Kapitel nitton

Fortsätt att tala Guds ord med frimodighet

1. a) Vilka goda nyheter förkunnade Jesu lärjungar, men hur reagerade vissa av judarna? b) Vilka frågor kan vi ställa oss?

FÖR närmare 2 000 år sedan blev Guds Son, Jesus Kristus, smord till framtida kung över jorden. Religiösa fiender såg till att han blev avrättad, men Jehova uppväckte honom från de döda. Genom Jesus var det nu möjligt att vinna evigt liv. Men när Jesu lärjungar offentligt predikade dessa goda nyheter, utbröt förföljelse. Några av dem blev kastade i fängelse och till och med pryglade och befallda att inte tala mer om Jesus. (Apostlagärningarna 4:1–3, 17; 5:17, 18, 40) Vad skulle de nu göra? Vad skulle du ha gjort? Skulle du ha fortsatt att vittna frimodigt?

2. a) Vilka underbara nyheter måste förkunnas i vår tid? b) Vilka har ansvaret att predika de goda nyheterna?

² År 1914 blev Jesus Kristus insatt som kung i Guds rike i himlen för att härska ”mitt ibland ... [sina] fiender”. (Psalm 110:2) Sedan blev Satan och hans demoner nerslungade till jorden. (Uppenbarelseboken 12:1–5, 7–12) De sista dagarna för den nuvarande onda ordningen hade börjat. När den här tidsperioden slutar, skall Gud krossa hela den ordning som behärskas av Satan. (Daniel 2:44; Matteus 24:21) De som får överleva har utsikten att få leva för evigt på en jord som  skall göras till ett paradis. Om du har tagit emot dessa goda nyheter, önskar du säkert dela med dig av dem till andra. (Matteus 24:14) Men vilka reaktioner kan du räkna med?

3. a) Hur reagerar människor för budskapet om Riket? b) Vilken fråga måste vi ställa oss?

³ När du förkunnar de goda nyheterna om Riket, kommer somliga att vilja lyssna, men de allra flesta kommer inte att vara intresserade. (Matteus 24:37–39) Vissa kanske hånar dig eller motarbetar dig. Jesus förvarnade om att motstånd skulle kunna komma från ens egna släktingar. (Lukas 21:16–19) Du kan också möta motstånd på arbetsplatsen eller i skolan. I vissa delar av världen är Jehovas vittnen till och med förbjudna av myndigheterna. Om du ställs inför sådana situationer, kommer du då att fortsätta att tala Guds ord med frimodighet och ”stå fast i tron”? (1 Korinthierna 16:13)

Vi förlitar oss inte på vår egen kraft

4. a) Vad är ett grundläggande krav för att vi skall kunna vara trogna tjänare för Gud? b) Varför är kristna möten så viktiga?

⁴ Ett grundläggande krav för att vi skall kunna vara trogna tjänare för Jehova är att vi förlitar oss på det han ger oss för vår andliga välfärd. En av dessa gåvor är församlingens möten. Bibeln uppmanar oss att inte utebli från mötena. (Hebréerna 10:23–25) De som har förblivit trogna vittnen för Jehova är de som har ansträngt sig för att regelbundet vara med vid mötena tillsammans med medtillbedjare. Vid dessa möten fördjupar vi vår kunskap i Bibeln. Vår förståelse av välkända sanningar växer, och vi ser tydligare hur vi skall tillämpa dem. Vi dras närmare våra kristna bröder i förenad tillbedjan,  och vi blir stärkta att göra Guds vilja. Jehovas ande ger vägledning genom församlingen, och genom den anden är Jesus mitt ibland oss. (Matteus 18:20; Uppenbarelseboken 3:6)

5. Hur ordnar man möten där Jehovas vittnen är förbjudna?

⁵ Är du regelbundet med vid alla möten, och tillämpar du personligen det som behandlas där? Där Jehovas vittnen är förbjudna är det ibland nödvändigt att hålla mötena i små grupper i privata hem. Tid och plats kan skifta från gång till gång, och det kanske inte alltid är så bekvämt. Ibland kanske mötet måste hållas sent på kvällen. Men trots att det kan vara besvärligt eller riskfyllt, gör trogna bröder och systrar stora ansträngningar för att vara med vid varje möte.

6. Hur kan vi visa att vi förtröstar på Jehova, och hur kan detta hjälpa oss att fortsätta att tala med frimodighet?

⁶ Då vi inser att vi behöver Jehovas hjälp, vänder vi oss regelbundet till honom i innerlig bön. På så sätt bygger vi upp vår förtröstan på honom. Gör du detta? Jesus bad regelbundet under sin jordiska tjänst. (Lukas 3:21; 6:12, 13; 22:39–44) Och kvällen innan han blev hängd på pålen, förmanade han sina lärjungar: ”Håll er vakna och be oavbrutet, för att ni inte må komma in i frestelse.” (Markus 14:38) Om människor är likgiltiga när vi predikar budskapet om Riket, skulle vi kunna frestas att sakta farten i vår tjänst. Om de hånar oss eller förföljer oss, kan vi känna oss frestade att sluta upp med att predika för att undvika problem. Men om vi uppriktigt ber om Guds andes hjälp att fortsätta att tala frimodigt, får vi styrka att inte ge efter för sådana frestelser. (Lukas 11:13; Efesierna 6:18–20)

 En berättelse om frimodigt vittnande

7. a) Varför är skildringen i Apostlagärningarna av särskilt intresse för oss? b) Besvara frågorna i slutet av paragrafen och visa hur upplysningarna är till nytta för oss.

⁷ Berättelsen i Apostlagärningarna är av särskilt intresse för oss. Där kan vi läsa om hur apostlarna och de andra lärjungarna – människor med känslor lika våra – övervann hinder och visade sig vara frimodiga och trogna vittnen för Jehova. Låt oss gå igenom en del av den här berättelsen med hjälp av följande frågor och bibelhänvisningar. Medan vi gör det, kan vi tänka över hur vi personligen kan ha nytta av det vi läser.

Var apostlarna högutbildade män? Var de av naturen orädda, vad som än hände? (Johannes 18:17, 25–27; 20:19; Apostlagärningarna 4:13)

Vad var det som gjorde att Petrus kunde tala frimodigt inför den judiska domstol som hade dömt Guds egen Son till döden? (Matteus 10:19, 20; Apostlagärningarna 4:8)

Vad hade apostlarna gjort veckorna innan de fördes inför Sanhedrin? (Apostlagärningarna 1:14; 2:1, 42)

Vad svarade Petrus och Johannes när styresmännen beordrade dem att sluta upp med att predika på grundval av Jesu namn? (Apostlagärningarna 4:19, 20)

Hos vem sökte apostlarna hjälp sedan de blivit frigivna? Vad bad de om – var det om att förföljelsen skulle upphöra? (Apostlagärningarna 4:24–31)

Hur gav Jehova hjälp när motståndare försökte hindra predikoverket? (Apostlagärningarna 5:17–20)

 Hur visade apostlarna att de förstod varför de hade blivit frigivna? (Apostlagärningarna 5:21, 41, 42)

Vad fortsatte lärjungarna att göra, också när många av dem blivit kringspridda på grund av förföljelse? (Apostlagärningarna 8:3, 4; 11:19–21)

8. Vilka spännande resultat fick de första lärjungarna i sin predikotjänst, och var kommer vi in i bilden?

⁸ Arbetet med att predika de goda nyheterna var inte förgäves. Omkring 3 000 lärjungar blev döpta vid pingsten år 33 v.t. ”De som trodde på Herren fortsatte att fogas till, skaror av både män och kvinnor.” (Apostlagärningarna 2:41; 4:4; 5:14) Till och med en hätsk förföljare till Guds folk, Saul från Tarsos, blev med tiden en kristen och började frimodigt vittna om sanningen. Han blev känd som aposteln Paulus. (Galaterna 1:22–24) Det arbete som påbörjades under det första århundradet har inte upphört. Det har fått ökad fart nu under de sista dagarna och har nått ut till alla delar av jorden. Vi har privilegiet att få ta del i det arbetet, och då vi gör det kan vi lära mycket av de lojala vittnen som tjänat före oss.

9. a) Vilka tillfällen utnyttjade Paulus till att vittna? b) På vilka sätt förkunnar du budskapet om Riket för andra?

⁹ Vad gjorde Paulus när han lärde känna sanningen om Jesus Kristus? ”Genast började han ... predika om Jesus, att han är Guds Son.” (Apostlagärningarna 9:20) Han var tacksam för den oförtjänta omtanke som Gud hade visat honom, och han insåg att de goda nyheter som han hade fått del av var något som alla behövde höra. Paulus var jude, och enligt den tidens sed gick han till synagogorna och vittnade där. Han predikade också från hus till hus och resonerade med människorna på  torgen. Och han var villig att flytta till nya områden för att predika de goda nyheterna. (Apostlagärningarna 17:17; 20:20; Romarna 15:23, 24)

10. a) Hur visade Paulus att han samtidigt som han var frimodig också hade gott omdöme när han vittnade? b) Hur kan vi efterlikna Paulus när vi vittnar för släktingar, arbetskamrater eller skolkamrater?

¹⁰ Paulus visade frimodighet, men även gott omdöme, och det bör också vi göra. När han vädjade till judar, utgick han från Guds löften till deras förfäder. När han talade till greker, utgick han från sådant som de kände till. Ibland vittnade han för andra genom att berätta om hur han själv lärt känna sanningen. Han sade: ”Allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” (1 Korinthierna 9:20–23; Apostlagärningarna 22:3–21)

11. a) Vad gjorde Paulus för att undvika upprepade konfrontationer med motståndarna? b) När kan det vara klokt av oss att följa Paulus exempel, och hur kan vi göra det? c) Varifrån får vi kraft att fortsätta att tala med frimodighet?

¹¹ När det på grund av motstånd verkade vara bäst för Paulus att under någon tid bege sig till ett annat område för att predika, gjorde han det i stället för att provocera fram upprepade konfrontationer med motståndarna. (Apostlagärningarna 14:5–7; 18:5–7; Romarna 12:18) Men han skämdes aldrig för de goda nyheterna. (Romarna 1:16) Även om Paulus tyckte att det var obehagligt att bli utsatt för motståndares oförskämda och rentav våldsamma behandling, tog han ”med hjälp av vår Gud” mod till sig och fortsatte att predika. Han sade: ”Herren bistod mig och ingav mig kraft för att förkunnelsen helt skulle fullgöras genom mig.”  (1 Thessalonikerna 2:2; 2 Timoteus 4:17) Den kristna församlingens huvud, Jesus, fortsätter att ge oss den kraft vi behöver för att utföra det arbete som han förutsade för vår tid. (Markus 13:10)

12. Hur visar man kristen frimodighet, och vad är grunden till att vi kan vara frimodiga?

¹² Vi har all anledning att fortsätta att tala Guds ord med frimodighet, precis som Jesus och andra trogna Guds tjänare gjorde under det första århundradet. Det betyder inte att vi skall vara taktlösa eller försöka tvinga på människor ett budskap som de inte vill höra. Men vi ger inte upp därför att människor är likgiltiga, och inte heller låter vi oss tystas på grund av motstånd. Precis som Jesus förkunnar vi att Guds kungarike är den rättmätiga regeringen över hela jorden. Vi talar med tillförsikt, eftersom vi representerar Jehova, universums Suverän, och eftersom det budskap vi förkunnar inte kommer från oss utan från honom. Och vår kärlek till Jehova bör vara vårt starkaste motiv till att lovprisa honom. (Filipperna 1:27, 28; 1 Thessalonikerna 2:13)

Repetitionsfrågor

• Varför är det viktigt att förkunna budskapet om Riket för så många som möjligt, men vilka reaktioner kan vi räkna med?

• Hur kan vi visa att vi inte försöker tjäna Jehova i egen kraft?

• Vad kan vi lära av berättelsen i Apostlagärningarna?

[Frågor]

 [Bild på sidan 173]

Precis som i forna tider talar Jehovas tjänare i dag Guds ord med frimodighet