Kapitel 15

Ett återvändande till den sanne Guden

”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” — Johannes 13:34, 35.

1, 2. Vilka verkningar bör kärleken bland sanna kristna få?

MED dessa ord fastställde Jesus en måttstock för dem som påstår sig vara hans sanna efterföljare. Den kristna kärleken skulle sträcka sig över alla gränser i fråga om ras-, stam- och nationstillhörighet. Detta skulle kräva att de sanna kristna inte fick vara ”någon del av världen”, alldeles som Jesus inte var ”någon del av världen”. — Johannes 17:14, 16; Romarna 12:17—21.

² Hur visar den kristne att han ”inte är någon del av världen”? Hur bör han till exempel handla med tanke på de politiska oroligheterna, revolutionerna och krigen i vår tid? Den kristne aposteln Johannes skrev i harmoni med Jesu ord här ovan: ”Var och en som inte utövar rättfärdighet, han härstammar inte från Gud, inte heller den som inte älskar sin broder. Detta är nämligen det budskap som ni har hört från början, att vi skall älska varandra.” Och Jesus själv förklarade varför hans lärjungar inte kämpade för att befria honom. Han sade: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat. ... Men nu är mitt rike inte härifrån.” Inte ens då  Jesus hängdes upp på en påle löste dessa underlydande kontroversen med krigiska medel som man gör i världen. — 1 Johannes 3:10—12; Johannes 18:36.

3, 4. a) Vad profeterade Jesaja beträffande ”dagarnas slutskede”? b) Vilka frågor kräver ett svar?

³ Över 700 år före Kristus profeterade Jesaja om att människor ur alla nationer skulle församlas till Jehovas sanna tillbedjan och inte mer lära sig att strida. Han sade: ”Och det skall ske i dagarnas slutskede att Jehovas hus’ berg kommer att bli fast grundat ovan bergens topp, ... och till det skall alla nationerna strömma. Och många folk kommer sannerligen att gå åstad och säga: ’Kom och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han kommer att undervisa oss om sina vägar, och vi skall vandra på hans stigar.’ Ty från Sion kommer lag att utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han kommer sannerligen att avkunna dom bland nationerna och rätta till förhållandena beträffande många folk. Och de måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.” * — Jesaja 2:2—4, NW.

⁴ Vilken av världens alla religioner har på ett framträdande sätt uppfyllt dessa krav? Vilka har vägrat att lära sig att föra krig trots fängelsestraff, koncentrationsläger och dödsdomar?

Kristen kärlek och neutralitet

5. Vilka vitsord har Jehovas vittnen fått som individer i fråga om kristen neutralitet, och varför?

⁵ Jehovas vittnen är kända över hela världen för att de som enskilda individer samvetsgrant håller fast vid kristen neutralitet. De har fått uthärda fängelsestraff, koncentrationsläger,  tortyr, deportationer och förföljelse under hela 1900-talet därför att de har vägrat att offra sin kärlek och endräkt som en världsomfattande organisation av kristna som tillhör Gud. I Nazisttyskland blev omkring ett tusen vittnen dödade och tusentals fängslade under åren 1933—1945 på grund av sin vägran att samarbeta med Hitlers krigsansträngning. Under Francos fasciststyre i Spanien dömdes likaså hundratals unga vittnen till fängelsestraff, och många tillbringade i genomsnitt tio år i militärfängelse hellre än att lära sig att föra krig. Ännu i dag får många unga Jehovas vittnen i ett flertal länder utstå försmäktande fängelsestraff på grund av sin kristna neutralitet. Jehovas vittnen blandar sig emellertid inte i regeringarnas militära projekt. Deras orubbliga kristna neutralitet i politiska frågor har kännetecknat deras trosuppfattningar under alla de konflikter och krig som utkämpats under 1900-talet. Den utmärker dem som Kristi sanna efterföljare och skiljer dem från kristenhetens religioner. — Johannes 17:16; 2 Korintierna 10:3—5.

6, 7. Vad har Jehovas vittnen kommit att inse när det gäller kristendom?

 ⁶ Genom att hålla fast vid bibeln och Kristi exempel visar Jehovas vittnen att de verkligen tillber den sanne Guden, Jehova. De känner igen Guds kärlek så som den kom till  uttryck genom Jesu liv och offerdöd. De inser att sann kristen kärlek leder till ett oupplösligt världsomfattande brödraskap — ett som står över alla politiska, rasmässiga och nationella skiljemurar. Kristendomen är med andra ord inte bara internationell; den är övernationell, i det den sträcker sig över nationella gränser, maktbefogenheter och intressen. Den betraktar hela människosläktet som en enda familj med en gemensam stamfader och en gemensam Skapare, Jehova Gud. — Apostlagärningarna 17:24—28; Kolosserna 3:9—11.

⁷ Under det att nästan alla andra religioner har varit inblandade i krig — i nationell och internationell skala — har Jehovas vittnen visat att de tar till hjärtat den tidigare citerade profetian i Jesaja 2:4. Men du kanske undrar: Varifrån kommer egentligen Jehovas vittnen? Hur är de organiserade?

Guds långa rad av vittnen

8, 9. Vilken inbjudan har Gud låtit gå ut till människor?

⁸ För mer än 2.700 år sedan kom profeten Jesaja också med följande inbjudan: ”Sök Jehova, medan han står att finna. Ropa till honom, medan han visar sig vara nära. Må den ondskefulle överge sin väg och den man som gör vad skadligt är sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, och till vår Gud, för han kommer att förlåta i rikt mått.” — Jesaja 55:6, 7, NW.

⁹ Många hundra år senare förklarade den kristne aposteln Paulus för de greker i Aten som var ”benägna ... att frukta [de mytologiska] gudomligheterna”: ”[Gud] har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta, och han har förordnat om de fastställda tiderna och de bestämda gränserna för deras boende, för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss.” — Apostlagärningarna 17:22—28.

10. Hur vet vi att Gud inte var långt borta från Adam och Eva och deras barn?

 ¹⁰ Gud var sannerligen inte långt borta från sina mänskliga skapelser Adam och Eva. Han talade med dem och delgav dem sina befallningar och önskemål. Gud höll sig inte heller dold för deras söner Kain och Abel. Han varnade den hatiske Kain när denne visade avund i samband med sin brors offer åt Gud. Men i stället för att ändra sitt sätt att tillbe Gud visade Kain religiös intolerans och svartsjuka och mördade sin bror Abel. — 1 Moseboken 2:15—17; 3:8—24; 4:1—16.

11. a) Vad betyder ordet ”martyr”? b) Hur blev Abel den förste martyren?

¹¹ Genom att vara trogen mot Gud ända in i döden blev Abel den förste martyren. * Han var också det första vittnet för Jehova och den förste av en lång rad vittnen som under hela historiens gång bevarat sin ostrafflighet. Paulus kunde därför säga: ”Genom tro frambar Abel åt Gud ett värdefullare offer än Kain, genom vilken tro han fick det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud vittnade om hans offergåvor; och genom den talar han ännu, fastän han är död.” — Hebréerna 11:4.

12. Nämn några andra exempel på vittnen som varit trogna mot Jehova.

¹² I samma brev till hebréerna räknar Paulus upp en lång rad trogna män och kvinnor, till exempel Noa, Abraham, Sara och Mose, som genom sin ostraffliga livskurs kom att utgöra en ”stor sky av vittnen [grekiska: mar·tý·ron]” som har tjänat som exempel och uppmuntran för andra som vill lära känna och tjäna den sanne Guden. De var män och kvinnor som hade ett  nära förhållande till Jehova Gud. De hade sökt honom och funnit honom. — Hebréerna 11:1—12:1.

13. a) Varför är Jesus ett så framträdande uttryck för Guds kärlek? b) På vilket speciellt sätt utgör Jesus ett exempel för sina efterföljare?

¹³ Det mest framträdande bland dessa vittnen var den person som beskrivs på följande sätt i Uppenbarelseboken: ”Jesus Kristus, ’det trogna vittnet’.” Jesus är ännu ett klart bevis på Guds kärlek, för som Johannes skrev: ”Vi själva har sett och vittnar om att Fadern har sänt ut sin Son som världens frälsare. Vemhelst som avger den bekännelsen att Jesus Kristus är Guds Son, med en sådan förblir Gud i gemenskap, och han förblir i gemenskap med Gud. Och vi själva har lärt känna och har trott på den kärlek som Gud har i vårt fall.” Jesus, som föddes som jude, var ett verkligt vittne och dog som martyr i trohet mot sin Fader, Jehova. Kristi verkliga efterföljare århundradena igenom skulle likaså vara vittnen om honom och om den sanne Guden, Jehova. — Uppenbarelseboken 1:5; 3:14; 1 Johannes 4:14—16; Jesaja 43:10—12; Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8.

14. Vilken fråga kräver nu ett svar?

¹⁴ Jesajas profetia visade att ett återvändande till den sanne Guden, Jehova, skulle vara ett kännetecken på ”dagarnas slutskede” eller det som i andra delar av bibeln kallas ”de yttersta dagarna”. * Med tanke på den religiösa splittring och förvirring som har beskrivits i denna bok uppstår frågan: Vilka är det som i dessa yttersta dagar, som vi nu lever i, verkligen har sökt den sanne Guden för att tjäna honom ”med ande och sanning”? För att kunna besvara den frågan måste vi gå tillbaka till händelser som inträffade på 1800-talet. — Jesaja 2:2—4, NW; 2 Timoteus 3:1—5; Johannes 4:23, 24.

 En ung man börjar söka Gud

15. a) Vem var Charles Taze Russell? b) Bland annat vilka religiösa läror tvivlade han på?

¹⁵ År 1870 började en nitisk ung man, Charles Taze Russell (1852—1916), ställa många frågor om kristenhetens traditionella läror. Som ung arbetade han i sin fars herrekiperingsaffär i den livliga industristaden Allegheny (nu en del av Pittsburgh) i Pennsylvania i USA. Hans religiösa bakgrund var presbyteriansk och kongregationalistisk. Han oroades emellertid av sådana läror som de om predestination och evig pina i ett brinnande helvete. Vad hade han för skäl att betvivla dessa för somliga av kristenhetens religioner så grundläggande läror? Han skrev: ”En Gud som skulle kunna använda sin makt  till att skapa mänskliga varelser som han i förväg visste var predestinerade till att plågas för evigt skulle varken vara vis, rättvis eller kärleksfull. Hans normer skulle vara lägre än många människors.” — Jeremia 7:31; 19:5; 32:35; 1 Johannes 4:8, 9.

16, 17. a) Vilka lärofrågor intresserade särskilt Russells bibelstudiegrupp? b) Vilken allvarlig åsiktsbrytning uppstod, och vad svarade Russell?

¹⁶ Medan Russell ännu befann sig i övre tonåren startade han tillsammans med några andra unga män en bibelstudiegrupp som samlades en gång i veckan. De började systematiskt studera vad bibeln lär om andra ämnen, till exempel om själens odödlighet och också om Kristi lösenoffer och hans andra ankomst. År 1877, då Russell var 25 år, sålde han sin andel i sin fars blomstrande affärsrörelse och började ägna all sin tid åt att predika.

¹⁷ År 1878 uppstod en allvarlig åsiktsbrytning mellan Russell och en av hans medarbetare, sedan denne förkastat läran att Kristi död kan bringa försoning åt syndare. I sitt genmäle skrev Russell: ”Kristus åstadkom mycket gott för oss genom sin död och uppståndelse. Han var vår ställföreträdare i döden; han dog rättfärdig för de orättfärdiga — alla var orättfärdiga. Genom Guds nåd smakade Jesus Kristus döden för varje människa. ... Han blev upphovet till evig frälsning för alla dem som lyder honom.” Han fortsatte: ”Att återlösa är att köpa tillbaka. Vad köpte Kristus tillbaka för alla människor? Livet. Vi förlorade det genom den förste Adams olydnad. Den andre Adam [Kristus] köpte det tillbaka med sitt eget liv.” — Markus 10:45; Romarna 5:7, 8; 1 Johannes 2:2; 4:9, 10.

18. a) Vad hände efter åsiktsbrytningen om lösenanordningen? b) Vilket mönster följde bibelforskarna när det gällde bidrag?

¹⁸ Eftersom Russell alltid och trofast försvarade läran om lösen, klippte han av alla band med denne tidigare medarbetare. I juli 1879 började Russell ge ut Zion’s Watch Tower and  Herald of Christ’s Presence (på svenska från och med 1904: Zions Vakt-Torn och Förkunnare af Kristi närvaro), den tidskrift som i dag är känd över hela världen som The Watchtower—Announcing Jehovah’s Kingdom (Vakttornet förkunnar Jehovas rike). År 1881 bildade han tillsammans med andra överlämnade kristna ett icke-kommersiellt bibelsällskap. Det fick namnet Zion’s Watch Tower Tract Society — i dag känt som Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania, det juridiska organ som verkar till förmån för Jehovas vittnen. Ända från första början betonade Russell att man inte skulle ta upp någon kollekt vid församlingens möten och inte heller tigga ihop pengar genom Vakttornets publikationer. De människor som förenade sig med Russell i ett ingående studium av bibeln kallades helt enkelt ”bibelforskarna”.

En återgång till bibelns sanning

19. Vilka av kristenhetens läror förkastade bibelforskarna?

¹⁹ Till följd av sitt studium av bibeln kom Russell och hans medförbundna att förkasta kristenhetens läror om den mystiska ”heliga treenigheten”, en i sig själv odödlig själ och evig pina i ett brinnande helvete. De tillbakavisade också behovet av en särskild, teologiskt utbildad, prästklass. De ville återgå till kristendomens ursprungliga enkelhet, med andligt kvalificerade äldste som tog ledningen i församlingarna utan tanke på lön eller ersättning. — 1 Timoteus 3:1—7; Titus 1:5—9.

20. Vad upptäckte bibelforskarna beträffande Kristi pa·rou·sí·a och året 1914?

²⁰ Vid sitt studium av Guds ord var dessa bibelforskare mycket intresserade av de profetior i de kristna grekiska skrifterna som hade att göra med ”världens ände” och Kristi ”tillkommelse”. (Matteus 24:3, 1878) Genom att gå tillbaka till den grekiska texten upptäckte de att Kristi ”tillkommelse” i själva verket var en ”pa·rou·sí·a”, dvs. osynlig närvaro. Kristus hade därför gett sina lärjungar upplysning om tecknet på hans osynliga närvaro under ändens tid, inte på en framtida synlig  tillkommelse eller ankomst. Dessa bibelforskare hade också en stark önskan att förstå bibelns kronologi i samband med Kristi närvaro. Även om de inte förstod alla detaljer, kom Russell och hans medförbundna till insikt om att året 1914 skulle komma att bli ett märkesår i den mänskliga historien. — Matteus 24:3—22; Lukas 21:7—33, Int.

21. Vilket ansvar kände Russell och hans medtroende?

²¹ Russell visste att ett stort predikoverk måste utföras. Han var väl medveten om Jesu ord i Matteus’ evangelium: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14; Markus 13:10) En känsla av brådska präglade bibelforskarnas verksamhet åren före 1914. De trodde att deras predikoverksamhet skulle kulminera det året och kände sig därför förpliktade att lägga ner varje tänkbar ansträngning på att hjälpa andra att lära känna ”dessa goda nyheter om riket”. Slutligen kom C. T. Russells predikningar att publiceras i tusentals tidningar över hela världen.

Prövningar och förändringar

22—24. a) Hur reagerade de flesta av bibelforskarna när C. T. Russell dog? b) Vem efterträdde Russell som Sällskapet Vakttornets president?

²² År 1916, vid 64 års ålder, dog plötsligt Charles Taze Russell under en predikofärd genom hela Förenta staterna. Vad skulle nu hända med bibelforskarna? Skulle de upphöra med sin verksamhet som om de hade följt enbart en människa? Hur skulle de klara prövningarna under första världskriget (1914—1918), i vars masslakt Förenta staterna snart skulle ta del?

²³ De flesta bibelforskare reagerade på samma sätt som W. E. Van Amburgh, en av de ledande i Sällskapet Vakttornet: ”Detta stora världsvida verk är inte en enda människas verk. Det är alldeles för stort för det. Det är Guds verk, och det  förändras inte. Gud har använt många tjänare i det flydda, och han kommer utan tvivel att använda många i framtiden. Vi har inte vigt oss åt en människa eller åt en människas verk, utan åt att göra Guds vilja, så som han kommer att uppenbara den för oss genom sitt ord och sin försyns ledning. Gud sitter fortfarande vid rodret.” — 1 Korintierna 3:3—9.

²⁴ I januari 1917 valdes Joseph F. Rutherford, advokat och ivrig bibelforskare, till Sällskapet Vakttornets andre president. Han hade en dynamisk personlighet och lät sig inte skrämmas. Han visste att Guds rike måste predikas. — Markus 13:10.

Förnyat nit och ett nytt namn

25. Hur reagerade bibelforskarna för utmaningen under åren efter första världskriget?

²⁵ Sällskapet Vakttornet organiserade konvent i Förenta staterna åren 1919 och 1922. På den tiden fanns det bara några få tusen bibelforskare i Förenta staterna, och efter den förföljelse som de fått utstå under första världskriget var dessa sammankomster som en ny pingst för dem. (Apostlagärningarna 2:1—4) I stället för att duka under för människofruktan hörsammade de med ännu större kraft bibelns maning att gå ut och predika för världens nationer. År 1919 började Sällskapet ge ut en följeslagare till tidskriften Vakt-Tornet som fick namnet The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern) men som i dag är känd över hela världen som Awake! (Vakna!). Denna tidskrift har tjänat som ett effektivt redskap till att väcka människor till insikt om vilken betydelsefull tid vi lever i och att bygga upp förtröstan på Skaparens löfte om en fridfull ny värld.

26. a) Vilket ansvar framhöll bibelforskarna mer och mer? b) Vilken klarare förståelse av bibeln fick bibelforskarna?

²⁶ Under 1920- och 1930-talen framhöll bibelforskarna mer och mer den predikometod som de första kristna använde — att predika från hus till hus. (Apostlagärningarna 20:20) Varje troende hade ansvaret att vittna för så många människor som  möjligt om Kristi rikes styre. De kom att se klart från bibeln att den stora stridsfrågan för människor gällde den universella suveräniteten och att den skulle avgöras genom att Jehova Gud skulle krossa Satan och hans fördärvbringande verk på jorden. (Romarna 16:20; Uppenbarelseboken 11:17, 18) Man insåg att människans frälsning kom i andra hand i samband med denna stridsfråga och att det som kom först var att Gud blev hävdad som den rättmätige Suveränen. Det skulle därför behöva finnas trogna vittnen här på jorden som var villiga att vittna om Guds uppsåt och överhöghet. Hur tillgodosågs detta behov? — Job 1:6—12; Johannes 8:44; 1 Johannes 5:19, 20.

27. a) Vilken betydelsefull händelse ägde rum år 1931? b) Nämn några av vittnenas karakteristiska trosuppfattningar.

²⁷ I juli 1931 höll bibelforskarna ett konvent i Columbus i Ohio i USA under vilket de tusentals deltagarna antog en resolution. I den omfattade de med glädje ”det namn, som Herrens mun har nämnt”, och de förklarade: ”[Vi] åstunda att vara kända under och kallade med detta namn, nämligen ’Jehovas vittnen’.” Ända sedan dess har Jehovas vittnen varit kända över hela världen, inte bara på grund av sina karakteristiska trosuppfattningar, utan också på grund av sitt nitiska vittnande från hus till hus och på gator och torg. (Se sidorna 356, 357.) — Jesaja 43:10—12, NW; Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8.

28. Vilken klarare förståelse beträffande Rikets styre fick vittnena år 1935?

²⁸ År 1935 fick vittnena en klarare förståelse beträffande den himmelska rikesklassen, som skall regera tillsammans med Kristus, och deras undersåtar på jorden. De visste redan att antalet smorda kristna som var kallade att styra tillsammans med Kristus från himlarna endast skulle uppgå till 144.000. Vilket hopp fanns det då för resten av mänskligheten? En regering måste ju ha undersåtar om den skall ha något berättigande. Denna himmelska regering, Guds rike, skulle också ha miljontals lydiga undersåtar här på jorden. Dessa skulle utgöra  den ”stora skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” och som ropar: ”Frälsningen har vi vår Gud [Jehova] att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet [Kristus Jesus].” — Uppenbarelseboken 7:4, 9, 10; 14:1—3; Romarna 8:16, 17.

29. Vilken utmaning såg och antog vittnena?

²⁹ Denna förståelse beträffande den stora skarans identitet hjälpte Jehovas vittnen att se att de stod inför en oerhörd utmaning — att finna och undervisa alla dessa miljoner människor som sökte den sanne Guden och som skulle komma att utgöra den ”stora skaran”. Det skulle inbegripa en undervisningskampanj i internationell skala. Det skulle behövas övade talare och förkunnare. Skolor skulle behöva upprättas. Allt detta förutsåg Sällskapet Vakttornets nästföljande president.

Ett världsvitt sökande efter dem som söker Gud

30. Vilka händelser under 1930- och 1940-talen påverkade vittnena?

³⁰ År 1931 fanns det färre än 50.000 Jehovas vittnen i mindre än 50 länder. Det som hände under 1930- och 1940-talen gjorde inte deras predikande lättare. Under denna period fick världen uppleva fascismens och nazismens uppkomst och andra världskrigets utbrott. År 1942 dog J. F. Rutherford. Sällskapet Vakttornet skulle behöva en kraftfull person i ledningen för att ge ökad fart åt Jehovas vittnens predikande.

31. Vad upprättades år 1943 för att främja predikandet av de goda nyheterna?

³¹ År 1942, vid 36 års ålder, valdes Nathan H. Knorr till Sällskapet Vakttornets tredje president. Han var en energisk organisatör, som tydligt insåg behovet av att utöka predikandet av de goda nyheterna i hela världen så snabbt som möjligt, trots att nationerna fortfarande var invecklade i andra världskriget. Han gjorde därför omedelbart upp planer på att upprätta en skola för utbildning av missionärer, kallad Vakttornets  Bibelskola Gilead. * De första hundra eleverna, som alla var heltidsförkunnare, blev inskrivna i skolan i januari 1943. De ägnade nära sex månader åt ett intensivt studium av bibeln och andra ämnen som hade med deras tjänsteutövning att göra, innan de skickades ut till sina missionärsdistrikt, huvudsakligen i främmande länder. Fram till år 1990 har 89 klasser utexaminerats från Gileadskolan, och tusentals missionärer har skickats ut för att tjäna på olika platser i världen.

32. Vilken tillväxt har Jehovas vittnen erfarit sedan år 1943?

³² År 1943 fanns det bara 126.329 vittnen som predikade i 54 länder. Trots att Jehovas vittnen under andra världskriget fick utstå grym förföljelse från nazister, fascister, kommunister och Katolsk aktion, och även i så kallade demokratiska länder, hade de år 1946 nått ett högsta antal av drygt 176.000 förkunnare som predikade Guds rike. Fyrtiofyra år senare fanns det närmare fyra miljoner aktiva förkunnare i över 200 länder, ögrupper och andra områden. Att de tydligt har identifierat sig som Guds vittnen, både genom sitt namn och sitt handlingssätt, har utan tvivel bidragit till att göra dem kända över hela världen. Men det finns också andra faktorer som i hög grad har påverkat deras effektivitet. — Sakarja 4:6.

En bibelundervisande organisation

33. Varför har Jehovas vittnen Rikets salar?

³³ Jehovas vittnen anordnar varje vecka olika bibelstudiemöten i sina Rikets salar, som betjänar mer än 60.000 församlingar över hela jorden. Dessa möten bygger inte på ritualer eller känslosamhet, utan på att man skall få exakt kunskap om Gud, hans ord och hans uppsåt. Jehovas vittnen kommer därför tillsammans tre gånger i veckan för att öka sin insikt i bibeln och lära sig att predika och undervisa om dess budskap för andra människor. — Romarna 12:1, 2; Filipperna 1:9—11; Hebréerna 10:24, 25.

34. Vad är syftet med skolan i teokratisk tjänst?

 ³⁴ Ett av de möten som hålls mitt i veckan är skolan i teokratisk tjänst, i vilken församlingsmedlemmar kan skriva in sig. Denna skola, som leds av en kvalificerad kristen äldste, har till syfte att öva män, kvinnor och barn i konsten att undervisa och med egna ord uttrycka sig i överensstämmelse med bibelns principer. Aposteln Paulus sade: ”Låt ert tal alltid vara fyllt av ljuvt behag, kryddat med salt, så att ni vet hur ni bör ge svar åt var och en.” Under sina kristna möten får vittnena också lära sig att lägga fram Rikets budskap ”med mildhet och djup respekt”. — Kolosserna 4:6; 1 Petrus 3:15.

35. Nämn några andra möten som vittnena har. Vad är nyttan med dem?

 ³⁵ Vittnena samlas också en annan dag till ett möte som består av ett 45 minuter långt bibliskt föredrag följt av ett timslångt dryftande (med hjälp av frågor och svar) av ett bibliskt ämne som har med den kristnes undervisning eller uppförande att göra. Församlingens medlemmar är välkomna att ta del i dryftandet. Tre gånger om året samlas vittnena också till större möten — sammankomster och konvent på en till fyra dagar, där vanligtvis tusentals människor kommer tillsammans för att lyssna på bibliska framställningar. Tack vare dessa och andra möten, som är öppna för alla och helt kostnadsfria, får de enskilda vittnena en allt djupare insikt i Guds löften för jorden och mänskligheten, förutom att de får ypperlig undervisning om kristen moral. Var och en dras närmare den sanne Guden, Jehova, genom att följa Kristi Jesu läror och exempel. — Johannes 6:44, 65; 17:3; 1 Petrus 1:15, 16.

Hur är vittnena organiserade?

36. a) Har Jehovas vittnen en avlönad prästklass? b) Vilka tar då ledningen i församlingen?

³⁶ Om Jehovas vittnen anordnar möten och är organiserade för att predika, måste de logiskt sett ha någon som tar ledningen. Men de har ingen avlönad prästklass och inte heller någon karismatisk ledare uppsatt på en piedestal. (Matteus 23:10) Jesus sade: ”Ni har fått för intet, ge för intet.” (Matteus 10:8; Apostlagärningarna 8:18—21) I alla Jehovas vittnens församlingar finns det andligt kvalificerade äldste och biträdande tjänare — av vilka många har förvärvsarbete och försörjer en familj — som frivilligt tar ledningen i att undervisa och leda församlingen. Detta är precis samma mönster som de kristna följde under det första århundradet. — Apostlagärningarna 20:17; Filipperna 1:1; 1 Timoteus 3:1—10, 12, 13.

37. Hur förordnas äldste och biträdande tjänare?

³⁷ Hur blir dessa äldste och biträdande tjänare förordnade? De förordnas under överinseende av en styrande krets bestående  av smorda äldste från olika länder, och den fungerar ungefär som den krets av apostlar och äldste i Jerusalem som tog ledningen i den första kristna församlingen. Som vi såg i kapitel 11 var det ingen av apostlarna som var förmer än de andra. De fattade sina beslut som grupp, och dessa beslut respekterades av alla de församlingar som var kringspridda i den forntida romerska världen. — Apostlagärningarna 15:4—6, 22, 23, 30, 31.

38. Hur fungerar den styrande kretsen?

³⁸ Jehovas vittnens styrande krets fungerar likadant i dag. Den sammanträder varje vecka vid världshögkvarteret i Brooklyn i New York, och därifrån sänds instruktioner sedan till de kommittéer vid avdelningskontoren över hela världen vilka övervakar tjänsteverksamheten i sitt respektive land. Genom att följa samma tillvägagångssätt som de första kristna  har Jehovas vittnen kunnat täcka stora delar av jorden med sitt predikande av de goda nyheterna om Guds rike. Detta verk fortsätter nu i global skala. — Matteus 10:23; 1 Korintierna 15:58.

Människor strömmar till den sanne Guden

39. a) Varför intar Jehovas vittnen en neutral ståndpunkt i politiska frågor? b) Vilken framgång har vittnena haft i länder där det råder förbud?

³⁹ Under 1900-talet har Jehovas vittnen haft stor framgång över hela jorden — även i länder där verksamheten bedrivs under förbud av olika slag. Sådana förbud har främst utfärdats av regimer som inte har förstått Jehovas vittnens neutrala hållning i frågor som rör den här världens politiska och nationalistiska intressen. (Se rutan på sidan 347.) Trots detta har tiotusentals människor i dessa länder vänt sig till Guds rike som det enda verkliga hoppet om fred och säkerhet för mänskligheten. I de flesta nationer har ett ofantligt vittnesbörd  avgetts, och det finns nu miljontals aktiva vittnen överallt på jorden. — Se tabellen på sidan 361.

40, 41. a) Vad förväntar Jehovas vittnen nu? b) Vilken fråga återstår att besvara?

⁴⁰ Sammansvetsade av sin kristna kärlek och sitt hopp om ”en ny himmel och en ny jord” förväntar Jehovas vittnen att den närmaste framtiden skall föra med sig världsomskakande händelser som inom kort skall göra slut på all den orättvisa, korruption och ondska som nu florerar på jorden. De kommer därför att fortsätta att besöka sina medmänniskor i ett uppriktigt försök att föra människor med ärligt hjärta närmare den sanne Guden, Jehova. — Uppenbarelseboken 21:1—4; Markus 13:10; Romarna 10:11—15.

⁴¹ Men vilken framtid väntar då, enligt bibelns profetior, mänskligheten, religionen och denna vår förorenade jord? I det sista kapitlet får vi svar på denna viktiga fråga. — Jesaja 65:17—25; 2 Petrus 3:11—14.

[Fotnoter]

[Frågor]

[Ruta på sidan 347]

Kristen neutralitet i det hedniska Rom

I överensstämmelse med de principer om kärlek och frid som Jesus undervisade om och på grundval av sitt personliga studium av Guds ord tog de första kristna inte del i krig eller krigsövningar. Jesus hade sagt: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” — Johannes 18:36.

Så sent som år 295 v.t. blev Maximilianus från Theveste, son till en romersk veteran, inkallad till militärtjänst. När prokonsuln frågade honom om hans namn, svarade han: ”Varför vill du veta mitt namn? Mitt samvete förbjuder mig att göra militärtjänst: Jag är kristen. ... Jag kan inte göra krigstjänst; jag kan inte synda mot mitt samvete.” Prokonsuln varnade honom och sade att han skulle förlora livet om han inte lydde. ”Jag kommer inte att göra krigstjänst. Ni kan halshugga mig, men jag kommer inte att tjäna denna världens makter; jag kommer att tjäna min Gud.” — Arnold Toynbee: An Historian’s Approach to Religion (En historikers syn på religion).

I modern tid har personligt studium av bibeln lett till att enskilda Jehovas vittnen över hela världen följt samvetets röst och intagit en liknande ståndpunkt. I vissa länder har många fått plikta med livet, i synnerhet i Nazisttyskland, där de blev skjutna, hängda och halshuggna under andra världskriget. Men deras världsvida endräkt, som grundar sig på kristen kärlek, har aldrig brutits. Ingen människa har någonsin dödats i krig av ett kristet vittne för Jehova. Hur annorlunda skulle inte världshistorien ha sett ut om alla till bekännelsen kristna också hade levt enligt Kristi kärleksbud! — Romarna 13:8—10; 1 Petrus 5:8, 9.

 [Ruta/Bilder på sidorna 356, 357]

Vad Jehovas vittnen tror

Fråga: Vad är en själ?

Svar: En själ (hebreiska: né·fesh; grekiska: psy·khé) är enligt bibeln en person eller ett djur eller det liv som en person eller ett djur har.

”Och Gud sade vidare: ’Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, varje husdjur och djur som rör sig och vilt djur på jorden enligt dess art.’ Och Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” — 1 Moseboken 1:24; 2:7; NW.

Djur och människor ÄR levande själar. Själen är inte något som kan existera åtskilt från kroppen. Den kan dö, och den dör. ”Se! Alla själarna — mig tillhör de. Faderns själ såväl som sonens själ — mig tillhör de. Den själ som syndar — den själv kommer att dö.” — Hesekiel 18:4, NW.

Fråga: Är Gud treenig?

Svar: Jehovas vittnen tror att Jehova är universums oförliknelige suveräne Herre. ”Lyssna, o Israel: Jehova, vår Gud, är en enda Jehova.” (5 Moseboken 6:4, NW) Kristus Jesus var, i egenskap av Ordet, en andevarelse och kom till jorden i lydnad för sin Faders vilja. Han är underordnad Jehova. ”Men när allt har blivit honom [Kristus] underlagt, då skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en.” — 1 Korintierna 15:28; se också Matteus 24:36; Markus 12:29; Johannes 1:1—3, 14—18; Kolosserna 1:15—20.

  Den heliga anden är Guds verksamma kraft, energi i verksamhet, inte en person. — Apostlagärningarna 2:1—4, 17, 18.

Fråga: Tillber eller vördar Jehovas vittnen bilder och beläten?

Svar: Jehovas vittnen utövar inte någon form av avgudadyrkan, vare sig det gäller bilder och beläten, personer eller organisationer.

”Vi [vet] att en avgud ingenting är i världen och att ingen Gud finns utom en enda. Ty även om det finns de som kallas ’gudar’, det må vara i himmelen eller på jorden, alldeles som det finns många ’gudar’ och många ’herrar’, så finns det i alla fall för oss bara en Gud, Fadern, från vilken alla ting är, och vi för honom; och det finns en enda Herre, Jesus Kristus, genom vilken alla ting är, och vi genom honom.” — 1 Korintierna 8:4—6; se också Psalm 135:15—18.

Fråga: Firar Jehovas vittnen mässan eller nattvarden?

Svar: Jehovas vittnen tror inte på transsubstantiationsläran, en romersk-katolsk lära. De firar Herrens kvällsmåltid på den dag som motsvarar den 14 nisan enligt den judiska kalendern (vanligtvis i mars eller april) som en årlig åminnelse av Kristi död. Vid detta möte bjuds osyrat bröd och rött vin runt i församlingen som symbol av Kristi syndfria kropp och utgjutna blod. Endast de som har hopp om att få regera tillsammans med Kristus i hans himmelska rike tar del av emblemen. — Markus 14:22—26; Lukas 22:29; 1 Korintierna 11:23—26; Uppenbarelseboken 14:1—5. *

[Bilder]

Jehovas vittnen samlas regelbundet i Rikets salar för att studera bibeln

Rikets salar: i Ichihara i Japan (föregående sida) och i Boituva i Brasilien

[Fotnoter]

[Tabell på sidan 361]

Några länder där vittnena predikar

Land Aktiva vittnen

Amerikas förenta stater 818.000

Argentina 79.000

Australien 51.000

Brasilien 267.000

Canada 98.000

Colombia 42.000

El Salvador 18.000

Filippinerna 102.000

Finland 17.000

Frankrike 109.000

Grekland 24.000

Indien 9.000

Italien 172.000

Japan 138.000

Libanon 2.500

Mexico 277.000

Nigeria 137.000

Polen 91.000

Portugal 36.000

Spanien 78.000

Storbritannien 117.000

Sverige 22.000

Sydafrika 46.000

Sydkorea 57.000

Ungern 10.000

Venezuela 47.000

Västtyskland 129.000

Zambia 72.000

36 länder där verksamheten

är förbjuden 220.000

1989 totalt: 60.192 församlingar 3.787.000 vittnen

[Bilder på sidan 346]

På FN:s fredsstaty finns texten: ”Vi skall smida våra svärd till plogbillar”; på ”Jesajamuren” finns bibelns ordalydelse

[Bild på sidan 351]

Jehovas vittnen tror på Kristi lösenoffer för mänsklighetens synder

[Bilder på sidan 363]

Jehovas vittnens sammankomsthallar: Flygbild över hall i nordöstra England

Sammankomsthall i Fort Lauderdale i Florida i USA; används för engelska, spanska och franska program

[Bilder på sidan 364]

Sällskapet Vakttornets världshögkvarter i Brooklyn i New York; kontor, tryckeri och bostäder

[Bilder på sidan 365]

Vakttornets avdelningskontor i Sydafrika, Spanien och Nya Zeeland