Judar

Definition: Som uttrycket vanligtvis används i dag åsyftar det människor av hebreisk härkomst och andra som har blivit omvända till judendomen. Bibeln riktar också uppmärksamheten  på att det finns kristna som är judar andligen och som utgör ”Guds Israel”.

Är de köttsliga judarna i dag Guds utvalda folk?

Det tror många judar. I Encyclopaedia Judaica (Jerusalem, 1971, band 5, spalt 498) heter det: ”UTVALT FOLK, en vanlig benämning på Israels folk, en benämning som ger uttryck åt tanken att Israels folk står i ett särskilt och unikt förhållande till den universelle guden. Denna tanke har varit en central tanke genom det judiska tänkandets hela historia.” — Se 5 Moseboken 7:6—8; 2 Moseboken 19:5.

Många inom kristenheten är av samma uppfattning. I tidningen Journal and Constitution (22 januari 1983, sid. 5-B), som ges ut i Atlanta i USA, rapporterades det under sektionen ”Religion”: ”Tvärtemot kyrkornas flera hundra år gamla läror om att Gud hade ’förkastat sitt folk Israel’ och ersatt det med ett ’nytt Israel’ säger han [Paul M. Van Buren, teolog vid Temple University i Philadelphia] att kyrkor nu försäkrar att ’förbundet mellan Gud och det judiska folket är evigt. Denna häpnadsväckande omsvängning har gjorts av protestanter och katoliker på båda sidor om Atlanten.’” I The New York Times (6 februari 1983, sid. 42) tilläggs det: ”’Man är fascinerad över den evangeliska rätten hos Israel, och man tror att allt som Israel gör måste understödjas, eftersom Gud är på Israels sida’, sade Timothy Smith, professor i teologi vid Johns Hopkins University och wesleyansk evangelist.” Somliga inom kristenheten väntar att hela det köttsliga Israel skall bli omvänt och vinna slutlig räddning. Andra har den uppfattningen att det alltid har varit ett oupplösligt band mellan Gud och Israel, och de resonerar därför som så att det bara är icke-judar som skall försonas genom Kristus.

Begrunda följande: När israeliterna återfördes till sitt land efter landsflykten i Babylon, skulle de återställa den sanna tillbedjan i sitt gudagivna land. Bland det första de gjorde var att bygga upp Jehovas tempel igen i Jerusalem. År 70 v.t. förstörde emellertid romarna Jerusalem, och templet har sedan dess aldrig byggts upp igen. På det forna tempelområdet står nu i stället en islamisk helgedom. Om judarna, som säger sig stå under den mosaiska lagen, nu befinner  sig i Jerusalem som Guds utvalda folk, borde då inte templet helgat åt hans tillbedjan ha byggts upp igen?

Matt. 21:42, 43: ”Jesus sade till dem [de främsta prästerna och de äldre männen bland judarna i Jerusalem]: ’Har ni aldrig läst i Skrifterna: ”Den sten som byggnadsarbetarna förkastade är den som har blivit huvudhörnstenen. Från Jehova har denna kommit, och den är underbar i våra ögon”? Därför säger jag er: Guds kungarike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.’”

Matt. 23:37, 38: ”Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som har sänts ut till henne — hur ofta har jag inte velat samla ihop dina barn på det sätt som en höna samlar ihop sina kycklingar under sina vingar! Men ni har inte velat. Se! Ert hus lämnas åt er själva.”

Utgör Guds förbund med Abraham en försäkran om att judarna fortsätter att vara Guds utvalda folk?

Gal. 3:27—29: ”Ni alla som har blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Där är varken jude eller grek, där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna; för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus. Dessutom, om ni hör Kristus till, då är ni verkligen Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte.” (Från Guds ståndpunkt sett är det således inte längre naturlig härkomst från Abraham som avgör vilka som är Abrahams säd.)

Kommer alla judar att bli omvända till tron på Kristus och vinna evig räddning?

Rom. 11:25, 26: ”Jag vill ... inte att ni, bröder, skall vara okunniga om denna heliga hemlighet, för att ni inte skall hålla er själva för kloka: att en förhärdelse delvis har kommit över Israel, tills det fulla antalet av folk av nationerna har kommit in, och på det sättet [så, 1917, Da, Åk; grekiska: họu·tos] skall hela Israel bli räddat.” (Lägg märke till att ”hela Israel” blir räddat genom att folk av de icke-judiska nationerna kommer in, inte genom att alla judar blir omvända. Somliga översättare återger Rom. 11 vers 26 på följande sätt: ”När detta har skett, skall hela Israel bli räddat.” Men i A Manual Greek Lexicon of the New Testament [Edinburgh,  1937, G. Abbott-Smith, sid. 329] definieras ordet họu·tos som ”på detta sätt”, ”så”, ”på så sätt”.)

För att komma fram till en rätt förståelse av Romarna 11:25, 26 bör vi också beakta följande uttalanden som står skrivna lite tidigare i Romarbrevet: ”Den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är omskärelse det som sker utvärtes på köttet; utan den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling.” (Rom. 2:28, 29) ”Inte alla som härstammar från Israel är verkligen ’Israel’.” — Rom. 9:6.

Är det nödvändigt för en jude att tro på Jesus Kristus för att bli räddad?

I Jesaja 53:1—12 förutsades det att Messias vid sin död ”bar mångas synder och bad för överträdarna”. (1982) I Daniel 9:24—27 förbinds Messias’ ankomst och hans död med att ”synderna får ett slut och missgärningen blir försonad”. (1982) Båda dessa skriftställen visar att judarna var i behov av en sådan förbön eller försoning. Kunde de förvänta att de skulle kunna förkasta Messias och samtidigt bli godkända av den som hade sänt honom?

Apg. 4:11, 12: ”[Aposteln Petrus drevs av den heliga anden att säga följande om Jesus Kristus till de judiska styresmännen och de äldre männen i Jerusalem:] Denne är ’den sten som av er, ni byggnadsarbetare, betraktades såsom ingenting värd, den som har blivit hörnets huvud’. Dessutom finns det ingen räddning i någon annan, för det finns inget annat namn under himlen, som blivit givet bland människor, genom vilket vi måste bli räddade.” (Även om det köttsliga Israels nation inte längre åtnjuter någon särskild ynnest från Gud, står vägen öppen för enskilda judar, alldeles som den gör för folk av alla nationer, att dra nytta av den räddning som gjorts möjlig genom Jesus Messias.)

Är det som händer i Israel i dag en uppfyllelse av Bibelns profetior?

Hes. 37:21, 22 (1982): ”Så säger Herren, Herren: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de har måst vandra bort. Jag skall samla ihop dem från alla håll och föra dem in i deras land. Och jag skall göra dem till ett  enda folk i landet, på Israels berg, en och samma kung skall de alla ha.” (Dagens Israel är inte en monarki ledd av en kung av Davids kungliga ätt, utan en republik.)

Jes. 2:2—4 (1982): ”Det skall ske i kommande dagar att det berg där Herrens hus är skall stå där fast grundat och vara det förnämsta bland bergen och upphöjt över andra höjder, och alla hednafolk skall strömma dit, ja, många folk skall gå ut och skall säga: ’Upp, låt oss dra upp till Herrens berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar.’ ... Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall ej mer lyfta svärd mot varandra och inte mer lära sig att strida.” (I Jerusalem finns det i dag inget ”Jakobs Guds hus”, utan i stället en islamisk helgedom på den plats där templet tidigare låg. Och Israel och dess grannar gör ingen ansats att ”smida sina svärd till plogbillar”. De sätter hellre sin tillit till sin militära beredskap för att överleva.)

Jes. 35:1, 2 (1982): ”Öknen och ödemarken skall glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra som en lilja. Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla. Libanons härlighet skall bli den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skall få se Herrens härlighet, vår Guds prakt.” (Beaktansvärda projekt med nyplantering av skog och med konstbevattning har på ett framgångsrikt sätt utförts i Israel. Men nationens ledare ger inte äran åt Gud. Som en tidigare premiärminister, David Ben-Gurion, sade: ”Israel är fast beslutet ... att erövra öknen och få den att blomstra med hjälp av vetenskap och den rätta pionjärandan och att förvandla landet till en demokratins bastion.”)

Sak. 8:23 (1982): ”På den tiden skall det ske att tio män av alla slags tungomål som talas bland hednafolken skall fatta en judisk man i mantelfliken och säga: ’Låt oss gå med er, ty vi har hört att Gud är med er.’” (Vilken Gud åsyftas i profetian? Hans namn [יהוה, vanligen översatt Jehova] förekommer mer än 130 gånger på det hebreiska språket i enbart den här bibelboken. När någon i vår tid använder detta namn, drar människor då den slutsatsen att den personen måste vara en jude? Nej, under många hundra år har vidskepelse fått det judiska folket att som helhet betraktat avhålla sig  helt från att uttala Guds egennamn. Vågen av religiöst intresse kring det köttsliga Israel i vår tid stämmer inte överens med denna profetia.)

Hur bör man då betrakta det som händer i det nutida Israel? Helt enkelt som en del av den världsomfattande händelseutveckling som förutsagts i Bibeln. Den innefattar krig, laglöshet, kärlek till pengar och en svalnande kärlek till Gud. — Matt. 24:7, 12; 2 Tim. 3:1—5.

Bland vilka har profetiorna om Israels återställelse uppfyllts i vår tid?

Gal. 6:15, 16: ”Varken ett omskuret tillstånd eller ett oomskuret är någonting, men en ny skapelse är någonting. Och alla som vill vandra ordningsfullt efter detta rättesnöre, över dem vare frid och barmhärtighet, ja över Guds Israel.” (”Guds Israel” är således inte längre begränsat till dem som fogar sig efter det krav som ålades Abraham, nämligen att alla män i hans hushåll skulle omskäras. Som det framgår av Galaterna 3:26—29, är det i stället de som tillhör Kristus och är Guds av anden pånyttfödda söner som ”verkligen [är] Abrahams säd”.)

Jer. 31:31—34: ”’Se! Det kommer dagar’, är Jehovas uttalande, ’och jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Judas hus. ... Och de kommer inte mer att undervisa var och en sin medmänniska och var och en sin broder och säga: ”Lär känna Jehova!” ty de kommer allesammans att känna mig, från den minste av dem ända till den störste av dem’, är Jehovas uttalande.” (Detta nya förbund ingicks inte med det köttsliga Israels nation, utan med Jesu Kristi lojala efterföljare som erbjöds hoppet om himmelskt liv. När Jesus instiftade åminnelsen av sin död, gav han dem en bägare med vin och sade: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod.” [1 Kor. 11:25])

Upp. 7:4: ”Jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill, ett hundra fyrtiofyra tusen, försedda med sigill ur varje stam av Israels söner.” (Men i de efterföljande verserna nämns ”Levis stam” och ”Josefs stam”. Dessa var inte uppräknade bland det köttsliga Israels 12 stammar. Det är intressant att Dans och Efraims stammar inte nämns i  samband med att det sägs att människor skulle bli ”försedda med sigill ur varje stam”. [Jämför 4 Moseboken 1:4—16.] Det som sägs här måste således gälla Guds andliga Israel, dem som enligt Uppenbarelseboken 14:1—3 skall vara tillsammans med Kristus i hans himmelska kungarike.)

Hebr. 12:22: ”Ni har kommit till ett Sions berg och en stad som tillhör den levande Guden, ett himmelskt Jerusalem, och myriader änglar.” (Det är således till det ”himmelska Jerusalem” och inte till det jordiska Jerusalem som de sanna kristna vänder sig för att få se uppfyllelsen av Guds löften.)