Åminnelsen (Herrens kvällsmåltid)

Definition: En måltid som hålls till minne av Jesu Kristi död; följaktligen en åminnelse av hans död, som haft mer långtgående verkningar än någon annan människas död. Denna händelse är den enda som Herren Jesus Kristus har befallt sina lärjungar att fira minnet av. Den är också känd som Herrens nattvard eller Herrens kvällsmåltid. — 1 Kor. 11:20.

Vilken innebörd har Åminnelsen?

Jesus sade till sina trogna apostlar: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Luk. 22:19) När aposteln Paulus skrev till  medlemmar av den av anden pånyttfödda kristna församlingen tillade han: ”Så ofta som ni äter detta bröd och dricker denna bägare, fortsätter ni att förkunna Herrens död, tills han kommer.” (1 Kor. 11:26) Åminnelsen riktar således särskild uppmärksamhet på betydelsen av Jesu Kristi död i samband med förverkligandet av Jehovas uppsåt. Den framhäver innebörden i Jesu offerdöd särskilt i förhållande till det nya förbundet och till det sätt varpå hans död påverkar dem som skall bli hans medarvingar till det himmelska kungariket. — Joh. 14:2, 3; Hebr. 9:15.

Åminnelsen är också en påminnelse om att Jesu död och det sätt han dog på, i överensstämmelse med Guds uppsåt enligt vad som uttrycks i 1 Moseboken 3:15 och texter därefter, tjänade till att ta Jehovas namn i försvar. Genom att Jesus bevarade sin ostrafflighet inför Jehova ända till sin död bevisade han att Adams synd inte berodde på att Skaparen hade gjort något fel då han skapade människan, utan att det är möjligt för människor att bevara fullkomlig gudaktig hängivenhet även under svåra påfrestningar, och Jesus rättfärdigade därigenom Jehova Gud som Skapare och universell suverän. Jehovas uppsåt var förutom detta att Jesu död skulle utgöra det fullkomliga mänskliga offer som behövdes för att återlösa Adams avkomlingar och därmed göra det möjligt för miljarder människor som utövar tro att leva för evigt på en paradisisk jord i uppfyllelse av Jehovas ursprungliga uppsåt och som ett uttryck för hans stora kärlek till mänskligheten. — Joh. 3:16; 1 Mos. 1:28.

Vilken fruktansvärd börda som vilade på Jesus den sista natten han levde på jorden som människa! Han visste vad hans himmelske Fader hade för uppsåt med honom, men han visste också att han måste bevisa sig trogen under provsättning. Vilken vanära det skulle ha inneburit för hans Fader och vilken förlust det skulle ha varit för mänskligheten, om han hade misslyckats! Med tanke på allt som skulle åstadkommas genom Jesu död var det i högsta grad lämpligt att han gav anvisning om att högtidlighålla minnet av den.

Vilken innebörd har brödet och vinet som används vid Åminnelsen?

Beträffande det osyrade brödet, som Jesus gav sina apostlar då han instiftade Åminnelsen, sade han: ”Detta betyder min kropp.” (Mark. 14:22) Detta bröd symboliserade hans syndfria kropp av kött. Den skulle han offra för att ge människor möjlighet att få ett framtida liv, och vid detta tillfälle riktas  särskild uppmärksamhet på vilka möjligheter till liv som skulle öppnas för dem som utväljs till att vara tillsammans med Jesus i det himmelska kungariket.

När Jesus skickade runt vinet till sina trogna apostlar, sade han: ”Detta betyder mitt blod, ’förbundets blod’, som skall utgjutas till förmån för många.” (Mark. 14:24) Detta vin symboliserade hans livsblod. Förmedelst hans utgjutna blod skulle de som satte tro till det ha möjlighet att få syndernas förlåtelse. Vid detta tillfälle framhävde Jesus att det skulle ge hans blivande medarvingar möjlighet att bli renade från synd. Hans ord visar också att det nya förbundet mellan Jehova Gud och den med anden smorda kristna församlingen fick gällande kraft förmedelst detta blod.

Se också sidorna 249—251, under rubriken ”Mässan”.

Vilka skall ta del av brödet och vinet?

Vilka tog del, då Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid strax före sin död? Elva trogna efterföljare som Jesus sade följande till: ”Jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike.” (Luk. 22:29) De blev alla inbjudna att vara tillsammans med Kristus i hans himmelska kungarike. (Joh. 14:2, 3) Alla som tar del av brödet och vinet i dag bör också vara sådana som Kristus för in i detta ”förbund ... om ett kungarike”.

Hur många är det som tar del? Jesus sade att det var bara en ”liten hjord” som skulle få det himmelska kungariket som sin belöning. (Luk. 12:32) Hela antalet skulle vara 144.000. (Upp. 14:1—3) Denna grupp började väljas ut år 33 v.t. Följaktligen kan det vara bara ett litet antal som tar del nu.

Visar Johannes 6:53, 54 att det bara är de som tar del som får evigt liv?

Joh. 6:53, 54: ”Jesus [sade] till dem: ’Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva. Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den sista dagen.’”

När det här talas om att äta kött och dricka blod, måste det uppenbarligen ske i bildlig bemärkelse, annars skulle den som gör det överträda Guds lag. (1 Mos. 9:4; Apg. 15:28, 29) Man bör dock lägga märke till att Jesus inte uttalade orden i Johannes 6:53, 54 i samband med instiftandet av Herrens kvällsmåltid. Ingen av dem som hörde honom tänkte på något firande där  bröd och vin användes som symbol av Kristi kött och blod. Detta högtidsfirande började först omkring ett år senare, och aposteln Johannes’ skildring av Herrens kvällsmåltid börjar först drygt sju kapitel längre fram (i Johannes, kapitel 14) i det evangelium som bär hans namn.

Hur kan man då äta Människosonens kött och dricka hans blod på ett bildligt sätt, om man inte gör det genom att äta av brödet och dricka av vinet vid Åminnelsen? Lägg märke till att Jesus sade att de som äter och dricker på det sättet skulle få ”evigt liv”. Tidigare, i Johannes, kapitel 6 vers 40, förklarade han vad människor måste göra för att få evigt liv. Vad sade han att hans Faders vilja var? Att ”var och en som betraktar Sonen och utövar tro på honom må ha evigt liv”. Av detta kan man förstå att man äter Jesu kött och dricker hans blod i bildlig bemärkelse genom att utöva tro på den återlösande förmåga hans offrade kött och blod har. Detta utövande av tro krävs av alla som skall få livets fullhet, antingen i himlen tillsammans med Kristus eller i det jordiska paradiset.

Hur ofta skall Åminnelsen firas, och när?

Jesus sade inte uttryckligen hur ofta det skulle göras. Han sade bara: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Luk. 22:19) Paulus sade: ”För så ofta som ni äter detta bröd och dricker denna bägare, fortsätter ni att förkunna Herrens död, tills han kommer.” (1 Kor. 11:26) ”Så ofta” behöver inte betyda många gånger om året; det kan betyda en gång om året under en period av många år. Om du firar en viktig händelse, till exempel din bröllopsdag, eller om en nation firar en viktig händelse i sin historia, hur ofta sker då detta? En gång om året, på årsdagen. Detta skulle också stämma med det faktum att Herrens kvällsmåltid instiftades på dagen för den judiska påsken, en årlig högtid som inte längre behövde firas av judar som hade blivit kristna.

Jehovas vittnen firar Åminnelsen efter solnedgången den 14 nisan enligt den judiska kalendern som användes under det första århundradet. Den judiska dagen börjar vid solnedgången och sträcker sig till nästa solnedgång. Jesus dog således samma judiska kalenderdag som han instiftade Åminnelsen. Månaden nisan började vid solnedgången efter det att nymånen närmast vårdagjämningen blev synlig i Jerusalem. Datumet för Åminnelsen infaller 14 dagar därefter. (Således kan det hända att datumet för Åminnelsen inte sammanfaller med datumet för den påsk som judarna i vår tid firar. Hur kommer det sig? Deras kalendermånader börjar räknas när den astronomiska  nymånen infaller, inte när nymånen över Jerusalem blir synlig, vilket kan inträffa 18 till 30 timmar senare. Dessutom firar de flesta judar i vår tid påsken den 15 nisan, inte den 14 nisan, som Jesus gjorde i enlighet med anvisningarna i den mosaiska lagen.)