OMKRING 350 år hade gått sedan översvämningen på Noas tid. Patriarken Abraham bodde i den välmående staden Ur, i det som nu är Irak. Abraham var en man med enastående tro. Men hans tro skulle bli prövad.

Jehova sade till Abraham att han skulle lämna sitt hemland och flytta till ett annat land, Kanaan. Abraham lydde utan att tveka. Han tog med sig sin hustru Sara, sin brorson Lot och resten av sitt hushåll på den långa resan till Kanaan. Där slog de sig ner och bodde i tält. Jehova slöt ett förbund med Abraham och lovade att han skulle göra Abraham till en stor nation. Han sade att jordens släkter skulle ”välsigna sig” genom honom och att hans avkomlingar skulle inta Kanaan.

Det gick bra för Abraham och Lot, och de fick så småningom stora får- och boskapshjordar. Abraham var osjälvisk och lät Lot välja vilket område han ville bo i. Lot valde det bördiga området vid floden Jordan och bosatte sig i närheten av staden Sodom. Men invånarna i Sodom hade mycket låg moral och syndade grovt mot Jehova.

Längre fram upprepade Jehova Gud sitt löfte till Abraham att han skulle få många avkomlingar – antalet liknades vid stjärnorna på himlen. Abraham litade på det löftet. Men hans älskade hustru Sara fortsatte att vara barnlös. Till sist, när Abraham var 99 år och hans hustru närmade sig 90, talade Gud om för honom att de skulle få en son. Och enligt Guds löfte föddes Isak. Abraham fick också andra barn, men befriaren som Gud hade lovat i Eden skulle komma i Isaks släktlinje.

Lot och hans familj bodde under tiden i Sodom, men Lot levde inte som de omoraliska invånarna i staden utan gjorde Guds vilja. När Jehova bestämde att han skulle verkställa dom över Sodom sände han änglar som skulle varna Lot för den kommande förstörelsen. Änglarna uppmanade Lot och hans familj att skynda sig att lämna Sodom utan att se sig tillbaka. Sedan lät Gud det regna eld och svavel över Sodom och den lika onda grannstaden Gomorra, och invånarna dog. Lot och hans två döttrar kunde fly. Men Lots hustru såg sig tillbaka, kanske för att hon längtade efter allt som hon hade lämnat. Hon fick plikta med sitt liv för sin olydnad.

Baserat på 1 Moseboken 11:10–19:38.