Kapitel 1

Varför skall jag ”hedra” min far och min mor?

”HEDRA din far och din mor.” För många ungdomar låter de här orden som rena medeltiden.

Unga Veda började i öppet trots mot sin far sällskapa med en pojke som missbrukade narkotika och alkohol. Hon brukade också på pin kiv vara ute och dansa till långt fram på småtimmarna. ”Jag tyckte att min pappa var alldeles för sträng”, förklarar Veda. ”Jag var 18 år, och jag trodde att jag visste allt. Jag tyckte att han var elak och att han helt enkelt inte ville att jag skulle få ha roligt, och därför gick jag ut och gjorde det jag hade lust med.”

De flesta ungdomar skulle nog inte kunna tänka sig att handla som Veda gjorde. Men många skulle, om deras föräldrar sade åt dem att städa sitt rum, göra sina läxor eller komma hem en viss tid, känna agg välla upp inom sig eller — ännu värre — öppet trotsa sina föräldrar. Den unges syn på sina föräldrar kan dock, när det kommer till kritan, betyda skillnaden mellan krig och fred i hemmet och i förlängningen vara en fråga om liv och död. Budet att ”hedra” sina föräldrar kommer nämligen från Gud, och för att ge motiv till att lyda detta bud tillägger han: ”För att det må gå dig väl och du må vara kvar en lång tid på jorden.” (Efesierna 6:2, 3) Det är mycket som står på spel. Låt oss därför utan förutfattade meningar ta en titt på vad som egentligen menas med att hedra sin far och sin mor.

Vad som menas med att ”hedra” dem

”Heder” innebär erkännande av vederbörligt tillsatt myndighet. Kristna blir till exempel befallda att ”bevisa kungen heder”. (1 Petrus 2:17) Även om du kanske inte  alltid sympatiserar med ditt lands styresman, måste du ändå respektera hans ställning eller ämbete. På liknande sätt har Gud gett föräldrarna rätt att utöva viss myndighet inom familjen. Det betyder att du måste erkänna deras gudagivna rätt att ställa upp regler för dig. Visst kan det vara så att andra föräldrar är mer eftergivna än dina. Men det är dina föräldrar som har till uppgift att avgöra vad som är bäst för dig — och olika familjer kan ha olika normer.

Visst kan det också hända att även de bästa föräldrar är alltför stränga — eller rentav orättvisa. Men i Ordspråksboken 7:1, 2 (NW) säger en vis förälder: ”Min son [eller dotter], ... håll mina bud och förbli vid liv.” På liknande sätt är dina föräldrars regler, eller ”bud”, i allmänhet till ditt bästa och ett uttryck för äkta kärlek och omsorg.

John, till exempel, hade flera gånger blivit tillsagd av sin mamma att alltid använda gångbron över den sexfiliga  trafikleden i närheten av deras hem. En dag försökte två flickor från skolan locka honom att ta en genväg över körbanan. Men John brydde sig inte om att de ropade ”fegis”, utan tog ändå gångbron. Halvvägs över hörde han tjutande bildäck. När han tittade ner såg han till sin fasa hur de två flickorna blev påkörda av en bil och kastades upp i luften. Naturligtvis är lydnad för ens föräldrar sällan en fråga om liv och död. Men i allmänhet är det ändå till nytta för en att man lyder.

Att ”hedra” sina föräldrar innebär också att kunna ta emot tillrättavisning, att inte bli sur eller ilsket svara emot när man blir tillsagd. Det är bara den dåraktige som ”ringaktar sin fars tuktan”, enligt Ordspråksboken 15:5 (NW).

Att visa heder betyder för övrigt mer än att bara visa formell respekt eller motvillig lydnad. Det grekiska verb som översatts med ”hedra” i bibeln har grundbetydelsen att anse någon vara av stort värde. Föräldrarna bör alltså betraktas som dyrbara och högt aktade och bör hållas kära. Det innebär att man bör hysa varma, uppskattande känslor gentemot dem. Somliga ungdomar hyser dock allt annat än varma känslor gentemot sina föräldrar.

Är problemföräldrar värda heder?

En ungdom, Gina, skrev: ”Min pappa drack så mycket, och jag kunde inte sova, för mina föräldrar grälade och skrek en hel del. Jag låg ofta på sängen och bara grät. Jag kunde inte tala om för dem hur jag kände det, för då skulle min mamma troligen ha slagit mig. Det sägs i bibeln att man skall hedra sin far, men jag kan inte göra det.”

Föräldrar som är hetlevrade eller omoraliska, som är alkoholister eller jämt grälar med varandra — är de verkligen värda heder? Ja, för bibeln fördömer att man under några som helst omständigheter ”hånar” sina föräldrar. (Ordspråksboken 30:17, Levande Bibeln) Ordspråksboken 23:22 påminner oss också om att det är våra  föräldrar som har ”fött” oss. Bara det är orsak nog att hedra dem. Gregory, som tidigare var mycket respektlös, säger nu: ”Jag tackar Jehova Gud för att [min mamma] inte gjorde abort eller slängde mig i en soptunna, när jag var nyfödd. Hon är ensamstående, och vi var sex barn. Jag vet att det inte var lätt för henne.”

Så fastän dina föräldrar är allt annat än fullkomliga, har de ändå gjort många uppoffringar för dig. ”En gång hade vi bara en burk majs och lite gryn kvar att äta”, fortsätter Gregory. ”Mamma lagade till det åt oss barn men åt inget själv. Jag gick mätt till sängs, men jag undrade länge varför mamma inte åt. Nu, när jag har egen familj, inser jag att hon uppoffrade sig för oss.” (Enligt en undersökning  kostar vårdnaden om ett barn fram till 18 års ålder 66.400 dollar [cirka 400.000 kronor].)

Man bör också ha klart för sig att bara för att en förälder inte är det allra bästa föredömet så är inte allt vad han eller hon säger till en fel. På Jesu tid var de religiösa ledarna moraliskt fördärvade. Ändå sade Jesus till folket: ”Därför skall ni göra och hålla allt vad de säger er, men ni skall inte göra efter deras gärningar.” (Matteus 23:1—3, 25, 26) Skulle inte denna princip kunna tillämpas på vissa föräldrar?

Hur man tar itu med känslor av agg

Hur är det då om du anser att någon av föräldrarna gör sig skyldig till grovt maktmissbruk? * Håll dig lugn. Man vinner inget på att sätta sig på tvären eller genom hatiskt och illvilligt uppträdande. (Predikaren 8:3, 4; jämför Predikaren 10:4.) En 17-årig flicka fylldes av agg mot sina föräldrar därför att de var helt upptagna av sitt eget käbbel och inte tycktes visa henne någon uppmärksamhet. Det agg hon hyste mot dem riktades mot de bibliska principer föräldrarna hade försökt lära henne. I rent trots kastade hon sig in i sexuell omoraliskhet och narkotikamissbruk. ”Jag tyckte det var rätt åt mina föräldrar”, förklarade hon bittert. Men genom att vara hatisk skadade hon bara sig själv.

Bibeln varnar oss: ”Ge akt, så att raseriet inte lockar dig till illvillig [handling]. ... Var på din vakt, så att du inte vänder dig till vad skadligt är.” (Job 36:18—21, NW) Tänk på att dina föräldrar är ansvariga inför Jehova för sina handlingar och kommer att få stå till svars för eventuella grova orättvisor de har gjort sig skyldiga till. — Kolosserna 3:25.

I Ordspråksboken 19:11 (NW) sägs det: ”En människas insikt dämpar sannerligen hennes vrede, och det är skönhet från hennes sida att överse med överträdelse.” Ibland är det  bäst att försöka förlåta och glömma att man har blivit illa behandlad av sina föräldrar. Försök, i stället för att älta deras fel och brister, koncentrera dig på deras goda egenskaper. Dody, till exempel, hade en känslolös mor och en alkoholiserad styvfar. Lägg märke till hur hennes insikt beträffande deras tillkortakommanden dämpade bitterheten. Hon säger: ”Kanske att min mamma aldrig visade oss kärlek därför att hon som barn blev utsatt för övergrepp och aldrig fick lära sig hur man gör. Min styvfar intresserade sig för vad vi gjorde när han var nykter, fast det var inte särskilt ofta. Men min syster och jag hade alltid tak över huvudet och mat i kylskåpet.”

Lyckligtvis förekommer det inte så ofta att föräldrar är omedgörliga eller försumliga. Det är nog mer sannolikt att dina föräldrar intresserar sig för dig och försöker vara goda föredömen. Men du kanske ändå känner visst agg mot dem emellanåt. ”Ibland när jag diskuterade ett problem med mamma och hon inte förstod mig”, medger en ung man som heter Roger, ”blev jag arg och sade någonting av ren elakhet bara för att såra henne. Det var mitt sätt att ge igen. Men när jag gick därifrån kände jag mig väldigt illa till mods, och jag visste att hon också var ledsen.”

Tanklösa ord kan ”stinga” och ”vålla smärta”, men de löser inga problem. ”De visas tunga är en läkedom.” (Ordspråksboken 12:18; 15:1, NW) ”Även om det var svårt, brukade jag gå tillbaka och be henne om förlåtelse”, förklarar Roger. ”Jag kunde då diskutera problemet på ett lugnare sätt, och vi kunde få det löst.”

”Det pappa sade var rätt”

En del ungdomar gör livet surt för sig och sina föräldrar genom att jämt sätta sig på tvären, och först senare  upptäcker de att föräldrarna hela tiden haft rätt. Tänk till exempel på Veda (som omnämndes i början av artikeln). Hon var ute och åkte bil med sin pojkvän en dag. Han var marijuanapåverkad och hade druckit öl. Plötsligt tappade han herraväldet över bilen och körde in i en lyktstolpe i 100 kilometers fart. Veda överlevde — men fick ett djupt sår i pannan. Pojkvännen flydde fältet och visade sig aldrig mer, inte ens för att hjälpa Veda när hon låg på sjukhuset.

”När mina föräldrar kom till sjukhuset”, bekände Veda, ”sade jag till dem att allt som pappa hade sagt var rätt och att jag borde ha lyssnat för länge sedan. ... Jag hade gjort ett stort misstag, och det kostade mig nästan livet.” Därefter gjorde Veda stora förändringar i sin attityd mot föräldrarna.

Det kanske är på sin plats att även du gör vissa förändringar. Att ”hedra” sina föräldrar kan i och för sig verka gammalmodigt. Men det är inte bara till ditt eget bästa att du gör det, utan det är också rätt i Guds ögon. Hur är det då om du gärna vill visa dina föräldrar respekt men känner dig missförstådd och kanske kringgärdad av restriktioner? Låt oss undersöka hur du kan påverka din situation till det bättre under sådana omständigheter.

[Fotnoter]

Frågor att resonera om

◻ Vad menas med att hedra sina föräldrar?

◻ Varför ställer föräldrar upp så många regler? Kan reglerna vara till nytta för en?

◻ Måste man hedra sina föräldrar, om deras uppförande är klandervärt? Varför det?

◻ Nämn några bra sätt på vilka man kan ta itu med det agg man kanske ibland hyser mot sina föräldrar. Vad skulle vara oförnuftigt att göra?

[Infälld text på sidan 16]

”Jag tyckte att min far var elak och att han helt enkelt inte ville att jag skulle få ha roligt, och därför gick jag ut och gjorde det jag hade lust med”

[Bild på sidan 12]

Hur bör man betrakta de regler föräldrarna ställer upp?

[Bild på sidan 14]

Måste man hedra föräldrar som uppför sig på ett klandervärt sätt?