Kapitel fjorton

Jehova upphöjer sin messianske tjänare

Jesaja 52:13–53:12

1, 2. a) Belys den situation som många judar ställdes inför i början av det första århundradet v.t. b) Vad hade Jehova gjort för att hjälpa trogna judar att känna igen Messias?

FÖRESTÄLL dig att du skall möta en hög dignitär. Tid och plats för mötet är bestämda. Men du har ett problem: Du vet inte hur han ser ut, och han reser obemärkt, utan att väcka uppmärksamhet. Hur skall du känna igen honom? Det skulle vara till stor hjälp om du hade en detaljerad beskrivning av honom.

² I början av det första århundradet v.t. ställdes många judar inför en liknande situation. De väntade Messias — den mest betydelsefulla människa som någonsin skulle leva på jorden. (Daniel 9:24–27; Lukas 3:15) Men hur skulle trogna judar kunna känna igen honom? Genom de hebreiska profeterna hade Jehova i detalj beskrivit händelser som skulle ha samband med Messias och som skulle hjälpa människor med urskillningsförmåga att tydligt identifiera honom.

3. Vilken beskrivning av Messias finner vi i Jesaja 52:13–53:12?

³ Av profetiorna om Messias i de hebreiska skrifterna är det nog ingen som ger en klarare bild av honom än profetian i Jesaja 52:13–53:12. Mer än 700 år i förväg beskrev Jesaja, inte Messias fysiska utseende, utan detaljer som hade mycket större betydelse — varför och hur han skulle  lida och omständigheter kring hans död, begravning och upphöjelse. En granskning av den här profetian och dess uppfyllelse kommer att värma våra hjärtan och stärka vår tro.

”Min tjänare” — vem är han?

4. Vilka uppfattningar har judiska lärda framfört om vem ”tjänaren” är, men varför stämmer de inte med Jesajas profetia?

⁴ Jesaja har just talat om judarnas befrielse ur landsflykten i Babylon. Han ser nu fram emot en ännu större händelse och skriver ner Jehovas ord: ”Se! Min tjänare skall handla med insikt. Han skall ha en hög ställning, ja, vara högt uppsatt och mycket upphöjd.” (Jesaja 52:13) Vem är denne ”tjänare”? Under århundradenas gång har judiska lärda framfört olika uppfattningar. Somliga har menat att han representerade hela Israels nation under landsflykten i Babylon. Men en sådan förklaring stämmer inte med profetian. Guds tjänare lider frivilligt. Han är oskyldig, men lider för andras synder. Detta är knappast en beskrivning av det judiska folket, som fördes i landsflykt på grund av sitt syndiga handlingssätt. (2 Kungaboken 21:11–15; Jeremia 25:8–11) Andra har menat att tjänaren representerade den fromma eliten i Israel och att den gruppen fick lida för de syndfulla israeliterna. Men i tider av nöd och betryck i Israel var det ingen speciell grupp som led för en annan.

5. a) Hur har några judiska lärda tillämpat Jesajas profetia? (Se fotnoten.) b) Hur visar Apostlagärningarna tydligt vem tjänaren är?

⁵ Före kristendomens tid, och i viss utsträckning under de första århundradena enligt den vanliga tideräkningen, tillämpade faktiskt några judiska lärda den här profetian på Messias. Att den tillämpningen är riktig framgår av de kristna grekiska skrifterna. När den etiopiske eunucken,  enligt berättelsen i Apostlagärningarna, sade till Filippus att han inte visste vem tjänaren i Jesajas profetia var, förkunnade Filippus ”för honom de goda nyheterna om Jesus”. (Apostlagärningarna 8:26–40; Jesaja 53:7, 8) Också andra bibelböcker visar att Jesus Kristus är den messianske tjänaren i Jesajas profetia. * När vi granskar den här profetian, kommer vi att se tydliga paralleller mellan den som Jehova kallar ”min tjänare” och Jesus från Nasaret.

6. Hur visar Jesajas profetia att Messias skall utföra Guds vilja med framgång?

⁶ Profetian börjar med att beskriva det framgångsrika resultatet av att Messias utför Guds vilja. Ordet ”tjänare” visar att han kommer att underordna sig Guds vilja, precis som en vanlig tjänare underordnar sig sin herres vilja. När han gör det, skall han ”handla med insikt”. Insikt är förmågan att se in i en situation. Att handla med insikt är att handla med gott omdöme. Angående det hebreiska verb som används här sägs det i ett uppslagsverk: ”Det centrala är tanken på väl övervägt och förståndigt handlande. Den som handlar förståndigt får framgång.” Att Messias verkligen skall vara framgångsrik framgår av att profetian säger att han skall ”vara högt uppsatt och mycket upphöjd”.

7. Hur handlade Jesus Kristus ”med insikt”, och hur har han blivit ”högt uppsatt och mycket upphöjd”?

⁷ Jesus handlade verkligen ”med insikt”. Han visade att  han förstod de bibliska profetior som gällde honom och vägleddes av dem när det gällde att göra sin Faders vilja. (Johannes 17:4; 19:30) Vad blev resultatet? Sedan Jesus uppväckts från de döda och farit upp till himlen, ”upphöjde Gud honom ... till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn”. (Filipperna 2:9; Apostlagärningarna 2:34–36) År 1914 fick den förhärligade Jesus en ännu högre ställning. Jehova upphöjde honom genom att insätta honom på det messianska kungarikets tron. (Uppenbarelseboken 12:1–5) Ja, han blev ”högt uppsatt och mycket upphöjd”.

De ”stirrar på honom i förundran”

8, 9. Hur kommer jordens styresmän att reagera, när den upphöjde Jesus kommer för att verkställa dom, och varför reagerar de så?

⁸ Hur kommer nationerna och deras styresmän att reagera inför den upphöjde Messias? Om vi tillfälligtvis hoppar över den inskjutna satsen i andra delen av vers 14, säger profetian: ”Liksom många har stirrat på honom i förundran ... så skall han få många nationer att förskräckt rycka till. Inför honom kommer kungar att tillsluta sin mun, ty det som inte hade blivit berättat för dem skall de få se, och det som de inte hade hört skall de ägna uppmärksamhet åt.” (Jesaja 52:14a, 15) Med de här orden beskriver Jesaja inte Messias första framträdande, utan hans slutliga konfrontation med jordens styresmän.

⁹ När den upphöjde Jesus kommer för att verkställa dom över denna ogudaktiga tingens ordning, skall jordens styresmän ”stirra på honom i förundran”. De kommer naturligtvis inte att se den förhärligade Jesus i bokstavlig bemärkelse, men de kommer att se de synliga  bevisen på den kraft han har som himmelsk stridsman för Jehova. (Matteus 24:30) De skall tvingas ägna uppmärksamhet åt något som de religiösa ledarna inte har berättat för dem — att Jesus är den som verkställer Guds domar! Den upphöjde tjänaren som de konfronteras med skall handla på ett sätt som de inte har väntat.

10, 11. I vilken bemärkelse kan det sägas att Jesus blev vanställd i det första århundradet, och hur blir han det i vår tid?

¹⁰ Enligt den inskjutna satsen i vers 14 säger Jesaja: ”Så vanställt var hans utseende, som ingen annan mans, och så vanställd hans ståtliga gestalt, som ingen av människornas söners.” (Jesaja 52:14b) Var Jesus fysiskt vanställd på något sätt? Nej. Även om inte Bibeln i detalj beskriver hur Jesus såg ut, hade Guds fullkomlige Son utan tvivel ett tilltalande utseende. Jesajas ord måste syfta på den förödmjukelse som Jesus utsattes för. Han avslöjade frimodigt sin tids religiösa ledare som hycklare, lögnare och mördare, och de svarade med att förolämpa honom. (1 Petrus 2:22, 23) De anklagade honom för att vara en lagbrytare, en hädare, en bedragare och en uppviglare mot Rom. Dessa falska anklagare tecknade således en i högsta grad förvrängd bild av Jesus.

¹¹ Också i vår tid ger man en felaktig bild av Jesus. De flesta föreställer sig honom som ett spädbarn i en krubba eller som en tragisk gestalt fastspikad på ett kors med ansiktet förvridet av smärtor under en krona av törnen. Kristenhetens präster har understött sådana uppfattningar. De har inte framställt Jesus som den mäktige himmelske kung som nationerna måste avlägga räkenskap för. När jordens styresmän i en nära framtid konfronteras med den upphöjde Jesus, står de inför en Messias som  har ”all myndighet i himlen och på jorden”! — Matteus 28:18.

Vem sätter tro till de goda nyheterna?

12. Vilka intressanta frågor väcker orden i Jesaja 53:1?

¹² Sedan Jesaja beskrivit den häpnadsväckande förvandling som Messias genomgår — från ”vanställd” till ”mycket upphöjd” — frågar han: ”Vem har satt tro till det vi fick höra? Och för vem har Jehovas arm uppenbarats?” (Jesaja 53:1) Dessa Jesajas ord väcker intressanta frågor: Kommer profetian att uppfyllas? Kommer ”Jehovas arm” — hans förmåga att utöva makt — att uppenbara sig och se till att de här orden uppfylls?

13. Hur visade Paulus att Jesajas profetia uppfylldes på Jesus, och vad blev reaktionen?

¹³ Svaret är ett tveklöst ja! I brevet till romarna citerar Paulus Jesajas ord för att visa att den profetia som Jesaja hörde och skrev ner uppfylldes på Jesus. Att Jesus blivit förhärligad efter sitt lidande på jorden var goda nyheter. Med hänsyftning på de icke troende judarna säger Paulus: ”Men det var ändå inte alla som lydde de goda nyheterna. Jesaja säger nämligen: ’Jehova, vem trodde på det de hörde av oss?’ Så kommer då tron av det man hör. Det man hör kommer i sin tur genom ordet om Kristus.” (Romarna 10:16, 17) Sorgligt nog var det bara ett fåtal på Paulus tid som satte tro till de goda nyheterna om Guds tjänare. Varför det?

14, 15. Mot vilken bakgrund skall Messias framträda på den jordiska scenen?

¹⁴ Profetian förklarar sedan för israeliterna vad anledningen är till att frågorna i vers 1 ställs, och detta visar varför många inte kommer att ta emot Messias: ”Han skjuter upp som en kvist inför någon [en iakttagare] och som en rot ur vattenlöst land. Han har ingen  ståtlig gestalt och ingen prakt; och när vi ser honom, är inte utseendet sådant att vi känner oss dragna till honom.” (Jesaja 53:2) Här ser vi mot vilken bakgrund Messias skall framträda på den jordiska scenen. Han skall få en blygsam början, och för iakttagare kommer det att verka osannolikt att han skall kunna få någon större framgång i livet. Han skall vara som en kvist, ett ungt skott på en trädstam eller trädgren. Han skall också vara som en vattenkrävande rot i torr, mager jord. Han skall inte heller komma med pompa och ståt — ingen kunglig skrud och ingen glittrande krona. Nej, hans början blir blygsam och opretentiös.

¹⁵ Vilken utmärkt beskrivning av Jesu blygsamma början som människa! Den judiska jungfrun Maria födde honom i ett stall i en liten stad vid namn Betlehem. * (Lukas 2:7; Johannes 7:42) Maria och hennes man, Josef, var fattiga. Omkring 40 dagar efter Jesu födelse frambar de det syndoffer som var föreskrivet för de fattiga, ”ett par turturduvor eller två unga duvor”. (Lukas 2:24; 3 Moseboken 12:6–8) Så småningom bosatte sig Maria och Josef i Nasaret, där Jesus växte upp i en stor familj, förmodligen under enkla förhållanden. — Matteus 13:55, 56.

16. Hur stämmer det att Jesus inte hade någon ”ståtlig gestalt” eller ”prakt”?

¹⁶ Som människa såg inte Jesus ut att ha sina rötter i rätt jord. (Johannes 1:46; 7:41, 52) Trots att han var en fullkomlig människa och en avkomling av kung David, gav hans blygsamma omständigheter honom inte någon ”ståtlig gestalt” eller ”prakt” — åtminstone inte i deras ögon som väntade sig att Messias skulle ha en mer  imponerande bakgrund. De judiska religiösa ledarna fick många att ignorera och till och med förakta honom. Folkets stora massa såg till slut ingenting som var tilldragande hos Guds fullkomlige Son. — Matteus 27:11–26.

”Han var föraktad, och människor undvek honom”

17. a) Vad börjar Jesaja nu beskriva, och varför skriver han i förfluten tid? b) Vilka var det som ”föraktade” och ”undvek” Jesus, och hur gjorde de det?

¹⁷ Jesaja börjar nu i detalj beskriva hur Messias kommer att bli betraktad och behandlad: ”Han var föraktad, och människor undvek honom, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom. Och det var som om ansiktet doldes för oss. Han var föraktad, och vi räknade honom för intet.” (Jesaja 53:3) Jesaja är så övertygad om att hans ord skall bli verklighet att han skriver i förfluten tid som om de redan hade uppfyllts. Var Jesus Kristus verkligen föraktad, och undvek människor honom? Ja, sannerligen! Egenrättfärdiga religiösa ledare och deras anhängare betraktade honom som den simplaste av människor. De kallade honom en vän till tullindrivare och skökor. (Lukas 7:34, 37–39) De spottade honom i ansiktet. De slog honom med knytnävarna och skymfade honom. De gjorde narr av honom och hånade honom. (Matteus 26:67) ”Hans eget folk” lät sig påverkas av dessa sanningens fiender och ”tog inte emot honom”. — Johannes 1:10, 11.

18. Hur kunde Jesus vara ”en smärtornas man och förtrogen med sjukdom”, när han aldrig var sjuk?

¹⁸ Eftersom Jesus var en fullkomlig människa, blev han inte sjuk. Ändå var han ”en smärtornas man och förtrogen med sjukdom”. Dessa smärtor och sjukdomar var  inte hans egna. Jesus kom från himlen till en sjuk värld. Han levde bland människor som led och plågades, men han undvek inte de lidande, vare sig de led fysiskt eller andligt. Likt en omtänksam läkare blev han nära förtrogen med det lidande som människor i hans omgivning plågades av. Dessutom kunde han göra vad ingen vanlig mänsklig läkare kan. — Lukas 5:27–32.

19. Vems ansikte var ”dolt”, och hur visade Jesu fiender att de ”räknade honom för intet”?

¹⁹ Men Jesu fiender betraktade honom som den som var sjuk, och de vägrade att se på honom med gillande. Hans ansikte var ”dolt”, men inte därför att han gömde sitt ansikte för andra. I Bibel 2000 återges frasen i Jesaja 53:3 med: ”En som man vänder sig bort ifrån.” Jesu motståndare fann honom så motbjudande att de i själva verket vände sig bort från honom som om han var för avskyvärd att se på. De tyckte inte att han var mer värd än en slav. (2 Moseboken 21:32; Matteus 26:14–16) De ansåg honom mindre värd än mördaren Barabbas. (Lukas 23:18–25) Vad mer skulle de ha kunnat göra för att visa sin ringaktning för Jesus?

20. Hur kan Jehovas folk i vår tid få tröst av Jesajas ord?

²⁰ Jehovas tjänare i vår tid kan få stor tröst av Jesajas ord. Motståndare kan förakta Jehovas trogna tillbedjare eller behandla dem som om de inte är värda någonting alls, men precis som i fallet med Jesus är det Jehova Guds sätt att värdera oss som verkligen betyder något. Även om människor ”räknade” Jesus ”för intet”, förändrade det inte hans värde i Guds ögon. För Gud var han mycket värdefull!

 ”Genomborrad för vår överträdelse”

21, 22. a) Vad var det Messias bar och lastade på sig? b) Hur betraktade många Messias, och vad kulminerade hans lidande i?

²¹ Varför måste Messias lida och dö? Jesaja förklarar: ”Sannerligen, våra sjukdomar bar han; och våra smärtor lastade han på sig. Men vi, vi räknade honom för att vara plågad, slagen av Gud och utsatt för betryck. Men han blev genomborrad för vår överträdelse; han blev krossad för våra missgärningar. Den tuktan som var ämnad till vår frid var lagd på honom, och på grund av hans sår har det blivit läkedom för oss. Som får irrade vi allesammans omkring; vi hade vänt oss var och en till sin egen väg; men Jehova lät allas vår missgärning träffa honom.” — Jesaja 53:4–6.

²² Messias bar andras sjukdomar och lastade på sig deras smärtor. Han lyfte så att säga upp deras bördor, lade dem på sina axlar och bar dem. Och eftersom sjukdom och smärta är följder av människans syndfulla tillstånd, bar Messias andras synder. Många förstod inte varför han led, utan trodde att Gud straffade honom, plågade honom med en vämjelig sjukdom. * Messias lidande kulminerade i att han blev genomborrad, krossad och sårad — kraftfulla ord som betecknar en våldsam och smärtsam död. Men hans död har en försonande kraft. Den utgör grundvalen för att de som irrar omkring i missgärning och synd skall kunna få hjälp att finna frid med Gud och bli återställda.

23. Hur lastade Jesus på sig andras lidande?

 ²³ Hur lastade Jesus på sig andras lidande? I Matteus evangelium citeras Jesaja 53:4, och det sägs: ”Man [förde] till honom många demonbesatta; och han drev ut andarna med ett ord, och han botade alla som hade det svårt, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sade: ’Han tog våra krämpor och bar våra sjukdomar.’” (Matteus 8:16, 17) Genom att Jesus botade dem som kom till honom och som hade olika sjukdomar tog han i själva verket på sig deras lidande. Och sådant botande tog kraft från honom. (Lukas 8:43–48) Hans förmåga att bota alla slags sjukdomar — fysiska och andliga — visade att han hade fått makt att rena människor från synd. — Matteus 9:2–8.

24. a) Varför tyckte många att det såg ut som om Jesus var ”plågad” av Gud? b) Varför led och dog Jesus?

²⁴ Många tyckte ändå att det såg ut som om Jesus var ”plågad” av Gud. Han led ju på anstiftan av respekterade religiösa ledare. Men kom ihåg att han inte led på grund av egna synder. Petrus säger: ”Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle följa tätt i hans fotspår. Han begick ingen synd, inte heller blev något svek funnet i hans mun. Han bar själv våra synder i sin egen kropp på träpålen, för att vi inte längre skulle ha något med synderna att göra utan skulle leva för rättfärdigheten. Och ’genom hans sår blev ni läkta’.” (1 Petrus 2:21, 22, 24) Vi var alla en gång förlorade på grund av vår synd, vi var ”lika får som hade gått vilse”. (1 Petrus 2:25) Men genom Jesus har Jehova sörjt för att vi blivit friköpta från vårt syndiga tillstånd. Han har låtit vår missgärning ”träffa” Jesus, vila på honom. Den syndfrie Jesus utstod villigt straffet för våra synder. Genom att oförskyllt lida en vanärande död på en träpåle har han gjort det möjligt för oss att bli försonade med Gud.

 ”Han lät sig utsättas för betryck”

25. Hur vet vi att Messias led och dog villigt?

²⁵ Var Messias villig att lida och dö? Jesaja säger: ”Han var hårt ansatt, och han lät sig utsättas för betryck; likväl öppnade han inte sin mun. Han fördes som ett får till slaktningen; och som en tacka som är stum inför dem som klipper den, så öppnade han inte sin mun.” (Jesaja 53:7) Sista natten Jesus levde kunde han ha kallat ”mer än tolv legioner änglar” till sin hjälp. Men han sade: ”Hur skulle Skrifterna då uppfyllas som säger att det måste ske på det här sättet?” (Matteus 26:53, 54) ”Guds Lamm” gjorde inte motstånd. (Johannes 1:29) När de främsta prästerna och de äldste riktade falska anklagelser mot honom inför Pilatus, ”gav han inget svar”. (Matteus 27:11–14) Han ville inte säga något som skulle kunna hindra att det som var Guds vilja för honom blev fullgjort. Jesus var villig att dö som ett offerlamm, väl medveten om att hans död skulle friköpa lydiga människor från synd, sjukdom och död.

26. Hur gjorde Jesu motståndare en ”inskränkning”?

²⁶ Jesaja ger oss nu fler detaljer om Messias lidande och förödmjukelse. Profeten skriver: ”På grund av inskränkning och dom togs han bort; och vem befattar sig med detaljerna i fråga om hans härkomst? Ty han avskildes från de levandes land. På grund av mitt folks överträdelse fick han ett slag.” (Jesaja 53:8) När Jesus till slut greps av sina fiender, gjorde dessa religiösa motståndare en ”inskränkning” i det sätt som de behandlade honom på. Inte så att de höll tillbaka sitt hat, utan de inskränkte, eller höll tillbaka, rättvisan. Den grekiska Septuaginta säger ”förödmjukelse” i stället för ”inskränkning” i Jesaja 53:8. Jesu fiender förödmjukade honom genom att hålla tillbaka  en rättvis behandling, en behandling som till och med en vanlig brottsling hade rätt att få. Rättegången mot Jesus var ett hån mot rättvisan. Hur då?

27. Vilka regler ignorerade de judiska religiösa ledarna i samband med rättegången mot Jesus, och hur bröt de mot Guds lag?

²⁷ De judiska religiösa ledarna var så fast beslutna att göra sig av med Jesus att de bröt mot sina egna regler. Rättsfall som gällde brott som var belagda med dödsstraff fick Sanhedrin enligt traditionen endast behandla inne på tempelområdet, i en sal där som var byggd av huggen sten — inte i översteprästens hus. En sådan rättegång skulle hållas på dagtid, inte efter solnedgången. Och en dödsdom måste meddelas dagen efter avslutad handläggning av fallet. Därför kunde inga rättegångar hållas dagen före en sabbat eller en högtid. Alla dessa regler ignorerades i rättegången mot Jesus. (Matteus 26:57–68) Ännu värre var att de religiösa ledarna öppet bröt mot Guds lag när de behandlade fallet. De betalade mutor för att fånga Jesus i en fälla. (5 Moseboken 16:19; Lukas 22:2–6) De godtog falska vittnesmål. (2 Moseboken 20:16; Markus 14:55, 56) De konspirerade för att frige en mördare och drog därigenom blodskuld över sig själva och sitt land. (4 Moseboken 35:31–34; 5 Moseboken 19:11–13; Lukas 23:16–25) Det var således ingen ”dom”, ingen rättvis prövning som resulterade i ett korrekt, opartiskt utslag.

28. Vad tog Jesu fiender inte hänsyn till?

²⁸ Gjorde Jesu fiender någon utredning för att ta reda på vem den man egentligen var som stod anklagad inför dem? Jesaja ställer en liknande fråga: ”Vem befattar sig med detaljerna i fråga om hans härkomst?” När Jesus förhördes av Sanhedrins medlemmar, tog de inte hänsyn till hans bakgrund — att han uppfyllde kraven för att vara den utlovade Messias. De anklagade honom i stället för  hädelse och menade att han var skyldig till döden. (Markus 14:64) Senare gav den romerske ståthållaren Pontius Pilatus efter för påtryckningar och dömde Jesus till att bli fastnaglad på en påle. (Lukas 23:13–25) Jesus ”avskildes” således ”från de levandes land” i en ålder av bara 33 ¹/2 år, mitt i livet.

29. Hur kom Jesus att begravas ”hos de ondskefulla” och ”hos den rika klassen”?

²⁹ Angående Messias död och begravning skriver Jesaja sedan: ”Han skall få sin gravplats hos de ondskefulla och hos den rika klassen vid sin död, trots att han inte hade begått något våld och det inte fanns något svek i hans mun.” (Jesaja 53:9) Hur kom Jesus att vara hos de ondskefulla och hos de rika, när han dog och begravdes? Den 14 nisan år 33 v.t. dog han på en avrättningspåle utanför Jerusalems murar. Eftersom han hängdes på en påle mellan två brottslingar, var hans gravplats på sätt och vis hos de ondskefulla. (Lukas 23:33) Men efter Jesu död tog Josef, en förmögen man från Arimatea, mod till sig och bad Pilatus om lov att ta ner Jesu kropp och begrava den. Tillsammans med Nikodemos förberedde Josef kroppen för begravning och lade den sedan i en nyuthuggen grav som tillhörde honom. (Matteus 27:57–60; Johannes 19:38–42) Jesu gravplats var således också hos den rika klassen.

”Jehova fann behag i att krossa honom”

30. I vilken bemärkelse fann Jehova behag i att krossa Jesus?

³⁰ Sedan säger Jesaja något märkligt: ”Jehova fann behag i att krossa honom; han gjorde honom sjuk. Om du sätter hans själ som ett skuldoffer, skall han få se avkomma, han skall få en lång följd av dagar, och i hans hand skall det som Jehova finner behag i ha framgång. På grund av sin själs vedermöda skall han se, skall han bli mättad. Genom sin kunskap skall den rättfärdige, min  tjänare, ge en rättfärdig ställning åt många; och deras missgärningar skall han bära.” (Jesaja 53:10, 11) Hur kunde Jehova finna behag i att se denne trogne tjänare krossas? Det är uppenbart att Jehova inte själv vållade sin älskade Son lidande. Jesu fiender bar hela skulden för vad de gjorde mot honom. Men Jehova tillät dem att handla grymt. (Johannes 19:11) Varför det? Gud som känner empati och hyser öm medkänsla plågades utan tvivel av att se sin oskyldige Son lida. (Jesaja 63:9; Lukas 1:77, 78) Jehova var sannerligen inte på något sätt missnöjd med Jesus. Men med tanke på alla välsignelser som skulle bli följden fann Jehova behag i att hans Son var villig att lida.

31. a) Hur satte Jehova Jesu själ som ”ett skuldoffer”? b) Vad måste vara särskilt tillfredsställande för Jesus efter all den vedermöda han utstod som människa?

³¹ En välsignelse är att Jehova satte Jesu själ som ”ett skuldoffer”. När Jesus kom tillbaka till himlen, trädde han därför fram inför Jehova och frambar värdet av sitt offrade mänskliga liv som ett skuldoffer, och Jehova tog med glädje emot detta för hela mänsklighetens räkning. (Hebréerna 9:24; 10:5–14) Genom sitt skuldoffer fick Jesus ”avkomma”. Som ”Evig fader” kan han ge liv — evigt liv — åt dem som utövar tro på hans utgjutna blod. (Jesaja 9:6) Efter all den vedermöda som Jesus utstod som en människosjäl måste utsikten att få befria människorna från synd och död verkligen ge honom stor tillfredsställelse! Ännu mer tillfredsställande måste det naturligtvis vara för honom att veta att hans ostrafflighet gav hans himmelske Fader ett svar på smädelserna från hans motståndare, Satan, Djävulen. — Ordspråken 27:11.

32. Genom vilken ”kunskap” ger Jesus ”en rättfärdig ställning åt många”, och vilka får en sådan ställning?

³² En annan välsignelse som Jesu död för med sig är att han ger ”en rättfärdig ställning åt många” redan nu.  Det gör han ”genom sin kunskap”, säger Jesaja. Detta är uppenbarligen kunskap som Jesus förvärvade genom att bli människa och få lida orättvist på grund av sin lydnad mot Gud. (Hebréerna 4:15) Efter att ha lidit ända till döden kunde Jesus tillhandahålla det offer som behövdes för att andra skulle kunna få en rättfärdig ställning. Vilka får en sådan rättfärdig ställning? Först och främst Jesu smorda efterföljare som utövar tro på hans offer och som Jehova därför förklarar rättfärdiga för att adoptera dem som söner och göra dem till Jesu medarvingar. (Romarna 5:19; 8:16, 17) Sedan också ”en stor skara” av ”andra får” som utövar tro på Jesu utgjutna blod och som får en rättfärdig ställning som Guds vänner med utsikt att få överleva Harmageddon. — Uppenbarelseboken 7:9; 16:14, 16; Johannes 10:16; Jakob 2:23, 25.

33, 34. a) Vad lär vi oss om Jehova, något som värmer hjärtat? b) Vilka är ”de många”, bland vilka den messianske tjänaren får ”en andel”?

³³ Slutligen beskriver Jesaja Messias triumf: ”Därför ger jag honom en andel bland de många, och med de  mäktiga delar han bytet, eftersom han utgöt sin själ till döden, och bland överträdarna blev han räknad; och han bar mångas synd, och för överträdarna trädde han medlande emellan.” — Jesaja 53:12.

³⁴ De avslutande orden i denna del av Jesajas profetia lär oss något hjärtevärmande om Jehova: Han sätter värde på dem som förblir lojala mot honom. Det framgår av löftet att han ”ger” den messianske tjänaren ”en andel bland de många”. De orden anknyter av allt att döma till seden att dela krigsbyte. Jehova uppskattar lojaliteten hos ”de många” trogna i forna tider, däribland Noa, Abraham och Job, och han har reserverat en ”andel” åt dem i sin kommande nya värld. (Hebréerna 11:13–16) Han kommer också att ge sin messianske tjänare en andel. Jehova skall inte låta hans ostrafflighet vara obelönad. Vi kan också vara övertygade om att Jehova inte kommer att glömma vårt arbete och den kärlek vi har visat mot hans namn. — Hebréerna 6:10.

35. Vilka är ”de mäktiga” som Jesus delar bytet med, och vad är bytet?

³⁵ Guds tjänare kommer också att få krigsbyte genom att han segrar över sina fiender. Han skall dela detta byte med ”de mäktiga”. Vilka är ”de mäktiga” i uppfyllelsen? Det är de lärjungar som var de första som segrade över världen på samma sätt som han gjorde — de 144.000 som utgör ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16; Johannes 16:33; Uppenbarelseboken 3:21; 14:1) Vad är då bytet? Det inbegriper uppenbarligen de ”gåvor i form av människor” som Jesus så att säga rycker loss från Satans herravälde och ger åt den kristna församlingen. (Efesierna 4:8–12) De 144.000 ”mäktiga” får också en andel av ett annat byte. Genom sin seger över världen tar de ifrån  Satan varje anledning att smäda Gud. Deras obrytbara hängivenhet för Jehova upphöjer honom och gläder hans hjärta.

36. Var Jesus medveten om att han uppfyllde profetian om Guds tjänare? Förklara.

³⁶ Jesus var medveten om att han uppfyllde profetian om Guds tjänare. Samma natt han arresterades citerade han orden i Jesaja 53:12 och tillämpade dem på sig själv: ”Jag säger er att detta som står skrivet måste fullbordas på mig, nämligen: ’Och han blev räknad bland laglösa.’ Ja, det som gäller mig får nu sin fullbordan.” (Lukas 22:36, 37) Jesus blev verkligen behandlad som en laglös. Han avrättades som en lagbrytare, hängd på en påle mellan två rövare. (Markus 15:27) Men han utstod villigt den smäleken, fullt medveten om att han som medlare lade sig ut för oss. Han ställde sig i själva verket mellan syndarna och dödsstraffets hårda slag och tog själv emot slaget.

37. a) Vem kan vi identifiera tack vare den historiska redogörelsen för Jesu liv och död? b) Varför bör vi vara tacksamma mot Jehova Gud och mot hans upphöjde tjänare, Jesus Kristus?

³⁷ Den historiska redogörelsen för Jesu liv och död hjälper oss att tydligt identifiera den messianske tjänaren i Jesajas profetia: tjänaren är Jesus Kristus. Vi bör verkligen vara tacksamma för att Jehova var villig att låta sin älskade Son uppfylla profetian om tjänaren genom att lida och dö för att vi skall kunna bli friköpta från synd och död! Jehova visade oss stor kärlek genom detta. I Romarna 5:8 sägs det: ”Gud bevisar sin egen kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” Vi bör också vara mycket tacksamma mot Jesus Kristus, den upphöjde tjänaren, som villigt utgöt sin själ till döden!

[Fotnoter]

[Frågor]

 [Tabell på sidan 212]

JEHOVAS TJÄNARE

Hur Jesus uppfyllde profetian

PROFETIA

HÄNDELSE

UPPFYLLELSE

Jes. 52:13

Högt uppsatt och upphöjd

Apg. 2:34–36; Fil. 2:8–11; 1 Petr. 3:22

Jes. 52:14

Ställd i oriktig dager och misskrediterad

Matt. 11:19; 27:39–44, 63, 64; Joh. 8:48; 10:20

Jes. 52:15

Gjorde många nationer förskräckta

Matt. 24:30; 2 Thess. 1:6–10; Upp. 1:7

Jes. 53:1

Blev inte trodd

Joh. 12:37, 38; Rom. 10:11, 16, 17

Jes. 53:2

Blygsam, opretentiös början som människa

Luk. 2:7; Joh. 1:46

Jes. 53:3

Föraktad och förkastad

Matt. 26:67; Luk. 23: 18–25; Joh. 1:10, 11

Jes. 53:4

Bar våra sjukdomar

Matt. 8:16, 17; Luk. 8:43–48

Jes. 53:5

Genomborrad

Joh. 19:34

Jes. 53:6

Led på grund av andras missgärningar

1 Petr. 2:21–25

Jes. 53:7

Tyst och tålig inför anklagare

Matt. 27:11–14; Mark. 14:60, 61; Apg. 8:32, 35

Jes. 53:8

Orättmätigt rannsakad och dömd

Matt. 26:57–68; 27:1, 2, 11–26; Joh. 18:12–14, 19–24, 28–40

Jes. 53:9

Begravd bland de rika

Matt. 27:57–60; Joh. 19:38–42

Jes. 53:10

Hans själ blev satt som ett skuldoffer

Hebr. 9:24; 10:5–14

Jes. 53:11

Gjorde det möjligt för många att få en rättfärdig ställning

Rom. 5:18, 19; 1 Petr. 2:24; Upp. 7:14

Jes. 53:12

Räknad bland syndare

Matt. 26:55, 56; 27:38; Luk. 22:36, 37

 [Bild på sidan 203]

Han var föraktad av människor

 [Bild på sidan 206]

Han öppnade inte sin mun

[Bildkälla]

Detalj från målningen ”Ecce Homo” av Antonio Ciseri

[Bild på sidan 211]

”Han utgöt sin själ till döden”