Kapitel 7

Bör jag flytta hemifrån?

”Mamma och pappa!

Nu flyttar jag i alla fall. Som jag har sagt tidigare gör jag det inte för att reta er eller hämnas på er på något sätt. Jag kan inte bli lycklig när jag är så isolerad som ni vill att jag skall vara. Kanske jag inte blir lycklig så här heller, men jag vill i alla fall ta reda på det.”

SÅ BÖRJADE en 17-årig flickas avskedsbrev till sina föräldrar. I till exempel Västtyskland har var tredje flicka och var fjärde pojke i åldern 15 till 24 år flyttat hemifrån. Kanske du själv har funderat på att flytta hemifrån.

Gud förutsåg att önskan att gifta sig skulle få en person att ”överge sin far och sin mor”. (1 Moseboken 2:23, 24, NW) Det finns också andra giltiga skäl att flytta hemifrån, till exempel att utvidga sin tjänst för Gud. (Markus 10:29, 30) Men många ungdomar flyttar från hemmet bara för att komma ifrån en, som de anser, outhärdlig situation. En ung man säger: ”Man vill helt enkelt bli mer självständig. Att bo hemma med sina föräldrar känns inte längre tillfredsställande. Det blir jämt gräl, och de förstår inte ens behov. Förresten känner man sig så bunden — man måste jämt redovisa allt man gör för sina föräldrar.”

Redo för självständighet?

Betyder det förhållandet att du vill ha självständighet också att du är redo för det? Först och främst är det kanske inte så lätt som du tror att klara sig på egen hand. Det är ofta svårt att få tag i jobb. Hyrorna har skjutit i höjden. Och vad tvingas ungdomar som hamnar i ekonomisk  knipa ofta att göra? Författarna till boken Pulling Up Roots (Att rycka upp rötterna) skriver: ”De kommer hem igen och väntar sig att föräldrarna åter skall ta på sig bördan att försörja dem.”

Hur är det med din mentala, känslomässiga och andliga mogenhet? Du kanske själv anser att du är vuxen, men det kan hända att dina föräldrar fortfarande ser en del ”barnsliga drag” hos dig. (1 Korintierna 13:11) Ingen är väl egentligen bättre i stånd att bedöma hur mycket frihet du är redo att klara än dina föräldrar, eller hur? Att gå emot deras bedömning och ge sig av på egen hand kan vara ödesdigert. — Ordspråksboken 1:8.

”Jag kommer inte överens med mina föräldrar!”

Är det så i ditt fall? Även om det är så finns det ingen orsak för dig att börja packa dina väskor. Som ung behöver du fortfarande dina föräldrar, och du kommer troligen att ha nytta av deras insikt och vishet i många år framåt. (Ordspråksboken 23:22) Bör du stöta bort dem ur ditt liv bara för att det har skurit sig mellan er i något avseende?

En ung tysk som heter Karsten och som flyttade hemifrån för att börja i heltidstjänsten uttrycker det så här: ”Flytta aldrig hemifrån bara för att du inte kommer överens med dina föräldrar. Om du inte kan komma överens med dem, hur skall du då någonsin kunna komma överens med andra människor? Att flytta hemifrån kommer inte att lösa dina problem. Det kommer tvärtom bara att visa att du är alldeles för omogen för att stå på egna ben, och känslan av främlingskap till dina föräldrar kommer att öka.”

 Moraliska faror

Ungdomar förbiser ofta de moraliska farorna med att flytta hemifrån för tidigt. I Lukas 15:11—32 berättar Jesus om en ung man som ville vara oberoende och gav sig i väg på egen hand. När han inte längre stod under sina föräldrars goda inflytande, började han ”föra ett utsvävande liv”, gav efter för sexuell omoraliskhet. Snart hade han slösat bort sina pengar. Det var så svårt att få anställning att han fick ta ett arbete judarna föraktade — som svinaherde. Den förlorade sonen besinnade sig emellertid. Han svalde sin stolthet, återvände hem och bad sin far om förlåtelse.

Även om syftet med liknelsen var att belysa Guds barmhärtighet, innehåller den en praktisk lärdom: Att flytta hemifrån av ett oförnuftigt motiv kan leda till moralisk och andlig skada. Sorgligt nog har en del kristna ungdomar slagit in på en oberoende kurs och drabbats av andlig undergång. Somliga har, när de inte har klarat sin ekonomi, delat hushåll med andra ungdomar vars livsstil strider mot bibelns principer. — 1 Korintierna 15:33.

En ung tysk som heter Horst minns hur det gick när en ungdom i hans egen ålder flyttade hemifrån: ”Fast han inte var gift flyttade han ihop med sin flickvän. De hade fester där spriten flödade fritt, och han blev ofta full. Hade han bott kvar hemma, hade hans föräldrar aldrig tillåtit det.” Horsts slutsats är: ”I och för sig får man mer frihet, så fort man har flyttat hemifrån. Men är det inte i ärlighetens namn så att friheten ofta utnyttjas till sådant som är dåligt?”

Om du längtar efter mer frihet, fråga då dig själv: Varför vill jag egentligen ha större frihet? Är det för att kunna skaffa materiella ägodelar eller få fritt spelrum att göra saker som mina föräldrar skulle ha förbjudit, om jag hade bott kvar hemma? Kom ihåg bibelns ord i Jeremia 17:9 (NW): ”Hjärtat är mera förrädiskt än något annat och är desperat. Vem kan känna det?”

 Hur skall jag kunna bli vuxen om jag inte flyttar hemifrån?

Boken Adolescence (Ungdomstiden) påpekar: ”Att helt enkelt flytta från föräldrahemmet garanterar inte en lyckosam övergång [till vuxenlivet]. Och inte heller misslyckas man med att bli vuxen bara för att man bor kvar hemma.” Ja, att bli vuxen innebär mer än att ha egna pengar, jobb och lägenhet. Först och främst bemästras livet genom att man betraktar problemen realistiskt. Man vinner inget på att fly från situationer som upplevs som obehagliga. ”Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom”, sägs det i Klagovisorna 3:27.

Ta till exempel föräldrar som är svåra att komma överens med eller väldigt stränga. Mac, som nu är 47 år, hade en far som krävde att han hjälpte till hemma efter skolan. Under sommarlovet fick Mac arbeta, medan de andra ungdomarna lekte. ”Jag tyckte att han var den elakaste  människan i världen därför att han hindrade oss från att leka och ha roligt”, säger Mac. ”Ofta tänkte jag: ’Om jag bara kunde komma bort härifrån och bo någonstans för mig själv!’” Men nu har Mac en annan syn på saken: ”Vad pappa gjorde för mig var ovärderligt. Han lärde mig att arbeta hårt och stå ut med påfrestningar. Sedan dess har jag ställts inför mycket allvarligare problem, men jag vet hur jag skall tackla dem.”

Ett dagdrivarliv

Men bara det att bo hemma är ingen garanti för att man mognar. En yngling sade: ”Att bo hemma hos mina föräldrar var rena dagdrivarlivet. De gjorde allt för mig.” Något som hör ihop med att bli vuxen är att lära sig hur man gör saker och ting själv. Det är förstås inte lika roligt att bära ut soporna eller att tvätta som att spela sina favoritskivor. Men vad kan hända om man aldrig lär sig att göra sådana saker? Man kan bli helt hjälplös som vuxen och fullständigt beroende av sina föräldrar eller andra.

Förbereder du dig (oavsett om du är en ung man eller en ung kvinna) för att så småningom stå på egna ben genom att lära dig laga mat, städa, stryka eller utföra reparationer i hemmet eller på bilen?

Ekonomiskt oberoende

Ungdomar i rikare länder betraktar ofta pengar som lätta att få in och ännu lättare att ge ut. Om de har deltidsjobb, spenderar de gärna sina pengar på stereoanläggningar och märkeskläder. Vilket bryskt uppvaknande som väntar dem, när de sedan flyttar hemifrån och skall klara sig på egen hand! Horst (som citerats tidigare) berättar: ”Vid slutet av månaden [när jag bodde ensam] var det tomt både i plånboken och i skafferiet.”

Varför inte lära dig att sköta pengar medan du bor hemma? Dina föräldrar har många års erfarenhet av att  göra det och kan hjälpa dig att undvika många fallgropar. Boken Pulling Up Roots (Att rycka upp rötterna) föreslår att man ställer sådana frågor som: ”Vad kostar strömmen per månad? Värmen? Vattnet? Telefonen? Vad betalar vi i skatt? Vad har vi i hyra?” Du kanske blir förvånad över att få veta att förvärvsarbetande ungdomar ofta har mer fickpengar än deras föräldrar. Så om du har ett arbete, bör du erbjuda dig att lämna ett rimligt bidrag till hushållskassan.

Lär dig innan du flyttar

Man behöver alltså inte flytta hemifrån för att bli vuxen. Men man måste anstränga sig kraftigt för att utveckla gott omdöme och balans. Lär dig också att komma överens med andra. Visa att du kan tåla kritik, bära motgångar eller komma över besvikelser. Uppodla ”omtänksamhet, godhet, ... mildhet, självbehärskning”. (Galaterna 5:22, 23) Sådana egenskaper är ett äkthetsbevis på en vuxen kristen man eller kvinna.

Förr eller senare kommer olika omständigheter, till exempel giftermål, att leda till att du lämnar föräldrahemmet. Men varför ha så bråttom att flytta hemifrån innan dess? Tala igenom det med dina föräldrar. De kanske är glada för att du bor kvar, i synnerhet om du ger ett gott bidrag till familjens välfärd. Med deras hjälp kan du fortsätta att växa till, öka din kunskap och mogna fast du bor kvar hemma.

Frågor att resonera om

◻ Varför är många ungdomar ivriga att få flytta hemifrån?

◻ Varför är de flesta ungdomar ännu inte redo för det?

◻ Vilka är några av farorna i samband med att flytta hemifrån för tidigt?

◻ Vilka problem råkar de som rymmer hemifrån ut för?

◻ Vilka möjligheter har man att mogna fast man bor hemma?

[Infälld text på sidan 57]

”Flytta aldrig hemifrån bara för att du inte kommer överens med dina föräldrar. ... Hur skall du då någonsin kunna komma överens med andra människor?”

 [Ruta på sidorna 60, 61]

Att rymma hemifrån — är det lösningen?

Över en miljon tonåringar rymmer hemifrån varje år. En del flyr från outhärdliga förhållanden, till exempel misshandel eller sexuella övergrepp. Men i många fall är det gräl med föräldrarna över sådant som tider att passa, betyg, hushållsgöromål eller val av vänner som föranlett rymningen.

Kanske dina föräldrars syn på och inställning till vissa saker helt enkelt inte stämmer överens med vad du tycker. Men har du tänkt på att dina föräldrar inför Gud är ansvariga att uppfostra dig ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”? (Efesierna 6:4) Därför kanske de insisterar på att du är med vid kristna möten och i andra aktiviteter eller begränsar ditt umgänge med andra ungdomar. (1 Korintierna 15:33) Berättigar sådana skäl dig att bli upprorisk eller rymma hemifrån? Även du har vissa skyldigheter inför Gud: ”Hedra din far och din mor.” — Efesierna 6:1—3.

För övrigt löser man inga problem med att rymma. ”Att rymma skapar bara fler problem”, säger Amy, som rymde hemifrån vid 14 års ålder. Margaret O. Hyde skriver i sin bok My Friend Wants to Run Away (Min kompis vill rymma): ”Det är få rymmare som får arbete och kan klara sig själva. För de flesta blir livet värre än det var innan de lämnade hemmet.” Och tidskriften ’Teen konstaterar: ”Tonåringar finner ingen frihet på gatorna. I stället träffar de andra rymmare och utstötta — av samma slag som de själva — som bor i övergivna hus, utan något skydd mot våldtäktsmän eller rånare. De stöter också på en hel del människor vars smutsiga hantverk är att utnyttja ungdomar, och tonårsrymmare är ett lättfångat byte.”

Medan Amy var på rymmen blev hon ”vän” med en 22-årig man. Hon fick betala för sitt uppehälle hos honom ”genom att ha sexuellt umgänge med honom och nio av hans kamrater”. Hon drack sig också ”berusad och tog en hel del narkotika”. En annan flicka, Sandi, blev antastad av sin fosterfarfar  och rymde. Hon blev prostituerad, bodde på gatorna och sov på parkbänkar eller varhelst hon kunde. De här fallen är typiska för många rymmare.

De flesta rymmare har inga yrkeskunskaper. Vanligtvis har de inte heller de nödvändiga papperen för att kunna bli anställda: personbevis, försäkringsbesked eller fast adress. ”Jag har fått lov att stjäla och tigga”, säger Luis, ”fast mest har jag stulit, för ingen ger en något där ute.” Omkring 60 procent av rymmarna är flickor, av vilka många försörjer sig på prostitution. Porrkungar, knarkhandlare och hallickar besöker regelbundet busstationer för att söka efter rymmare som de kan utnyttja. De kanske erbjuder förskrämda ungdomar nattlogi och något att äta. De kanske till och med ger dem något som de saknade hemma — en känsla av att vara älskade.

Men med tiden kräver dessa ”beskyddare” betalning. Det kan betyda att man får arbeta för dem som prostituerad och bli indragen i sexuella perversiteter eller får posera för pornografiska bilder. Inte undra på att många rymmare till slut blir allvarligt skadade — eller dör!

Därför är det förnuftigt av dig om du gör allt du kan för att tala med dina föräldrar — och inte bara en gång. Låt dem få veta hur du känner det och hur det är ställt. (Se kapitel 2 och 3.) Ifall det gäller misshandel eller sexuella övergrepp, kan det behövas hjälp från någon utomstående.

Vad saken än gäller råder vi dig att tala — och inte att rymma. Även om livet hemma inte är idealiskt, bör du hålla i minnet att det kan vara ännu värre när du är på rymmen.

[Bilder på sidan 59]

De färdigheter som krävs för att kunna sköta ett eget hushåll kan man lära sig hemma