visar att de har funnits i Ryssland i många decennier. Hans vittnesmål var också en påminnelse om det lidande som Jehovas vittnen fick utstå när de var förvisade till Sibirien och som ett resultat av andra förtryckande handlingar av sovjetregimen under förbudsåren. — Se Vakna! för 22 april 1999, sidorna 20–25.

Det fanns också en tredje försvarsadvokat som representerade Jehovas vittnen. Hon är inte ett Jehovas vittne, men hon är mycket rättsinnig och har erfarenhet av mål som gäller försvar av mänskliga rättigheter. Också hon hade möjlighet att slå upp Bibeln och visa rätten olika skriftställen. Efter att ha visat på Uppenbarelseboken 14:1; 16:16; 20:6 och Psalm 37:9, 10 uppmanade hon åklagarens ”expert” på religion att visa var Jehovas vittnen har fel. Han kunde inte göra det.

Intressant är att den 29 april 1999 inregistrerade Rysslands justitiedepartement återigen Jehovas vittnen som en religiös organisation. Detta ledde dock inte till att fallet i Moskva lades ner eller att det kom ett domstolsutslag till förmån för Jehovas vittnen. I stället väntar rätten på en analys av Jehovas vittnens litteratur som domaren har gett en ”expertpanel” i uppdrag att göra. Vad man än kommer fram till, så kan vi vara övertygade om att det leder ”till ett vittnesbörd”. — Matt. 10:18.

Förutom det vittnesbörd som gavs till höga tjänstemän i rättssalen spreds nyheterna om rättegången i Ryssland via tidningar och TV. Jehovas vittnen i Ryssland försåg dagligen pressen och allmänheten med rapporter från rättegången. Om Vakttornets publikationer blev felciterade av åklagarsidan, gavs citatet i sin helhet, och mycket bakgrundsinformation  gavs om Jehovas vittnen. Minst sju framträdande nyhetsbyråer hade representanter på plats vid olika tillfällen under rättegången. Andra länders ambassader och människorättsorganisationer visade stort intresse för domstolsförhandlingarna. Den 11 mars antog Europaparlamentet en resolution med krav på att ryska myndigheter på alla nivåer skall garantera religionsfrihet och därmed leva upp till de internationella överenskommelser som deras regering har godkänt. Månaden därefter undertecknade elva medlemmar av Europarådets parlamentariska församling ännu ett dokument där man uttryckte sin oro över utvecklingen i rättsfallet i Moskva.

Samtidigt är vännerna i Moskva och Ryssland väl medvetna om att de är ”föremål för hat” från motståndare till budskapet om Guds kungarike. Under ett församlingsmöte i Sankt Petersburg detonerade en sprängladdning som spred gas. En motståndare angrep en äldre syster med ett vapen, när hon var ute i tjänsten på fältet. På grund av annullering av hyreskontrakt blev 2.000 Jehovas vittnen i Moskva utan möteslokaler, och de tvingades söka sådana någon annanstans. I augusti, när Jehovas vittnen anordnade en sammankomst i Moskva trots försök att stoppa den, tvingades de att efter ett bombhot evakuera stadion på lördagseftermiddagen. Likväl blev 600 döpta vid den sammankomsten, och mer än 15.100 personer återvände på söndagen för att höra resten av programmet.

Med tanke på de många olika svårigheter som Jehovas vittnen utsätts för världen över, när de utför sin tjänst, var det på sin plats att ansvariga bröder samlades i april 1999 för att gå igenom vad som behöver göras för att ”försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna”. — Fil. 1:7.

Jehovas vittnen är fast övertygade om att det är precis som Bibeln säger, nämligen att inget vapen som formas mot ”Jehovas tjänare” kommer att ha någon framgång. (Jes. 54:17) Och i Jeremia 1:19 ges följande löfte: ”De kommer helt visst att strida mot dig, men de kommer inte att få övertaget över dig, för ’jag är med dig’, är Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.”

[Bild på sidan 6]

Daniel Sydlik presenterar den engelska upplagan av ”Ge akt på Daniels profetia!”

[Bild på sidan 6]

Chong-il Park presenterar ”Nya Världens översättning” på koreanska

 [Bilder på sidorna 12, 13]

Nairobi i Kenya — en av 32 internationella sammankomster

 [Bilder på sidan 14]

Högst upp till vänster: Förnödenheter lastas i Belgien för att skickas till Afrika. Nertill: Flyktingar från Kongo får anvisningar och tar del i att sjunga innerligt i lovprisning av Jehova

[Bilder på sidorna 20, 21]

Litteratur som skall skickas från världshögkvarteret