Det hade gått ungefär 70 år efter det att israeliterna hade fått återvända till Jerusalem, men några israeliter bodde på andra ställen i det persiska riket. En av dem var prästen Esra, som undervisade i Jehovas lag. Esra fick veta att folket i Jerusalem inte följde Guds lag, och han ville hjälpa dem. Den persiske kungen Artaxerxes sa till honom: ”Gud har gjort dig klok så att du kan lära andra om hans lag. Ge dig av, och ta med dig alla som vill följa med.” Esra kallade samman dem som ville till Jerusalem. De bad till Jehova att han skulle skydda dem på den långa resan, och sedan gav de sig i väg.

Fyra månader senare kom de fram till Jerusalem. Furstarna berättade för Esra: ”Israeliterna har varit olydiga mot Jehova och gift sig med kvinnor som tillber falska gudar.” Då föll Esra ner på knä mitt framför ögonen på dem och bad: ”Jehova, du har gjort så mycket för oss, men vi har syndat mot dig.” Folket ångrade sig men fortsatte att göra saker som inte var bra. Esra valde ut äldste och domare, och under de följande tre månaderna skickade man bort dem som inte tillbad Jehova.

Det gick tolv år, och under de åren byggde man upp Jerusalems murar. Efter det samlade Esra folket och läste upp Guds lag för dem. Alla reste sig när han öppnade boken. Han lovprisade Jehova, och folket instämde och lyfte händerna i ren glädje. Esra läste och förklarade lagen, och alla lyssnade uppmärksamt. Då erkände folket att de hade glidit bort från Jehova igen, och de började gråta. Nästa dag läste Esra vidare i lagen och berättade att det snart var dags att fira lövhyddohögtiden. De började genast förbereda för den.

 De firade högtiden i sju dagar. De var glada och tackade Jehova för en bra skörd. Man hade inte firat lövhyddohögtiden på det här sättet sedan Josuas tid. Efteråt samlades folket och bad: ”Jehova, du räddade oss från slaveri, såg till att vi fick mat i öknen och gav oss det här underbara landet. Men vi har gång på gång varit olydiga mot dig. Du skickade profeter för att varna oss, men vi lyssnade inte. Du har haft tålamod med oss. Du har hållit ditt löfte till Abraham. Och nu lovar vi att vara lydiga.” De skrev ner sitt löfte, och furstarna, leviterna och prästerna satte sigill på det.