Messias, Konungen, identifieras
Kapitel 7
Messias, Konungen, identifieras
1. Varför var det passande att Jehova lät Daniel profetera om tidpunkten för olika händelser?
PROFETEN Daniel är en av dem som kommer att uppväckas till liv på jorden under Guds rike. Vid slutet av sin långa tjänst för Jehova fick han höra följande: ”Sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.” Daniel var precis lika intresserad som vi av ”ändens tid” och av de ”förunderliga ting” som då skulle inträffa. Därför var det passande att Jehova Gud, som på ett så storslaget sätt håller tiden, använde Daniel som sin profet i förbindelse med tidtabellen för Rikets ankomst. — Daniel 12:4, 6, 13; 11:27, 35; jämför Amos 3:7; Jesaja 46:9—11.
DET ÖDELAGDA JERUSALEM
2. a) Vilken profetia av Jesaja uppfylldes plötsligt år 539 f.v.t., och hur uppfylldes den? b) Vilket underverk måste inträffa för att Jeremia 25:11, 12 skulle uppfyllas i rätt tid?
2 Enligt Jehovas profetia, som uttalades hundratals år i förväg, föll det babyloniska världsväldet för persern Cyrus’ och medern Darius’ härar. (Jesaja 44:24, 27, 28; 45:1, 2) Darius blev kung över det tidigare babyloniska riket. Detta var år 539 f.v.t. Det hade nu gått sextioåtta år sedan Babylons Nebukadnessar hade jämnat Jerusalem och dess tempel med marken, ödelagt Juda land och fört de överlevande judarna till Babylon. Den åldrige Daniel var därför full av förväntan, när han under Darius’ första regeringsår skrev: ”Jag, Daniel, [kom] att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN [Jehova] hade angivit för profeten Jeremia, när han sade, att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.” (Daniel 9:2; Jeremia 25:11, 12) Vad var det för ett underverk som skulle göra det möjligt för de fångna judarna att inom två år kunna återvända till Jerusalem och där återupprätta Jehovas tillbedjan?
3. Vilken innerlig bön bad Daniel därför?
3 Daniel uppsände brinnande böner till Jehova för sitt folks räkning. Han bekände deras synder och bad Jehova visa dem barmhärtighet. Han bad framför allt om att Jehova skulle avlägsna den smälek som Israels grannländer hade hopat över Hans stora namn. Han bad enträget sin Gud: ”O Herre [Jehova, NW], hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå och utför ditt verk utan att dröja — för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.” — Daniel 9:4—19.
4. Hur besvarade Jehova den bönen?
4 Besvarade Jehova den här bönen? Ja, det gjorde han! Och samtidigt som han gjorde det uppfyllde han också sin profetia. Han lät Darius’ efterträdare, persern Cyrus, sända ut ett påbud till den israelitiska kvarlevan om att dra upp till Jerusalem och återuppbygga Jehovas tempel. När de ”sjuttio åren” utlöpte år 537 f.v.t., började dessa återförda judar åter att frambära offer åt Jehova på hans återuppbyggda altare i Jerusalem. — 2 Krönikeboken 36:17—23; Esra 3:1; Jesaja 44:28; 45:1.
TIDPUNKTEN FÖR MESSIAS’ FÖRSTA ANKOMST
5. a) Vad blev den omedelbara följden av bönen? b) Vilken tidsperiod omtalas i Daniel 9:24—27?
5 Den omedelbara följden av Daniels bön blev att ängeln Gabriel materialiserade sig i mänsklig gestalt och började tala till Daniel. Han sade att Daniel var ”mycket önskvärd [för Jehova]” och fortsatte att ge honom ytterligare ”insikt med förstånd”. (Daniel 9:20—23, NW) Det han hade att säga var något fullständigt nytt, något som Daniel inte tidigare hade hört talas om. Det var en profetia som väckte förundran, och den inbegrep händelser som sträckte sig över en tidsperiod på ”sjuttio veckor”, inte ”sjuttio år”. Läs profetian i sin helhet i Daniel 9:24—27.Vad betyder profetian?
6. Hur långa är de ”sjuttio veckorna”?
6 Det heter att ”sjuttio veckor” hade blivit bestämda med avseende på framträdandet av ”Messias, ledaren” (NW), den utlovade Konungen i Davids släktlinje. Kunde detta vara bokstavliga veckor? Nej, för allt det som profeterats kunde knappast hända inom ett och ett halvt år. De visade sig vara ”veckor” där varje dag räknas som ett år. (Jämför 3 Moseboken 25:8.) Det är faktiskt så att flera bibelöversättningar använder sådana uttryck som ”sjuttio årsveckor” i Daniel 9:24. (An American Translation, Moffatt, Today’s English Version; se också fotnoterna i Rotherham, The New American Bible, The Jerusalem Bible.) Det är uppenbart att de ”sjuttio veckorna” är 490 bokstavliga år.
7, 8. a) Varför räknades inte de ”sjuttio veckorna” från Cyrus’ påbud? b) Hur besvarades Nehemjas bön? c) Hur reagerade judarna för kungens ”ord”? d) När ägde detta rum?
7 När börjar då de ”sjuttio veckorna” att räknas? Daniel 9:25 (NW) säger oss: ”Från det att ordet utgår om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem.” Men Cyrus’ påbud innehöll inget sådant ”ord”. Det handlade bara om att ”åter bygga upp Jehovas, Israels Guds, hus”, vilket skulle inbegripa offeraltaret. (Esra 1:1—4, NW) I mer än 80 år därefter låg själva staden fortfarande ”öde” med nedbrutna murar. Vid den tiden var en trogen jude, Nehemja, munskänk hos den persiske kungen Artaxerxes (Artasasta) i Susans borg. När Nehemja hörde om judarnas belägenhet i Jerusalem, bad han att denna ”smälek” skulle tas bort från Jehovas namn. — Nehemja 1:3, 11; 2:17.
8 Med sorgsen uppsyn serverade Nehemja kungen vin. Artaxerxes frågade honom: ”Varför ser du så sorgsen ut? Du är ju icke sjuk; du måste hava någon hjärtesorg.” När kungen fick reda på orsaken, lät han omedelbart Nehemja återvända till Jerusalem, så att han skulle kunna bygga upp stadens ”murar” och ”portar”. Hur reagerade då folket, när Nehemja anlände till Jerusalem för att berätta om den ynnest Gud visat och för att framföra ”ordet” från kungen ”om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem”? ”Då sade de: ’Vi vilja stå upp och bygga.’ Och de togo mod till sig för det goda verket.” Allt detta hände ”i Artasastas tjugonde regeringsår”. — Nehemja 2:1—18.
9. Hur kan vi fastställa Artaxerxes’ 20:e regeringsår?
9 Vilket år var detta? Tungt vägande bevis talar för att denne Artaxerxes (också kallad ”Longimanus” på grund av sin långa högra hand) kom på den persiska tronen vid sin far Xerxes’ död. Artaxerxes’ första regeringsår var år 474 f.v.t. Hans 20:e år måste således vara år 455 f.v.t. *
10. Hur uppfylldes profetian om de första ”sju veckorna”?
Daniel 9:25 (NW) skulle alltså börja räknas från år 455 f.v.t. Vi läser:
10 ”Veckorna” i”Och du bör veta och ha insikt om att från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor. Det skall komma tillbaka och verkligen bli återuppbyggt, med ett torg och en vallgrav, men i tider av trångmål.”
De första ”sju veckorna” eller 49 åren var tydligen den tid det tog att återuppbygga staden fram till år 406 f.v.t. ”Tider av trångmål” avser det hätska motstånd detta byggnadsarbete fick från de omkringboende folken. (Nehemja 4:6—20) Men som historien visar var Jerusalem trots det en stor och blomstrande stad vid slutet av det århundradet. *
11. Hur framträdde ”Messias, ledaren”, vid rätt tidpunkt?
11 Men därefter skulle det vara ”sextiotvå veckor” — vilket sammanlagt blir 69 årsveckor eller 483 år — från år 455 f.v.t. ”intill Messias, ledaren”. Dessa 483 år — som bara omfattade en del av året 455 f.v.t. och en del av det sista året — skulle sträcka sig fram till år 29 v.t. Framträdde Messias då? Lukas 3:1—3 förklarar att ”i kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår” kom Johannes döparen ”till hela landet omkring Jordan och predikade dop”. Eftersom historikerna slår fast att Tiberius blev romersk kejsare den 17 augusti år 14 v.t. (den gregorianska kalendern), så måste Johannes helt logiskt ha börjat predika och döpa på våren år 29 v.t. — under Tiberius’ 15:e år. På hösten samma år — år 29 v.t. — blev Jesus döpt, och helig ande kom ner från himmelen för att smörja honom som Messias. Den gudomliga profetian uppfylldes verkligen punktligt! — Lukas 3:21, 22.
12. a) Vad var det många av judarna då väntade på? b) Varför missade de själva poängen med profetian? c) Men hur kan vi få nytta av det ”profetiska ordet”?
12 På den tiden väntade många judar på Messias’ ankomst, och en av orsakerna var säkert att de kände till de ”sjuttio veckorna”. (Lukas 3:15; Johannes 1:19, 20) Men på grund av att flertalet hade hårda hjärtan missade de själva poängen med profetian. (Matteus 15:7—9) Men vi i våra dagar kan bli styrkta i vår tro genom att vara uppmärksamma på alla sådana drag i samband med det ”profetiska ordet”. (2 Petrus 1:19—21) Det är inte bara så att det ”ordet” tydligt identifierar Messias, som det framgår av tabellen på sidan 67; det riktar också vår uppmärksamhet på de underbara välsignelser man kan få åtnjuta under det rike som styrs av ”Messias, ledaren”. — Jesaja 9:6, 7.
MESSIAS, KONUNGEN, BLIR AVSKUREN
13, 14. Hur var Messias’ framträdande och liv helt annorlunda än vad judarna hade väntat sig?
13 Blev judarna omedelbart befriade när ”Messias, ledaren”, framträdde? De väntade sig att han skulle vara en väldig krigare, en härskare som skulle befria dem från det hårda slaveriet under det romerska världsväldet. (Johannes 6:14, 15) Men hans Fader, Jehova, hade för avsikt att skänka ett annat slag av befrielse.
14 I profetian om de ”sjuttio veckorna” klargjorde Daniel 9:26a, NW; Matteus 27:35.
Gabriel att Messias inte skulle bli en stor politisk härskare, utan att han i stället skulle ”avskäras, utan något för egen räkning”. Han skulle dö en vanärande död utan att lämna efter sig vare sig namn eller materiell rikedom. Vilken slående uppfyllelse! När Jesus var avklädd för avrättning, kastade soldaterna till och med lott om det enda han hade kvar — hans ytterkläder. —15. a) När blev Messias ”avskuren”? b) Vad finns det för bevis för att detta skedde vid den tidpunkt som profetian förutsagt?
15 När ägde avrättningen rum? Gabriel sade att det skulle bli ”i halva [sista] veckan” av år, det vill säga på våren år 33 v.t., tre och ett halvt år efter det att Jesus blivit döpt och smord. Som bevis på profetians exakthet visar Johannes’ evangelium att Jesus då var med vid den fjärde påsken efter sitt dop. — Daniel 9:27a, NW; Johannes 2:13; 5:1; 6:4; 13:1.
16, 17. a) Vilken tragisk uppfyllelse fick den senare delen av Daniel 9:26? b) På vad sätt var Messias’ sanna efterföljare på den tiden ett exempel för oss?
16 Ja, ”Messias, ledaren”, blev avskuren. Hur tragiskt var det inte att judarna inte erkände sin kung! Men detta var inte allt. Jerusalem måste återigen ödeläggas. Som Daniels profetia förutsade:
”Staden och den heliga platsen skall en kommande ledares folk låta drabbas av fördärv. Och dess ände skall komma genom floden. Och intill änden skall det vara krig; om ödeläggelser är det beslutat.” — Daniel 9:26b, NW.
17 I överensstämmelse med profetian kännetecknades perioden efter det att Messias blivit avskuren av krig ”intill änden”. Slutligen, år 70 v.t., drog den romerska hären lik en störtflod in i det belägrade Jerusalem. Staden och dess tempel förstördes, drabbades ”av fördärv”. Enligt historikern Josefos dog 1.100.000 judar Matteus 24:3—16) Detta understryker också hur livsviktigt det är för oss nu att ägna uppmärksamhet åt Guds profetiska ”tecken”, innan Riket ”kommer” för att verkställa dom på den nuvarande onda tingens ordning. — Lukas 21:34—36.
i den stora förödelsen. Lyckligtvis hade Messias’ sanna efterföljare vid det laget rättat sig efter varningstecknet och flytt till säkerhet bland bergen på andra sidan Jordan. (MESSIAS FÖR MED SIG VÄLSIGNELSER
18. Vad gott uträttades vid Messias’ första ankomst?
18 Vad skulle då åstadkommas genom Messias’ första ankomst? Gabriel hade sagt till Daniel:
”Sjuttio veckor har blivit bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att få slut på överträdelsen och för att göra slut på synden och för att bringa försoning för förseelse och för att införa rättfärdighet för obestämda tider.” (Daniel 9:24a, NW)
Allt detta skulle ”Messias, ledaren”, uträtta före sin död och genom sin död! Detta skulle inte bli någon politisk befrielse, utan en underbar andlig befrielse. Jesus skulle genom den återlösande kraften i sitt fullkomliga mänskliga liv, som han offrade, ta bort synd och överträdelse från dem som tog emot honom som Messias och föra dem in i ”ett nytt förbund” som Guds andliga Israel. — Galaterna 6:16; Jeremia 31:31, 33, 34.
19. Hur kom Messias ”slaktoffer och offergåva att upphöra”?
19 Så vad lagförbundet, som Mose var medlare för, inte hade kunnat göra på grundval av sina djuroffer, kunde nu det nya förbundet, som Messias var medlare för, åstadkomma på grundval av hans enda fullkomliga, mänskliga offer, som gjordes ”i halva veckan”. Han skulle således ”komma slaktoffer och offergåva Daniel 9:27, NW) Som aposteln Paulus senare förklarade: ”De gamla tingen har försvunnit, se, nya har blivit till. Men allting är från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss tjänsten i samband med försoningen.” — 2 Korintierna 5:17, 18.
att upphöra”, genom att lagens offer inte längre skulle ha något värde. (20. Vilken framtidsutsikt för mänskligheten kan du glädja dig över?
20 Med tiden skulle gagnet av Jesu lösenoffer komma att nå ut till andra än det andliga Israel av vilket Paulus blev en del, för han fortsätter att säga att Gud genom Kristus försonade ”en värld med sig själv, i det han inte tillräknade dem deras försyndelser”. (2 Korintierna 5:19) Är du inte lycklig över att du som en medlem av mänskligheten kan få dina försyndelser, som du gör på grund av mänsklig ofullkomlighet, förlåtna på grundval av offret av denne som försonar dig med Gud?
21, 22. a) Hur inpräglade den 70:e veckan ”ett insegel på syn och profet”? (Daniel 9:24, NW) b) Hur smordes ”det allraheligaste”?
21 Men den sjuttionde veckan skulle inte bara ”införa rättfärdighet för obestämda tider”. Den skulle också ”inprägla ett insegel på syn och profet”. I Uppenbarelseboken 19:10 heter det: ”Att vittna om Jesus är ju anden i profetian.” Och Jesus uppfyllde bokstavligt talat hundratals profetiska uttalanden genom det han gjorde och sade vid sin första ankomst. Detta var som att inprägla ett outplånligt insegel på dessa profetior, att visa att de var sanna och exakta och att de hade sitt ursprung hos den suveräne Herren Jehova. Nu skulle alla Guds löften om välsignelse för hans folk uppfyllas genom Messias. ”Ty oavsett hur många Guds löften är, har de blivit ’ja’ medelst honom” — Messias, Jesus. — Daniel 9:24b, NW; 2 Korintierna 1:20.
Hebréerna 9:23—26) Guds himmelska boning hade således börjat framstå i en helt ny dager. Den hade blivit smord som ”det allraheligaste” och blivit den andliga verklighet som det allraheligaste i Jerusalems tempel symboliserade. Så med början från pingstdagen år 33 v.t. och ända till slutet av den sjuttionde veckan hade de judar som tog emot Guds anordning ett enastående privilegium. På grundval av Kristi offer framburet i det ”allraheligaste” blev de också smorda att tjäna som underpräster i Guds andliga tempel.
22 Under den sjuttionde veckan skulle också ”det allraheligaste” smörjas. En ”helig plats gjord med händer” i Jerusalems tempel kunde inte längre tjäna Guds uppsåt i förbindelse med förlåtelsen av synder. Den hade bara varit en efterbildning av verkligheten i den stora andliga tempelanordning som blev till i och med att Messias smordes år 29 v.t. Kristus gick efter sin död och uppståndelse in i himmelen för att ”en gång för alla” frambära värdet av sitt mänskliga offer inför Guds person. (23. a) Hur var judarna speciellt gynnade under den 70:e veckan? b) Hur gynnades andra, när de ”sjuttio veckorna” utlöpt?
23 Profetian säger om sådana judar som skulle föras in i det andliga Israel: ”Han skall behålla förbundet i kraft för de många under en vecka.” Detta är årsveckan under åren 29—36 v.t., under vilken tid de naturliga judarna var speciellt gynnade i fråga om att bli adopterade som en del av den andliga Abrahams säd. (Daniel 9:27a, NW) Men sedan, i och med att Petrus predikade för den oomskurne hedningen Kornelius, öppnades vägen för oomskurna människor av nationerna att också föras in i det abrahamitiska förbundet. Paulus skriver angående detta: ”Alla är ni ju Guds söner genom er tro på Kristus Jesus. Ty ni alla som har blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna; för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus. Dessutom, om ni hör Kristus till, då är ni verkligen Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte.” — Galaterna 3:26—29; Apostlagärningarna 10:30—35, 44—48.
24. a) Vilken underbar försäkran innehåller det abrahamitiska löftet för ytterligare andra? b) Hur kan du få del av denna välsignelse, som det framgår av Lukas 9:23?
24 Men hur går det då för resten av mänskligheten — de milliarder som inte har församlats till att bli en del av den ”lilla hjorden” med ett himmelskt arv? Jo, det abrahamitiska löftet innehåller en underbar försäkran också till dessa genom att Gud däri förklarar: ”I din [Abrahams] säd skola alla folk på jorden välsigna sig.” (1 Moseboken 22:18) Önskar du få del av den välsignelsen? Det kan du få, och fördenskull bör du be om att Guds rike skall komma. När du fortsätter att undersöka Guds ord, kommer du också att få lära dig hur du kan ”förneka” dig själv genom att överlämna dig åt Gud och följa Messias, ledaren, ”oavbrutet”. — Lukas 9:23.
[Fotnoter]
^ § 9 Se Vakttornet för 1 maj 1966, sidorna 211—213; Aid to Bible Understanding, sidan 1473.
^ § 10 I Mot Apion, bok 1:22, citerar till exempel Josefos historikern Hekataios från Abdera, som levde under 300-talet f.v.t. Citatet lyder: ”Judarna har många fästningar och byar i olika delar av landet, men de har bara en befäst stad. Den har en omkrets på femtio stadier (omkring 10.000 meter) och en befolkning på omkring 120.000 människor; de kallar den för Jerusalem.”
[Frågor]
[Tabell på sidan 67]
PROFETIOR SOM UPPFYLLTS MED AVSEENDE PÅ ”MESSIAS, LEDAREN” MOT SLUTET AV DE ”SJUTTIO VECKORNA”
PROFETIA INNEHÅLL UPPFYLLELSE
Jesaja 40:3 Johannes döparen bereder väg Matteus 3:1—3
Mika 5:2 Jesus född i Betlehem Matteus 2:1—6
1 Moseboken 49:10 Av Juda stam Lukas 3:23—33
Jesaja 7:14 Född av en jungfru Matteus 1:23—25
Jesaja 9:7 Davids avkomling och arvtagare Matteus 1:1, 6—17
Jeremia 31:15 Småbarn dödade efter hans födelse Matteus 2:16—18
Hosea 11:1 Kallad ut ur Egypten (tillflyktsort) Matteus 2:14, 15
Daniel 9:25 Framträder vid slutet av 69 ”veckor” Lukas 3:1, 21, 22
Psalm 40:8, 9 Framställer sig själv för att göra Guds vilja Matteus 3:13—15
Jesaja 61:1, 2 Smord av anden till att predika Lukas 4:16—21
Psalm 2:7 Jehova förklarar Jesus som ”Son” Matteus 3:17
Jesaja 9:1, 2 Ett ljus i Galileen Matteus 4:13—16
Psalm 40:10 Predikar frimodigt de ”goda nyheterna Matteus 4:17, 23
Psalm 69:10 Har nitälskan för Jehovas hus Johannes 2:13—17
Jesaja 53:1, 2 Judarna sätter inte tro till honom Johannes 12:37, 38
Psalm 78:2 Talar i liknelser Matteus 13:34, 35
Sakarja 9:9 Rider in i staden på ett åsneföl Matteus 21:1—9
Psalm 69:5 Hatad utan sak Johannes 15:24, 25
Jesaja 42:1—4 Nationers hopp, kivades inte Matteus 12:14—21
Psalm 41:10 Förrådd av otrogen apostel Johannes 13:18, 21—30
Sakarja 11:12 För 30 silvermynt Matteus 26:14—16
Psalm 2:1, 2 Ledarna rådslår mot den smorde Matteus 27:1, 2
Psalm 118:22 Förkastad, men en säker grundval Matteus 21:42, 43
Jesaja 8:14, 15 Blir till en stötesten Lukas 20:18
Psalm 27:12 Falska vittnen brukas mot honom Matteus 26:59—61
Jesaja 53:7 Tyst inför dem som anklagar honom Matteus 27:11—14
Psalm 22:17 Händer och fötter genomborrade Johannes 20:25
Jesaja 53:12 Räknad bland överträdare Lukas 22:36, 37
Psalm 22:8, 9 Skymfad när han hängde på pålen Matteus 27:39—43
Psalm 69:22 Man ger honom myrrablandat vin Markus 15:23, 36
Sakarja 12:10 Stungen medan han hängde på pålen Johannes 19:34
Psalm 22:19 Man kastar lott om hans ytterkläder Matteus 27:35
Psalm 34:21 Inget av hans ben slås sönder Johannes 19:33, 36
Psalm 22:2 Övergiven av Gud och utlämnad åt fiender Matteus 27:46
Daniel 9:26, 27, NW Avskuren efter 3 1/2 år * Johannes 19:14—16
Sakarja 13:7 Herden slagen och hjorden förskingrad Matteus 26:31, 56
Jeremia 31:31 Ett nytt förbund; synder avlägsnade Lukas 22:20
Jesaja 53:11 Bär mångas missgärningar Matteus 20:28
Jesaja 53:4 Bär mänsklighetens sjukdomar Matteus 8:16, 17
Jesaja 53:9 Begraven bland de rika Matteus 27:57—60
Psalm 16:10 Uppväckt före förgängelse Apostlag. 2:24, 27
Jona 2:1 Uppväckt på tredje dagen Matteus 12:40
Psalm 110:1 Upphöjd till Guds högra sida Apostlag. 7:56
[Fotnot]
^ § 97 Se sidorna 61, 62.